Inlägg av Erik Niva

Mourinho gav mig just det svar jag ville ha.

av Erik Niva

Nedan ser ni vad ”wow” står för. Töntigt serietidningsord kanske, men kom ni upp med något bättre, mitt i natten, efter en artikel och med krönika och deadline som väntar…

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/championsleague/article3601528.ab

Jag fick alltså i gång José Mourinho med en fråga om Zlatan, precis innan presskonferensen var slut. The Special One blev inte sur, bara intensiv och gav mig precis den sortens snack man måste få efter en så seg match som den i går kväll, för att kunna göra något intressant till tidningen. Nattchef Hebbe tackade och tog emot.

Här är också krönikan. Nu är det dags att flyga hemåt.
I morgon avslöjar jag vinnaren i 10-tävlingen.

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/wegerup/article3601552.ab

(Och rubben på nätet, ”på plats i Turin är förstås fel. Det var i Milano. Men som altlid har vi som skriver nada med rubbarna att göra. Och, ska tilläggas, de är för det mest mycket bra, det är ingen lätt konst att sätta rubriker).

/Jennifer

Taggar and, me, mou

Fernando Torres, Liverpool´s Number Nine

av Erik Niva

Bråttom till ännu ett av alla dessa flygplan, så det får bli fegvarianten av bloggande den här morgonen.

Hinner inte utveckla resonemanget kring kvällen så värst mycket mer – utan ni får helt enkelt hålla till godo med dagens matchkrönika där jag ändå får sagt det mesta jag har att säga. För en gångs skull är det helt befogat att använda klyschan om att Atlético och Liverpool ”delade broderligt på poängen”.
***
Jo, förresten, en aspekt av meningslös journalisttrivia finns det ändå tid för. Jag hade inte varit här sedan våren 2004 – så jag hade nästan hunnit glömma bort det – men pressläktaren på Vicente Calderón kräver Europas abslout värsta bergsklättring.

Ingen annanstans är det så många trappor som är så branta innan man slutligen når fram. Rena K2-expeditionen. Man måste ha åtminstone två basläger och en natt i syrgastält innan man är redo för ett toppförsök.

Och nu brinner ni förstås av nyfikenhet. Ni bara måste veta vilka andra två arenor som platsar på samma branta prispall. Jo, vettni, god tvåa är Amsterdam Arena, där man måste bestiga ett helt parkeringshus innan man ens får börja med läktarna. Och de kvällar den ensamma hissen strejkar – då är snurrandet uppför Babels torn på San Siro minsann ingen picknick, det heller.

Se där, man har alltid fem minuter för de verkliga väsentligheterna.

/Erik Niva

GÄÄSP men sen WOW

av Erik Niva

Ungefär så var min kväll med Inter-Anorthosis.
En betydligt tristare match än den i Turin i går, det vet ni som följt den tämligen sega
historien framför tv:n.

Apropå tv så stötte Jenny och jag på Strömberg och Strömblad på pressläktaren och hann snacka lite med herrarna före matchen.
Minns fortfarande pizzan med peperoncini som Strömberg bjöd mig på i Bergamo för ett gäng år sen, den var inte att leka med…

Men mer om det mötet och den intevjun en annan gång. Nu är det jaga mot deadline igen som gäller. Zlatan mötte jag efter matchen men han var inte lika glad som i söndags, om man säger så. Helt förståeligt, han kände förstås att varken han eller laget var på topp direkt.

Rubriken ovan? Den kan ni klura på tills ni ser morgondagens Aftonbladet…

Buona notte (god natt) för er, buon lavoro (gott jobb) för mig nu,

Taggar notte

Inter, Beckham och snygge Mellberg

av Erik Niva

Många trevliga och intressanta mejl i dag och sen ett ännu trevligare möte med några läsare, nu på eftermiddagen. De kom fram när Modin och jag var ute på Milans gator och gjorde tv-jobb och ville ta en bild och prata. På dialekten lät det som om grabbarna var från Göteborg och de hade också sett Juve-matchen i går uppe i Turin och var allt annat än missbelåtna.

För egen del väntar nu Inter-Anorthosis och det var en hel del fans från det senare laget som tjoade och sjöng på Piazza Duomo.

Milanos gator ja. Att David Beckham nu ska ha gästspela i Milan lär nog fru Posh inte ha något emot. Tvärtom har hon nog haft ett diamantprytt finger med i spelet, hon är ju ofta i modemeckat Milano och frossar loss på Via Montenapoleone med omnejd.
Själv nöjde jag mig med ett besök i en fotbollbutik där man kan köpa allt från tröjor och overaller till Juve-serviser, Roma-nappar, Lazio-nappflaskor, Inter-kalsonger till Milan-bikini. Sms:ade käre Simon som går där hemma och städar och påminde honom om när vi var där senast, under EM, då jag köpte en Azzurri-overall eftersom jag tagit med för kalla kläder.

Olof Mellberg är förresten skyldig mig en timme av mitt liv och lite slitage på mitt hjärta då jag i natt fick stressa med texterna efter att ha väntat förgäves på honom i mixade zonen. Han gick aldrig igenom den.
Å andra sidan lyckades jag i det slagfält som zonen utgör nå fram till Del Piero, Amauri, Manninger, Ranieri, Molinaro med flera. Nedved gick tyvärr heller aldrig igenom. Nedved är, liksom Pippo Inzaghi som jag tidigare nämnt, en spelare jag alltid skulle vilja ha i mitt lag.
Dessutom minns jag när Lazio var i Göteborg 2000 på träningsläger, och jag var där några dagar, att Nedved hade med sig en kudde i spelarbussen, den lille tuffe tjecken. Med Nalle Puh-motiv på… You gotta love him.

Om Mellberg är meingarna delade, det märkte även Modin då hon körde ett race bland fansen med frågor om vår svenske Juve-back. Italienske kollegan Nicola Cecere fällde kanske den roligaste kommentaren:
”Han är inte bra längre. Men det är un bel ragazzo, en vacker pojke”.
Jag berättade att Mellberg prisats av gay-magasinet QX (bra tidning för övrigt, de få nummer jag läst) för just sin skönhet och det tyckte italienarna var intressant.

Folk undrar om Albin Ekdal och i morgon får ni höra mer om honom, i Laul Calling. Det var i alla fall stort när vi i går såg spelarbussen med FC Juventus-emblemet och där längs bussen löpte en rad med flaggor och namn på alla spelarna och där fanns två svenska flaggor brevid varandra samt namnen Mellberg och Ekdal.

Någon mejlade om ett inlägg jag skrivit om kunskap för ett tag sen, och undrade ifall jag inte tycker att det är viktigt. Kunskap är oerhört viktigt. Ingen börda är lättare att bära än kunskapens. Jag hade inte studerat i tolv år om jag inte värdesatt kunskap.
Allt jag ville säga vara att det finns folk som kan ha 13 rätt på tipset varje vecka och vinna Sport-Jeopardy varenda dag utan att för den skull klara sig mer än en förmiddag i jobbet som sportjournalister.
Precis som det finns en rad yrken mina kollegor och jag inte skulle klara.

Inte minst att kunna ta folk är oerhört viktigt. Det finns en, tyvärr sann, berättelse om en reporter och fotograf på en tidning (spelar ingen roll vilken) som var ute på jobb och intervjuade ett våldtäktsoffer. Känsligt, känsligt och reportern jobbade hårt på att gå varligt fram med intervjuobjektet som berättade om våldtäkten. Allt går bra tills fotografen säger:
”Men lite skönt var det väl…”.
Behöver jag säga att han aldrig mer fick träffa folk på känsliga jobb.

Nå, fotboll nu. Inter vinner i kväll, allt annat än fiasko och pannkaka. Vi åker till San Siro (ni får mig aldrig att säga Giuseppe Meazza) alldeles strax. Modin har aldrig varit där och är mer än glad över att vi fick två ackrediteringar.
Ni missar väl inte att titta på alla hennes tv-inslag här nerifrån också!

Vi hörs efter matchen.

/Jennifer

Taggar inter, mellberg, milano

Vissa kommer, andra går

av Erik Niva

Dagen efter kvällen före.

Jag sitter i godan ro och snattar ström på något sunkigt café på Valencias flygplats, och vilka får för sig att slå sig ner vid borden bredvid? Jodå, Ålborgs trupp, väl rustad med trippla kortlekar, på väg hem från setförlusten i Villarreal.

Bilden är givetvis kass – de tenderar att vara det – men av någon anledning fyllde ändå den här helt obetydliga scenen mig med värme. Jag tror att det är så att minsta lilla tecken på vardaglig normalitet i närheten av den uppumpade Champions League-bubblan ger någon sorts hopp om att saker och ting kanske är ungefär som de ska i världen, trots allt.

***
Jaja, slut med värdelösa fotografier och smetigt hobbyfilosoferande. Det är ju för fan dags att dra ner till Calderon för Atlético-Liverpool när som helst.

Det här skulle ju bli hela Champions League-höstens stora fest. Nando Torres skulle komma hem, Kun Agüero skulle mäta sig mot sin läromästare och ett sensommarsoligt Calderon skulle få se en… tja, 3-3-match.

När jag kom till Madrid var det nio grader, drivregn och isande snålblåst. En skadad Torres är kvar hemma i Liverpool, en sliten Kun lär börja på bänken och uppsnacket handlar i stället mest om en fruktad supporterskara och en utsatt tränare.

Uefa-bråket hänger kvar över Calderon. Folk här är förbannade och det har talats om att 50 000 hemmafans skulle vända ryggen mot planen när Champions League-hymnen spelas. Nu lär det inte bli så – men det lär bli något. Läktarna är en stor del av kvällens fokus.

Den andra delen ligger på Javier Aguirre. Igår lyckades Claudio Ranieri rädda sitt jobb, och idag är det den här mexikanen som står inför samma utmaning. Det här var ju säsongen då Atléti på allvar skulle utmana om ligatiteln, men efter 1-6 i Barcelona och 1-2 i lördagens derby så har den utopin redan rämnat. Blir det förlust även ikväll måste ett hundhuvud delas ut.

Det skulle bli avspänt party av det här, men det visade sig bli hårdkokt ångest.

När allting kommer kring tror jag inte att det kommer att göra kvällen tråkigare.

/Erik Niva

Hairy Stuff

av Erik Niva

Innan vi drunknar alldeles i Champions League-glitter och landslagsflärd måste vi tänka på den globala bredden också.

Kommer ni ihåg att Simon Bank skrev om hur Nordkoreas försvunne diktator Kim Jong-Il plötsligt dykt upp på en fotbollsmatch för någon vecka sedan?

Well, nu har räkningen kommit.

Det har visat sig att den allsmäktige ledaren inte ens såg hela matchen mellan Pyongyangs Järnvägsuniversitet och Kim Jong-Il-universitetet, utan stormade ut i paus.

Anledningen? Han var rasande över att flera spelare hade långt hår, och enligt Mainichi News muttrade han på rejält på läktaren:
– Det ser äckligt ut. Jag kan inte ens avgöra om det här är herr- eller damfotboll.

Och would you know? Strax därefter landade ett nytt diktat över hela befolkningen. Från och med nu är det förbjudet för män att ha långt hår i Nordkorea.

Vem säger att fotboll inte kan förändra världen?

/Erik Niva

Goals Galore

av Erik Niva

Äh, jag ska resa hela, halva dagen i morgon också, så det är väl lika bra att få det här avklarat.

36 mål på 8 matcher, alltså. En enda gång i Champions League-historien – den 13 september 2000 – har det blivit lika många mål under en och samma kväll.

Själv såg jag ju hela CL-historiens näst mest målrika match på plats, och jag var dessutom säker på att jag sett kvällens mål live. Men nu har jag gjort svepet, och nu vet jag fan inte längre.

Vad säger ni? Vilket är egentligen snyggast?
* Joan Capdevilas halvvolley som vrider sig ut i Ålborgs bortre kryss?
* Kader Keitas våldsamma slägga på helvolley i Rumänien?
* Oleksander Aliyevs mörsarfrispark för Dynamo Kiev?

Man vet att det är en speciell kväll när ett klassmål som Alex Del Pieros på Real Madrid hamnar först där nere på fjärde plats.

Utöver dessa självklarheter vill jag nämna Zé Robertos böj för Bayern och det svepande anfall som satte punkt för Villarreals målorgie.

Och så självmålet som Andreas Johansson krediterats för – men eftersom det inte är några repriser med på det här klippet kan jag fortfarande inte leda saken i bevis. Ni får helt enkelt tro på mig den här gången.

/Erik Niva

Juve Champions

av Erik Niva

Nå, lugna er nu Real-fans. Det är inte mina ord utan vad publiken sjöng när matchen var slut.
Det här var en oerhört viktig seger av många skäl för Juventus. Och det var en oerhört rolig match att vara på, även om jag inte är Juventina. Men om det får ni läsa mer i morgon.

Jag måste nu skriva till tidningen, deadline tickar allt närmare. Stod över en timme i Zona Mista med spelarna och sen väntade Modin utanför och vi lyckades få en taxi och skrev i den i baksäter och för mig är det nu skriva krönika i full fart som gäller efter att artikeln blev klar i taxin.

Fick i alla fall snack med Del Piero, Amauri med flera efteråt och även tränare Ranieri. Reals slokörade spelare var mindre pratglada och det kan man ju förstå…

Såg ni Del Pieros mål? Gammal, bah…

Taggar amauri, del, juve, piero, real
Sida 106 av 120