This just in, ett pressmeddelande från Gais:

GAIS bjuder alla Volvoanställda på matchen GAIS-AIK.
 
Efter det som har hänt med neddragningar och varsel på Volvo,
vill vi i GAIS visa vårt stöd till de anställda.
 
Varje Volvoanställd får 2 matchbiljetter till matchen på söndag
mellan GAIS och AIK på Nya Ullevi.
 
 
GAIS
 
Och jag vet, det kostar inte klubben ett dugg. Det kommer inte att dra in horder från Torslanda som söker tröst i bedrövelsen med Fredrik Lundgrens tvåfotsdribblingar.

Men likafullt blir jag lycklig av sånt här, eftersom det är ett sätt – litet och kostnadsfritt – att visa att en fotbollsklubb är mer än en klubb som spelar fotboll.

Märkliga tider i England.

Dagens tragokomiska notis är förstås den om domaren Mark Clattenburg, som inte bara har problem med ett par miljoner fotbollsfans.

Hans syndigt svarta 600 000-kronors Porsche Boxster har vandaliseras. Vit målarfärg har hällts över fronten och förstört själva estetiken.

Och på vilket jävla sätt är det här komiskt, undrar vän av ordning.
Jo, den som stått för vandalismen är en högoddsare.
Inte Sir Alex Ferguson.
Inte en upprörd Everton-supporter.
Inte ett Sunderland-fan som stört sig på hans Newcastle-sympatier.

Närå, den som förstört bilen är hans ex-flickvän.

Hell has no wrath like a woman scorned. Indeed.

Annars då? Jo, det finns väl skäl att fördjupa sig lite till i det där famösa Cesc Fabregas-uttalandet före derbyt mot Tottenham. Ni vet, när Loaded undrade hur Arsenals damlag skulle klara sig mot Spurs.
– De skulle klara sig väldigt bra. Jag är säker på att de skulle ta en poäng, sa Cesc.

Och, tja, fan vet om han inte hade rätt. De verkar ju i alla fall kunna tackla, tjejerna.

Ja, det är det humöret jag är på i dag, om ni undrar. I går slog Spurs Dinamo med 4–0, Bent har börjat göra mål och… nä, det finns faktiskt ingen hejd på framgångarna och glädjeämnena för Harry Redknapp just nu.

Ni ser ju själva:

/Simon Bank

Om ni hade jobbat till tre, varit uppe till fyra, somnat fem och hade en tv-inspelning att gå till vid tio – vad hade ni önskat er mest av allt då?

Jag ska berätta:

Ni hade inte önskat er att två (utomordentligt trevliga) grabbar ringde på dörren i svinottan för att spola någon slags stammar i lägenheten med en helvetesmaskin som låter som en förbannad Karelin som spelar trumpet.

Men det är som det är.
Jag är inte vaken, men jag har i alla fall klivit upp, och då kan jag väl lika gärna tycka till om ett eller annat.

Michael Wagner och Petra Thorén, Sportbladets svar på Batman och Robin, avslöjar att Henrik Larsson åker på en duktig skattesmäll eftersom Skatteverket underkänner upplägget för affären när han värvades hem.
Jag är ingen skattejurist, men för HIF:s skull hoppas jag att det var agent-Jansen och inte klubben som stod för initiativet till just det upplägget (där Rob Jansen alltså ska ha representerat HIF och inte Larsson i förhandlingarna). Annars tror jag inte att det var det här som Larsson menade när han sa att ett av hans krav på HIF var att ”en del grejor förbättras i hela organisationen”.

Annars är det värt att konstatera att Uefa just inlett säljprocessen av medierättigheterna till U21-EM i Sverige nästa sommar. Till slut blev det ju, trots en del skrällar (Vitryssland, Finland) rätt bra och tunga tv-länder som kvalade in. Både Tyskland och England är till exempel med.

Lottningen äger rum i Göteborg den 3 december, men redan nu börjar budsprocessen för Europas mediejättar, och det ska bli intressant att se hur det går i den första större fotbolls-tv-kampen sedan finanskrisen blommade fullt ut.

Förra U21-EM sågs av 75 miljoner tittare i 150 länder. Och om ni skulle vara sugna på att dynga av ett par av de miljarder ni – i linje med Anne Wibbles spartips – har stuvat undan på banken så är det bara att anmäla ert intresse till Team Marketing AG som sköter försäljningen åt Uefa.
 
Nästa steg: Vakna. Hitta kläder. Bli människa.

/Simon Bank

Mina fem cents i Hansson-gate:

Så jävla fel var det väl inte?

Nej, jag hade inte dömt straff, och ja, det finns ett se-mig-och-mitt-OTROLIGA-stopptids-mod-symptom här någonstans – men om vi håller oss till juridiken så… ja, det går att döma straff i det läget.

Fallifall. Vad jag ville komma till är något som kommit bort litegrann i efterskvalpet.
Att Steven Gerrard dyker in som bara Stevie G kan, med hjärtat i handen och hela sin big-and-fookin-hardness i fötterna ser ju alla. Jag älskarn fört. Men vi ser ju också att han lägger sig/förstärker när han fått den där lilla knuffen.

Det är armar upp, mjuka ben – och det kan man ju ta. The modern, international game och allt det där. Jag har försvarat värre filmningar än så, och gör det gärna igen.

Men grejen är ju att Big Man Stevie G inte är vem som helst. Inte någonsin, och framför allt inte när det handlar om att lägga sig lite billigt.

Jag plockar ner hans självbiografi ur hyllan, slår upp sidan 415 och citerar stycket om Rooney-Ronaldo-situationen i VM 2006:

Om Wayne hade gjort som de flesta utlänningarna gör och lagt sig ner vid minsta beröring så hade England fått frisparken. Men vi är England. Vi fuskar inte. Vi tar smällarna. Vi bryr oss inte när motståndarna drar i våra tröjor.
(—)
Det är vidrigt, men det lönar sig. ”Ska England börja köra med det” tänkte jag. ”Ska vi börja lära oss hur man lägger sig och attackerar domaren för att påverka hans beslut? Eller ska jag, Wazza och resten av England fortsätta vara som vi är – ärliga? If we can’t beat them… så måste vi kanske ansluta oss till fuskarna”.

Allra bäste Stevie, om det är fusk att lägga sig lite enklare än nödvändigt så tror jag bestämt att du redan anslutit dig.

/Simon Bank

Saker som hände i går:
Roma återuppstod, Petra Nordlund kallade Bertil Karlefors för ”Bertil Falukorv” i direktsändning, och den fria världen fick en ny ledare.

Efter ett par minuters funderande har jag lyckats sy ihop alla trådarna, utom det där med falukorven.

För ett par månader sen berättade jag att ett av argumenten mot Barack Obama var att han kunde misstänkas gilla fotboll soccer:

Obama bor i Hyde Park, Chicago. I ett tidigare val användes det som ett motargument. ”Det är inte det riktiga Chicago” sa motkandidaten, och vann. Larry Bennett, politisk forskare, förklarar vad det betydde: ”I Hyde park gillar man sport som cricket eller den där andra sortens fotboll, eller ingen sport alls”. Plötsligt förstår jag varför det var så viktigt för Obama att komma ut som Chicago Bears-fan i vintras. Han ville väl visa att han är en riktig karl.

Nu gick det vägen ändå, rätt enkelt till på köpet. Och jag kunde inte låta bli att tänka på Roma och Italien.

Il Partito Democratico (PD), det stora vänsteralternativet i Italien, förlorade ju valet i våras. Och de gjorde det trots en slogan som var en uppenbar blinkning till Obamas ”Yes, we can!” – ”Si Può Fare!”.

Walter Veltroni, PD:s partiledare, hoppade av sin tjänst som Roms borgmästare för att ställa upp mot Berlusconi i valet. Och fotbollen spelade förstås stor roll i valet, som alltid. Berlusconi vore inte Berlusconi om det inte vore för Milan, och Veltroni (som är juventino) vet precis vad il calcio betyder för en politiker.

För fem år sen gjorde han misstaget att använda ett Totti-citat i en kampanj för att ge immigranter utökade möjligheter att rösta.

Fint? Japp. Klokt? Nja.

Hela Rom håller ju, som bekant, inte på Roma.

Veltroni fick vackert försöka kontrollera skadan så gott det gick. Partit gick ut med en ny affischkampanj med en ung blondin och en fråga, som på ett ungefär löd ”Hon föddes i Bukarest, dyrkar Roberto Mancini, går i skolan – så varför ska hon inte få rösta i Italien?”.

2003 tränade Mancini Lazio. Veltroni följde, för säkerhets skull, upp med att skriva ett öppet brev till Mediaset för att de skulle direktsända en Lazio-match mot Chelsea.

Veltroni hade lärt sig vad Totti, Roma, Lazio betyder. Berlusconi? Han visste nog, men glömde.

Under kampanjens sista skälvande dagar i april höll Don Silvio ett möte vid Colosseum i Rom. Han gjorde bra ifrån sig. Drog ner skratt när han förklarade att Veltroni minsann bara var en gammal kommunist i nya kläder, fick applåder när han pratade om lägre skatter.

Sen sket det sig.

Först berättade han att Ronaldinho blivit klar för Milan. Big mistake. Sen sa han att Totti, som stöttat Roms förre (vänster)borgmästare Francesco Rutelli, ”var från sina sinnens fulla bruk”. BIG mistake.

– Berlusconi förlorade just Rom, konstaterade en radiokommentator torrt.

– Inte i något land skulle en politiker förolämpa en fotbollsspelare bara för att han har en annan åsikt, dundrade Veltroni.

Tidningar och tv vältrade sig i misstaget, och Berlusconi fick förstås be om ursäkt. Till slut överlevde han, Silvios koallition vann valet. Och Obama vann i går.

Trots den där jävla fotbollen.

Obamas barack.

/Simon Bank

Jo, jag vet att ni laddar för Champions League-godiset, men det här måste bara ut.

Har ni varit i Vaduz?

Det är vackert där, luften är hög och bergen ståtliga. Och vet ni, stan blev just lite vackrare.

Ty – tvåfotsdribblingarnas mästare, konstnären i maskinen, DBR-demiurgen, den misslyckade tränaren som farit världen runt –  Pierre Littbarski blev just klar som ny tränare för schweiziska ligaåttan FC Vaduz.

Och jag fick just ett nytt favoritlag i Liechtenstein.

/Simon Bank

Jo, innan jag lämnar min arbetsplats för dagen var det en grej till.

I kväll är det alltså guldbollenmöte, det vill säga den årliga sammankomst där en jury (tre från förbundet, tre från Aftonbladet) utser årets bäste svenske spelare.

Har ni några synpunkter eller idéer man borde ta med sig?

Olof Mellberg var ju bra i EM, Daniel Andersson också, Anders Svensson var grym i våras, Bagarn Rosengren behöver lite tröst, Henrik Larsson har ju varit duktig…

…eller finns det nu någon kandidat jag alldeles glömt bort…?

/Simon Bank

Spanien må vara Europas förmodligen mest progressiva land och idrottsland just nu, men lik förbannat dyker det då och då upp rubriker om läktarrasism.

Helgens skörd handlar om Barcelona.

Samuel Eto’o häcklades – enligt Marca och El Pais – med apljud nere i Malaga. Eftersom domaren lär ha missat det kommer Malaga förmodligen att klara sig från påföljd.

Just rasismen är en allt mer het patata frita i spansk idrott. Så sent som i fredags gick Fernando Alonso ut och tog avstånd från fansen som skrivit rasistiska meddelanden till världsmästaren Lewis Hamilton.

Och, för att sy ihop den här lilla Barcelona-Rasism-Formel 1-säcken så vill jag citera den sköne Pep Guardiolas reaktion på att Alonso drog kortaste strået i Formel 1-upplösningen:

– Han håller på Madrid, va? sa Pep, log snett och la till:

– I så fall… så håller jag på Hamilton.

/Simon Bank

Jag ser förstås logiken i att Erik Niva föredrar en kille som heter Dagobert framför en Karim, det är inte det.

Men temposkiftet, kantrushen och avslutningen – stenhårt i bortre krysset – gör Karim till min man åtta dagar i veckan.

Men ska vi ge oss in på morgonens intressantaste rapport så hittar vi den i Real Madrids förtäckta klubbtidning Marca. Nyheten har inte riktigt letat sig in i det svenska nyhetsflödet, men det kommer.

Det är Sebastian, en läsare, som tipsar om att Leo Messi, den lilla loppan, ska ha fastnat på andra bilder än de här under helgens vattenpolomatch fotbollsmatch mot Malaga.

Jodå, en hederlig gammal loska mot Malagas portugisiske vänsterbreddare Duda.

Lille Lionel är bara 21, men han har redan hunnit med att försöka avgöra ett ligarace med handen och nu alltså en loska. An angel with a dirty face in the morning. Och det är förstås idioti och ska betraktas som det och straffas som det – men på andra sidan av myntet kan jag inte låta bli att hitta förmågan att se udda lösningar på udda problem.

Eller så är det bara så att han tränades av Frank Rijkaard lite för länge.

/Simon Bank

Gomorron!

Först som sist tar jag på mig en hatt, så att jag har något att lyfta på för Kalmar FF.

Och vad hände annars då?

Jo, vi kan konstatera att Napoli verkligen har exakt den president de behöver. Så här sa poeten/filmmagnaten/fadersgestalten/presidenten Aurelio De Laurentiis efter ett hårdsmält 0–1 (självmål med tre kvar) mot Milan på San Siro:
– Jag ska inte klaga på domaren, för jag kommer från filmvärlden och måste ju göra filmer som folk vill se, inte bara såna jag vill se. Jag vet hur man anpassar sig.

Vujadin Boskov-klass där. Och grattis till Milan, som leder Serie A för första gången på fyra år.

Mer från Italien? Jo, två av de allra finaste projekten – ”Marinhos” Udinese och Gasperinis Genoa – spelade 2–2, och inte ens på fjärde reprisen fattar jag hur Quagliarella fick in sin volley.

Catania gav en lektion i hur man inte spelar försvarsspel med fem minuter kvar, och Piacenza-lånet Houssine Kharja gav Siena vinst i Toscana-derbyt mot Fiorentina.

Både i Serie A och Serie B var det annars en helg för huvudspel. Bäst? Cagliari, som gav en masterclass i nickar. Aquafresca två, Daniele Conti ett och jada jada Jeda Jeda så var det 5–1 mot Bologna.

På öarna var dagens clou förstås det första East Midlands-derbyt på tre år: Derby–Nottingham Forest 1–1, och det var lika lite en 1–1-match som Anine Bing är schartauan.

Jag har ingen särskilt bra video att bjuda på (vare sig av derbyt eller Anine), men det räcker en bit med ord: Åtta varningar, en utvisning, ett självmål och ett riktigt mål av Emanuel Villa och så 1–1 en bit in på stopptid.

Då började det hända grejer på allvar. Domaren ger Derby en tveksam straff, ett inlägg som går vidare in i mål samtidigt som han blåser. Forest-keepern Lee Camp (som spelat för Derby) gör en grym räddning på straffen, men på en efterföljande hörna nickar Addison in 2–1 för Derby – ett mål som obegripligt döms bort.

1–1, alltså. Och alla var vansinniga på domaren.

Nu ska ni fråga ”vem dömde då?” och när ni gjort det svarar jag att det gjorde Stuart Attwell. Jodå, samme man som dömde in Readings spökmål mot Watford häromveckan.

Good year for him.

I Spanien fanns inget som gick upp mot Xavis drömfrispark från i lördags, även om den gamle pichichin Raúl återigen visade att han är världens mest komplette striker det här årtusendet. En fin nick räckte bara till 1–1 mot Almeria.

Lite kvickt kan vi ta in att Benfica-lånade David Suazo fortfarande kan göra Suazo-mål, han hade bara glömt det i Inter. Benfica vann med 2–1 mot Vitória Guimaraes. Och i Argentina avgjorde Boca-geniet Riquelme seriefinalen mot San Lorenzo med sitt livs märkligaste frisparksmål.

Men – säger ni nu – gjordes det inga snygga mål då?

Jo, det är klart. Men dom har jag sparat till sist.

Söndagens topplista, bakifrån och fram:

3. Tomasz Zdebels rackarvolley för Bochum mot Dortmund.

2. Rafik Djebbours bicicleta efter lite, ska vi säga, oortodoxt förarbete (AEK vs Asteras Tripolis).

1. Karim Benzemas fullkomligt sanslösa solonummer mot Le Mans. Jag tror visst att jag håller honom som en av världens tre bästa spelare just nu.

Så, det var det hela.

Fast, just det, jag glömde att vi måste uppdatera den här listan också.

Richard Dunne’s dunne it again. Han kan bara inte låta bli.

Nudå: Välkommen till en ny vecka, allihop.

/Simon Bank