När de tänkta huvudpersonerna var frånvarande – Z och Messi deltog inte på sitt sätt, Eto’o deltog inte på sitt – kom bjässematchens förgrundsfigur att bli en annan.

Xavi, som i vanlig stil var bäst på plan? Dani Alves, som ensam ägde sin kant? Nä. Thierry Henry, som kämpade sig tillbaka mot någon form av normalitet. Efter en fuskarvecka som fått enorma konsekvenser för både honom själv och hans familj var det en laddad Titi som fick ansvaret att leda Barcelonas anfallslinje. Han gjorde det väldigt bra. Han var aktiv, fokuserad, rörlig och rejäl. Dessutom skarvade han fram Piqué till förstamålet, och gjorde en avledande löpning som öppnade för Pedrito att kröna ett fantastiskt, Xavi-regisserat anfall med att bulta in bollen.

Klasskillnaden var löjlig.

Jag tillhör ju de som anser att det egentligen inte varit något fel på Barcelona den här hösten – bortsett från ett 1-på-1000-resultat mot Rubin och en aningen formsvag Leo Messi – och blev inte överraskad av den här styrkedemonstrationen. Inter? Ingenstans. Ingenting. Samma gamla tröga tempoproblem som vanligt, för ett lag som bortsett från den där slutforceringen i Kiev gjort ett bedrövligt gruppspel. Nu blir det väl ändå de stora dinosaurierna som klarar sig, men hade Alejandro Domínguez cykelspark gått in i Kazan hade det blivit riktigt intressant.

***

En bjässe har i alla fall redan fallit. Precis som väntat bröt ett imponerande Fiorentina ny klubbhistorisk mark i och med segern över Lyon. Juan Vargas straffmål skickar de lila vidare, på ett sätt som gjorde att det kvittade fullständigt att David Ngog skarvade in ett tidigt vinstmål för Liverpool i Ungern.

***

Roligast i övrigt är väl att Unirea Urziceni faktiskt ligger i pole position inför slutomgången, efter att Sevilla-serben Ivica Dragutinović demonstrerat att han inte bara kan ta stryk av Felipão Scolari – han kan göra oförklarliga självmål också.

Nu tror jag nog ändå att Stuttgart klarar det till slut. I de hopplösas slag var de lite mindre hopplösa än Rangers. 19-åriga egenprodukten Sebastian Ruby stötte in ledningsmålet, det alltmer nyttiga storförvärvet Zdravko Kuzmanović nickade in tvåan.

***

Arsenal har redan defilerat hem den löjligt svaga Grupp H, men de gjorde i alla fall sitt för att sätta färg på en Standard-match som egentligen var betydelselös för dem. Samir Nasri skarvade elegant in ettan, Denilson satte ett distansskott förbi en blundrande målvakt.

Och mer blev det inte av en rätt blek och karaktärslös Champions League-kväll.

/Erik Niva

Tell you what – it’s a dirty old world out there.

Ute i Europa är det som om korruptionsdominon har börjat. Den ena brickan faller på den andra. Störst är givetvis den här tyska härvan som jag uppriktigt talat inte orkat sätta mig in i, men som av Uefa benämnts som ”den största matchfixarskandalen någonsin”. I Italien har tio personer – inklusive Giuseppe Postiglione, president för Potenza – idag arresterats i en mer eller mindre fristående skandal. Och i Bulgarien är CSKA Sofia så upprörda med att ha fått först den här straffen och sedan den här straffen emot sig i derbyt mot Lokomotiv att de kräver att domaren Stefan Spasov aldrig mer dömer i högstaligan. ”En brottsling”, dundrar tränaren Luboslav Penev, och får faktiskt medhåll av domarkommitténs chef. ”Det är synd och skam. Jag kan inte se honom döma igen i den här divisionen”, säger Dimo Momirov.

•••

Men det var inget av detta jag egentligen skulle skriva om – utan en soppa som jag faktiskt är hyggligt insatt i.

Det bosniska fotbollslandslaget missade VM, men frågan är om inte den bosniska fotbollen ändå haft en bra vecka. Idag dömdes nämligen den genomunkna förbundsbasen Munib Ušanović till fem års fängelse för skattebrott och diverse annan korruption, tillsammans med sin medbrottsling Miodrag Kureš.

Redan för ett par år sedan skrev jag den här artikeln, som förklarar en del av bakgrunden. Det är skillnad på supporterstrider och supporterstrider, och från första stund har det varit uppenbart att den här kampen varit något annat än de som kännetecknas av att en maskerad mobb hotar fram avgångar vid resultatsvackor.

Jag vet att många av de mest engagerade bosniska fansen haft svårt att glädjas över de senaste årens framgångar, då de fått de mer medvindskrävande supportermassorna att glömma vad som verkligen är viktigt och därför inneburit en sorts skydd till förbundsledningen. Jag hoppas nu att det här är början på en utveckling som gör att de verkligen kan börja brinna för sitt landslag igen.

***

Någorlunda närbesläktat, men ändå annorlunda. Läktardebatten i Skottland handlar nuförtiden väldigt mycket om de förbjudna sångerna, de politiska ramsor som Glasgow-klubbarna förtvivlat försöker få sina fans att sluta med.

De senaste åren har det stormat värst runt Rangers-fansen, men sisådär några gånger per säsong brukar Celtic-fansen dra iväg ”The Celtic Symphony”, sången som avslutas med tillägget ”Ooh Aah, up the ’RA”. Och ”The ’Ra” är då alltså IRA.

Det hände mot Motherwell 2008, det hände vid Old Firm i våras – och det hände igår igen mot Dundee United, dagen efter att irländska utbrytargrupper legat bakom två separata mordförsök mot den brittiska poliskåren i Nordirland.

/Erik Niva

Efter ett 9-1-party får ni allt ha lite förståelse för att målsvepet dröjt lite längre än vanligt på måndagsförmiddagen.

Och vi börjar väl dagen där vi slutade den igår?! Jorå. Siffrorna står kvar.

Tottenham Hotspur-Wigan Athletic, 9-1.

Även gårdagens andra Premier League-matcher förtjänar sina sekunder i klicksolen. Ni har förmodligen redan sett Sam Ricketts dråpliga självmål, men David Dunns individuella prestation var den verkliga höjdpunkten från Blackburn-Bolton. I sluggermatchen mellan Stoke och Portsmouth så är Paul Harts resignation över Kevin Prince Boatengs meningslösa straff den stora behållningen.

***

Party var det ju i Italien. Milan-Cagliari var en match som på sitt sätt kunde mäta sig med Spurs-Wigan, så ni har förtjänat hela highlightspaketet.

Fabio Grosso festade också som om det vore 2006 när Juventus slog Udinese, och Francesco Tottis blixtsnabba comebackhattrick har ni redan sett här på bloggen.

Men viktigaste comebackmålet? Jo, det var ju att Cristiano Lucarelli äntligen gjorde mål på Armando Picchi-stadion igen, efter ett uppehåll på drygt två långa år.

***

Spanien? Jo, jag gillade alla tre mål som Valencia gjorde uppe i Pamplona – David Villas karatestöt, David Albeldas lobb och Carlos Marchenas halvvolley.

Dessutom konstaterar vi ju glatt att brassetalangen Nilmar verkligen fått fart på målskyttet i Villarreal. 1-0 och 2-0 på Valladolid. Då är frågan – tror ni mer på Nilmar än på hans nästannamne Neymar? 17-årige übertalangen gjorde både ett och två mål för sitt Santos mot Coritiba igår, det andra en liten lättjefull delikatess.

***

Har vi nu ändå korsat det stora vattnet är det ju läge att redogöra för MLS-finalen också. En hemskhårad David Beckham satte visserligen den första straffen, men hans LA Galaxy föll ändå mot uppstickarna från Real Salt Lake. Viktigast av allt är ju som vanligt kameravinkeln som straffsparksvagörandet är filmat ifrån.

***

Vi stannar till i Tyskland på vägen hem, inte så mycket för några snygga mål som för tunga skrällar. Ett svårt skadeskjutet Hamburg föll hemma mot Bochum, svensklaget där Matías Concha faktiskt fick 90 minuter, även om Andreas Johansson inte kom bort från bänken. En tillfrisknande Marcus Berg gjorde ett inhopp från HSV.

Tyngst var ändå Bayern Münchens poängtapp hemma mot Leverkusen. Överprisade Mario Goméz stötte visserligen in ledningsmålet med en tjusig utsida, men run-and-gun-killen Stefan Kiessling sprang omedelbart in kvitteringen som får Louis van Gaal att hänga med Rafa Benítez i kampen om säsongens första riktigt tunga managerfall.

***

Mål att stanna till vid? Marama Vahirua satte en fin frispark för Lorient borta mot ett uselt St Etienne. Harry Kewell kombinerade sig fram till ett fint mål för Galatasaray, men Marko Pantelić var ännu lite bättre i klassen för sologenombrott-med-hjälp-av-lagkamrat.

Ur svenskperspektiv är det ju kul att Ola Toivonen fått lite kontinuitet i målskyttet igen.

***

Några bitter derbies at the bitter end? Ja, varför inte. Är det heta känslor ni vill ha så hittar ni dem på Sicilien – där Palermo och Catania spelade 1-1 – och i Thessaloniki – där PAOK slog Aris med 4-1, efter bland annat två mål av Zlatan Muslimovic.

/Erik Niva

Inte för att go all Erik Niva på er, men ni kanske noterade att Jermain Defoe startade mot Wigan idag.

Såhär såg hans andra halvlek ut.

Jermain Defoe, 51.

Jermain Defoe, 54.

Jermain Defoe, 58.

Jermain Defoe, 69.

Jermain Defoe, 87.

Tottenham Hotspur-Wigan Athletic, 9-1. That’ll do.

/Erik Niva

Inte för att go all Marcus Birro på er, men ni kanske noterade att Francesco Totti gör comeback mot Bari idag.

Såhär såg hans första halvtimme ut.

Francesco Totti, 6.

Francesco Totti, 14.

Francesco Totti, 28.

/Erik Niva

Lördagens Premier League-mål? Frågar ni mig är Darren Fletcher solklar vinnare med sin tekniskt perfekt utförda halvvolley. Florent Malouda lika solklar två med sin långdistansmissil.

I den tyngsta matchen fick vi återigen bevis på att Liverpool tappat förmågan att försvara, medan Man City aldrig utvecklat den. Adebayor var slapp i markeringen av Skrtel, Skrtel struntade i markeringen av Adebayor. Landslagsvägraren Stephen Ireland krönte sedan ett fint City-anfall, minuten innan Yossi Benayoun forcerade in den slutgiltiga 2-2-kvitteringen som ger Rafa Benítez ytterligare några dagars andningsluft.

I den näst tyngsta matchen indikerade Sunderland att de kanske är på riktigt, medan Arsenal förlorade precis den där typen av tuff batalj uppe i norr som vi hade börjat fundera på ifall de hade slutat förlora. Darren Bent – givetvis – rakade in målet. Robert Laul tackade honom på Twitter.

I övrigt är vi glada över ett par symboliska återkomster från långtidsskador. Turbotoken Jim Bullard kunde inte vara helt säker på att få tillgodoräkna sig sitt första flippermål mot West Ham – så han dundrade in en straff för att vara säker. Joe Cole var here, there och everyfuckingwhere innan han äntligen blev målskytt för Chelsea igen.

***

Tiderna förändras, men det förblir tufft för ett litet argentinskt bollgeni att åka till Baskien. 1983 var det Diego Maradona som fick ”Slaktaren Från Bilbao” i hasorna – igår var det Leo Messi som fick en sula rätt upp i nyllet. I samma match utbytte Xavi och Toquero tips i att på helt olika sätt avsluta effektivt med bredsidan.

Real Madrid gjorde vad de skulle mot Racing. Gonzalo Higuaín gjorde vad han skulle. Atlético Madrid gjorde vad de skulle – förlorade på ett spektakulärt sätt. Trots att Kun Agüero gav dem ledningen uppe i Galicien så vände såklart Deportivo. Colotto kvitterade, och djupt in på stopptid så slungade Guardado in en straff.

Och Sevillas brasse Renato gjorde lördagens vackraste La Liga-mål.

***

I Italien visade Diego Milito varför han är Prinsen med både ett och två effektiva avslut, samt en fin assist till Cambiasso. Reduceringen från Zalayeta var en fin soloprestation, men Bologna kunde inte rubba Inter.

Alberto Gilardino gjorde livet tufft för sin gamla uppväxtklubb Parma med sina dubbla nickmål – här och här – men överraskande nog var det gästerna som sprang hem ytterligare en imponerande seger. Lanzafame gjorde segermålet.

***

Med svenskögonen aktiverade var det väldigt, väldigt roligt att se AZ:s 2-2-mål mot Roda igår. Pontus Wernbloom lyfte fram inlägget, Rasmus Elm dunkade in bollen med en sån där volleyträff som vi sett från honom så många gånger förut.

Dessutom var det ju roligt att Markus Rosenberg äntligen fick något att glädjas över, även om nu 6-0-målet mot Freiburg inte var karriärens viktigaste.

***

Nu är det dags att ge Hugo välling, men jag siktar på att fylla på målsvepet lite senare under dagen.

/Erik Niva

Jag kände verkligen att jag sagt mitt i Martin Hansson-härvan för den här gången, men då det nu cirkulerar ”nya bevis” som ”ger det svenska domarteamet upprättelse” måste ändå det rätta och det riktiga påpekas.

Jag har ingen aning om hur The Times fått ihop till den här grafiken där Shay Given påstås skymma Thierry Henrys hands även för linjedomaren. Ifall man tittar på de faktiska matchbilderna är det tydligt och uppenbart att hans siktlinje fram till Henrys arm är obruten.

Det gör nu varken till eller från – misstaget är lika grovt oavsett – men det är ju verkligheten som den såg ut utan något grafiskt filter.

/Erik Niva

Trötta på att diskutera domarmisstag, ni också? Jag hör er. Till skillnad från irländarna har ju vi nu privilegiet att kunna ruska av oss obehaget för att stadigt lunka vidare i tillvaron.

Hursom, det var en grej jag tänkte föra vidare redan igår, innan Parodin i Paris hann emellan. I brittisk press har det nämligen uppmärksammats hur ”Portugal might owe World Cup-place to a small company in Alvechurch”.

Det var nämligen ett företag som heter The Scouting Network som försåg Carlos Queiroz med den taktiska spiondossier som användes för att förbereda det portugisiska laget inför kvalmatcherna mot Bosnien.

Derek Bragg heter mannen bakom scoutingnätverket, och för närvarande har han tydligen 53 klubbkunder, som årligen betalar mellan 3 000 och 18 000 pund för hans tjänster. Därutöver håller han kurser för aspirerande scouter, och gör också en poäng av att prata om hur hantverket måste professionaliseras.
– Det borde ses som ett yrke, inte något du gör för att få en extraslant, säger Bragg, och beklagar bristen på ett formaliserat utbildningssystem.

So far, so good – men så kommer man ner till tillägget som redogör för vad Derek Bragg faktiskt rapporterade till Carlos Queiroz. Och här häpnar man. Är detta allt? En rad ytliga grundpåståenden om det bosniska laget, som alla som över huvud taget ägnat VM-kvalet ett uppmärksamhetsuns redan känner till?!

”After reading the dossier that Queiroz has been looking through this week it is clear that scouting is about much more than turning up for a match in a flat cap and trench coat and scribbling a few notes on the back of a team-sheet”, löddrar The Guardian entusiastiskt.

Jag känner precis tvärtom. Här nedanför har ni utdraget av de viktigaste punkter som presenterades för den portugisiska staben – och jag häpnar över att de tydligen bedöms ha varit någon sorts avgörande faktor.

The Sarajevo Files
Extracts from Derek Bragg’s dossier complied after Bosnia played Spain last month

• Bosnia looked good going forward, some creative midfield players and two good strikers, however, when out of possession, Spain moved them about far too easily, with a lack of defensive discipline apparent.

• Supic was hesitant in goal, whereas the back three, although doing well individually, were far too easily stretched, getting little support from the midfield ahead of them.

• Rahimic and then later on Bajramovic, in their holding roles, were too often over run by the opposition’s slick passing play, with Muratovic and Salihovic, plus the two advanced midfielders, not doing enough when out of possession to put pressure on their opponents.

• Salihovic was good going forward down the left, with Pjanic also lively with his movement in advanced areas. However, Misimovic showed little appetite for the game and except for the occasional glimpse of skill did little both with and without the ball.

• Dzeko is a strong and quite skilful target man, whereas Ibisevic was always lively around him, displaying good movement and skill on the ball.

• As a team, they did try to play themselves out of trouble, which too often resulted in them losing possession in dangerous areas.

• They have a number of strong attackers of the ball and will always be a threat at attacking set plays.

Of note…

Despite having plenty of height defensively, they struggled to deal with the good delivery and movement of the opposition, with the first goal coming from one such delivery.

They didn’t use a long throw in the final third, with both full-backs looking short in to the feet of supporting players when in advanced areas. However, they tended to go long down the line from deeper areas, occasionally going inside or back to develop the play if possible.

Alla ni 53 kunder som pröjsar tusentals pund till The Scouting Network varje år – ring mig. Jag kan ge er samma info för halva priset.

/Erik Niva

En natt senare, samma domslut.

Jadu, Martin Hansson.

Jag hade ingen möjlighet att svara på kommentarerna som jag brukar igår kväll – satt upptagen med att skriva mot deadline – men här har ni i alla fall texten som sammanfattar det mesta av mina initiala känslor kring Hansson-gate.

Det lär finnas en del att diskutera även framöver.

Här är i alla fall en del av de övriga reaktionerna kring det största misstaget ett svenskt domarteam gjort på nästan 20 år.

Thierry Henry:
”I am not the ref. The ball hit my hand and, I will be honest, the ball hit my hand. It was a handball. I played it, and the ref allowed it. It could have been better to do it in another way but like I said, I am not the ref”.

Giovanni Trapattoni:
”I said to the referee that I know many Swedish people but it’s possible to make a great mistake. I am sad because the referee had time to ask the linesman and also to ask Henry. He should have done that and I am sure Henry would have confirmed that he had handled”.

Liam Brady:
”With the draw Fifa wanted France and Portugal to go through and that’s what happened. You saw the goal and that’s enough said. It’s a bad day for football. When it comes to the crunch, the big teams always seem to go through.”

Robbie Keane:
”It was an easy decision to do the seedings, wasn’t it? They’re all probably clapping hands, Platini sitting up there on the phone to Blatter, probably texting each other, delighted with the result. France and Germany are massive countries. There’s no way in a million years there was going to be a fair draw. And it wasn’t! There’s no question or doubt in my mind, we won that game. The handball was so obvious”.

Richard Dunne
”It was ridiculous really and unfortunately it’s what we thought was going to happen. The World Cup is run by people who want to decide who gets there. Big teams get big decisions”.

Sean St Ledger:
”We got robbed, you can tell by the boys’ reaction that it hit his hand blatantly. We feel cheated – we were the better team over the two legs, every football fan in the stadium will say we were the better team tonight. It’s cost a lot of us our dreams – as a boy I used to dream of playing in the World Cup, and now I’m not”.

Kevin Doyle:
”I don’t know about the ref not seeing it but the linesman had as good a view as anyone and him not seeing it is embarrassing. It is sickening. I am sure Henry did not expect to get away with it because it was so obvious. The linesman had the best view, apart from Shay Given. We are all gutted. You do not blame the player if he can get away with it. It’s nearly a natural reaction”.

Raymond Domenech:
“I didn’t see the hand. It was not the case. You people speak about this from 80 metres away.” 

/Erik Niva

Blir sällan så många mål på de riktigt tunga kvalkvällarna – så vi kan ju snabbt och lätt riva av dem allihopa.

Bosnien-födde Zlatko Dedič tvingade den slovenske premiärministern Borut Pahor att ta fram skoborsten med sitt avgörande skrällmål mot Guus Hiddinks floppande Ryssland.

Mina polare i Bosnien-Hercegovinas landslag hade däremot inte samma tur. De var ärligt talat aldrig riktigt nära, och när Raul Meireles väl rullade in bortamålet som dödade dubbelmötet hade Portugal redan missat ett par jättechanser.

Grekland vann i Ukraina, aningen överraskande. Dimitris Salpigidis rullade in det enda målet.

Och inför 15 000 poliser och en hel afrikansk kontinent så vann Algeriet fullblodsmatchen mot Egypten nere i Sudan. Antar Yahia gjorde sig själv till evig folkhjälte med sin kanon strax före paus.

För redovisningspliktens skull också… Giorgio Chiellini gav Erik Hamrén en småtung start som svensk förbundskapten. Vi får fylla på med fler vänskapsmål vad det lider.

Men nu, nu ser vi klart på Frankrike-Irland. Robbie Keane har gjort så att den matchen kommer att hålla på ett tag.

UPPDATERAT. Frankrike-Irland, 1-1 efter förlängning. Jadu, Martin Hansson.

/Erik Niva