Ja, det blev förstås som det blir allt som oftast. Bara mer. Bara tydligare.

Champions Leagues kvartsfinaler lottas vid lunch, för första gången någonsin gick alla åtta gruppettorna vidare – och aldrig förr har överensstämmelsen mellan intäkter och framgångar varit lika tydlig.
Enligt Deloittes ”Rich List” är det klubbarna på plats 1, 2, 3, 4, 5, 7, 11 och 20 som gått till kvartsfinal i år.

Vill vi hitta mirakel och sagor får vi alltså lyfta blicken mot andra horisonter än mot europeisk vip-fotboll.

Bäst på det här just nu är förstås Argentina.

Ni vet ju redan att påve Franciskus kunde göra korstecknet över en ligatitel för sitt San Lorenzo senast. Sedan kom en vinter och en vår, och med den en historia som är lite för fin för att inte föra vidare.

Känner ni till Club Atlético Colón, från Santa Fe?

Om ni gör det så vet ni förmodligen att de ägnat de senaste säsongerna åt att vara ett svart får i en liga som allt som oftast är en hage full av svarta får. Deras arena har drunknat i översvämningar flera gånger om, de har bestraffats med sex poängs avdrag av Fifa för att inte ha betalat en övergångssumma till en mexikansk klubb, och i mitten av november kunde hela världen ana hela omfattningen av hur uselt skött klubben var.

Spelarna hade inte fått någon lön på sju månader, och inför derbyt mot Atlético Rafaela bestämde de sig för att skruva åt tumskruvarna när det kändes som mest.
– Ingen lön – ingen match, hotade de.

Rafaelas spelare kom till arenan, publiken väntade, men Colón-spelarna väntade på sina pengar.
De fick ingen lön. Det blev ingen match.
Inför rullande tv-kameror sköt förbundet upp avspark, för att sedan ställa in den. Rafaela vann derbyt, på walk over.

Från september till februari spelade Colón femton matcher i Primera División. De vann ingen, spelade två oavgjorda och gjorde… totalt ett mål. Det har knappt funnits en klarare favorit att åka ur en liga, krisen var den värsta i klubbens 108-åriga historia.
Det var då som Colón passade på att kalla in en gammal hjälte som löst tuffa derbysituationer förut.

Den 8 maj 1993 slogs klubben för att gå upp i förstaligan, även då stod de inför en ödesmatch mot regionskonkurrenten Rafaela. Det var bara ett par omgångar kvar, Colón behövde poäng för att inte halka efter i toppstriden och det började som det skulle.

En bit in på andra halvlek ledde de med 2–0 och spelade med en man mer. Allt var klappat och klart, innan allt rasade.
Rafaela reducerade, Rafaela kvitterade, och efter en kaotisk offsidesituation i slutsekunderna fick Rafaela ofattbart nog en dunderchans att kontra in ett ödesdigert segermål.
De skyfflade upp bollen mot en fri anfallare, på väg mot mål i full fart – när en man på Colóns avbytarbänk tyckte att nog fick vara nog. Han ryckte helt enkelt ut på planen och bröt kontringen.

Han hette Eduardo ”Lalo” Vega.
Han var lagets läkare.
Och 20 år senare, strax före jul, valdes han till klubbens nye president.
– Mina söner sa åt mig att ställa upp. Klubben går före allt, förklarade han.
Den där tjugo år gamla anekdoten?
– Äh, jag tänkte som en spelare.

När Lalo Vega tog över klubben var han tvungen att städa. Förra styrelsen kastades ut och var inte välkommen tillbaka. De hade dragit på sig 160 miljoner i skulder, klubben var ett andetag från konkurs och fick förhandla sig fram till en rekonstruktion med räddningspaket.
– Nu börjar vi en resa på vägen mot samförstånd och ärlighet, sa presidenten.

På planen skulle man försöka att överleva efter förmåga, frågan var bara med vilka spelare. De som fanns stack i parti och minut, men uruguayanen Gerardo Alcoba valde att stanna och klubben avslutade 2013 med att ett par timmar före tolvslaget få klart med en tränare som förstod både laget och läget.

De hade försökt få efter beprövade tunga namn, men en efter en tackade nej till ett uppdrag utan utsikter. Men de fick Diego Osella, som tidigare varit assistent åt den gamle Serie A-profilen Néstor Sensini men som aldrig hade tränat ett lag i högstaligan på egen hand.
– Den här chansen kommer vid precis rätt tillfälle i min karriär, men i värsta möjliga tillfälle i Colóns historia. Vi vet vilka vi är. Vi tänker inte gömma oss, sa han.

Målet var att ta 20 poäng och ha en rimlig chans att hänga kvar. Förstärkningar? Hahahaha. Han ville ha en målskytt, men det enda han fick var en 26-årig innermittfältare (Ezequiel Videla) som hoppat runt i fem klubbar på fyra säsonger.
– Jag har ringt säkert 50 spelare för att försöka få dem att komma hit, men jag förstår att de inte skrivit på. Det hade varit en risk, både sportsligt och ekonomiskt, att komma hit.

Istället hyllade Osella de som valt att stanna kvar.
– De gör en enorm insats, för de är fria att lämna om de vill. Genom att vara kvar riskerar de inte bara sin ekonomi utan även sitt rykte.

Under månaderna som gått har Diego Osella låtit som något ur en amerikansk film varje gång han pratat.
– Varje match är en final, har han sagt. Vi spelar varje match como si fuese el último, som om den vore den sista.
Grundmetoden var inte komplicerad. En defensiv organisation, en anfallsidé om att spela lagets snabbaste spelare på kanterna, där man kan sätta dem i en-mot-en-lägen och hota motståndaren. Graciani och Luque fick ta ett enormt ansvar för lagets offensiv.

– Jag har lärt mig mycket av Jorge Solari, Gerardo Martino och Marcelo Bielsa, förklarar Osella, men jag kan ju inte jämföra mig med dem. Jag har haft dem som tränare, lärt mig av dem, men jag kopierar inte.

El Torneo Final, vårligan, inleddes i februari, och den började programenligt med att Colón förlorade. Återigen: De hade gjort ett mål på sina femton senaste matcher.
Men något hade hänt.
Helgen efter vann Colón hemma mot Argentinos Juniors med 1–0.
– Vi vet vilka begränsningar vi har, vi vet att vi måste ge allt i precis varje match. Men vi är inte förvånade, vi vet att vi jobbat hårt för det här, sa Osella.
– Det här betyder mycket för en grupp spelare som gett sina liv i varje träning de senaste 45 dagarna.

Sedan dess har Club Atlético Colón spelat sex matcher under Diego Osella. De har inte förlorat en enda, har bara släppt in två mål, och när de går ut för att möta Tigre i natt leder de mirakulöst nog serien.

Det befängda seriesystemet i Argentina, där man räknar snittpoäng över flera säsonger för att avgöra vilka som åker ur, gör att Colón slåss för att hänga kvar samtidigt som de leder serien, men de har redan visat att de vet hur man slåss.

Varken spelare, tränare eller ledare pratar om något annat än att klara nytt kontrakt.

Eller, det är inte riktigt sant. President Vega pratar om att rädda klubbens ekonomi, och tränare Osella pratar om alla som vägrat lämna ett rödsvart får ens när det såg som allra värst ut.

– Folket runt Colón ska sluta lida, säger han. De förtjänar det inte.

/Simon Bank

Källor: Clarin, Olé, La Nacion, TN, Infobae.