Snökaos i går kväll när jag, på samma plan som halva skidlandslaget, skulle landa på Arlanda. Vi omdirigerades till Bromma där jag hann ner i sängen och vända innan det var dags att åka till SVT-huset på Gärdet och sportpanelen i Gomorron Sverige-soffan. Extra tidig avfärd på grund av snön..

Nu sitter jag här i Globen City medan snön yr utanför redaktionens fönster och strax intill har jag Niva som återhämtat sig från 40-årsfesten. Han fick festrapport från Gällivare också, han vet ju hur det går till däruppe. Vi tog det dock lugnt, nöjde oss med att fascinerat iaktta det lokala klientelet som gick loss så att det räckte för samtliga. Alla åldrar på dansgolvet, alla sorters kläder, alla sorters sprit. Det var långtifrån Stureplan och det menar jag i lika mycket positiv bemärkelse som negativ…

Napoli fick ju som ni väl sett bara 2-2 hemma mot Cagliari.
http://www.youtube.com/watch?v=muMt4VpOTCo
Conti gav Cagliari kvitteringen i femte överdidsminuten. Napoli tappade två viktiga poäng men ligger fortfarande fyra, på samma poäng som Juventus (24) men sämre målskillnad. Inter leder ju på 30.

Härligt är det i alla fall att se Napoli med i tabelltoppen som under glansdagarna. Nedan kan ni läsa delar av en intervju med Edy Reja, Napolis tränare, om vägen tillbaka, kampen – och glädjen. (Från La Repubblica).
63-årige Reja säger att laget får honom att känna sig ung.
– Jag känner en stor ungdomlig laddning och en entusiasm som jag hoppas att få behålla. Det är ingen tillfällighet. De senaste tio åren har jag vunnit flea ligor. Här i Napoli har jag dessutom funnit en klubb som tar hand om mig och har ett seriöst upplägg.
– Jag hade liten tränarerfarenhet från serie A och det är enormt stimulerande nu och det gör mig yngre.
Reja säger också att han varit nära att säga upp sig och tänker vad han då skulle ha missat när Napoli nu går så bra.
– Det var efter att vi missade att gå upp i serie B 2005. Det har varit helt avgörande för mig med De Laurentiis och Marinos förtroende för mig. Och även med de goda råden från min fru Livia.
*I fall någon sagt till dig, då du kom som tränare i januari 2005, att om drygt tre år kommer ni att ligga i toppen av serie A, vad hade du gjort?
– Jag skulle tagit honom i skjortkragen. Det är otroligt vad vi åstadkommit. Och kanske är det en saga med lyckligt slut eftersom vägen hit varit en tortyr.

Nej, nu dags för reseräkningar, sen ut i snöyran för lunch på Gondolen med en gammal bekant som helt  på egen hand jobbat sig upp till att bli en av Sveriges framgångsrikaste och mest kända i sin bransch och även besegrat sina demoner. Värd lika mycket respekt som Edy Reja.

/Jennifer

Jaha. Ska man ta och ruska på sig, skaka av sig både helg och snöstorm och försöka komma tillbaka till livet?

Så får det bli – och så får det bli via en global frisparksodyssé. Gårdagen var nämligen
frisparkarnas dag, och ni får använda eget smak och tycke för att avgöra vad ni gillar bäst.

Från Italien har vi:
* Ronaldinhos skruvboll mot Torino.
* Lavezzis snarlika mot Cagliari.
* Cozzas välavvägda smekning mot Atalanta.

Övriga Europa:
* Diegos klassmål i det nordtyska derbyt mot Hamburg.
* Bolo Zendens sena, sena kvitteringsmål mot Le Mans.

Sydamerika:
* Gamle Seba Veron visar att känslan sitter kvar mot Tigres.
* Jorge Wagner tar São Paulo närmare titeln i Brasilien.
* Och Juan Roman Riquelme och Luciano Figueroa samarbetar för Boca.

Men min personliga favoritfrispark kommer från en argentinare i Spanien:
* Andra målet på det här klippet. Real Betis-backen Fabian Monzon pressar iväg en kryssningsmissil från 30 meter.
***
Trötta på frisparkar? Äh, det blir man aldrig, men visst finns det en del annat som vi också ska passa på att visa.

Ett par svepande passningskombinationer från Italien, den som ger Milan kvitteringen mot Torino och anfallet som ger Sampdoria kommandot mot Catania.

Och så gjorde Francesco Totti en mini-sked, liksom för att svara upp mot Robinhos mästerverk i lördags.

Simon har redan berört Ivica Olic mot Bremen, men i ett svep måste såklart hans genombrott-skott repriseras. Och om nu Kalmar fortsätter drömma om att värva Arí så är det nog bra för dom ifall han slutar höja sitt värde genom att klacka in bollar mot Ajax.

Och på de tio inledande sekunder av det här klippet får ni två sevärdheter. Dels ett kvalitetssjälvmål av Mallorcas Ivan Barrios, sedan en utsida från hans kollega José Rey.
***
Bland mer betydelsefulla resultat ska vi betona att det delades ut en buckla i natt också. Argentinske veteranen Guillermo Barros Schelotto drog i trådarna, Columbus Crew slog New York Red Bulls och vann sin historiska första MSL-titel.

Där har du alltså the Team To Beat, Ljungberg.
***
Martin Olsson blir bortblåst av virvelvinden Aaron Lennon – and the Spurs go marchin´ on.

/Erik Niva

Ny medalj här uppe, brons, efter fantastisk körning av Charlotte Kalla på näst sista sträckan och Anna Haag på den tredje i damernas stafett.
Nu kör herrarna och, minsann, det ser rätt bra ut.
Kalla är på väg att bli en ny Klüft; en svensk idrottskvinna som slår knock på alla. Även i Italien är de intresserade av henne, stort reportage beställt från Milano-redaktionen.

Apropå italienare sitter det en fantastisk herre med silverhår och – håll i er – skinnbrallor i pressrummet. Han har knappt gått ut, ser allt på tv och blir mycket upprörd om någon vågar gå förbi tv:n. Och med den klädseln förstår jag om han inte pallar att stå i spåret. Den lämpar sig bättre för en discokväll med italo-pop.

Kristoffer Bergström, reporter, visade mig just en fin skylt som står här ute med orden ”sjuk vård”. Känns nog tryggt för den som blir dålig. Dessa särskrivningar… Att folk inte ser själva att det heter sportjournalist och inte sport journalist. I Globen där vi har redaktionen finns en restaurang som servererar sill sallad.
Men, som Fredrik Lindström påpekat, det är skillnad på en tysk älskare och en tyskälskare…

Matchen i går då, Italien-derbyt? Simon har ju redan sagt det mesta. Konstaterar bara att alla italienska tidningar pratar mycket om Zlatans två missade ”clamorose occasioni”, otroliga lägen. Och att Ranieri säger att ”det var inte mitt Juve som var på planen”.

Eftersom jag var lite neggig i går, över mindre rolig läsarkontakt vill jag lyfta fram ett fint mejl för att visa hur mycket ni läsare betyder. Sådana här mejl uppväger förstås varenda dårpippi.

Hej Jennifer!
Jag vill bara säga att det under åren alltid har varit en njutning att läsa dina krönikor från främst Italien, jag skrev till dig för många år sedan och tackade för en grym krönika om Cassano och det har bara fortsatt sedan dess. Det är svårt för någon som inte bott i Italien och förstår Italienskans nyanser att förklara hur det är med fotbollen där nere. Jag tror ändå att många i Sverige har förstått lite mer tack vare dina suveräna krönikor.

 Det är underbart att du nu även skriver om vår traditionstyngda längdskidsport, jag är siciliansk/dalmas och har som du förstår därför fötterna i båda lägerJag ser fram emot fler legendariska krönikor!
Auguri e buona fortuna!
Giovanni

Dags att ta en renköttskebab nu och sen väntar flyget hem till Stockholm lite senare.

/Jennifer

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/kristinakappelin/article3831666.ab

Allas vår Kristina Kappelin, fortsättning ovan på historien om fine pappa Zlatan och de andra vardagspapporna Buffon och Del Piero, allt snyggt invävt i ett större perspektiv.

Well, well, well.
Med facit i hand så var det inte så fel att åka norrut istället för söderut.
Dubbla svenska guld och otrolig stämning här uppe.
Kalla och Hellner, tårögd Gunde och vild hemmapublik.
Det blir mycket i tidningen i morgon om en klassisk svensk skiddag.
Nu håller jag långsamt på att tina upp mina tår, enda stället jag frös om, måste köpa bättre vinterskor, mina ugs duger inte i riktig vinter.

En  manlig läsare har tipsat mig om vad någon skrivit på en blogg, nämligen att jag är arrogant och inte svarar på mejl plus givit diverse omdömen om mig och andra krönikörer i divisionen ”jag skriver att folk är fula och dumma för bättre kan jag inte”. Han vill inte stå för att han mejlat mig om detta med namn, det är okej att hoppa på oss anonymt, på forum och sajter, men stå för det som en man – neej. Har väl säkert svarat på 20 mejl genom åren till mannen i fråga och i går lade jag 1,5 timmar på att läsa och besvara hundratalet läsarmejl om min krönika om Frida Östberg och Diamantbollen….De flesta höll med mig, men man skulle ändå svara.
Men otack är världens lön….
En annan krönikörskollega har helt slutat svara på mejl, något som faktiskt inte ingår i våra arbetsuppgifter och tar mycket tid och kraft. Han säger att han mår som en ny människa sen dess. Samtidigt vill man ju värna om läsarna och ha en dialog, det är ju för er man jobbar.
Och de flesta mejl är trevliga och vettiga. De som är som ovan svarar jag dock aldrig på, det finns inget att säga direkt… Sen finns det dagar eller perioder, under stora nyhetshändelser bland annat, då man helt enkelt inte hinner läsa eller svara.

En intressant fråga är hur mycket arbetstid folk egentligen lägger på mejl (även icke jobb-relaterade), Facebook, privata bloggar med mera? Hur mycket arbetstid lägger folk i vårt land, och jorden runt, varje dag på att skicka snuskiga bilder, fjantiga vitsar eller skicka virtuella drinkar till varandra…?

Men nu glada tankar, guld, guld och jobbar jag på bra hinner jag nog se Inter-Juventus.

/Jennifer

Det är inte mycket jag kan om att blogga, men en sak förstod jag tidigt. Ska man över huvud taget existera som bloggare i det 21:a århundrandet finns det ett moment som bara inte går att negligera. Och äntligen, äntligen får jag nu ta steget upp bland de stora, de erkända.

Här har ni – Dagens outfit.

Under tonåren fanns det i stort sett bara ett läge där jag brydde mig om vad jag drog på mig, och det var när jag skulle gå på konsert. Vilken bandtröja sände ut rätt signaler just den kvällen? Skulle jag ta den där retrotröjan med Stiff Little Fingers-tryck, kreddtröjan med Minor Threat eller den nya, limiterade Final Exit t-shirten?

Knappt 15 år senare finns det bara ett moment som mäta sig – och det är vid de sällsynta tillfällen då jag ska ut och spela fotboll.

Idag är en sådan dag. Tyvärr är det också en dag då Stockholm är dränkt i en snöstorm. Begränsat utbud, därför – det måste bli longsleeve. Så var landar vi? Egentligen i ett val som bara handlar om ljust eller mörkt.

The lightness.

The darkness.

Vad tror ni? Äh, det är skitsamma – känner jag matcharrangören rätt så har han någon idé om kollektiv klädsel, och har ändå släpat med sig en uppsättning malätna tröjor från typ Harads b-lag.
***
On a more serious note – har vi något? Jo, en briljant paradox i rakt nedstigande led från Jackie Arklöv som jag bara måste göra er uppmärksamma på.

Medlemsregistret från BNP – British National Party, fascistpartiet som nu försöker maskera sig till en rumsrem fasad – sipprade ut i offentligheten i veckan.

En av medlemmarna var säkerhetsvakten John Shaw, ett snille som i flera års tid försörjt sig på att vara livvakt åt… den jävligt ariske Thierry Henry.
Kyrkoherden John Stanton var ett annat namn i registret. Av någon anledning betroddes han med att välsigna matchbollen inför EM-matchen mellan England och Frankrike 2004. Med facit i hand går det ju inte att låta bli att tycka annat än att Zidanes två sena mål var biblisk rättvisa för det fransk black-blanc-beur-laget.
***
Och så har Harry Redknapp gjort sin första längre intervju sedan han blev Spurs-manager.

Nu: Game On.

/Erik Niva

”Är du inte riktigt klok?”.
Den frågan fick jag från en kollega häruppe när jag berättade att jag valt bort Milano och Inter-Juventus för att i stället flyga två timmar norrut för att täcka världscupspremiären här i Gällivare.
Men ibland är det nyttigt att byta miljö och vidga sina vyer.

Jag gick på Journalisthögskolan i Sundsvall och har både vandrat i fjällen och åkt  skidor till fjälls många gånger. Men så här långt norrut har jag aldrig varit. När vi landade vid 11-tiden stod solen redan lågt på himlen. Nu är det mörkt och isande kallt utanför mitt lilla hotellrum där flitens lampa brinner. Europa Calling till morgondagens tidning och så skid-krönika om Kalla med vänner – och rivaler.

Landslagschef Gunde Svan var förstås närvarande på presskonferensen i dag och bara en sådan sak gör det ju värt besväret att fara hit.
Var som 13-åring i Gundes föräldrahem i Dala-Järna, där familjen har bekanta, och det var ett stort ögonblick att få prova en av Gundes jackor och se hans barnskidor, lagade med gamla glasspinnar! ingen krattad manege där inte. Däremot otroligt härliga och engagerade föräldrar.

Vad övrigt nytt här? Tja, fullt med tomtar på flygplatsen. Vänliga människor och man får en check på 100 kronor per dygn av hotellet att käka/dricka för. Man känner sig lite mer välkommen än inom toppfotbollen där man ofta betraktas som paria – eller nödvändigt ont.

 Gick en rundtur förut i knarrande snö och tog in Gällivare men den lokalfärgen spar jag till krönikan i  morgondagens tidning.

Malmö-klippan Stefan Alfelt sms:ar långs söderifrån angående Björnfällan. Där ska tydligen ”den mest klassiska av alla pressfester i svensk sportjournalistiks historia” ha hållits. Alfelt lovar via sms att berätta mer när vi ses men jag misstänker att det inte kommer att vara publicerbart på denna blogg…

I kväll blir det nog dock bara hotellrestaurangen där dj:n utlovat mig stor underhållning om jag kommer ner. Jag är dock väldigt sugen på att stanna på rummet med min senaste Leif GW Persson-bok. Laul och jag är lika stora fans av GW som är på en helt egen nivå bland deckarförfattarna. I vårt tycke.
Laul sms:ade också och berättade om fina tittarsiffror för senaste Laul Calling där jag ju som sagt tyvärr tvingades utebli på grund av feber.

Den är borta nu men jag tror ändå att jag skippar hotellets bastu (ej sambastu) som de noggrannt informerade om i receptionen vid incheckningen.
Bastun blev ett bra samtalsämne vid lunchen med fotograf Jerker, Bildbyrå-Nils och reporter Kristoffer.
Vi diskuterade om det är bra och mysigt eller bara konstigt med sambastu. Vi var alla överens om att det inte är naturligt med män och kvinnor som bastar nakna tillsammans om de inte är ihop eller har någon annan nära relation där det fungerar.
Förstå mig rätt, alla gör som de vill. Men jag skulle aldrig känna mig bekväm i en bastu med exempelvis kollegorna.
Vad tycker ni, finns det några frigjorda svenskar därute som vill piska varandra med björkris denna fredagskväll eller på nästa personalfest?

/Jennifer

Sugen på ett hederligt träningsbråk förresten? Klart ni är, såhär på fredagseftermiddagen.

Well, salvation is only a mouse-click away. Ska man åka och möta Europas just nu bästa lag på Camp Nou så måste man väl släppa ut lite ånga.

Tumultet mellan Getafe-spelarna Cosmin Contra och Mario Cotelo är ju inte direkt Hartson-Berkovic eller ens Gravesen-Robinho – men det där halsduksdraget tyckte jag ändå kändes nytt, fräscht och innovativt.

/Erik Niva

Would you believe it? Tore André Flo är tillbaka. Hans gamle Chelsea-polare Rob Di Matteo har tydligen lockat och pockat tillräckligt för att Flo ska packa kängorna och spela  League One-fotboll för tramsklubben MK Dons.

Stort nog i sig – men jag tar ärligt talat mest upp det för att ta revansch på mig själv.

Fredagar är ju ”Laul Calling”-dagar nuförtiden, och appropå något resonemang om bröderna Elm häromveckan så kastade Laul en skruvboll på mig: Finns det några parallellfall till Elmarna, tre brorsor som samtidigt spelat elitfotboll i samma lag?
– Öh, ehm… Bröderna Nordahl är ju det man kommer på, mumlade jag.

Hur kunde jag? Hur tusan i hela helvetet kunde jag glömma bröderna Flo? Tore André, Jostein och Jarle spelade ju ihop med Sogndal i början av 90-talet. Och Tore André och Jostein nöjde ju minsann inte med det. Det bytte ut brorsan Jarle mot kusinen Håvard – sedan åkte släktlaget ner till VM i Frankrike och massakrerade  tillsammans självaste Brasilien.

Fler trillingbrorsor som spelat ihop? Jo, självfallet Southampton-bröderna Rod, Ray och Danny Wallace. De kunde jag ju också.

Brödrarekordet? Så vitt jag vet så innehas det av den walesiska familjen Jones. Bryn, William, Bert, Ivor och Emlyn spelade alla för Merthyr Tydfil. Guess what? Det var jag däremot tvungen att kolla upp.

Trillingarna Carr – som spelade för Middlesbrough på 1920-talet – hade jag inte heller koll på tidigare. Lika lite som jag kände till det Notts County-lag som på 1880-talet tydligen ställde upp med dubbla uppsättningar trillingar: såväl bröderna Greenhalgh som brorsorna Cursham.

Men nu vet både jag och ni det.

/Erik Niva

Finns det någon fotbollsklubb som verkligen behöver en ny arena så är det faktiskt inte Kalmar – det är Juventus. Gamla Delle Alpi var en av de sämsta platserna i Europa att se på fotboll, men nu ska en Fenix-Fågel resa sig ur askorna på samma plats.

Planerna presenterades igår. 2011 ska en helt ny arena stå färdig. Drygt 40 000 sittplatser, 100 miljoner investerade euro.
– Det här är känslosamt för mig. Än en gång visar sig Juventus leda utvecklingen, vara nummer ett. Det här gör mig stolt att tillhöra Juventus, säger Alex Del Piero.

Det riktigt fina med projektet är att det här tycks bli en riktig fotbollsarena. Inga cirkelformade läktare, inga satans löparbanor, inget extravagant överdrivet krimskrans. Check it out.
***
Som ni kanske snappat upp spelar Juventus mot Inter i morgon, men för mig är inte det den stora attraktionen. I morgon spelar nämligen Parma mot Livorno i Serie B. Och kan ni er Cristiano Lucarelli så förstår ni vad det betyder.

Bästa uppladningen inför matchen får ni på Fredrik Lindströms ambitiösa blogg. Den är skriven ur ett Parma-perspektiv, och sett med de ögonen står ju inte Lucarelli alls lika högt i kurs som han trots allt fortfarande gör i Livorno.

Hur reagerar man som supporter när man vet att ens centerforward har hjärtat hos motståndarna? Plöj igenom den senaste veckans inlägg och känn efter.
***
Helgens andra stormatch? Även den hämtad från en andradivision, spanska La Segunda.

Där har det nämligen blivit dags för ”Del Derbi Canario”, prestigematchen mellan de två ölagen från Las Palmas och Teneriffa. Den spanska upptrappningen har startat, den svenska uppladdningen är igång – och allt tyder kort och gott på ett satans jäkla drag.

Det brukar bli det.

/Erik Niva

…och du tyckte att den engelska pressen var kärv, Svennis?

Har du läst Record idag? Om du låtsas som att du inte känner till det så är det i alla fall Mexikos största sporttidning, och det är där de i dag rubricerar sin rapportering med parollen ”Sparka ut honom!”.

”Sparka ut honom. Det kostar bara fyra miljoner dollar. Och om det nu behövs, så är Record fullt villiga att betala den första dollarn. Eriksson är på väg att spola ner en gyllene generation och miljontals dollar rätt ner i avloppet”.

Säker på att du inte saknar News of the World?

/Erik Niva