Apropå det där som händer ikväll då.
Nej, inte det armeniska undret (Simon Bank tingade det ämnet, och lovade att han skulle publicera en text igår) eller ens om det bosniska partyt i Paris (jag väntar in de rätta youtube-klippen) – nu ska det handla om ett av fotbollssportens mer permanenta mirakel.
Holland. Drygt 16 miljoner invånare på en yta stor som Jämtland – och världens just nu näst bästa fotbollsnation.
Det är ju inte som om vi inte fått anledningarna förklarade förr. Det är ju inte som om vi inte hört talas om den världsunika talangutvecklingen, med centrum i Ajax ungdomsakademi De Toekomst. Men i alla fall – just idag publicerade Daily Mail en färsk intervju med Dennis Bergkamp, och den förtjänar att läsas.
Bergkamp är ju nämligen tillbaka där han hör hemma, just där i Ajax utvecklingsfabrik.
Ingen kan anklaga honom att ta genvägar i sin tränarkarriär. Han har gått sin utbildning på det holländska förbundet, började sedan med Ajax U12-lag, hade en tid med U18-laget och har nu avancerat till att vara en sorts länk mellan ungdomssidan och a-laget.
– Frank, Wim och jag själv är ansvariga för den tekniska sektorn här i Ajax. Vi bestämmer hur vi ska träna, vad vi ska träna på, när vi ska träna – vilka spelare som kommer och går, vilka som ska förnya sina kontrakt, preciserar Bergkamp.
Ledtråden finns i de där förnamnen han räknade upp. Frank är givetvis Frank de Boer, och Wim är alltså Wim Jonk. Till det kan vi lägga Edgar Davids, Jaap Stam, Ronald de Boer, Marc Overmars, Danny Blind och Bryan Roy – och först därefter börjar vi få grepp om fotbollskompetensen som just nu formar Ajax utvecklingsarbete.
Som Daily Mail konstaterar, 37 ligatitlar, 5 Champions League-bucklor, 51 cuptriumfer och 565 landskamper runt en enda träningsplan.
Holländarna har alltid varit skickliga på att dra nytta av sitt know-how – och även de mest framgångsrika spelarna ser ett värde i att betala tillbaka till sporten – men riktigt såhär stjärnspäckat har det inte alltid sett ut runt träningsplanerna på senare år.
Det som hände var att Ajax såg ut att sjunka ner i de mediokras träsk. Titlarna slutade komma och – än värre – extremtalangerna kom inte längre ut i slutet av det löpande bandet. Lösningen var densamma som den alltid varit i den här delen av fotbollsvärlden, att involvera Johan Cruijff.
Gudfaderns främsta bud var att klubben behövde återgå till att styras av riktigt fotbollsfolk, män som själva varit där ute och fått motståndarna att jaga Ajax-skuggor. Därför de Boer-bröderna, Bergkamp, Davids, Stam och alla de andra.
Utvecklingsfilosofin är ju lika utförlig som väldokumenterad, men några nya ädelstenar av information blir synliga för varje gång man läser om den. Nu förklarar till exempel Bergkamp hur de inte delar upp sina unga spelare efter ålder, utan snarare efter utvecklingsfas.
– Vi delar in dem i olika ”hjul” utifrån hur mycket de har vuxit. Det finns en grupp för spelare som inte börjat växa, en annan för de som håller på att växa och en för de som är färdigutvecklade. Det betyder att vi inte har en sån där situation där vissa pojkar inte får spela eftersom de är små och svaga för sin ålder. Det löser problemet med att en pojke som är född i september inte haft lika lång tid att växa som motståndarna födda i januari. Det gör dem mer kompletta.
Förändringarna genomfördes som en konsekvens av några ganska magra år för den holländska mirakelmaskinen. Inte sedan Wesley Sneijder kom fram har systemet producerat någon riktig världsspelare, och han har hunnit bli 27 år gammal nu.
Men ändå.
Ajax spelar i Champions League, och de ställer regelbundet upp med sju, åtta spelare fostrade i den egna akademin. Det holländska landslaget är näst bäst i världen och kommer till Sverige med en trupp där fem av spelarna (Bruma, Pieters, Strootman, Wijnaldum och de Jong) är födda senare än den yngste svensken.
De är inte EM-klara utan anledning.
/Erik Niva
