Ibland är vägen hem längre än vägen bort. Vi vaknade sent i Slovakien, snösladdade mot Wien och väntade in ett kvällsflyg norrut.

I den här sortens tidsluckor finns ju tid för eftertanke, för tidningsbläddrande och lite skrivande.

Efter ett par dagars kvalfyllt fotbollsfunderande kan vi dyka tillbaka ner i det som vi ändå vet att allt handlar om, egentligen: Pengarna.

Det intressantaste som hänt på den fronten är förstås att Serie B klubbat igenom ett lönetak enligt pseudoamerikansk modell. I en liga där hälften av klubbarna drabbats av poängavdrag den här säsongen och de ekonomiska problemen är gigantiska är det fantastiska nyheter.

En spelare i Serie B kommer hädanefter att ha en maxlön på 300 000 euro brutto per år. Om en klubb väljer att betala mer kommer de att få betala ”böter” som fördelas riktat och solidariskt tillbaka in i ligan.

Fotbollen försöker ta ansvar för fotbollen. En bra början.

Snart kanske klubbarna börjar ta ansvar för sina spelare också.

Ganska ofta sveper rubrikerna bara förbi utan att vi riktigt hinner ta in dem annat än som enskildheter. Har vi lite tid över så kan vi lägga pussel och se bilden bli lite bredare.

Ur nyhetsfloran de senaste dagarna:

•Chelseas kontrakt med Ruben Loftus Cheek blir offentligt, och visar att den 17-årige talangen kommer att tjäna runt 20 miljoner kronor innan han ens fyllt 20, alldeles oavsett om han gör en enda a-lagsmatch eller inte.

•Yohan Cabaye, Newcastles briljante lille balansspelare, berättar att han lidit av depression. Kevin Anin talar ut om sin djupa depression i France Football.

•Engelska spelarfacket presenterar sin arbetsgrupp som, i nära samarbete med Sporting Chance Clinic, ska jobba med frågor som rör fotbollsspelare och depression, i spåren efter Gary Speeds självmord.

•Franska spelarföreningen UNFP sluter ett avtal med Centre d’Accompagnement et de Prévention pour les Sports, professionella psykologer kommer att finnas tillgängliga på ett särskilt telefonnummer för att ge psykiskt stöd och rådgivning åt spelare i Ligue 1 och Ligue 2 som lider av problem.

– Numret finns nu på väggen i alla omklädningsrum, säger UNFP-basen Philippe Lafon.

Ur nyhetsfloran, sett över lite längre tid:

•I en enkät utförd av Fourfourtwo ifjol svarade 78 procent av hundra tillfrågade engelska och skotska spelare att depression är ett problem i deras yrke.

•I en stor undersökning gjord av tankesmedjan High Pay Centre i fjol har engelska spelarlöner stigit med runt 1500 procent på 20 år, jämfört med 186 procent för den vanlige snittarbetaren under samma period.

•Under samma tidsrymd har kostnaden för den billigaste biljetten på en Premier League-arena ökat med över tusen procent.

En kort lägesrapport från toppfotbollen 2013 säger oss alltså att spelarnas inkomster vulgärrusar, att unga och ofärdiga spelare blir multimiljonärer innan någon ens sett dem spela, och att psykiska besvär nått närmast epidemiska proportioner bland fotbollsspelare.

Stackars små rika pojkar?

Tja, de har ju i alla fall pengar att trösta sig med. Väl?

En larmrapport som gick runt i de engelska tidningarna för bara ett par dagar sedan nyanserar till och med den bilden. XPro, en organisation som arbetar med välgörenhet och stöd till före detta spelare som fått ekonomiska problem efter karriären. Geoff Scott, vd för XPro och själv gammal spelare, hänvisade till ett färskt expertutlåtande om att upp emot 60 procent av de Premier League-spelare som slutar spela går i personlig konkurs inom fem år efter avslutad karriär.

– Det kan låta otroligt för vanliga fans, men det kan hända och det händer.

Scott pekade på förklaringsmodellerna; skilsmässor, dåliga investeringar, svaga rådgivare, en oförmåga att förändra sin livsstil.

Gordon Taylor, ordförande i engelska spelarfacket, underkände i och för sig siffrorna och sa att det i själva verket snarare rör sig om tio-tjugo procent.

Men… ändå.

Om det ”kan låta otroligt för vanliga fans” så är det för att det är otroligt, för vem fan som helst.

Snittlönen i Premier League ligger på runt 350 000 kronor i veckan. En av tio, minst, hamnar i allvarliga ekonomiska problem bara ett par år efter att de slutat spela.

– Fotbollsspelare kommer, med ytterst få undantag, inte att tjäna lika mycket pengar när de slutar spela. Vi uppmuntrar unga spelare att spara för framtiden, säger Taylor.

Jag vet inte, men det känns ju som att uteblivet sparande är ett symptom snarare än en orsak.

Lönerna stiger, priserna höjs, psykiska problem blir vanligare, de personliga konkurserna hänger med, frågorna om depression och till och med död ekar upp från Robert Enkes och Gary Speeds gravar.

Geoff Scott menar att allt pekar mot att utvecklingen skenar vidare åt fel håll, att vi kommer att få se fler spelare med ekonomiska problem. På XPros hemsida finns en flik där vi får veta precis hur vi ska göra för att skänka pengar till organisationen, så att den kan fortsätta hjälpa spelare som hamnat illa till.

Och jo, det fanns en tid då det fanns all anledning för folket på läktaren att se till att fotbollsarbetarna på planen klarade sig även efter slutsignalen.

Det här är en tid då snittarbetaren tjänar hundratusen mindre på ett år än vad snittspelaren tjänar på en vecka.

Pengarna är kanske problemet. Men bristen på pengar är inte problemet.

/Simon Bank