Så går ett år från vårt liv och kommer aldrig åter.

Så försvinner två månader ut i den mediala rymden utan att ett enda blogginlägg formuleras.

Det här är vare sig någon grandios återkomst eller något melodramatiskt avsked. Det är istället avklarandet av ett obligatorium – årets viktigaste inlägg är alltid det som redogör för årets bästa musik – och en enkel lägesrapport.

Bloggen är inte nedlagd. Men bloggen ligger i träda, går på sparlåga.

Anledningarna är vardagligt banala. I nuläget klarar vi inte av att pressa in bloggskrivandet i en yrkestillvaro där våra arbetsgivare föredrar att vi prioriterar till exempel webb-tv och podproduktion på de ytor som uppstår mellan huvudysslorna. Det går helt enkelt inte ihop.

Okej.

Så varför i helvete accepterar vi då inte våra begränsningar och stänger ner permanent och definitivt? Sparlåga, huh?! Better to burn out than to fade away, och allt det där.

Tja, eftersom vi fortfarande släpar vidare på vår övertygelse om att det finns behov för ett uppsamlingsforum för alla de där fotbollsberättelserna som inte får plats någon annanstans. I detta nu känner jag exempelvis att stunden kräver en sammanhangssättande text om belgaren Roland Duchâtelet, som med politiska förtecken drar runt i Europa och tar över klassiska klubbar som Charlton Athletic, Újpest Dozsa, Carl Zeiss Jena och Standard Liège. Krasst uttryckt misstänker jag dock att den historien inte kommer att skrivas i svensk press ifall den inte skrivs här.

Så vafan. Snarare än att lägga på brandfilten tillåter vi glöden att pyra ett tag till.

Först ska visserligen julledigheterna mala klart och sedan ska jag ut i världen på reportageresor och sedan ska Simon bevaka vintersport och sedan är det väl slutet av februari utan att det skrivits några fler inlägg – men därefter…?

Vi väljer att tro på det. Vi inbillar oss att det finns eld kvar i bloggbrasan och att den tar fyr igen när VM-våren börjar gry på allvar.

Tills dess var det alltså en årsbästalista som skulle redovisas.

Jag har ju resignerat inför faktumet att folk utgår ifrån Spotify numera, så vill ni höra vad 2013 hade att erbjuda får ni klicka er in här.

Nöjer ni er med att studera låtlistan så har ni den här.

1. Four Simple Words – Frank Turner
2. Fabriksland – Tysta Mari
3. Hemlighet – Vånna Inget
4. #61 – INVSN
5. Du och jag mot världen – Magnus Ekelund & Stålet
6. Det kommer aldrig va över för mig – Håkan Hellström
7. We Will Surrender – A City on a Lake
8. Was It You – Joy Kills Sorrow
9. Gustavo – Mark Kozelek & Jimmy LaValle
10. My Search Party – Covenhoven
11. Song for Zula – Phosphorescent
12. Saint Valentine – Gregory Alan Isakov
13. A Certain Light – Josh Ritter
14. Yvette – Jason Isbell
15. Eavesdrop – The Civil Wars
16. Mr. Sticks – Deer Tick
17. The Valley – Christian Kjellvander
18. Go – Richard Buckner
19. Jumper Cables – Widower
20. Hope of a Lifetime – The Milk Carton Kids
21. While You´re Carrying the Weight – Patrick Dethlefs
22. When the Saints Come Stumblin’  In – Frida & the Coolants
23. A Lot of Love – Steve Mason
24. I Need My Girl – The National
25. Biggest Lie – Karina Denike
26. Skål For Ingenting – Laarhöne

’Til next time.

/Erik Niva