Fredag. Fotbollsveckans mest meningslösa dag. Well, inte den här fredagen. Den här fredagen är det nämligen release för Football Manager 2009.

Jag är uppvuxen på managersimulatorer. Från det allra första original-Football Manager på min Spectrum 48K i slutet av 1980-talet över The Manager på en Amiga 500 fram till och med den Championship Manager-serie som nu knutit ihop cirkeln genom att återlansera Football Manager-serien.

I´ve done it all. Tagit ett lat från fjärdedivisionen till Champions League-bucklan. Kört såna där helgmaratons där man inte sov på 60 timmar. Varit sugen på ett självmord när spelet hänger sig efter en och en halv säsong utan autosave.

När jag nu ser screenshots på den nya 3D-matchsimulatorn och hör snacket om alla nya funktioner är det klart att den pavlovska saliven börjar rinna, men jag är inte längre vad jag en gång var.

De senaste åren har jag fallerat. Sedan jag fick heltidsjobb och sambo – sånt där som de oförstående patroniserande brukar beskriva som ”ett liv” – har jag tyvärr inte haft tid att spela så mycket som spelet kräver. Visst försöker jag ibland på någon elvatimmarsflygning till Mexiko, men elva timmar räcker ju inte ens till för att ta en igenom försäsongen nuförtiden.

För någon månad sedan fick jag dock chansen att göra en lite ovanlig intervju. Watford-supportern Miles Jacobson – vd:n för företaget bakom Football Manager – var i stan.

Och för mig var det fan i mig större än att träffa Ronaldinho.

/Erik Niva

Bianconeri ”flyger”, som man säger i Italien. Delad ligaledning med Inter efter ännu en seger, 4-1 mot Genoa.
”Det var härligt att efter matchen se oss i toppen av tabellen”, konstaterar Iaquinta.
Jo, jag kan tänka mig det.
Och Inter-Juventus känns mer lockande än någonsin.
Jag kan säga att jag faktiskt börjar ångra att jag bestämde mig för att tacka nej till den matchen och åka på världscup-premiären i skidor istället…
Men, men, enligt Niva & Co finns det ju en pub i Gällivare som heter Björnfällen och sådana ställen vill man ju alltid komma till.

Min krönika efter Juventus-Inter för ett år sedan, då jag  var på plats och på nära håll stötte på Juventus vackraste baksida…
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/wegerup/article1165861.ab

Förlagsfesten med Forum i gamla anrika Bonnier-huset i går kväll var trevlig. Afrikansk buffé, lite vin och mycket intressant folk att prata med om allt i från nya bokidéer till simpelt skvaller. Folk där som är rätt annorlunda och har en ganska väsenskild bild av mig jämfört med den värld jag vanligen rör mig mestadels i.
Uppfriskande. Det var bland annat väldigt kul att höra min senaste förläggares bild av Laul Calling. Han är för övrigt glödande Elfsborgs-supporter. Förläggaren alltså, inte Laul.
Programmet missar ni väl inte i dag, ute om några timmar.

Nu ska jag åka och ta ett sista farväl av mormor som urnsätts i Uppsala i dag.

I kväll eller i morgon bitti meddelar jag vem som vunnit min Zlatan-bok.

/Jennifer

Rapp och bra inspelning av Laul Calling i dag med klippan Stefan Alfelt influgen från Skåne som gästartist.
Nu har jag skrivit min sida och det är dags att dra på mitt bokförlag Forums årliga höstfest.

Då jag är stressad  och på språg och egentligen ska föreställa ledig blir det inte mer från mig nu.
Men som kompensation bjuder jag på ett ex av min och Karlssons bok Zlatan är Zlatan.

Den läsare som kan säga vilken journalist som kallade Zlatan för Flamingon och varför och när denne kom på namnet samt vad flamingo heter på italienska får boken.

In bocca al lupo, lycka till,
Jennifer

Vet ni vad jag kom på när jag letade efter videoklipp på Didier Drogbas myntkastande (1,05 in på klippet)?

Jo, att jag helt glömt bort att länka till cupveckans mest sevärda mål. Utbudet är väl inte direkt höstens bästa, men om man skakar om i internetleran ordentligt så går det att vaska fram några guldkorn.

Allra bäst gillar jag faktiskt Jorge Molina, och hans klack för det här härliga bragdlaget Poli Ejido. Och även om det här med spanska skrällar inte var så kul för Real Madrid så kanske de kan ta någon liten glädje från att unge Alberto Bueno långsamt börjar se ut som en riktig klasspelare.

I England är det bara att konstatera att Carlos Velas springande lobb var ögonblicket som höll högst kvalitet.

Några frisparkar från Polen och Mexiko – och när vi ändå är där kan vi ju passa på att nämna att Sven-Göran Eriksson fick det aningen, aningen lättare när Vuoso avgjorde träningsmatchen mot Ecuador i den 94:e minuten.

/Erik Niva

I dagens tidning tar jag ut ett lag för att delta i XL-coachen, Sportbladets årliga Premier League-tävling. Känns rätt oslagbart, om jag får säga det själv, men kanske är det någon hårding där ute som har andra idéer?

I alla fall, här har ni facit, ett ostoppbart drömlag för vrakpriset 10,9 miljoner:

Ross Turnbull (Middlesbrough) – 0,75 miljoner
Det är kul med unga killar som tar chansen när de får den, och Turnbull har gjort sig till oumbärlig för Boro.
—
Nadir Belhadj (Portsmouth) – 0,65
Belhadj är en kanonaffär för både Portsmouth och mig. Frejdig bomkastare som tar sig framåt i planen och garanterar poäng.

Jack Rodwell (Everton) – 0,15
Ett riktigt fynd. Ynglingen Rodwell har slagit sig in som näst intill ordinarie i Everton. Och det centralt på mittfältet.

Alex (Chelsea) – 0,8
Vi passar på nu när Carvalho är skadad. En Alex som spelar garanterar poäng i båda ändarna av planen.

Fabio Aurelio (Liverpool) – 0,8
Han gör tillräckligt många matcher – och slår tillräckligt många frisparkar – för ett tillräckligt bra lag.
—
Cristiano Ronaldo (Man United) – 1,95 (kapten)
Rätt obligatoriskt. Ronaldo börjar varva upp, och när han prickar formen vinner man inga Drömelvor utan honom.

Steven Gerrard (Liverpool) – 1,75
Att ta ut en Premier League-elva utan Gerrard – oavsett sammanhang – känns bara fel och förljuget.

Jack Collison (West Ham) – 0,2
Ni som såg målet mot Everton i lördags begriper varför det här vrakpriset är för bra för att missa.

Aaron Ramsey (Arsenal) – 0,6
Okej, det här är ett val med hjärtat. Jag gillar att se Ramsey spela, och tror på lite sikt att Wenger ger honom tillräckligt många minuter.
—
Fernando Torres (Liverpool) – 1,85
Liverpools nummer nio har skadehackat lite – men mellan nu och säsongsslutet kommer han att ge mig 20 mål.

Darren Bent (Spurs) – 1,4
Ni kan tvivla på hans teknik och tveka över hans spelintelligens, men mål gör han. Som det heter i visan: ”Darren Bent – money well spent”.

Think you´re a contender, huh? Tror att du kan bräcka det? Let´s have it.

/Erik Niva

Lite segt att vara Chelsea-supporter idag?! Äh, ni har rest er från värre saker förr.

När ni behöver veta allt ni behöver om att hämta er från bakslag – då har ni ju er man.

/Erik Niva

Och som om det inte räckte med Real Madrid igår.

Chelsea:
Carlo Cudicini, Paulo Ferreira, Alex, Branislav Ivanovic, Wayne Bridge, Juliano Belletti (Frank Lampard, 25), Florent Malouda, Deco (John Obi Mikel, 46), Mineiro, Salomon Kalou, Didier Drogba (Franco di Santo, 68)

Burnley:
Brian Jensen, Graham Alexander, Steven Caldwell, Michael Duff, Stephen Jordan, Chris McCann, Wade Elliott, Joey Gudjonsson (Kevin McDonald, 97), Chris Eagles, Robbie Blake (Alan Mahon, 76), Martin Paterson (Ade Akinbiyi, 60)

Gissa vilka som gick vidare?

Jag vet inte om det verkligen stämmer att Finanskrisen kan hota hela den vulgära pengabubblan som toppfotbollen byggt in sig i – men ligger det minsta lilla sanning i det så är det jag som står på Wall Street och pekar neråt, neråt, neråt med båda tummarna i riktning mot kurstavlan.

Ligacup eller inte Ligacup – hittills är ju det här hösten som väcker fotbollsdrömmar till liv.

/Erik Niva

Får lov att lägga lite kronologipussel här. Jag hade precis fått börja gå på puben lagligt, så det måste ha varit… hösten ´97. Vi förlorade bara en cupmatch då – Derby hemma, efter att ha kommit ut ur fängelset mot Carlisle – så då är vi alltså framme.

Scenen utspelar sig på Corner Pin-puben, på hörnet av Tottenham High Road och Park Lane. Vi har precis blivit utslagna ur Ligacupen efter något slumpmål av Paolo Wanchope, och en snubbe vid bordet bredvid mig rycker på axlarna.
– Tur att det inte var ligamatch i alla fall.
Hans polare högg omedelbart tillbaka.
– You´re not proper Spurs if you say that. För oss har alltid ligamatcherna varit de där ovälkomna distraktionerna som hackar sönder våra cupäventyr.

That´s it. Det gällde för honom då, och det gäller för mig nu.

Tottenham Hotspur are about the cups. Vår historia har formats av de där enstaka kvällarna då allt står på spel, då historia skrivs under de enda 90 minuter som betyder något

Spurs. Sagolikt hög högstanivå, patetiskt låg lägstanivå. Uppklädda för festen, men ointresserade av vardagsslitet.

Jag har hela tiden sagt att jag föredra att vinna den här matchen framför ligamatchen för några veckor sedan – hell, jag väljer en cupbuckla framför en Champions League-plats alla dagar i veckan – och jag är totalt och fullständigt ointresserad av en debatt om vilka spelare Liverpool valde att ställa upp med.

Jag vill tillbaka till Wembley. Jag vill vinna den här cupen, och alla andra cuper. Om någon gör det lättare för oss med att spela några reserver, några juniorer eller ett helt jävla Under8-lag så tackar jag och tar emot.

4-2 mot Liverpool. Big night. Och vet ni vilken som är min personliga favorit bland alla fotbollssånger i hela världen?

Spurs Are On Their Way To Wembley,

/Erik Niva

Tillbaka vid skrivbordet efter en snabb sopplunch på Park Konditori. Där brukar man ofta stöta på Patrik Ekvall vid något av borden, men i dag var det min nye granne E-type som satt i ett hörn med en hälsosam tallrik.
Jag begravde mig i Sportbladet och tomatsoppan, sen tillbaka till min krånglande mejl här hemma. Hade svarat på säkert 30 mejl i förmiddags och upptäckte att inga gått i väg.
När man tar sig tid man inte har för att svara kan man bli tokig för mindre.
Jag undrar bara vart de tog vägen, kanske vet ni? De ligger inte i någon utkorg utan flyter nog bara runt i limbo, lost in cyberspace.

Ser just att Di Natale missar även Udineses möte med Reggina.
”Vi tror inte att han klarar att spela”, säger tränare Marino.
Ett avbräck för Udinese som fortfarande inte smält den sena förlusten mot Inter. För det krävs nog många och starka digestivi…

Derby i Rom i helgen och nu skulle man varit där, levt mitt i all sjudande, skimrande förväntan, hört snacket på Roma- och Lazio-kanalerna på radio, levt med derby-febern i blodet och hjärtat i halsgropen.
En som har Roma-hjärta i halsgropen, både bildligt och bokstavligt, är ägaren till Fricandò, restaurang i Trastevere. Han älskar Roma mer än livet och bär Roma-vargen i en berlock runt halsen.
Ni läsare som åker ner till Rom för derbyt och inte är så ljusblå att ni drar er för att gå till ”andra sidan Tibern”, som Trastevere betyder, ska absolut gå dit och äta hans panerade stekta grönsaker och dricka mustigt rödvin på karaff.

Laziali går med fördel i stället till Celestina ai Parioli, Svennis gamla stamställe, och ännu populärt bland ljusblått folk. Man har nyligen bytt ägare men ska fortfarande vara väl värda ett besök.

Apropå alla Romas galna radiokanaler som debatterar calcio från morgon till kväll, så minns jag när jag var med Svennis på Lazio Radio en gång. Fotograf Stefan Hyttfors och jag var med i studion när Svennis sjöng Mors Lilla Olle, som alltid inför match, och det var en oförglömlig upplevelse att få vara med om det live… Sen bjöds vi på champagne och det leder mig helt osökt in på Svennis nedan.
Då han fick kritik för att IFK inte längre spelade champagnefotboll…
Roligt att så här i backspegeln höra Svennis prata om hård kritik och att inte riktigt veta vad som väntade. 20 år senare skulle han bli varse det på nytt, i England…

http://www.youtube.com/watch?v=Fjdzc8gr4j0

/Jennifer

Säga vad man vill om Silvio Berlusconi – han vet hur man får världspolitikens hjul att snurra.
Anton Jansson mailar och pekar på den här bilden. Berlusconi träffar den brasilianske presidenten Lula da Silva över en lunch för att prata om ekonomiska reformer – och passar på att släpa med hela Milans brassebatteri som smörjmedel.

Och jodå, Corinthians-fanatikern Lula sägs ha smält:
– Jag ville ge honom en överraskning, och han uppskattade den väldigt mycket. Och Lula överraskade i sin tur oss allihopa – han vet allt om fotboll. Men de här spelarna är inte bara fotbollens mästare. De är dessutom livets mästare, och ger Brasilien enorm prestige, säger Berlusconi.

Tja, ska man nu kategorisera Ronaldinho ska man fan i mig göra det som ”en livets mästare”.

/Erik Niva