Mario Götze-bomben smällde i natt, Robert Lewandowski-puffen kan explodera i sommar.
FC Bayern köper kvalitén ur en konkurrent, men man ska ha klart för sig att de gjort det här förut.
Nitton gånger.
Hur ser du till att relativt ohotad behålla hegemonin i en av världens bästa fotbollsligor över två decenniers modern fotbollsmarknad?
Jo, allt du behöver är kunskap, erfarenhet, publikunderlag och rejäla muskler.
Ja, och en krigskassa på två miljarder kronor då.

Mario Götzes skymningsövergång kommer förstås oerhört överraskande eftersom den kommer just nu, just den här veckan. Men själva fenomenet, att Bayern München köper en direkt konkurrents allra mest värderade och älskade ägodel, är inte överraskande alls.

Det är ju så sydstjärnan FC Bayern jobbar. Det är så de alltid jobbat.

I vår har giftpilarna farit flitigt mellan Westfalen och Bayern. BVB-basen Hans-Joachim Watzke anklagade FCB för att plagiera Dortmunds spelsätt, men fick backa – bara för att nu se Bayern plocka åt sig själva kugghjulet i Dortmund-maskinen. Bayerns korvmagnat Uli Hoeness var i dagarna ute och beklagade sig över den bristande konkurrensen i Bundesliga, han sa att den hotar ligan på sikt – bara för att med andra handen dela ut ett tungt solar plexus-slag till den enda konkurrerande klubben.

Ikväll spelar Bayern mot Barça. Pep Guardiola kommer att se på, samtidigt som han funderar över hur hans första värvning ska fasas in i det där lagbygget. Götze-köpet är en markering av en marknadsledare, som förmodligen stärker Bayern redan nu. Hur den påverkar BVB får vi se imorgon.

I Frankrike har det redan börjat gnisslas om att alla de där PSG-pengarna som man hoppades skulle sippra ner till resten av Ligue 1 istället gått till att handla spelare i Italien. I Tyskland har man alltid kunnat trösta sig med att Bayern-pengarna i alla fall stannat i den tyska fotbollen.

Dortmund får 37 miljoner euro för Götze, Bayern får ett litet spelgeni som för dem ett steg närmare Barcelona.

Det man kan konstatera är att Bayerns transfermodell, att se andra klubbar närma sig och plocka deras nyckelspelare när de kommit för nära, blivit dyrare med åren, och att det finns något ligaekonomiskt positivt med den. Förr brukade de pincettplocka prisvärda spelare som passade in i spelmodellen – de senaste tio åren har de gått rakt på topphyllorna i affären, och betalat därefter.

Förändringen i strategi har kostat mer, men den har varit värd det.

Medan vi funderar på framtiden, den ikväll och imorgon och nästa säsong, kan vi roa oss med att titta närmare på historien. Sedan 1992 har Bayern köpt tjugo spelare från klubbar som vi kan betrakta som direkta toppkonkurrenter.

Några av dem är värda att titta lite närmare på.

1992:
Thomas Helmer, mittback, Dortmund. 3,75 miljoner euro.
(BVB var ligatvåa säsongen före, Helmer en absolut nyckelspelare. Genom en skuggövergång via Lyon hamnade han i Bayern, en affär så infekterad att den hotade sammanhållningen i landslaget. Helmer blev en stor Bayern-idol, och vann sju stora titlar med klubben)

1993:
Marcel Witeczek, mittfältare, Kaiserslautern. 2,5 miljoner euro.
1995:
Ciriaco Sforza, mittfältare, Kaiserslautern. 3,3 miljoner euro.
Andy Herzog, mittfältare, Werder Bremen. 2,5 miljoner euro.
Thomas Struntz, mittfältare, Stuttgart. 2,5 miljoner euro.
1996:
Mario Basler, högerytter, Werder Bremen. 4,1 miljoner euro.
Markus Münch, vänsterback, Bayer Leverkusen. 1,3 miljoner euro.
2000:
Ciriaco Sforza, mittfältare, Kaiserslautern. 2,3 miljoner euro.
2001:
Robert Kovac, mittback, Bayer Leverkusen. 8,25 miljoner euro.
Niko Kovac, mittfältare, Hamburg. 5,5 miljoner euro.
2002:
Zé Roberto, mittfältare, Bayer Leverkusen. 12 miljoner euro.
Michael Ballack, mittfältare, Bayer Leverkusen. 6 miljoner euro.
(Leverkusen blev ökänt som Neverkusen när de tog en trippel i nästan-vinster: Tvåa i Bundesliga, tvåa i cupen, tvåa i Champions League – och, i Ballacks fall, tvåa i VM. Säsongen var Bayerns första pokallösa på sju år, och de agerade genom att köpa sig ett helt nytt mittfält. 2003 var de tillbaka på tronen igen. Leverkusen? De räddade nytt kontrakt med ett nödrop)

2004:
Lúcio, mittback, Bayer Leverkusen. 12 miljoner euro.
Torsten Frings, mittfältare, Dortmund. 9,25 miljoner kronor.
2005:
Valérien Ismaël, mittback, Werder Bremen. 8,5 miljoner euro.
2006:
Daniel van Buyten, mittback, Hamburg. 8 miljoner euro.
2007:
Miroslav Klose, anfallare, Werder Bremen. 15 miljoner euro.
(Klose vann skytteligan 2006 och ledde Bremen till en andraplats bakom FCB, samma sommar vann han skytteligan i VM, och en långsam och krånglig transfercirkus trummade igång. Publiken på Weserstadion vände sig mot Klose när Bayern-ryktena surrade som mest, och till slut bekräftades farhågorna. Klose lämnade, och gick till ett Bayern som slutat på en hemsk fjärdeplats i ligan. Klose debuterade i en 4–1-vinst i ligacupen mot… Werder Bremen. Bayern tog tillbaka ligatiteln, elva poäng före Bremen)

2009:
Mario Gómez, anfallare, Stuttgart. 30 miljoner euro.
(24 Gómez-mål ledde Stuttgart till tredjeplatsen i ligan, tre poäng efter Bayern. Det tog tid för honom att hitta hem i sin nya miljö, men laget fungerade fint och vann tillbaka ligatiteln. Stuttgart fick problem med målskyttet och rasade till en sjätteplats)

2011:
Manuel Neuer, målvakt, Schalke. 22 miljoner euro.
(Lagkapten, klubbikon, hatad i München och älskad i Gelsenkirchen – inte skulle väl tysk fotbolls näste stormålvakt kunna lämna Schalke? Jodå. Neuer vann cupen med Schalke, men på paraden fick han en örfil av en av lagets egna supportrar. När han kom till Bayern möttes han av hatbanderoller och krav som måste följas för att han någonsin skulle accepteras av München-fansen. I år har han släppt in fjorton mål på 30 ligamatcher)

2013:
Mario Götze, mittfältare, Dortmund. 37 miljoner euro.

/Simon Bank