Kill the Referee

av Erik Niva

Vi hade ju filmtajm redan i fredags här på bloggen, men nu är det redan dags att ta nya tag. Det har nämligen just kommit en fotbollsfilm som jag verkligen, verkligen ser fram emot att se.

Igår kväll sändes dokumentären ”Les Arbitres” (”Domarna”) i franska Canal Plus. Det är en sensationellt närgången skildring av domarkåren under EM 2008, och gick från början under arbetsnamnet ”Kill the Referee”.

Ursprungstiteln härleds ifrån mordhoten som riktades mot den engelske domaren Howard Webb, efter att han givit värdnationen Österrike en billig straff i slutminuterna mot Polen. Den polske premiärministern Donald Tusk gick ut offentligt och deklarerade att han ville ”döda domaren”, och risken för att någon galen polack skulle ta honom på orden tycktes länge obehagligt överhängande. Mordhoten kom i drivor till hans hem, där det även ringde på uppretade polacker upprepade gånger. En av de mest gripande scenerna i filmen sägs vara när Webbs familj förklarar hur det enda de vill är att de matcher som deras pappa och make dömer ska ta slut så fort som det någonsin är möjligt, utan att några kontroversiella situationer uppstått.

Men vi har ju mer. Vi har den högreligiöse italienske finaldomaren Roberto Rosetti – och vi har Peter Fröjdfeldt.

Det finns två trailers för ”Les Arbitres”. Den första har också sitt definitiva värde, men måste jag välja så tar jag den där Fröjdfeldt framstår i allt sitt entusiastiska go-getter-skimmer.

”Les Arbitres”. Förhoppningsvis snart på en torrent nära oss. Gottfrid Swartbjörn, gör ditt jobb.

***

Ett mått på hur svagt det svenska VM-hoppet flämtar? Att spanjorerna är långt mycket mer uppeldade över Cristiano Ronaldos skada än oss.

Nu struntar de ju visserligen i att C-Ron inte spelar mot Malta, men man kan ju ändå inte låta bli att beundra niten i deras journalistiska all out-attack på temat. As har till exempel varit i Marseille, och skramlat upp senegalesen Souleymane Diawara, som ju var den som satte in den hårda ursprungstacklingen på Ronaldo.
– Sanningen är att allt har blivit mycket allvarligare än jag kunnat tro. Det är konstigt att se sitt namn i pressen av den här anledningen, men jag kan samtidigt förstå det. Att vara utan en spelare som Cristiano tynger ner vilket fotbollslag som helst.
• Du vet att han kommer att vara borta i minst en månad nu?
– Ja. Min agent ringde mig och berättade om skadans omfattning.
• Hur känner du för det?
– Jag är ledsen, och det är något som har plågat mig de här dagarna. Jag menade aldrig att skada honom. Jag såg mycket fram emot matchen mot Madrid, det var som att förverkliga en dröm. Jag tycker att Madrid är världens bästa lag, och att Cristiano och Kaká är de största spelarna som finns att spela mot. Till sist blev min dröm verklighet, men på grund av förlusten och allt det som hände med Cristiano har den färgats grå.
• Har du pratat med Cristiano om det som hände?
– Nej, jag har inte lyckats få tag på honom direkt. Men jag har försökt. I söndags var jag på Marseilles kansli och såg till så att de skickade ett fax till Real Madrid. 
• Vad skrev du i faxet?
– Jag skrev vad jag hade på hjärtat, att jag ångrar skadan jag åsamkat honom och önskar att han återhämtar sig så snart som möjligt. Fotbollen saknar honom.

***

Men inte nog med detta – As har dessutom tagit sig ett rejält snack med häxdoktorn Pepe, som ju gladeligen tar på sig ansvaret för skadan. Enligt honom blev han anlitad av en före detta flickvän till Ronaldo. Han har nekat att kasta liknande förbannelser på Leo Messi, men eftersom han ändå har någon sorts beef med Madrid-presidenten Florentino Pérez tvekade han inte att acceptera erbjudandet och ersättningen på 30 000 euro.
– Efter matchen mot Olympique Marseille fick jag telefonsamtal som gratulerade mig.
• Hur går ritualen till?
– Det är voodoo. Först och främst behöver du ett nytaget fotografi. Sedan använde jag en docka, där jag genomborrade hans vrister, ryggrad och huvud. Jag utesluter inte kommande attacker mot kroppsdelar som knäna heller.
• Vad händer med Cristiano nu?
– Han kommer att vara skadad mer än han spelar. Det kommer vara många bakslag de närmaste fem månaderna. Men om han träffas av blixten så är det inte på grund av mig. Mitt mål är bara att hindra honom från att spela.

***

Och så noterar vi att årets prestigefyllda Sandro Ciotti-pris delats ut. Ni känner väl till att de italienska läktarbanderollerna – lo striscione – har sin egen gala?! Där belönas den fyndigaste banderollmakaren, och i år bedömdes det vara Torino-tifosin Eleonora Ingrassia. Samtidigt som Torino sjönk ner mot Serie B åkte hon runt Italien med en banderoll med budskapet: ”Meno male che sono ubriaca”, ”Jag är i alla fall packad”.

Alltid något.

/Erik Niva

You’re Getting Sacked in the Morning

av Simon Bank

I den gulblåögda delen av världen går vi på Råsunda-träningar, pratar gamla minnen och nya tränarnamn, dricker en kopp kaffe till, fryser, tolkar tecken och pratar om allt utom Albanien.

Efter tolv år är Lagerbäck väck, för egen del är jag mest nöjd med formuleringen ”Vi skrev 2009-10-11 och tolv år var över” och med att jag köpt en ny vit skjorta.

Livet går alltså vidare, is what I’m saying. Men vi tappade ett par på vägen.

Om vi för ett ögonblick lyfter blicken både från nu och här så kan vi ju konstatera att det här var VM-kvalet när nio europeiska kvalgrupper skördade totalt arton tränaroffer.

Lagerbäck lämnar in, och sjutton fördömda män följde med honom. Eller kommer att följa med honom. Det kan bli fler. Gamle Stasi-rapportören Bernd Stange är illa ute med Vitryssland. Och om vi ser framåt är det enda jag är helt säker på att Ciro Blasevic, 186 år gammal, kommer att träna Bosnien i VM. Och EM. Och VM igen.

Här är de, hur som helst: Männen vi ska komma ihåg från ett kval vi vill glömma:

Jogvan Martin Olsen, avgick från jobbet med Färöarna den 29 september 2008.

Plamen Markov, fick sparken av Bulgarien den 2 december 2008.

Aage Hareide, avgick från jobbet med Norge den 9 december 2008.

Karel Brückner, avgick från jobbet med Österrike den 18 mars 2009.

Jan Poulsen, fick sparken av Armenien den 30 mars 2009.

Srecko Katanec, avgick från jobbet med Makedonien den 6 april 2009.

René Vandereycken, fick sparken av Belgien den 7 april 2009.

Petr Rada, fick sparken av Tjeckien den 8 april 2009.

Victor Piturca, fick sparken av Rumänien den 9 april 2009.

Arie Haan, sparkad av Albanien den 15 april 2009.

Frantisek Straka, avgick som interim-tränare för Tjeckien den 8 juli 2009.

Dusan Fitzel, lämnade Malta av hälskoskäl den 20 juli 2009.

Leo Beenhakker, fick sparken av Polen den 10 september 2009.

Franky Vercauteren, lämnade interim-tjänsten i Belgien den 10 september 2009.

Fatih Terim, avgick från jobbet med Turkiet den 10 oktober 2009.

Lars Lagerbäck, avgick från jobbet med Sverige den 11 oktober 2009.

Dror Kashtan, kommer inte att få förlängt kontrakt av Israel efter kvalet.

Igor Dobrovolski, lär inte få förlängt kontrakt av Moldavien efter kvalet.

/Simon Bank

Best of the Best

av Erik Niva

Och vad gör man av en måndagsförmiddag när helgmolnen fortfarande hänger tunga och mörka? Tar de enkla vägarna, såklart.

Få saker tenderar att engagera som listor, och få saker tenderar att engagera som jämförelser stora spelare emellan.

Någon egen lista pallar jag inte att knåpa ihop här och nu – men inget hindrar ju mig från att sno någon annans. Nya FourFourTwo är ute nu, med sin stora 100-lista över världens bästa spelare som huvudnummer.

Själv är jag ju mest bara glad över att Wilson Palacios fått sin välförtjänta plats.

Vad tycker ni?

100 Ronaldo (Corinthians)
99 Santon (Inter)
98 Zanetti (Inter)
97 Gomez (Bayern)
96 Akinfeev (CSKA)
95 Giggs (Man United)
94 Tjygrynskij (Barcelona)
93 Palacios (Spurs)
92 Van Nistelrooy (Real Madrid)
91 Lucho Gonzalez (Marseille)
90 Eduardo (Arsenal)
89 Misimovic (Wolfsburg)
88 Cazorla (Villarreal)
87 Navas (Sevilla)
86 Raul (Real Madrid)
85 Van Der Sar (Man United)
84 Gallas (Arsenal)
83 Ronaldinho (Milan)
82 Del Piero (Juventus)
81 Chamakh (Bordeaux)
80 Mutu (Fiorentina)
79 Bosingwa (Chelsea)
78 Gignac (Toulouse)
77 Gilardino (Fiorentina)
76 Cech (Chelsea)
75 Huntelaar (Milan)
74 Dzeko (Wolfsburg)
73 Pepe (Real Madrid)
72 Zjirkov (Chelsea)
71 Clichy (Arsenal)
70 Milito (Inter)
69 Grafite (Wolfsburg)
68 Tevez (Man City)
67 Cassano (Sampdoria)
66 Srna (Shakhtar)
65 Van Persie (Arsenal)
64 Motta (Inter)
63 Fabiano (Sevilla)
62 Melo (Juve)
61 Modric (Spurs)
60 Chiellini (Juve)
59 Lahm (Bayern)
58 Reina (Liverpool)
57 Robinho (Man City)
56 Tymotjuk (Bayern)
55 Cambiasso (Inter)
54 Totti (Roma)
53 Pirlo (Milan)
52 Senna (Villarreal)
51 Pique (Barca)
50 Higuain (Real)
49 Ballack (Chelsea)
48 Sneijder (Inter)
47 Carvalho (Chelsea)
46 Ramos (Real Madrid)
45 Silva (Valencia)
44 Berbatov (Man United)
43 Kanoute (Sevilla)
42 Anelka (Chelsea)
41 Diarra (Real Madrid)
40 Robben (Bayern)
39 Yaya Toure (Barca)
38 Adebayour (Man City)
37 Gourcuff (Bordeaux)
36 Xabi Alonso (Real Madrid)
35 Buffon (Juve)
34 Terry (Chelsea)
33 Evra (Man United)
32 Pato (Milan)
31 Agüero (Atlético Madrid)
30 De Rossi (Roma)
29 Benzema (Real Madrid)
28 Ashley Cole (Chelsea)
27 Mascherano (Liverpool)
26 Henry (Barca)
25 Dani Alves (Barca)
24 Diego (Juve)
23 Cesar (Inter)
22 Vidic (Man United)
21 Forlan (Atlético Madrid)
20 Fabregas (Arsenal)
19 Ribery (Bayern)
18 Essien (Chelsea)
17 Maicon (Inter)
16 Casillas (Real Madrid)
15 Arsjavin (Arsenal)
14 Drogba (Chelsea)
13 Ibrahimovic (Barca)
12 Ferdinand (Man United)
11 Lampard (Chelsea)
10 Rooney (Man United)
09 Eto’o (Inter)
08 Kaká (Real Madrid)
07 Gerrard (Liverpool)
06 Torres (Liverpool)
05 Villa (Valencia)
= 03 Andres Iniesta (Barca)
= 03 Xavi (Barca)
02 Ronaldo (Real Madrid)
01 Leo Messi (Barca)

/Erik Niva

When I’m Sixty-Four

av Simon Bank

Henrik Larsson slutar i landslaget.

Blixtinsikt: Det finns nu ingen kvar som är äldre än mig.

Kom, kom atombomb.

Det är dessutom, som Andreas i Umeå så vänligt påpekar, den sista lilla beståndsdelen i bronslaget från 1994 som lämnar landslaget. Det är naturligtvis av mindre intresse än min åldersångest, men ändå ett skäl att skriva färdigt en historia. Henke var the last man standing – här är slutpunkterna i landslaget för en generation.

Tack ska ni ha.

Thomas Ravelli 1981-1997.

Roland Nilsson 1986-2000.

Patrik Andersson 1992-2002.

Joachim Björklund 1992-2000.

Roger Ljung 1988-1995.

Stefan Schwarz 1990-2001.

Henrik Larsson 1993-2009.

Klas Ingesson 1989-1998.

Jonas Thern 1987-1997.

Martin Dahlin 1991-1997.

Tomas Brolin 1990-1995.

Lasse Eriksson 1988-1995.

Mikael Nilsson 1991-1996.

Pontus Kåmark 1990-2002.

Teddy Lucic 1994-2006.

Anders Limpar 1987-1996.

Stefan Rehn 1988-1995.

Håkan Mild 1991-2001.

Kennet Andersson 1990-2000.

Magnus Erlingmark 1990-1998.

Jesper Blomqvist 1994-2002.

Magnus Hedman 1997-2004.

NYHETER-15s10henke__220753w.jpg

/Simon Bank

Life After Death

av Erik Niva

Några hade ju kul också.

Några ska ju till Sydafrika också.

Och några har en kvalkväll att summera – och hur gråsjavig den här söndagen nu än är så råkar dessa några vara vi.

Struktur? Jag utgår från min fem-matcher-ni-inte-får-missa-lista från igår, och tar det därifrån.

Ryssland-Tyskland, 0-1
Efter fint arbete från den begåvade Mesut Özil tog sig Miro Klose framför sin försvarare och stötte Tyskland till Sydafrika. De gjorde det med 10 man och med en fantastisk Rene Adler i mål framför en bindgalen rysk publik som inkluderade både Medvedev och Putin. Ryssland kommer att fixa sitt play-off.

Honduras-USA, 2-3
Fantastisk match i San Pedro Sula. ”Rambo” de Leon och Landon Donovan mätte frisparkar, Charlie Davies missade chanser och okände Colorado Rapids-plogen Conor Casey stångade in ett och två mål som tar USA till VM. När röken började lägga sig och tre minuter återstod fick Honduras så chansen att göra 3-3 på straff och förändra balansen i hela kvalgruppen. Carlos Pavón missade. Nu måste Honduras vinna sin sista match för att ha chans på VM. Var den går? Åh, bara över gränsen i El Salvador.

Just det, jag nämnde ju något om Mexiko i det här segmentet – och de är också VM-klara. Evigt unge gamla indianen Cuauhtémoc Blanco satte pricken på ett fantastiskt fint anfall, och Francisco Palencia stod för ett annat fint avslut när mexikanerna slog El Salvador med komfortabla 4-1. Ändå var det ju gästernas Julio Martínez som stod för dagens mål med sin våldsamma frispark. Och undrar ni vad det där molnet som pustade bort från nätet var för något? Jo, det var brandsläckarskum, som använts för att jaga bort en ilsken bisvärm som attackerade planen efter bara tre minuters spel. Det krävdes ett sju minuter långt spelavbrott innan bina var nerkämpade.

3. Slovakien-Slovenien, 0-2
En enda poäng behövde Slovakien – noll fick de. En haubits från Auxerre-mittfältaren Valter Birsa gav Slovenien ledningen, och Nejc Pečnik rullade in 2-0-målet när slovakerna pressade våldsamt på slutet. Nu är Slovakien plötsligt piskat att vinna i Polen på onsdag – annars blir Matjaž Keks slovener som åker till Sydafrika.

Serbien höll i alla fall sin del av kvalavtalet nere i Belgrad. Underskattade Nedved-uppdateringen Miloš Krasić låg bakom ett, två och tre mål när Rumänien demolerades med 5-0. Zdravko Kuzmanović stötte in ett fint mål, Marko Pantelić klackade fram Milan Jovanović till det sista.

4. Argentina-Peru, 2-1
Åh, herregud och himlens jävlar. Så länge det bara var Pipita Hiugaíns mål som gjorts var väl allt ungefär som man kunde väntat sig på Monumental. Men så tickade sekunderna från 89 minuter mot 90, och regnet piskade så hårt att man knappt kunde se vad som hände nere på planen – och någonstans inne i vattendimmorna nickade peruanske polacken Hernán Rengifo in målet som beseglade Argentinas öde.

Det var ju bara det att en twist till återstod. I den 93:e minuten returnerade Emiliano Insúa en boll parallellt genom straffområdet, och urgamle Martin Palermo stod där vid bortre stolpen och stötte in den.
– När jag satte in honom i paus sa jag till honom: ”Gå ut och lös det här”, kommenterar Diego Maradona.
Om coachen var nöjd med segermålet. Sisådär.

Samtidigt hade huvudkonkurrenterna från Uruguay sitt eget lilla drama högt uppe i Anderna. Man Uniteds Antonio Valencia hade givit hemmalaget ledningen, men med 20 minuter kvar kvitterade hete Ajax-anfallaren Luis Suárez. Djupt inne på stopptid fick de ljusblå så straffen som kunde hålla deras VM-drömmar vid liv – och i den 95:e minuten lyfte Diego Forlán iskallt in den i krysset. Uruguay-Argentina på onsdag. Argentina behöver en poäng, Uruguay behöver vinna. Kan bli… livligt.

5. Irland-Italien, 2-2
Ännu en match som levde upp till förhandshajpen. En fin liten frisparksvariant bäddade för att Glenn Whelan från Stoke skulle kunna skruva in bollen över och runt Gigi Buffon, men Mauro Camoranesi kvitterade på nick före paus. Med tre minuter kvar visade sedan Sean St Ledger från Middlesbrough att irländarna kan spela fotboll med huvudena – men strax därefter tappade de sedan dem. Irland fortsatte forcera, Italien ställde om – och Alberto Gilardino rullade Azzurri till Sydafrika och Irland till play-off.

Any other business då?! Tja, vi är väl skyldiga att ge er målen som sänkte det svenska skeppet. Ni har sett Jakob Polsen skjuta med studs – men ni har inte sett det från den här vinkeln. Portugals mål mot Ungern var vad de var. Simão tryckte in en boll, brassen Liedson nickade en boll som tydligen var lika långt över kortlinjen som det där Z-inspelet och Simão tryckte in en boll till.

Och inte för att vara sådan – men såhär nära var alltså Balázs Dzsudzsák att kvittera när matchen fortfarande stod och vägde. Och då har jag alltså inte ens hittat något klipp på Roland Juhász nick i ribban.

San Marcelino Bielsa lyckades krångla sina chilenare till sitt första VM sedan 1998 med en kämpaseger i colombianska Medellín. 2-2 med 20 minuter kvar, då spelade poeten Fabián Orellana fram Jorge Valdivia. Den Venezuela-födde Valdivia – som spelar sin fotboll i Förenade Arabemiraten – kvitterade sedan tjänsten med en genomskärare fram till Orellanas definitiva avgörande.

En kvarts miljon internettittare betalade för att se ett smålojt 10-manna-England föll i Dnipropetrovsk. Sergej Nazarenko prickade Ashley Cole. Kroatien är ute, Ukraina till play-off.

Ett glödande Bosnien fortsätter glädja frusna hjärtan, den här gången i ett kylslaget Estland. Gissa vilka som gjorde målen när bosniakerna gjorde sig klara för sitt första play-off någonsin. Jodå. Först Edin Džeko, sedan Vedad Ibišević.

Det är även min plikt att meddela att Schweiz bara behöver en poäng hemma mot Israel på onsdag, efter att Philippe Senderos nickat en i närmsta och en i bortre i revanschmatchen borta mot Luxemburg. Grekland tar play-off platsen. Māris Verpakovskis och Georgios Samaras tävlade i cykelsparkar när Lettland föll i Aten. Fanis Gekas gjorde fyra mål – alla lika fula.

Vi tar väl en tur till Afrika också, nu när vi ändå är ute och far. Senast Malawi och Elfenbenskusten möttes dog 25 fans i en läktartragedi. Nu fick vi se en rätt odramatisk 1-1-match, där Didi Drogbas volley tog Elefanterna lite längre ner i Afrika. Egypten vann i Zambia – fint mål av Dubai-proffset Hosny Abd Rabo – och bäddade för ett hyperhett rivalmöte mot Algeriet.

In på upploppet så betar vi av några av de vackra mål som saknade större praktisk betydelse. Innan Cesc Fàbregas lämnade den spanska truppen av familjeskäl hann han visa att han har ett rätt telepatiskt samspel med sin Barcelona-klon Xavi. Österrikiske bombaren Marc Janko demonstrerade att något av fjolårskrutet finns kvar, och André-Pierre Gignac gjorde det på egen hand mot sex färöanska försvarare. 

Och eftersom ni undrade: Bahrain-Nya Zeeland, 0-0.

/Erik Niva

I bless the rains down in Africa

av Simon Bank

Ja, det här var ju värdelöst.

Sverige missar VM, det är som det är med den saken. Det handlade inte om det här, inte om en i det stora hela väl genomförd match i Parken mot ett Danmark med 30 000 i ryggen. 10 oktober-revansch för dansken, stort grattis.

Sverige kunde vunnit, Zlatan Ibrahimovic var långa stunder superb i sitt targetspel, Kim Källström hade ett par lägen och Sebastian Larsson nickade in en boll som kanske borde tillåtits.

Men Sverige har gjort noll mål på Portugal och Danmark, de har inget att skylla på. När djupledsspelarna slutade (Ljungberg), försvann i periferin (Wilhelmsson) eller obegripligt nog inte fick plast ens på bänken (Elmander) tappade Sverige det spelalternativ som gjort dem svårstoppad. Nu hänger alldeles för mycket på att Zlatan Ibrahimovic ska bryta ner motståndarförsvar, och det är en för tunn strategi.

Det blir mer om det här imorgon.

Bara lite Svennis-skala nu:

Môcke bra:

Simon Kjaer – Kim Källström.

Môcke, môcke bra:

Jakob Poulsen – Zlatan Ibrahimovic.

Môcke, môcke, môcke bra:

Christian Poulsen – Behrang Safari.

Det finns inga mirakel här, men de finns i Argentina. Diego Armando Maradona, den gudakysste lille tjockisen, slöt fred med makterna i natt.

Gonzalo Higuaín fick debutera, äntligen, och gjorde mål i sin första landskamp, Argentina blev livrädda och backade hem och släppte in 1–1 i 90:e minuten.

Och så – ett mirakel:

Martin Palermo, 93:e minuten.

Diego Armando Maradona, 93:e minuten.

Om ni tyckte att fotbollsgudarna glömt Sverige just i dag så var det för att de var upptagna med att göra sälen i Buenos Aires.

En fin bild, en värdelös, värdelös natt.

/Simon Bank

Vi’ humør og støvlekrudt

av Simon Bank

Countdown.

Jag är aldrig nervös inför matcher när jag jobbar, funkar inte på det sättet, men det vore ju lögn att säga att jag inte är – in the words of Gudibrallanengagerad som fan.

Det har blivit en modern tradition, lite som det här med att Erik Niva obstruerar mina blogginlägg, att det arrangeras krönikörs-battling inför de nordiska superkamperna. Den här gången har jag rekryterats av BT för att hetsa lite mot BT:s egen Morten Crone.

Lite hets har ju aldrig dödat någon, så jag satte papper i maskin och danskade ur mig det här, som motpol till Crones låga surströmmings-attack.

Föredrar ni det på svenska så varsågod: Ett sista stridsrop, riktat till den danska publiken:

Danmark gled genom kvalet, bar hem poäng och hade tur när det behövs – och vi kände igen metoden. Eller, mer än så. Det var vi som uppfann den.

Men i kväll kommer Sverige till Parken, med ett par allvarliga frågor till Morten Olsens pojkar:

Har ni det i er? Är ni svenska nog?

På flyget till Köpenhamn sätter jag mig och bläddrar i en bok, för att komma i rätt sinnesstämning. Redan i första kapitlet av Lasse Ellegaards fina 80-talsskildring ”Fodbold er ikke for de stumme” hittar jag rätt.

Ellegaard skriver om straffläggningen i Lyon 1984, sätter sig in i de danska spelarnas psyken och citerar Alan Shepards bön. Shepard skulle precis bli den förste amerikanen i rymden när han, enligt myten, väste ut en sista bön i radiosändaren:

– Oh Lord, don’t let me fuck this up.

Visst är det så ni känner nu?

Vi svenskar hade redan bekantat oss med tanken på att missa ett VM – det var svårt, vi är inte vana vid det vet ni – medan ni satt och diskuterade om ni skulle köpa med er Stellenboschs eller Bonnievales chardonnayer hem från Sydafrika nästa sommar.

Och lik förbannat står ni här nu, med allt att förlora. Fucking it up-läge.

Häromåret pratade jag landslagsfotboll med Martin Laursen, han lanserade en vanlig danskteori som går ut på att nära nog det enda som Danmark har att lära av Sverige är en viss sorts cynism, ett sätt att inse att det här med resultat trots allt betyder en del i fotboll.

Jag vet inte om det är det som hänt nu, men det som imponerat mest med Danmark i det här kvalet är ju det: Att de varit utspelade (Portugal) och tillbakapressade (Sverige) men ändå kommit hem med tre poäng.

I kväll blir det ett formstarkt Sverige med Zlatan Ibrahimovic som förste frågeställare, Kim Källström som motor och samma gamla vanliga 4-4-2-ordning som ska springa rakt in i Morten Olsens pojkar och se vad de är gjorda av.

Jag har all respekt i världen för Aggers och Christian Poulsens snabba uppspel, för den store, store fotbollsspelaren Martin Jörgensens spelgeni och för Bendtners Bendtner-tricks. Men fråga mig, och jag säger att Sverige i grunden är ett bättre, bredare och starkare fotbollslag.

I Sverige har vi lärt oss att det inte behöver betyda ett skit.

Vi är trygga i vårt system, trygga i vetskapen om hur vi kan karva ut ett resultat när vi behöver det.

Men har ni lärt er det än, söte bror?

Or are you gonna fuck this up?

/Simon Bank

Sit Down, Shut Up

av Erik Niva

Bara en sak till innan jag sjunker ner i den ekande radiotystnad som hör de stora matchdagarna till – den sate som refererar till Ernst-Hugo Järegårds kvadratuttjatade danskrader från ”Riket” en enda gång till borde för evigt beläggas med totalt och allomfattande yttrandeförbud.

För helvete.

/Erik Niva

Posible Pasteleo

av Erik Niva

Har Simon Bank redan kommit med sin kvalguide? Struntar väl jag i. Jag hade ju redan börjat skriva när han gjorde en chockartad morgonpublicering, och här i bloggen raderas minsann ingenting som kan publiceras i onödan.

Alltså, snabbguiden till de fem andra matcher som ni verkligen måste hålla koll på under dagen. För en gångs skull hade ju Sverigs match objektivt sett platsat bland dem – men eftersom spanska As redan dömt ut den som en ”Posible pasteleo”, en tänkbar läggmatch, så lägger jag den därhän för stunden.

1. Ryssland-Tyskland
Två av den europeiska fotbollens verkliga giganter. En av dem går direkt till VM, den andra tvingas till ett ovisst play-off. Där har ni grundförutsättningarna, som påminner mycket om dem som gällde när Ryssland mötte England för två år sedan, bara ännu mer dragna till sin spets. ”Hajpen kring den här matchen är mycket större”, säger Spurs-Roman Pavljutjenko, som ju avgjorde Englands-mötet med två mål. ”Då räckte mina 30 biljetter till alla som ville ha. Nu har jag fått mycket fler förfrågningar”.

I Tyskland har av någon anledning Boris Becker gått ut och krävt att Miroslav Klose och Mario Goméz ska starta på topp. I Moskva faller det underkylda regnet över platsgräset, pälsmössorna har dragits på – och Rubin-färskingen Aleksandr Bukharov tror att publiken på Luzhniki blir den avgörande faktorn. ”Tyskarna kommer att darra när de ser de fulla läktarna. De kommer att fungera som laksermedel på dem”. En rätt stor del av fansen har ju laddat upp med retorik från Det Stora Fosterländska Kriget, men Guus Hiddink har uppmanat dem att lämna banderollerna med världskrigspassningar hemma. ”De här kopplingarna fanns under matcherna mellan Holland och Tyskland på 1960, -70 och -80-talet, men i dagens moderna idrott är de oacceptabla. Det går inte att jämföra krig och fotboll.”

2. Honduras-USA
…is that so, Guus Hiddink?! Det borde du ha berättat för Javier Aguirre. Efter att El Salvadors supportrar hånade mexikanerna med referenser till svininfluensan när lagen senast möttes är hemmatränaren nu rejält uppeldad inför returen på Azteka. ”Vi minns vad de gjorde mot oss. Men nu är vi i mitt hus, och nu går vi ut i krig. Vi är 100 00 krigare på arenan och 11 på planen. Vill de ha krig så är det krig de ska få. Hemma hos mig – med mitt folk – är jag en större krigare än någon annan. Nu vill jag se Azteka spränga sig mot döden”. Ungefär samma retorik som företrädaren Sven-Göran Eriksson, som ni märker.

Ändå var det ju inte Mexiko jag skulle skriva om från CONCACAF-kvalet. Större grejer händer ju där. Honduras ska försöka ta sig till VM för första gången sedan 1982, samtidigt som nationen fortsätter att skaka efter statskuppen i juni. Den störtade ex-presidenten Manuel Zelaya lyckades visserligen smussla sig tillbaka in i landet häromveckan, men efter ett kortare framträdande är han nu isolerad inne på den brasilianska ambassaden. Där förväntas han se matchen på tv, samtidigt som beväpnad militär väntar utanför och de politiska kravallerna fortsätter härja Tegucigalpa – men enligt en ambassadskälla som pratat med Reuters är tv-mottagningen därinne dessvärre dålig.

3. Slovakien-Slovenien
När det här kvalet var Slovakien rankat på 45:e plats i världen, Slovenien på 54:e. Nu är det de två länderna som spelar gruppfinal, i en match där hemmanationen Slovakien bara behöver en enda poäng för att kvala in till sitt första mästerskap någonsin. Biljetterna till matchen sålde ut på fyra minuter. Det mest intressanta med försnacket är annars hur begåvade yttermittfältaren Vladimir Weiss fått i uppgift att kommentera förbundskaptenen Vladimir Weiss. Alltså, vad tycker sonen om sin pappa med samma namn?
– Han är en väldigt sträng manager, och det är vad som har hjälpt. Han har fört in något i laget som ingen annan manager tidigare fört in. Han har spelarnas respekt. De gör allt för att koncentrera sig.
Lite som med läxorna back in the days, huh, Vladi?!

När det kommer till östeuropeiska länder på tröskeln till VM måste såklart Serbien också nämnas, även om det varit mer väntat att de slår ut Frankrike än sättet som Slovakien exploderat. Som nämnts på annat håll så inleds nyckelmatchen mot Rumänien – serberna behöver tre poäng från sina sista två matcher – med en tyst minut för Toulouse-supportern Brice Taton som mördades i Belgrad i förra månaden. Efter den senaste tidens extrema huliganism på Balkan är nu oron runt matchen stor, i synnerhet som det första mötet länderna emellan färgades av bråk.
– Våra fans måste inse att de bara kan hjälpa oss ifall de inte låter temperamentet styra över sunt förnuft. Vi hoppas att de skapar en positiv atmosfär, säger Standard Lièges underskattade forward Milan Jovanovic.

4. Argentina-Peru
Den senaste veckan har Diego Maradona förmodligen fått en ny förståelse för vad kritik kan innebära. Precis varenda aspekt av hans liv och verk har ifrågasatts. En av de mest intensiva diskussionerna i Argentina har gällt förbundskaptenens sovvanor. Hur kan han gnälla över att ha för lite tid med spelarna, när han själv sover bort halva dagarna och bara håller träningar på eftermiddagarna? Efter torsdagens träningspass blev sedan Maradonas insats på presskonferensen synad i sömmarna. Varför svarade han antingen enstavigt eller med långa, vindlande monologer? Och vafan, hade han verkligen smink på sig? Det är inte bara Argentinas VM-plats som står på spel de närmaste fyra dagarna – det är en av tidernas bästa fotbollsspelares rykte.

Bryr sig Peru? Inte dessmer. Talangfulle Schalke-försvararen Carlos Zambrano har öst på med trashtalk före matchen.
– Argentina är på kurs mot avgrunden, vi ska bara knuffa dem över kanten. Och själv vill jag verkligen se Diego Maradona gråta.

5. Irland-Italien
Läget i gruppen gör så att den här matchen inte är riiktigt så het som den hade kunnat vara, så het som till exempel Skottland-Italien var för två år sedan. Inte ens en seger lär räcka för Irland, utan för dem handlar det mest om att säkra play off-platsen. Det är också runt den – och Fifas seedningssystem – som uppsnacket har koncentrerats. Giovanni Trapattoni har refererat till det seedningen som ”fotbollens död”, och Shay Given har också öst på med sina fördömanden.
– Reglerna måste vara tydliga och klara innan bollarna börjar rulla. Det ska inte finnas några mörka moln or whatever. Det är löjligt hur de kan ta ett beslut nu, när några stora nationer har problem att kvala in. Det är helt orättvist mot de mindre nationerna. Det är rätt äckligt, för att vara ärlig. Att ändra förutsättningarna i det här lägget är helt otroligt. Det är galet, och jag fattar inte hur de kommer undan med, att inte de mindre nationerna har bråkat mer. Alla borde ställa till en rejäl scen – inte bara vi själva – för jag tycker inte att det här är rätt och riktigt.

Lyssnar du, Lagrell?

Både Given själv och Kevin Kilbane kommer för övrigt att nå 100 landskamper under den här samlingen. Och Irlands bäste målgörare någonsin – Robbie Keane – ska försöka påminna Marcello Lippi om sin kapacitet. Det var ju Lippi som köpte en 20-årig Keane från Coventry för 13 miljoner pund, men som sedan fick sparken sedan Keane misslyckats med att överlista San Siro-Sven. Totalt blev det bara 13 matcher och 2 mål för Keane i Italien innan han flyttade till Leeds.

Det om det.

/Erik Niva

D-Day

av Simon Bank

I vår del av världen är ju det här det viktigaste som finns. Vattendelare, avgörande, himmel eller helvete, hela den där svängen.

Jag tänker dra ut och spela presslandskamp mot Danmark nu (de toppade, vi med knappt fullt lag) men först ska vi väl plocka ihop lite lösa bitar från en värld som lider kval.

POLEN möter Tjeckien borta ikväll, men efter ett rätt uselt kval så här långt är det intressantaste publikreaktionen inför onsdagens hemmamatch. Slovakien kommer på besök till Chorzow, men det polska landslagets supporterklubb har uppmanat alla fans att bojkotta matchen. Enligt rapporterna har bara 4000 biljetter sålts.

•••

FRANKRIKE möter Färöarna i Guingamp samtidigt som Serbien tar sig an Rumänien. På initiativ av de franska och serbiska regeringarnas idrottsministrar kommer matcherna att inledas med en tyst minut till minnet av Toulouse-supportern Brice Taton, som mördades i samband med en Europa League-match i Belgrad.

•••

UNGERN, våra goda vänner, ska försöka lugga Portugal på poäng i Portugal, och det kommer de ju inte att klara. Men de har redan nått sin största fotbollsframgång på 20 år den här veckan. När vi var i Budapest skrev jag om en ungersk fotboll i rörelse, och igår gick de till semifinal i U20-VM efter en fyra-utvisningars holmgång mot Italien.

Det mest frapperande med den matchen – sett ur ett highlightsperspektiv – är ju att Italien var så fenomenalt oitalienskt.

Ungtupparna, med sorgband för att hedra jordbävningsoffren i Messina, drog på sig tre onödiga röda kort. Matteo Gentili bjöd på en straff efter 50 sekunder. Och förbundskapten/romanistan Francesco Rocca blev utvisad för andra gången under VM. Men i Budapest jublar man.

•••

ENGLAND är VM-klart, och det mest intressanta med matchen i Ukraina är om det brittiska bredbandsnätet är starkt nog.

För första gången någonsin kommer en match med landslaget att sändas enbart som nät-stream. Enligt prognoserna kommer en dryg miljon tittare att beställa matchen, och experter varnar för att nätet kan rasa ihop. I andra änden av alltihop står Lars-Åke Lagrells allra bäste vän Philippe Hubert och hans Kentaro, som äger rättigheterna men inte kunnat sälja dem till någon efter att Setanta imploderat.

•••

IRLAND mot Italien är såklart, utöver att vara en match under en märklig Cannavaro-vecka, främst en ny krock mellan Trapattoni och hans hemland, och gamle Trap har ful-psykat med att ta upp fallet Cassano (”jag vill inte lägga mig i” sa han, efter att ha råkat väcka diskussionen som Lippi helst av allt vill slippa). Irland är näst intill självskriven grupptvåa, och Keane säger med värme i rösten att det här minsann börjar kännas precis på samma positiva sätt som inför VM 2002.

Robbie Keane, that is.

•••

ARGENTINA dansar dödstango hemma mot Peru. Diego tar ut en 4-5-1 och försnacket handlar om pengar som flyger genom luften.

I Peru skriver tidningarna att deras landslag erbjudits bonuspengar för att slå Argentina, samtidigt har gamle Barça-spelaren/peruanen Hugo Sotil gått ut i en intervju i Radio Catalunya och berättat att det ryktas att Peru erbjudits mutor från argentinskt håll.

Det enda vi vet är att Argentina måste vinna, att Diego måste vinna, och att det inte känns helt världsmästaraktigt att mönstra en elva med Insua och Heinze i backlinjen.

Argentina vinner ändå, förstås. Och ett helt folk hoppas a) att Messi äntligen gör mål (han ska ha gjort det enda målet på gårdagens träning…) och b) att Higuaín blir den injektion som anfallet behöver.

•••

CHILE är i det närmaste klart för VM (allt som behövs är förmodligen en poäng mot Colombia i natt), och förbundskapten Marcelo Bielsa är hyllad bortom rimlighetens gräns.

Minns ni Bielsa? Klart ni gör. Det var han som ledde Argentina under VM 2002, när de var bäst i världen men ändå åkte ur på en Svensson-frispark.

2007 höll Bielsa på att bli förbundskapten för just Colombia, men han hamnade i Chile istället – och nu är han ett nationalhelgon.

Han har röstats fram som landets bäste förbundskapten någonsin (Chile vann VM-brons 1962…), och på den här avancerade nätsidan drivs en lysande kampanj för att få honom helgonförklarad även av Vatikanen.

På sidan kan du själv tända ett ljus för Bielsa och hans lag. Målet är 100 000 tända ljus, och medlet är tre böner för mirakel i San Marcelinos namn.

Det första miraklet: Att gå till VM.

Det andra miraklet: Att gå vidare i VM.

Det tredje miraklet: Att vinna VM.

Klart man tände ett ljus.

•••

BRASILIEN är ju redan VM-klart. Men deras inhemska damlag krigar på.

•••

TYSKLAND ska ta en poäng i Ryssland för att undvika play-off-helvetet, men det är faktiskt andra bilder jag fastnat för från den tyska horisonten.

När jag var nitton, kanske tjugo, gjorde jag en stor intervju med Rolf Rüssmann. Han var sportchef i Borussia Mönchengladbach, där Martin Dahlin var den i särklass största stjärnan, och vi hade bestämt möte i en hotellobby.

Rüssmann var fem minuter sen, tio minuter sen, och efter en kvart bestämde jag mig för att ta tag i saken själv. Jag gick helt enkelt upp och knackade på, mer eller mindre livrädd.

Rüssmann var naken när han öppnade, med en handduk om midjan, och han var inte särskilt imponerad av att en dagisunge kommit för att snacka med honom.

När han förstod att jag kände till både Vogts, Maier och Schwarzenbeck mjuknade han upp lite. När han förstod att jag gärna pratade om hans 400 Bundesligamatcher bjöd han på öl.

Rolf Rüssmann var en galen jävel på mer sätt än ett, men på sätt och vis gav han mig min första journalistiska inblick i hur en storklubb styrs och sköts, och jag gick därifrån lätt berusad. På många sätt. Rüssmann dog i förra veckan (59 år gammal, cancer), och begravdes igår.

Jag höll en liten tyst minut i ensamhet.

•••

Nu tänder vi våra egna ljus och tar oss an en dag som avgöra ganska mycket av hur vi mår 2010. Är ni beredda?

/Simon Bank

Sida 131 av 239
  • Tjänstgörande sportredaktör: Jesper Thedéen
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB