I lördagens tidning skrev jag en artikel om ”Den mänskliga slungan” Rory Delap, mannen med världens mest effektiva inkast.

Hittills den här säsongen har alltså sju av Stokes sammanlagt tretton mål – 54 procent – kommit som en direkt följd av hans kast.

Nu har ett nytt kapitel skrivits. Irlands friidrottsförbund försöker få den gamla spjutkastaren att damma av spikskorna, spotta i nävarna – och satsa mot OS i London 2012.
– Vi har inga spjutkastare som ska tävla vid VM nästa år, så givetvis skulle vi välkomna honom, säger det irländska friidrottsförbundets överhuvud Mary Coghlan.
***
Appropå något helt annat. Ni kommer väl ihåg Josimár? Den brasilianske högerbacken satte färg på VM ´86 med drömmål först mot Nordirland och sedan mot Polen.

Tyvärr blev ju hans pappa så exalterad att han hoppade upp för att fira, slog huvudet svårt i det lilla favelahusets tak – och dog.

Nu har ett parallellfall dykt upp i England. Efter att doktor Terry Marshall obducerat den 77-årige Jim Carvers kropp var han säker på sin sak.
– Mr Carver dog från huvudskador han ådrog sig då han firade under den tv-sända Champions League-matchen.

Jim Carvers änka preciserar. Målet som Carver firade var det kvitteringsmål som Steven Gerrad gjorde nere i Marseille.

Och inte för att trivialisera döden eller vara allmänt morbid – men jag kan fan i mig tänka mig sämre sätt att släcka ner.

/Erik Niva

Luciano Gaucci? Minns ni honom? Perugias tidigare president.
I 13 år styrde han klubben och var även ägare till Catania, Sambenedettese och Viterbese.
I Viterbese gjorde han gamla lagkamraten till Pia Sundhage och senare italienska damlandslagsförbundskaptenen Carolina Morace till tränare för herrarna och fick stor uppmärksamhet för det.
År 2003 beslöt han sig för att gå ett steg längre. Han skulle ha en damspelare till sitt lag. Jag var den första som skrev (efter tips från den agent som hittat Hanna Ljungbert åt Gaucci) om nyheten. Samma kväll som vi för övrigt hade en sjujävla kräftskiva hemma hos Johan Flink. Jag kom direkt från Rom och italiensk ligapremiär och hade med en Roma-flasköppnare åt Simon i present och en massa italienskt bubbel som slank ner fint till kräftorna.

Nå, tillbaka till Gaucci. Jag kan säga att jag blev lätt ifrågasatt efter mitt avslöjande… Men grejen stämde. Perugia jagade senare Victoria Svensson också och till sist Birigt Prinz.
Sen fick Gaucci allvarligare saker att tänka på. Perugia gick i konkurs och både Gaucci senior liksom sönerna Riccardo och Alessandro misstänktes för bedrägeri. Gaucci drog till Dominikanska Republiken och flyttade ihop med nya, betydligt yngre förstås, flickvännen Zaira och har slutat svara i mobilen.

I februari 2004 träffade i alla fall Magnus Wennman och jag Gaucci i Rom, se nedan hela storyn från Sportmagasinet.
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/sportmagasinet/article3735030.ab

Fotbollsvärlden är defintiivt en profil fattigare.

I övrigt är det full fart på redaktionen efter en tidig sittning i morgon-tv med Mats Olson och Tommy Engstrand.
http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1306968

Och här är min krönika i dagens tidning, om ifrågasatte Mou som gick sin väg i direktsänd tv i går:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/wegerup/article3734818.ab

Lunchade med Anrell, Flash, Niva och Poromaa. Anrell visade mig nyss ett fint vykort med gula rosor på. En läsare med namn Micke hade där skickat in förslag till Anrells Lika som bär på hans söndagssida.
Micke tycker att jag är lik ett penntroll eller sagotrollet Plupp med blått hår (het på 70.talet).
Vi lät Laul ha utslagsröst om vem jag är mest lik och han valde penntroll. Så det lär bli det som kommer i tidningen.
Som ni hör så har vi kul på jobbet nästan jämnt.

/Jennifer

Okej, en samvetsfråga då. I våras firade Tim Cahill ett mål mot Portsmouth med sin omtalade handbojsgest. Han ville visa sympati med sin bror Sean, som några månader dömts till sex års fängelse för grov misshandel. Övervakningskameror har fångat hur han sparkade på en liggande man – som delvis förlorade synen – medan Sean Cahill själv menade att han försvarade familjens yngste bror mot rasistiska påhopp.

Nu har en liknande episod rullats upp i engelska andraligan. Ipswichs David Norris avgjorde mot Blackpool i helgen – och firade med att göra hanbojsgesten till stöd för sin före detta lagkamrat, den fängslade Plymouth-målvakten Luke McCormick.

Det var just efter David Norris bröllop som en berusad McCormick satte sig i bilen. Strax därefter hade han somnat vid ratten – och kört ihjäl två små pojkar, åtta och tio år gamla.

Nu har den sörjande mamman Amanda Peak gått ut i pressen och ilsket fördömt Norris firande:
– Jag är äcklad. Att fira på det där sättet visar på brist på respekt mot min make och våra barn. Det känns som att den här fotbollsspelaren nästan hånar oss.

Själva menar ju spelarna såklart att de inte vill håna någon, utan bara vill visa sin medkänsla med fängslade kamrater som redan straffats av rättssamhället för sina brott.

Vad tycker vi? Solidariskt eller smaklöst?

/Erik Niva

Nä, hörnini. Vi får lov att börja i Holland den här gången.

Jag känner nog ingen enda människa som inte unnar Kennedy Bakircioglü det här.  Spel från start, ett mål, ett ass. Först ett inlägg på Klaas-Jans knopp, sedan en oväntat kraftfull nick från egen panna. Välkommen tillbaka, Kennedy.

Svenskframgångar i Groningen är vi mer vana vid. 5-0 mot Volendam den här helgen. Ett mål av Petter Andersson, ett av Marcus Berg. Och innan vi lämnar lågländerna – nu när det pratas Arí i guldyre-Kalmar så ska vi nog vara medvetna om att den kraftfulle brassen satte två på FC Twente igår (1.40 respektive 3.35 in i klippet).

Så vidare till… Nej, en vända till i Holland. Drömmål av Diego Biseswar för Feyenoord, och en skön böj från Luis Suárez i den där Ajax-matchen.

Nu så. Frisparkar såklart. Det här börjar ju bli tjatigt, men i hård intern konkurrens satte den oefterhärmelige Alex Del Piero sitt hittills vackraste frisparksmål för hösten mot Chievo. Argentinarna försökte svara upp – Zarate för Lazio och så Riquelme hemma för sitt Boca Juniors.

Spanien bjöd på ett gäng långdistansare av olika karaktär – Rossi för Villarreal, Joaquin för Valencia och Aurelio för Betis (40 sekunder in på klippet).

Gårdagens Golden Goal-vinnare korar jag dock enligt liknande kriterier som förra måndagen: En sydamerikan med kvalitetsnamn skenar iväg i en buffelrush och avslutar med klass. Då: Dagoberto. Nu: hjälten Hulk avverkar 70 meter med bollen, innan han sätter punkt genom att dundra in bollen via ribban i klassikermötet mot Sporting.

And the Spurs go marchin´on.

/Erik Niva

Något lite mindre allvarligt, men småkul.
Jag har tv:n på RAI 2 just nu och det är reklam, mellan nyheter och sport.
”Hej, jag heter Claudio Silvestri”, sa nyss en söt ung man i vit mössa som sen presenterade sig som det italienska fotbollslandslagets kock.
Man fick därpå följa honom på promenad när han nosade på frukter och kikade in i pizzaugner med upphöjt allvar.
”Jag måste välja de allra bästa råvarorna. Det är ett stort, fint ansvar jag har i mitt jobb”, berättade han.
Sen dukade han upp frukostbuffén medan Gli Azzurris spelare tränade.
Nybakat bröd, färsk frukt och… jätteburkar med nutella! Den perfekta frukosten för spelarna, försäkrade kock Silverstro.
I och för sig är den goda choklad-nötkrämen just god. Men nyttig, mja.
Nu behöver ju spelare på den nivån inte direkt oroa sig över kalorierna. Men däremot är de ju väldigt noga med vad de äter. Det är en bit ifrån Gundes havregryngsgröt om man säger så…

Italiens nutella-reklam från EM i somras. Men det räckte inte för vinst…
http://www.youtube.com/watch?v=3DZWo4ceH2ov

Och gammal klassiker från 1988, med svensk råg i ryggen och gryn i magen. Gunde utklädd till Wassberg.
http://www.youtube.com/watch?v=z1Vi2JPvFK8

/Jennifer

Apropå Bologna-Roma i går så missade ni väl inte att det också var ett möte mellan serie A:s två första kvinnliga presidenter, Francesca Menarini och Rosella Sensi.
Menarini sa inför det historiska mötet:
”Det är ett speciellt ögonblick och jag hoppas att det blir en fest för alla. Det är inte varje dag som två kvinnor som styr varsin fotbollsklubb möts”.
Menarini säger också att hon älskar sitt jobb och lär sig mer varje dag:
”Jag trodde att det skulle vara precis som det är, men väntade mig inte att bli så fullständigt uppslukad. Du somnar med Bologna i ditt hjärta och vaknar med Bologna i ditt hjärta”.
Och om det finns någon som trott att kvinnligt ledarskap innebär mjukare takter så lär de väl ha fått tänka om efter att klubbstyrelsen, med Menarini som högsta boss, gav Arrigoni kicken…

För de som vill läsa mer:

http://www.ilmessaggero.it/articolo.php?id=34223&sez=HOME_SPORT

(ej översatt dock)

/Jennifer

Ni såg Mourinho när Inter gjorde 1-0 på övertid mot svårsmälta, sega, starka Udinese?
Eller såg ni kanske istället Kalmar vinna historiskt guld?
Jag hann efter slutsignalen zappa över till Örjans vall och det är bara att le åt
kalmariternas gläjde och lyfta på min nya pälsmössa.

Mer om Inter-Udinese blir det i tidningen i morgon, så nu tänker jag spara på formuleringarna och sätta igång att skriva för tidningen samt förbereda morgondagens tidiga (suck) medverkan i Gomorron Sverige.

/Jennifer

Ska man ta och försöka komma ikapp då? Lång, stor, händelserik fotbollsdag igår. I den tidiga spanska kvällsmatchen sänkte Pipita Higuaín gästande Málaga på egen hand med bisarra ett, två, tre och fyra mål.
Samuel Eto´o såg målen på tv i Camp Nous katakomber och undrade – är det där allt han kan göra? Ta hela 70 minuter på sig? Behöva två straffar? Nej, Eto´o gick in och gjorde mål i 12:e, 30:e, 43:e, och 44:e minuterna. Fyra spelmål på 32 minuter. Får duga.

Inte för att det spelade så stor roll, men Henok Goitom gjorde 90 minuter för gästerna. Och när vi ändå samlar ihop de spanska trådarna vill jag visa upp när Eliseu försökte kopiera Kurre Hamrin på Bernabéu. Och både misslyckades och lyckades.

Okej, dags att dra upp till England. 20-årige fransmannen Samir Nasri och 18-årige brassen Rafael hade en ynglingashoot-out i bjässebataljen på Emirates.

Men har inte England några egna ungdomar som presterar då? Jodå, 18-årige Freddy Sears var med och passade fram till 20-årige Jack Collison – och eftersom det var Scott Parker från Lambeth som stod för den sista klacken så var dagens vackraste Premier League-mål var en ren East End-produkt, stöpt i West Hams vidunderliga ungdomsakademi.

Närmaste utmanare var bisarrt nog en högerback från Salamanca. Álvaro Arbeloa gjorde sitt andra Premier League-mål med stil.

Cicinhos spritt, språngande självmål har ni redan hört om. På den här sidans nedre video så ser ni det också.

Om vi drar runt resten av Europa hittar vi fina distansskott uppe i Polen, och på båda sidor av gränsen mellan Turkiet och Grekland.

Och när vi ändå är i Grekland kan vi konstatera att Zlatan Muslimovic fortsätter att göra mål för PAOK. Och när vi ändå är inne på svenskar kan vi glädjas åt att Kim Källström både fick starta på mittfältet, och låg bakom Freds segermål nere i Monaco.

Andreas Isaksson? Njae, PSV:s katastrofsäsong fortsätter – och även om det är väl hårt att klandra honom för  NEC:s segermål så är det väl bara att erkänna att han inte direkt kommer rätt på den här hörnan.

/Erik Niva

Arme Cicinho. Hans självmål kommer att vara med på topplistan med de snyggaste – och bittraste – när säsongen summeras.
Arma Roma, säger jag också, utan att vara romanista. Men den som såg Spallettis ansikte efteråt vet hur en jagad man ser ut.

Samtidigt är Bologna lika illa, ja rentav värre, ute, även om det blir mer turbulens kring en klubb som Roma. För Mihajlovic var det viktigt att inte inleda med en förlust i nya tränarrollen.

Francesco Totti lämnade Dall’Ara med bistert ansikte. Hans mål var värt ett bättre öde. För mig, som bodde i Rom då stadens söner, en från varje läger, Totti och Nesta, var Italiens hetaste spelare, är det extra ljuvt att bli påmind om Tottis storhet när han gör mål som det i går.
http://www.youtube.com/watch?v=-l6IC0LT1TA&feature=related
För en laziale som undertecknad, om än rätt ljum, så är ovanstående länk inga ljuva minnen direkt, men ett minne från just den tiden så det får vara med, man måste kunna vara storstint.
Totti ”Vi ho purgato ancora” (ung. Jag har straffat/tystat er igen) när han gör 3-1 i derbyt mot Lazio i april 1999 då Svennis var tränare. Lazio jagade ligatiteln men Roma vann det slaget om huvudstaden och bidrog till att stoppa Lazio.

Först året efter fick Sven-Göran Eriksson leda de ljusblå till scudetton.
http://www.youtube.com/watch?v=H4LZ5LP4HqE&feature=related
Nesta, Nedved, Mancini…
Där var ju även dramat med väntan på Juventus regnblöta match mot Perugia. Matchen som Collina beslöt skulle spelas klart. Collina som senare avslöjade att han var laziale…
Nåja, efter Calciopoli vet vi ju att även Juventus haft rätt god hand om domarna.
Juventus hade för övrigt, just våren 2000, ju precis i en av omgångarna före vunnit med 1-0 mot Parma efter att Fabio Cannavaro, då i Parma, nickat in en hörna som De Santis dömt bort. TV-bilderna visade att det var felaktigt och fansen rasade inför sista omgången.
Och ja, det var De Santis som stängdes av från sitt domarjobb efter Calciopoli…

Året efter Lazios vinst var det i alla fall Romas tur, som ni minns. Fina bilder, titta noga på vilka du ser i vimlet. Och Gud så ung Capello var!
htp://www.youtube.com/watch?v=W1DuMVbyY7s

I övrigt, om vi går tillbaka till nutid, så är det dåligt att Canal Plus kommentator, som annars gjorde en utmärkt match, inte vet hur man uttalar Bernacci (bernatci, inte bernaki, som han sa. För det uttalet krävs ett h före i).  Eller så slant han bara på tungan, om än två gånger.
Jag gör också fel ibland på olika saker, det gör vi alla. Alla måste dessutom verkligen inte kunna alla språk, men som kommentator får man se till att veta hur namnen uttalas. Eftersom han säger Panucci korrekt undrar jag också vilken konsekvens han tillämpar…
Petitesser kan tyckas, men det här är något som jag då och då får mejl av från folk som följer den italienska ligan och som tycker att det här är nonchalant av kommentatorerna, att man tar den engelska ligan på ett större allvar.

/Jennifer

Underbart är kort och en av de diskussioner som klipptes bort i Laul Calling på grund av tidsbrist var den inför Arsenal-Manchester United. Vi fokuserade, förstås, på Arsenals problem och diskuterade hit och dit om vacker fotboll kontra deras problem med att spela fysiskt och cyniskt när det krävs.

Man kan tycka en massa om detta och när Arsenal gnäller över att motståndarna spelar fult, både bildligt och bokstavligt, blir det bara löjligt. Jag kan också se vad folk retar sig på hos Wenger, den arrogante, intellektuell fransosen.

Men ingen kan samtidigt ta ifrån honom vad han uträttat med Arsenal, hur sklicklig han varit på att fånga och sälja spelare i rätt tid, rentav rätt ögonblick, och att det är oerhört viktigt och roligt med lag som vill spela vacker fotboll.

Så många goda stunder Arsenal bjöd på mig under åren i London, då fortfarande på kära gamla luggslitna Highbury.
Men, även på senare år, har det varit ljuvligt ibland:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/wegerup/article1080692.ab

Vem som vinner i helgen? Well, då det mesta talar för Manchester United så blir det väl just därför Arsenal. Ska bli härligt att bänka sig framför, hur som helst.
Och så Inter-Udinese på söndag, inte fel den heller. Valde den framför HBK-Kalmar, känns lite kallt i och med att det, i princip, mer eller mindre är avgjort.
Samtidigt är det aldrig fel, i och för sig, att komma hem till Örjans Vall. Min barndoms allsvenska arena och kanske allsvenskans vackraste.
Men liksom Highbury lär den också snart vara fotbollshistoria.

/Jennifer

PS: Och ni behöver inte mejla eller kommentera något om formuleringen kring Vintergatan  i krönikan som jag länkar till ovan. Den ger inte stora A i astronomi. Men man lär sig hela tiden. Och tänka sig att som barn var astronaut drömyrket för mig…