Så går vi då till landslagssamling och ligauppehåll efter en händelserik italiensk helg.
Ni har väl alla redan sett Zlatans nya sanslösa klackmål och hört honom säga att sådana mål inte är någon ”stor sak” för honom, de kommer av sig själva.
Det får gärna komma ett på lördag mot Portugal.

Inter vann ju mot Bologna, om än bara med 2-1. Trots segern knorras det en hel del bland experttyckarna och man märker att Mourinho är hårdare ansatt nu. Naturligt nog. Den som marknadsför sig själv som världens bäste tränare får också stor press på sig att leverera.

Nåväl, Inter ligger på 13 poäng i ligatoppen tillsammans med Udinese och Lazio. Lazios Zarate fortsätter att ligga i topp i skytteligan.
I de rödgula delarna av Rom är det mindre muntert efter förlusten mot Siena. Glädjen efter CL-segern mot Bordeux blev inte långvarig.
”Några spelare hade lite felaktiga reaktioner”.
Så kommenterar tränare Spalletti Mexes och Panuccis röda kort.
Utvisningar som säger mycket om det pressade läget i giallorossi just nu.

Även i Juve-lägret ökar pressen efter förlusten mot Palermo i går. För att göra saker ännu mindre muntra skadade sig Mellberg.
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/wegerup/article3466184.ab
Och förbundskapten Lippi nobbar Del Piero och har inte med honom i truppen mot Bulgarien och Montenegro.

Allt medan Milan bara fick 0-0 mot Cagliari borta på Sardinien.

Avslutningsvis bjuder jag er på en gammal godbit från klassiska sportprogrammet Domenica Sportiva. Från april 1970, då just Cagliari från Sardinien vunnit scudetton.
Det är på italienska men även som inte kan säga mer än pizza och mozzarella kan nog uppskatta lite nostalgi-känsla från en annan tid, ett annat liv.
Man påminns också om att det faktiskt gick att göra fotbolls-tv även i Italien utan en massa tuttbrudar som kuttersmycken.
Då tabellen i serie A-toppen efter ligans slut såg ut så här:

Cagliari 43
Inter 39

http://www.youtube.com/watch?v=ze5djAqJVMM

Bäst är i början när programledaren hyllar Cagliaris tränare Manlio Scopigno och säger att han är så smart, så skicklig, att han kallats för filosofen och så vidare och undrar: ”hur skulle ni definiera er själv?”
Scopigno svarar:
”Som en person som är sömnig”.
Firandet hade varit hårt…

Scopigno var 45 år när han ledde Cagliari till ligavinst. Han dog 1993 men hans citat är odödliga.

/Jennifer

Riktigt hur han gör det vet jag inte, men på något sätt lyckas han krångla upp de där tvåmeterspåkarna högt. högt upp i luften, vrida sig rätt mid-air och sedan dessutom få perfekta bollträffar.

Peter Crouch har gjort det igen.

Ni minns väl det här?
Och det här?
Nu har karln alltså satt dit ännu en såndär saxspark i strid mot allt som gravitationen står för.

I går var annars frisparkarnas dag i England. Javi Garridos är ju okej, även om jag gillar Matty Taylors slägga bättre. Men jag kan ju ändå inte göra annat än att erkänna att det är Geovanni som slagit hela helgens bästa frispark.

Och det även i den internationella konkurrensen. Bruno Alves kommer närmast med sin dräpare för Porto, och Klaas-Jan Huntelaar ska ju också nämnas (om inte annat för den sköna läktarfilmen från Heerenveen).

Svenskar då? Jo, för fan. Groningen är ju nästan alltid kul numera. Mål igen av Petter Andersson – och mål igen av Marcus Berg.

Är ni nyfikna på hur det går för Kim Källström på vänsterbacken kan ni ju konstatera att han i alla fall fick en assist den här helgen – då han tyvärr nickade fram Mickaël Pagis till sitt hattrick-mål i Rennes chockkross av Lyon.

Michele Paolucci gjorde söndagens snyggaste Serie A-mål för sitt Catania, och så ska vi inte missa att påpeka att Alan McGinns curler gav St Mirren sin första seger över Rangers på 17 år.

Något mer dyker väl säkert upp under dagen.

/Erik Niva

Den freudianska termen ”försvarsmekanism” är, enligt Wikipedias definition, ett sätt att skydda psyket från saker som upplevs som skrämmande eller för krävande att ta itu med.

Tottenham-Hull, 0-1.

En del av mig känner nu att det här är lika jävla bra. Att utmana om Europaplatser var kört redan efter Villa-matchen – nu får vi i alla fall en ligasäsong som gäller något.

Kul.

Nedflyttningsstrid är det. Bara att konstatera. Nu jävlar gräver vi skyttegrav bakom varenda freudiansk försvarsmekanism som existerar, sluter leden, muttrar något om en intressant utmaning – och kör plattan hela vägen ner i mattan.

31 matcher kvar. 3 lag ska ni ha bakom er. Det är allt jag begär nu.

Och misslyckas ni med det ska precis varenda jävla en av er doppas i tjära, täckas med fjädrar, upp på en balk – och på sträckta armar sedan bäras hela vägen förbi stadsgränsen ner till Dovers vita klippor.

/Erik Niva

PS. Sämsta ligastarten sedan 1912. Vet ni vilket videoklipp som symboliserar stolta Tottenham Hotspur just nu? Jo, det ska jag tala om – det här patetiska fylleklippet på fästmön till vårt multimiljonförvärv Vedran Corluka (klicka på den röda ramen märkt ”video”). Nyrika Iva Buzov är packad som en 14-åring på konfirmationsläger. När en bil passerar så utropar hon förskräckt: ”Åh Gud, var det där min pappa?”.

Så värdiga är vi. Så mycket klass utstrålar vi.

Ni vet väl vad det var Zlatan höll på med i går? Han gjorde ju för sjutton ”Duvans vinge” till perfektion.

Det är skillnad på klacksparkar och klacksparkar, ni vet. Fransmännen har en egen term för den här typen av klackar då man fäller ut underbenet i vertikal riktning bakåt, såna som Zlatan ju gjort förut – ”Aile de Pigeon”, Duvans vinge.

Vad har vi mer från gårdagen då? Jo, en hel del rätt bra stuff, faktiskt, så offra fem minuter och spänn fast er.

Succékillen Martin Olsson ställdes ju mot världens bäste Ronaldo igår, och med facit i hand kan vi väl konstatera att det gick sådär. Han kan måhända trösta sig med att han blev statist i tillverkningen av ett världsklassmål av Rooney. I England är det annars Grant Leadbitters rökare mot Arsenal som fastnat.

Italien har ni redan sett det ni behöver se ifrån. Spanien? Ja, Barcelona var ju… rätt hyfsade. Här har ni alla deras sex mål från manglingen av Atlético – men faktum är att Maxis tröstmål faktiskt var matchens vackraste.

I Tyskland gjorde unge Christian Trasch sitt första Bundesligamål. Han hade kunnat få en sämre start.

Nere i Argentina hittar vi lite dribblingsmagi från Racings trollgubbe Franco Zuculini, och det här är ett sånt där mål då du måste studera repriserna för att fatta hur jävla vasst det faktiskt är.

Och appropå solomål känner jag att jag er skyldig er något… Vi började med Zlatan, och för att knyta ihop säcken kan vi konstatera att hans sanslösa avdribbling från 2004 äntligen fått en värdig efterträdare. Förra helgen drog ju AZ:s belgiske talang Moussa Dembélé iväg i en rätt hygglig rush mot Willem II.

Ett annat mål från veckan förtjänar ni också att få se: Frane Vitaic ända nerifrån Kroatien. Hade han bara kickat lite längre hade han kommit hela vägen till Sverige.

Något annat jag missat?

/Erik Niva

Som världsmästarcoachen Carlos Alberto Parreira så klokt sammanfattade den moderna fotbollens innersta hemligheter alldeles nyligen:

– The ball is round.
– The game lasts for 90 minutes.
– The next opponent is always the hardest

Bayern–Bochum 3–3. Vilken sanslös osannolikhet till fotbollsmatch!

Det var kallt, det var jävligt, det blåste rakt igenom lederhosen och tyrolerhattar (jodå, casual-modet är annorlunda här nere) och Bayern München hade just avgjort mot Bochum tack vare tre hyfsade mål av jätten van Buyten och brassen Zé Roberto. 3–1.

Men vad tror ni Bochum gjorde då?
De tog fram spadar och skyfflar, grävde upp matchen igen och så sprang Dabrowski och Grote in två mål på en minut.
Insanity, indeed.

Bayern har förstås problem. Kaiser Franz gick i veckan ut och försvarade Klinsmanns rotationssystem (han har använt 21 spelare hittills), men sa också att han förväntade sig att den hackiga säsongsstarten skulle ge med sig och att laget skulle hoppa upp på rätt spår i helgen.

Det finns enorma kvalitéer i laget, inget snack om det. Grymma kanter med Lahm bakom Ribéry och Oddo bakom Schweinsteiger, och kompetenta spelare över hela planen. De blir lite baktunga i mitten när både Demichelis och Zé Roberto spelar, men när Zé tog ett mer offensivt ansvar och löpte in i ytorna bakom Ribéry och Schweini efter paus så fick de mer offensiv rörelse.

Näe, det stora problemet i dag var att Klose var kass och att Luha Toni går runt och är lika lik den riktige Toni som Brolle Jr är lik Elvis Presley.
Han (Luha, inte Brolle) hade fem-sex kanonchanser i dag, men missade allihop. Då är det svårt att vinna fotbollsmatcher. Den runda bollen, ni vet. 90 minuter och det. Och i nästa omgång möter Bayern Karlsruhe borta – always the hardest opponent.

Nu ska jag ge mig ut och titta på oktoberfestklädda sydtyskar, äta fet kvalitetsmat mat och kontemplera över de viktigaste fakta som sveper in från övriga fotbollseuropa i detta nu.

Som:
Nice–Socheaux 1–1.
Gult kort (60): Cyril Rool.

/Simon Bank

Jorå, en fin lördag, det här.

Sitter och räknar ner till match på Allianz Arena. 35 minuter, två sekunder i detta nu, när laget joggar in och speakern skriker:
– Hier ist der FC Bayern München.

Jodå. Där är dom.

Sydkurvan? Halvtaggad, så här långt.

Bayern är ju mästare och allt, men de har rätt mycket att bevisa under Klinsmann-eran. Michael Rensing, målvakten, är på väg mot den värsta debutsäsong en Bayern-målvakt haft sedan Sepp Maier 1963, laget har en Stolperstart, som man säger i det här landet. Sliter sig till oavgjort mot Lyon, hackar i Bundesliga och nu börjar det gnällas i korridorerna.

Och, vet ni, de kan sitt gnällande här.

I stan är det annars sista helgen på Oktoberfestivalen – och på Allianz Arena firas den med klass, stil, ompaompa-orkester och en ordentlig björnmaskot som jag först misstog för Mark van Bommel.

25,32 kvar till match nu, Bochum (utan skadade Matías Concha) på besök och vill ni veta varför i hela världen jag är just här, just nu – så får ni läsa morgondagens tidning.

Nu ska jag titta på Franck Ribéry och Luha Toni.

/Simon Bank

Grattis på födelsedagen, Zlatan, så här en dag i efterskott.
I går blev vår störste svenske fotbollsspelare just nu 27 år.
Han berättar själv för italiensk tv att han ville fira i lugn och ro med familjen och glömde inte att nämna vovsingen.
Che carino, vilken sötnos.

Det känns som i går som Zlatan var en ung supertalang. Åren rinner i väg… Nu är han i den ålder han ska vara på sin absoluta topp. Han har rutinen men kroppen har fortfarande inte börjat rutscha ner på allvar i livets branta nerförsbacke. Så än har han några år på sig, den gode Zlatan, att nå sitt mål att bli allra bäst och vinna den internationella Guldbollen. Om han någonsin gör det.
Han kan hur som helst verkligen vara nöjd med det han åstadkommit hittills under sina 27 år. Minst sagt.

Själv firar jag lite födelsedag i efterskott  i kväll med fest. Vi  är ett gäng som även ska fira premiären av Laul Calling hos mig. Simon är på fotboll och opera i München men annars saknas ingen.
När det gäller premiärprogrammet då? Tja, det är snart åtta år sen jag var med i tv, i TV4, första gången, vansinnigt nervös. Alexander Bard var också gäst, vi diskuterade utrikespolitik och Bard hade en tröja som det stod ”my grandad is gay på”.
Är det något jag lärt mig på de år som gått sen dess så är det att nästan allt i tv handlar om rutin, inte minst för programledare.
Sen är SVT, TV 4 och liknande en sak och detta en annan. För tv handlar också oerhört mycket om pengar, det är dyrt att producera program på högsta nivå.
Det här är något annat och jag tror att det blir riktigt bra när det sätter sig.

Hur som helst, trevlig lördag till er alla.

/Jen

Äh, vafan, vi kör en dag till, va?!

Nu när hela Joe Kinnears mediemangling finns tillgänglig – utan de där irriterande censurpipen som först följde med – så vore det ju skam att släppa greppet.

Det går ju inte att låta bli att älska den här föråldrade engelska management-by-fear-tekniken, och nu när aggressionsarkeologerna börjat gräva har det ju dykt upp några riktiga guldkorn ur tidigare glömda gömmor.

Vi har en ung Neil Warnock – numera Crystal Palace-tränare, och en av de engelska managers med högst medial profil – som går totalt och fullständigt bananas under en bortamatch i Shrewsbury.

Och vi har framförallt den här underbara minidokumentären om Leyton Orient-managern John Sitton, som spårade ur fullständigt och börjar hota och sparka sina egna spelare under en halvtidsvila. Det närmaste David Brent och The Office som brittisk fotboll kommit.

Tillbaka i den moderna världen har självaste The Guardian freakat ut helt, och satt ihop den här datoriserade versionen av Kinnears klassiker. What´s all that about?

/Erik Niva

Oooh, det här tåget är för bra för att inte hänga på ytterligare en vagn.

Malesani är givetvis en stjärna – och Jennifers översättning gav en ny dimension – men min obestridde mästare i presskonferensvrålandets ädla konst är ändå Giovanni Trapattoni.

Den här fullständigt legendariska upppvisningen i München går ju bara inte att slå.

Sedan ska ju Trap ha cred för att han inte är ett one hit-wonder heller. Han följde upp Mästerverket i München med Svadan i Salzburg.

Pigga The Guardian hänger givetvis på sitt eget Kinnear-manuskript också, och presenterar sin egen lista över de sex bästa manager-media-bråken. Hade helt glömt bort klippet då Sky-reportern tvingas be Sir Alex att ”välja sitt språk, det finns barn som tittar”.

/Erik Niva

Började dagen med ett skönt skratt när jag läste Eriks senaste inlägg.
Apropå tränare som får frispel så minns ni väl nedanstående.
Italienaren Alberto Malesani på presskonferens då han tränade Panathinaikos, 2005.
Vet att detta legat ute länge hos en konkurrent men den som inte sett det får sig nu en fin upplevelse.

Jag har översatt också, för de som är intresserade. Cazzo betyder kuk, men används som fan, jävlar mm, ungefär som engelskans ”fuck” och ”fucking”. Man kan tex säga ”non vedo un cazzo” (jag ser inte ett skit). ”Non capisce un cazzo” (han fattar ingenting). Men det är ju inte det vackraste, mest väluppfostrade ordet att välja…

http://www.youtube.com/watch?v=902C3BGQnmM

Det här sa Malesani:
(Bäst av allt är tjejen intill som översätter och fortsätter att anteckna med outgrundlig min).

”Varför måste det alltid vara någon ansvarig…som betalar för alla, cazzo. Tolv år, tjugofyra tränare. Cazzo, det kan väl inte alltid vara tränaren som ska betala (som får skulden). Alltid tränaren, och fansen, de kunde ha gett en hjälpande hand till laget i dag, istället för att gå emot det för de är unga (spelarna) och vi har gjort ett lag av dem. Ge dem en hand! Kan de ha stake nog att ge laget lite hjälp!
Jag är där 24 timmar om dygnet. 24 timmar om dygnet är jag där!
Alla dagar, cazzo! Det kan inte vara möjligt att det ska vara så här. Skäms på er! Cazzo.
Och jag är arg, inte för att vi fick oavgjort, utan för att det är vidrigt det här. Och jag har aldrig sett något liknande! Vart är vi på väg? Vad har det blivit av fotbollen? En djungel, cazzo.
Nej nej, lugn. Och de skrattar, skrattar! Och vad skrattar ni åt? Vad roar ni med att skriva sen? Vad skrattar ni åt? Vad skrattar ni åt, cazzo. Vad skrattar ni åt? Vad skrattar ni åt?
Visa respekt för folk. Till er måste man säga lögner och spela falskspel, som med fansen. Men jag är inte sån! Ok?!
Jag ser alla i ansiktet! Alla, från den förste till den siste! För att jag är seriös, cazzo! Jag går och jobbar med seriositet.
Nej, nej, nu är det jag som pratar. Det slutar här. Cazzo. Ord. Ord om vad, cazzo?! Efter fyra månader fotboll ord. Ord. Men snälla gör mig en tjänst, kom igen, cazzo! Gör mig en tjänst, det är dags att sluta nu, var lugna. Alla, cazzo. Var lugna.
Jag har aldrig sett något liknande. Alla ironiska, alla som skrattar, eh, här är han, här kommer knäppskallen. Men  här gör man saker seriöst, cazzo.
(En journalist försöker säga något), men Malesani avbryter: Nej, det är bättre… Det är skit det samma.
På engelska: don’t worry, some peple understand what I have said. Don’t worry.
Bravo! Om du förstått så översätt du. Översätt du, kom igen!
Nej nej, jag har inget otalt med dig. Jag sa bara, ”översätt du”. Nej nej, det är inget mot dig.
Åh, kan jag gå ut? Ursäkta mig. Kan jag gå? Det rör mig inte om de har ihjäl mig! Därför att jag har rent samvete. Cazzo! Jag arbetar 24 timmar om dygnet.
Sluta nu. Cazzo! Sluta! Och dessa pickens frågor, alltid. Och publiken, och hit och dit.
Och vi arbetar. Lämna i fred mister Varidoia..? Tacka honom istället, mister Varidoianis. Tacka honom, han är en bra person, mister Varidoianis, cazzo. Och hjälp mister Varidoianis, cazzo. Publiken ska inte protestera mot honom. Vad protesterar dem mot, publiken? Vad ville de bua mot? Cazzo. Vad? Varidoianis. Och sen, om han drar, då ska vi se sen vad som händer. Cazzo. Kom igen. Kom igen. Nu räcker det”

/Jennifer