Häromnatten fastnade jag framför V for Vendetta, den där Guy Fawkes-estetiseringen med Natalie Portman, trots att jag sett den ett par gånger förut.

Det var ju tur, för jag hade inte reagerat på vad V säger innan han dansar med Natalie:
– A revolution without dancing is not worth having.

Och det är ju inte bara sant, det är dessutom en finfint hollywoodputsad blinkning (antar jag, jo det måste vara så) till Peter Weiss och Marat/Sade:
– Was wäre eine Revolution ohne eine allgemeine Kopulation? Vad vore en revolution utan allmän kopulation?

Och det kan man ju VERKLIGEN fråga sig.

Hur som helst så tänkte jag bara vidarebefordra en senkommen komplettering till Erik Nivas fenomenala teckning av den brasilianska motståndsrörelsen. Han åkte ju dit, sippade caipirinhas, pratade med folk och fä, periferihängde på nån demonstration och skrev noveller i Sportbladet.

Vad han missade?
Musiken.

I dagarna sprids en elegant komponerad protestsång av den populäre sångaren Edu Krieger världen över. Den är lite nedstämd men mycket tydlig, en beskrivning av sorgen det innebär att få allt du rimligen vill ha som fotbollsälskare – och märka att det inte är det du ville ha.

Demonstrationerna lär fortsätta, protesterna lär bli mer högljudda. Nu har de fått en sång också. För en revolution utan musik är ingenting att ha.

Ursäkta, Neymar.
Men i VM kommer jag inte att hurra för dig.
Jag är trött på att se vårt folk långsamt förgås
på tv-programmen 

Medan Fifa oroar sig över standarden,
styrs vi av tjuvar som spelar smutsigt för att vinna
Ursäkta Neymar,
jag jublar inte den här gången. 

Parreira, jag såg
hur lyckligt folket blev av tetran (den fjärde VM-titeln)
Men vi blir inga riktiga mästare, när vi spenderar över 10 miljarder
för att få VM till vårt land

Vi har vackra och mäktiga arenor
Medan skolor och sjukhus är nära att kollapsa
Parreira, jag såg
en avgrund mellan de olika Brasilien 

Tyvärr, Felipão
när Cafu lyfte pokalen och visade
sina rötter i ett så högtidligt ögonblick,
gjorde Jardim Irene (favelan där han växte upp) till ett porträtt av Brasilien

Den utlovade våren kom aldrig
livet är värt mer än ett mål,
och förbättringarna – var är de?
Tyvärr, Felipão, vårt land blomstrade aldrig. 

Jag vet, torcedor (supporter)
att min enkla och ärliga åsikt,
inte kommer att hindra dig som tjänar lite och är fattig
att följa vårt landslag hela vägen till slutet.

Även om du saknar pengar till att köpa en dyr biljett
kommer du aldrig sluta att älska vårt lag.
Jag vet, torcedor, att det är du som har rätt.

/Simon Bank