Originalkalendern – Farväl till Brian Clough.

Alternativa kalendern – Clough med egna ord.

Hösten 1973 var Brian Clough fortfarande manager för Derby County. Han fick då ett brev från sin ordförande Sam Longson, där han uppmanades att sluta upp med sina kontroversiella utspel i medierna.

Clough sa upp sig omedelbart.

Han var en man som sa det som föll honom in, och han kunde vare sig leva eller arbeta på något annat sätt.

Få andra fotbollspersonligheter har bidragit med så många minnesvärda citat som Clough. Vissa var geniala, andra imbecilla – och här har ni ett urval:

* ”Jag skulle inte säga att jag är den bäste managern som finns. Men jag tillhör topp-ett”.

* ”Vi diskuterar saken i 20 minuter. Sedan bestämmer vi att jag har rätt” – om att föra dialog med sina spelare.

* ”Jag slog bara till Roy Keane en gång. Och jag slog inte särskilt hårt heller – han reste sig ju”.

* ”Beckham? Hans fru kan inte sjunga och hans frisör kan inte klippa”.

* ”Du kan inte stå i mål med ett sånt hår” – om David Seaman.

* ”Vad jag tycker om att Man United åker till Brasilien? Jag hoppas att de får diarre allihopa” – efter att Manu prioriterat VM för klubblag före FA-cupen.

* ”Om Gud ville att vi skulle spela fotboll uppe i luften hade han planterat gräs i himlen” – om passningsspel.

* ”Jag tror att det var min granne som nominerade mig. Hon tänkte att om det hände, så skulle jag bli tvungen att flytta iväg till något bättre område” – om att bli adlad

* Jag kan inte ens stava till spaghetti, än mindre prata italienska. Hur skulle jag kunna säga till en italienare att ta tag i bollen – han hade kunnat ta tag i mina bollar” – appropå att coacha utländska spelare.

* ”Alla italienare är fuskande svin”.

* ”De säger att Rom inte byggdes på en dag, men det var för att de inte gav mig jobbet”.

* ”Floden Trent är underbar. Jag borde veta, för jag har gått på den i 18 år” – om floden som rinner förbi Nottinghams hemmaarena.

* ”Om jag gjort några misstag? Att berätta för hela världen vilken bra manager jag är. Jag visste ju att jag var bäst, men jag borde ha låtit folk komma på det själva”.

* ”Gå på vatten? Jag vet att vissa därute säger att jag borde blanda ut mina drinkar med vatten i stället för att gå på det. Och de har helt rätt” – om sin alkoholism.

* ”Skicka inga blommor till mig efter min död. Om ni gillar mig – skicka dem medan jag fortfarande lever” – efter sin akuta levertransplantation.

* ”När jag dör så kommer Gud att få lämna ifrån sig sin favoritstol”.
/Erik Niva

Sex före match eller inte?
Återkommer till det lite längre ner. Men först lite i efterdyningarna av CL-rundan i går.

”Vi förtjänar att få Barcelona eller Manchester United”.
José Mourinho som på sitt vanliga blygsamma vis uttalar sig om lottningen till åttondelsfinalerna i CL.
Han förnekar också att man underskattade sina gruppmoståndare Werder Bremen och det stämmer nog. De problem man haft har snarare varit, som jag även skrivit om i tidningen, oförmågan att ladda om efter stormötena mot inte minst Roma och Juventus, i ligan.
The Special One utlovar ett helt annat lag i februari: ”Då ska ni få se det riktiga Inter. Då blir det synd om de som får möta oss”.
Det låter lovande, hoppas att det stämmer, jag vill gärna se Inter och Zlatan nå långt denna gång. Men skryt när du rider hem, Mourinho, talk is cheap.

Roligt, och viktigt, i alla fall är att Inter, Juventus och Roma är vidare; jag vill se de italienska lagen dominera i CL. Och det bäddar också för fina jobbresor i vår…
(Jag är också glad att Arsenal tog sig vidare, det förtjänar man och vi tittare förtjänar deras fotboll, även om den ibland blir för mycket känsla och för lite förnuft för lagets eget bästa).
Men, tillbaka till la bella Italia: Att Inter skulle gå vidare kändes mest väntat men det är Juventus och Roma som imponerat.
Trots den tuffa hösten vann huvudstadens vargar grupp A och det är mycket starkt. Det är bara att ge Spalletti rätt när han pratar om ”ett intelligent och moget Roma”.  Moget är även Juventus, med grånande men glödande Del Piero och Nedved som härförare. Sättet laget spelat på, med segrarna mot Real Madrid inte minst, är nog för att man ska börja le mitt i gråvädret.
Italiensk fotboll behöver sina lag i CL och Juve är, med sin enorma vinnartradition, ett av de som alltid känns farligast. Även om man på pappret just nu har lite för åldersstigna stjärnor. Men, som sagt ovan, det är ju dessa som levererat mest hittills…
Att det känns surt för det rödsvarta folket att mäktiga Milan står utanför är en annan sak. Tills vidare får man nöja sig med Uefa-cupen, men Milan är förstås ett lag för den största scenen.
Hoppas i alla fall att även Fiorentina blir klart för Uefa-spel i kväll mot Steaua Bukarest.

”Dåligt väder, snöalarm i norr”. Rubriken som möter en när man surfar in på il Messaggero, med centralredaktionen i Rom. Italienarna blir alltid lika tagna på sängen av snön som kommer varje år. Men det blir ju å andra sidan vi svenskar också, i alla fall här i Stockholm och söderut. Två decimeter snö och inget fungerar, trots att vi borde vara mer vana än gli italiani kan man tycka…

Roligare då med Messaggeros rubrik:
”Gärna sex före match, det viktiga är sömnen efteråt”.
Det är Sergio Parisse, italiensk landslagsstjärna i rugby, som uttalar sig i en intervju med veckotidningen Grazia. Parisse är förlovad med före detta Fröken Franrike, Alexandra Rosenfeld. Enligt Parisse är det inga problem med en privatmatch före matchen:
”Det viktiga är att få en tillräckligt antal timmar sömn efteråt”.
Hans uttalande väcker dock uppmärksamhet eftersom det här är ett ämne som det debatterats om i årtionden och även forskats om: Sex eller inte sex före match? Är det skillnad på sporter? Kvinnor och män?
Tränare och ledar tycker olika: vissa tillåter, andra förbjuder. (hur man nu ska kunna kontrollera det i de fall spelarna bor hemma).
Debatten går vidare…
Nedan, en krönika från mig om just detta, från december i fjol, då ämnet var på tapeten i en debatt som egentligen handlar om något större: vad kan man kräva av stjärnorna, vad ska de offra för sporten, klubben och fansen? Är vi för seriösa i dagens toppidrott?
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/wegerup/article1460599.ab

/Jennifer

Mål av två olika svenskar i samma Champions League-match – när hände det senast? Distinkt direktavslut av Rosenberg, vidunderlig precision från Zlatan.

Fler svenskar? Ja, alltså… Inget av Liverpools mål mot PSV är ju direkt Andreas Isakssons fel. Alla bollar är svåra – men samtidigt är ingen av dem helt och fullständigt otagbara. Nog borde väl Isak kunnat rädda i alla fall en av Babels nick, Rieras distansskott eller Ngogs friläge?

I matcherna som gällde något då? Jodå PAO tog sin grek-cypriotiska revansch hemma mot Anorthosis – ingen Mikael Nilsson – och Roma gjorde vad de skulle mot Bordeaux. Chelseas seger mot Cluj satt förvånansvärt långt inne, men dubbelchippen fram till Drogbas segermål var värd väntan.

34-årige Sylvinho gjorde förresten ett fint tröstmål i Barcelonas förlust mot Sjaktar. Vart kom det ifrån?

/Erik Niva

Fotbollens informella regelverk, paragraf 7.4: Den som misslyckas kapitalt i en klubb måste ta ett rejält steg neråt på karriärsstegen vid sin nästa anställning.

Förtydligande: Den spelare som inte platsar i Manchester United får härnäst prova lyckan i typ Blackburn Rovers. Den tränare som inte klarar jobbet i Bayern München får härnäst prova på att träna typ Dynamo Dresden.

Men nu – möt Juande Ramos. Sedan Ligacupfinalen i februari ledde han Tottenham till 2 segrar i de 21 matcherna därefter. Under säsongsupptakten manövrerade han fram laget till 2 poäng av 24 möjliga, den sämsta starten i klubbens 126-åriga historia.

Och nu? Jo, enligt både Marca och Cadena Ser – spanska medier som normalt brukar veta – så tar Juande Ramos härnäst över Real Madrid.

Där har ni ett exempel på riktig, hederlig Tottenham-logik.
***
Och appropå ingenting, om ni nu skulle vara intresserade. I går visades ett inslag i SVT.s Kulturnyheterna om min bok ”Den nya världsfotbollen”. Länken har ni här, men ni får klicka er förbi inslagen om litteraturstöd och jazzskolor. Ungefär två tredjedelar in i sändningen – efter cirka 10 minuter – rullar fotbollorna igång.

/Erik Niva

Originalkalendern – The Talented Matt Le Tissier.

Alternativa kalendern – The Talented Matt Le Tissier II.

Ibland säger ett youtubeklipp mer än tiotusen ord.

Och bara så att ni vet det – Matt Le Tissier växte upp som Tottenham-supporter.

/Erik Niva

Efter målsvep, domargenomgång och annat väsentligt från den senaste omgången av serie A måste ni naturligtvis också få omgångens citat.

Att somliga italienare inte har så mycket till överst för det där kunga- och öriket där det tydligen också spelas fotboll är ingen hemlighet.
Jag minns hur fascinerade man var i Lazio över Paul Gascoigne då denne spelade där. Nu är ju Gazza i och för sig som han är, en djupt tragikomisk människa.
Men det spelarna och tränarna var tagna var egentligen inte Gazzas fisande, rapande, att han kom i peruk till träningen, tog målvaktstränare Orsi mellan benen, släppte ut korna på en äng nära Formello och liknande muntrationer. Nej, för att citera Giuseppe Favalli så var det värsta när:
”Han tryckte i sig glassen före maten! Ingen stil alls, typiskt engelsmän”.

Då jag även som bekant bott i England och gärna skulle göra det igen tar jag inte parti i debatten England-Italien, PL-Serie A. Jag nöjer mig med att citera Napolis president, Aurelio De Laurentiis, som i går klargjorde vad han tycker om de spelare som funderar på att dra till Premier League:

”Om någon vill sticka till England, bara åk, men de ska veta att man lever dåligt där, äter dåligt och att kvinnorna inte använder bidé”.

Say no more.

/Jennifer

Dagens originalkalender – Dennis Bergkamp dansar.

Dagens alternativkalender – Dennis Bergkamp går på vatten.

Dennis Bergkamp var unik redan när han kom till Arsenal. Han var ”The Non-Flying Dutchman”, holländaren som vägrade flyga.

Året före hade han varit med om en skräckupplevelse under USA-VM 1994. Ett falskt bomblarm hade utlöst panik ombord på det holländska landslagets plan, och Bergkamp kände själv hur skräcken grep tag i honom utan att sedan lämna kroppen.

Han satte sig inte frivilligt på ett flygplan igen. Spelade Arsenal en viktig bortamatch i Champions League så tog han bilen.

Det var nu inte hela världen. Dennis Bergkamp bidrog med rätt mycket annat under elva remarkabla år i London. Efter ett enastående hattrick mot Leicester hösten 1997 blev han den enda spelare i historien att ta både första, andra och tredje plats i BBC:s ”Goal of the Month”-tävling.

Efter ett drygt årtionde var det så dags att ta farväl. Det blev en avskedsmatch med bland andra Johan Cruijff, men före det blev det en ligamatch mot West Bromwich som deklarerades som ”Dennis Bergkamp Day”.

Highbury var draperat i holländskt orange, men WBA bjöd oväntat hårt motstånd och matchen stod och vägde ända in i slutminuterna. Det var bara för huvudpersonen själv att ta tag i saken, alltså, och med en karaktäristisk skruvlyra så tog Dennis Bergkamp farväl av sin älskade arena.

Domaren blåste slutsignalen, arenan tömdes, folket gick hem. På North Bank hängde en banderoll kvar: ”Dennis Bergkamp flyger inte – han går på vatten”.

/Erik Niva

När jag var i Brasilien för några år sedan fick jag höra tre olika berättelser om tre olika självmord av tre olika personer. Alla handlade om fotboll.

Först var det en man som slängt sig ut från en skyskrapa efter att Flamengo förlorat Riomästerskapet 1969. Hans sista ord? ”Viva Flamengo”. Sedan var det en annan som slängt sig av en båt med tyngder runt fötterna efter att Brasilien åkt ur VM 1966, och till sist en tredje som ska ha skjutit sig ”i rent lyckorus” efter guldet 1958. Tydligen finns det flera dussin andra historier av samma slag.
Nu gör mig en läsarkommentar uppmärksam på att det tydligen – nästan – har hänt igen. Efter att anrika Vasco da Gama åkte ur brasilianska högstaligen för första gången i klubbens 110-åriga historia så var det en åskådare som tycktes tappa livslusten.

Han tog sig upp på läktartaket, och tyckte länge vara på väg att kasta sig ut. Han hävde sig över kanten, för att osäkert hänga kvar i en rätt lång stund då han tycktes väga liv mot död. Till sist hann säkerhetsteamet ingripa och dra mannen till säkerhet – men bilderna är ändå rejält otäcka.

/Erik Niva

Det var inte straff. Det slår den italienske domarbasen Pierluigi Collina fast efter att ha granskat reprisbilder från Milan-Catania (1-0). Collina var även på plats på San Siros läktare och tycker att den lovande domaren Gervasoni gjorde rätt när han inte dömde för hands på Kaladze på slutet. ”Han håller ut armen som han gör på grund av hur han springer, inte för att stoppa bollen”, är slutsatsen.
Rätt eller fel? Döm själva. Intressant är i alla fall den genomgång av de knivigaste och mest omdebatterade situationerna i den senaste omgångens matcher som Gazzetta dello Sport kör varje måndag efter att ha studerat reprisbilder om och om igen. Här ser ni länken.
http://www.gazzetta.it/Calcio/SerieA/Primo_Piano/2008/12/08/moviola08.shtml

Vi har flera gånger på sistone diskuterat, bland annat i Laul Calling, hur man bättre ska kunna göra bra journalistik kring domarnas insatser. Det här tycker jag är ett sätt; bra och konstruktiv journalistik istället för att ha en spelare som ”rasar” och en domarbas som försvarar domarens insats.
Heder, på tal om domarbasar, ändå till Bosse Karlsson som jag tycker har ett bra förhållande till oss journalister och förstår vårt jobb och eftersträvar en konstruktiv dialog. Bosse var ju också med, på telefon, i senaste programmet.

I övrigt grå himmel utanför Globen och en rivig vind i julgranen utanför mitt fönster, få se om den står pall. Själv står jag i alla fall starkare efter helgens vila. Mille grazie till capo Jan Johansson som gav mig kompledigt med kort varsel så att jag kunde hämta andan på Seglarhotellet i Sandhamn. Framför allt skönt att kunna andas havsluft och lyssna till tystnanden bortom staden. Även om jag som vuxit upp på västkusten aldrig kan tycka att skärgården här slår det öppna havet, de öppna landskapen.

I morse var det tv-soffan i Gomorron Sverige som vanligt. Esk, Engstrand och jag pratade handsbolls-EM, skidor, skidskytte och Sörenstam. Då jag jobbar så mycket sena tider är det aldrig en höjdare att gå upp före 07 för mig. Tack och lov dock för sminköserna som gör underverk. För mig som jobbar i en värld med nästan bara män är det också mysigt att sjunka ner i en stol och bli sminkad och fixad av tjejgänget där som består av allt från rara tjejer i 25-årsåldern till häftiga kvinnor i 50 +. Framför allt är samtalen så sköna, om allt ifrån jobb och barn till skvaller och sminktips och en kvinna som berättade om hur hennes mamma brukade blondera muffen.
Den berättelsen och de andra riktiga godbitarna spar jag dock till min roman som är under fullt arbete.

Hörs senare,

Jen

Gårdagen handlade ju egentligen bara om två matcher i Europa, i alla fall nu när Simon skrivit undan lanternaderbyt. Ta er lite tid och svep igenom sammandragen. De är värda det.

Real Madrid-Sevilla, 3-4.

Everton-Aston Villa, 2-3.

Okej, any other business? Jodå, Mutu och Giovinco mätte frisparkar nere i Italien. Peter Crouch fick ut pendelkraften ur sitt två meter långa högerben. Och 25 sekunder in i det här klippet ser ni hur Henok Goitom släpar sitt Valladolid tillbaka in i matchen, när 0-3 mot Osasuna är på väg att förvandlas till 3-3.

Några underhållande målvaktsmissar också. Celtics ”Holy Goalie” Artur Boruc står för den särklassigt värsta i matchen mot Hibs, men får viss konkurrens av båda aktörerna i matchen mellan Racing och Athletic. Åsså ska ju förstås inte Málagas kapten Francesc Arnau lämnas utanför, efter det här ingripandet mot Deportivo.
***
Upp och över det stora havet nu, bort till Sydamerika. São Paulo säkrade igår sin tredje raka brasilianska ligaseger, efter att Borges stött in en Rogerio Ceni-retur borta mot Goias.

”Tricolor” är nu den första brasilianska klubb som har vunnit sex titlar – det här var deras ”Hexa” – och vill du känna historiens vingslag så klickar du här.

I andra änden av känsloskalan finns klassiska Vasco da Gama, som igår flyttades ner till andradivisionen för första gången i klubbens 110-åriga historia. Vill du se någorlunda vuxna män gråta så klickar du här.

/Erik Niva