Bilden är inte den allra bästa, men här är i alla fall den utlovade länken till det där extraordinärt märkliga målet som Reading faktiskt fick godkänt.

Inne?

/Erik Niva

…och ska vi ta och blicka framåt mot reprisen på CL-finalen så kan vi konstatera att en rejäl dos av försnacket handlar om That Boy Ronaldo.

Först och främst har vi ju kvalitetstidningen News of the World, som pumpar ut en freakshowstory med med sedvanlig tajming. Sammanfattningen går ut på att Ronaldos flickvän – well, i alla fall en av dem – i själva verket visat sig vara en bisexuell prostituerad som säljer både sex och kokain.

För dem som bryr sig – vilka nu det skulle vara – finns hela storyn här, komplett med videoklipp.

Så.

Vad händer då i den del av världen som de flesta av oss lever i? Jodå, Sir Alex och Scolari tycks ju faktiskt redan ha fått igång en rejäl dos klassiska ”mind games”, lite hederlig psykologisk krigföring.

Fergie har anklagat Chelsea för att favoriseras av domarna, samtidigt som han trivialiserar klubbens betydelse. Scolari kontrar med – att ge inbjudande trevare om möjligheten för Cristiano Ronaldo att gå till Chelsea.

Och det är den där sista punkten som är den verkligt känsliga. Faktum är att Scolari och Ferguson inte alls kommit överens de senaste åren, och att fejderna alltid kretsat kring Ronaldo.

I november 2006 var United-ledningen vansinninga för att de tyckte att Scolari överutnyttjade Ronaldo i det portugisiska landslaget i samband med en EM-kvalmatch mot Kazakhstan. Den assisterande managern Carlos Quieroz konstaterade:
– United har bra relationer till 14 förbundskaptener. Den enda coachen vi inte pratar med är Scolari. Han uppför sig som en av de där personerna som du lånar ut din bil till. Den har full tank, och de utnyttjar den hela veckan – men sedan kraschar dom den, och lämnar den vid vägkanten utan bensin utan att ens ha artigheten att berätta var du kan hämta den.

Striderna har fortsatt sedan dess, och inflammerats av att Scolari öppet uppmanade Ronaldo att gå till Real Madrid. Och av att Ronaldo tycktes lyssna. Pudelns kärna är ju nämligen att Ronaldo har en enorm respekt för Scolari – till och med större än för Ferguson? – och att de två männen till och med gråtit tillsammans.

Cristiano Ronaldo:
– Scolari har gjort enormt mycket för mig. Han har givit mig väldigt många bra råd, både med fotbollsrelaterade saker och andra svårigheter som jag behövt ta mig igenom. Jag kommer aldrig att glömma konversationen vi hade när min far dog. Det gjorde ett djupt intryck på mig. Jag insåg att han också hade upplevt något identiskt när hans far dog, och vi grät tillsammans.

/Erik Niva

Summeringen av gårdagens engelska fotboll stannar vid en enda sak – ”The Phantom Goal”.

Det var i Championship-matchen mellan Watford-Reading som vi fick se hela årtiondets sämsta domslut. Bortalaget slog in en hörna, och efter en närkamp gled bollen ut över sidlinjen, sisådär tre-fyra meter utanför den vänstra stolpen.

Domaren? Först signallerade han för inspark, såklart, men efter att ha konsulterat med sin linjeman signallerade så den blott 25-årige Stuart Atwell för mål.

Och absolut ingen alls förstod någonting över huvud taget.

– Jag har aldrig sett någonting liknande. Det är som en UFO-landning eller något, ett sånt misstag, säger Watfords manager Adrian Boothroyd.

”Målet” finns ännu inte tillgängligt på nätet – ni kan lyssna på den här diskussionen för att få perspektiv – men jag lovar att lägga ut det så fort det dyker upp.

Tills vidare får ni det här, det enda parallellfallet jag känner till. I en Bundesligamatch från säsongen 93-94 stöter Bayern Münchens landslagsback Thomas Helmer bollen en dryg meter utanför Nürnberg-målet – och blir målskytt utan att begripa det.

Någon som sitter på fler liknande storys?

/Erik Niva

Att det genast börjar pratas om Spallettis avgång medan Ancelotti ännu sitter tryggt i båten säger mycket om skillnaderna mellan Rom och Milano. Även om skilnaderna mellan Roma och Milan, självfallet, men ändå mest om städerna och hur de skiljer sig i mentalitet.
Det är alltid vanskligt att generalisera men nog är det så att det finns få ställen där kärleken till spelet, spelarna och tränarna är så stor som i Rom och därmed också ilskan och besvikelsen när den älskade tycks svika.
Spalletti tar dock skriverierna på rätt sätt och säger kallt:
”Jag tänker verkligen inte avgå. Jag trivs utmärkt här och tänker köpa hus i Rom”.

Allt medan Delio Rossi, från den ljusblå sidan av Rom, varnar Milan:
”Vi kan klara av det på San Siro. Jag vill se ett Lazio med två karaktärer: stor ödmjukhet och stort mod”.
Milans Jankulovski håller med om att romarna är en svårare munsbit att svälja än Zürich var: ”Lazio är bättre än schweizarna”.

Trista nyheter från Turin samtidigt, om Trezeguet som måste opereras.
”Jag vill inte sluta som Ronaldo”, säger fransmannen till franska L’Equipe.
Och det kan man ju förstå.
När jag tippade Juventus som seriesegrarna hade jag räknat med Trezegoal. Men, jag ska inte fega ur, utan håller fast vid mitt tips.

Eftersom jag är ledig är det nu koppla ner som gäller.
Buon finesettimana!

PS. Missa inte Europa Calling i tidningen i dag, med oss tre bloggare och mycket Europa-fotboll. Bara smakprov ligger ute på sportbladet.se.
Dessutom har ni ju Wennmans alltid lika underhållande London Calling.
Själv skriver jag om Catanias småtokige klubbdirektör Lo Monaco. Med mera, mer mera.

Efter gårdagens intensivt korta diskussion om fotbollens bästa skyddsmasker har synpunkterna haglat in (fyra kommentarer, fem mail, en Simon Bank – haglat säger jag ju!).

Populärast bland massorna tycks Sinisa Mihajlovic vara, och jag måste erkänna att alla de tre personer som röstat på honom har en poäng.

/Erik Niva

Jag befarar att ni minns de här bilderna från ett drygt år tillbaka – Röda Stjärnan-huliganer attackerar en civilklädd polis med en brinnande fackla. Efter att ha bränt honom svårt så försökte de till och med trycka ner facklan i halsen på honom.

I dag föll domen. Uros Misic, 20, dömdes till 10 år fängelse för mordförsök.

– Det var en barbarisk, brutal, monstruös attack på en polisman i tjänst, och det måste kategoriseras som mordförsök eftersom polisen tvingades kämpa för sitt liv, motiverar domaren Velimir Lazovic – och sätter både svenska läktarproblem och bestraffningar i någon sorts perspektiv.

/Erik Niva

Satt länge vid köksbordet i morse och läste i DN och SvD om den finansiella krisen som sprider sig från USA som en löpeld runt världen.
Svårt att veta var och hur det ska sluta, vems fel det är från början (förutom de amerikanska investmentbankerna) och vilka som kommer att drabbas hårdast.
Som vanligt blir det väl de som redan har det svårt som får det svårare. Och de som har lånat över sina tillgångar.

I alla fall är det efter sådan läsning svårt att tycka synd om de arbetslösa serie A-tränarna, som Roberto Mancini, hur mycket jag än uppskattar honom i övrigt. Mancini har, som jag skrev om i tidningen förra veckan, fem miljoner kronor netto i månaden från Inter. Ingen dålig a-kassa.
Tänk att vara ledig med sådan lön! Vad man skulle kunna göra. Studera, resa, engagera sig i välgörenhetsprojekt…
Ändå går så många av tränarna bara och längtar tillbaka till fotbollen. Jag har pratat med bland andra Gigi De Canio och Nando Orsi om det där och om hur allt man vill är att ha ett lag, att vara kvar i fotbollens speciella värld, i gemenskapen med grabbarna  – det enda liv de här killarna känner till, ända sen unga år.

Nedan ser ni mig och Mancini för fem år sen, under ett av våra möten, då han var på väg upp som tränare och höll i Lazio. Jag hade 40 graders feber minns jag och det var 40 grader ute också, Rom i augusti. Man har mått bättre. Men vårt fotbollssnack, om hur Lazio skulle spela fartfyllt och offensivt, var mycket intressant.

En sak som jag hoppas ska finnas regelbundet på den här bloggen – en länksamling till de mål du borde se ifrån gårdagen/helgen.

We´ll surf, so you don´t have to.

De senaste åren har jag märkt att jag ofta blir betydligt mer inspirerad av Uefa-cupen än av Champions League. Här finns fortfarande historier som inte nötts ut, och här finns fortfarande en färgstark brokighet som inte blivit helt strömlinjeformad . Oväntade mål av oväntade spelare ger ofta oväntade klubbar oväntade resultat.

I går var ju till exempel en stor dag för den nordiska fotbollen. FCK vann I Moskva, Brann slog Depor och en snubbe som heter Viktor använde axeln.

I Köpenhamn var det sju svenskar på plan – Holmén, von Schleebrügge, Jon Jönsson, Alex Farnerud, Dorsin, Lustig och Martin Ericsson – när RBK tog en fin bortaskalp mot Bröndby.

Och just… sedan satte ju Dusan Djuric ett 25-metersskott i krysset på San Siro.

In other news så vann Napoli över Benfica i en fantastiskt match, och dessutom fortsätter Standard Liege att ställa till det på Merseyside.

Vackra mål? Inget som Djuric förstås, men Luis Suarez lobb för Ajax får ju igång Poborsky-referenserna.

Jermain Defoe visade än en gång Spurs vad vi går miste om, medan vi tvingades inse att vår bäste spelare numera är en 21-årig Man Untied-reserv som vi inte ens själva äger.

Feyenoord fick Kånkelberries på besök – i en annan del av Holland tvingades NEC Nijmegen ta emot en hårdkokt skara från Dinamo Bukarest.

/Erik Niva

Äntligen lite sol över Stockholm. Jobb med morgondagens Europa Calling till papperstidningen. Då har vi ett helt uppslag europeisk fotboll. Varje lördag. Missa det inte.
I dag skriver jag lite mer om DP på min sida. Ni hittar den i tidningen eller här:

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/wegerup/article3348047.ab

För övrigt säger jag bara: Kalmar FF.

Svensk fotbolls tre största ögonblick under 2008:

1) Zlatan Ibrahimovic pangar upp bollen i krysset, Petter Hansson gräver in den under mållinjen. En mästerskapsseger är större än allt.
2) Samme Ibrahimovic avgör Serie A med två mål mot Parma.
3) Viktor Elm sänker självaste Feyenoord på självaste De Kuijp.

Så stort var det, så kul är det. Chanserna att gå vidare är nog fortfarande bara 60-40, men nu finns ändå en rimlig chans att få något annat än den där Portugal-matchen att hänga upp hela den svenska fotbollsvintern på.

Om det var rättvist? You bet. Egentligen borde Kalmar gjort fler mål – eller i alla fall tidigare mål – med tanke på att Patrik Ingelsten slog bort två frilägen och ett kontrakt med en större europeisk klubb. Det som hade kunnat bli typ den franska ligan blir väl nu den norska.

Och appropå olika ligor. Den holländska ligan har varit överskattad länge, och i flera år har jag sagt att den håller ungefär samma nivå som den danska.

– Kalmar hade definitivt slutat topp-fem i den holländska ligan, sa Feyenoords tränare Gertjan Verbeek – och det som hedrar honom är att han gjorde det redan före matchen.

Frågan är om det räcker. Det här var ju ingen engångsföreteelse, utan svenska och holländska lag har spelat jämnt i stort sett varje gång de mötts i Europaspelet den senaste femårsperioden. Men – ingen norrlänning utan träligt gnäll – det säger tyvärr betydligt mer om holländsk fotbolls utveckling än det gör om svensk.

Till sist – del två i kvällens fotbollsnötter: Vad har Viktor Elm och Helder Postiga gemensamt?

…jo, de får credit för att ha gjort viktiga nickmål, när de i själva verket totalmissat bollen och stött in den med axeln.

Här har ni Postigas bluffnick från EM 2004 – Viktor Elms hellyckade halvmiss lär ni nog kunna se både en och två gånger framöver.

…och förresten: Brann-Deportivo, 2-0, slut. Racing Santander-Honka, 0-0, paus.

/Erik Niva