Fullt drag i den underbara Uefa-cupen.

Kvällens mål kom lite oväntat från matchen mellan Braga och Standard Liège. Portugiserna bjöd på en provkarta – ett skruvat vinkelskott från Wason Renteria, en invecklad frisparksvariant som avslutades av Leone och en underbar passningssekvens som slutade med att Aguiar satte dit bollen.

Fint mål även när  Zenits ukrainske lagkapten Anatolij Timosjuk – som flyttar till Bayern i sommar – demonstrerade för Stuttgart vad Bundesliga har att vänta.

I övrigt några små finsmakardelikatesser. Intrikat liten passningsuppvisning av Valencia i Kiev – men kul hockeystyrning från ukrainarna som kvittering. Schysst väggspel mellan Vágner Love och ossetiska superlöftet Alan Dzagoev på Villa Park. Rappt skott av Geoffrey Dernis när Saint-Etienne chockade Olympiakos på självaste Karaiskaki.

Av de matcher som vi bör hålla lite extra koll på så noterar vi såklart Magnus Pehrssons drömstart när Ålborg krossade Deportivo med 3-0 – och att det blev 1-1 i kvällens tungviktsmöte mellan Werder Bremen och Milan.
***
Ikväll rullar cupernas cup vidare, och jag åker över Sundet för att se FCK ta emot Man City på Parken.
***
Är dessutom skyldig er hur Man United utnyttjar Paul Scholes i hörnvarianten som gav 1-0 mot Fulham, det tunga långskottet från Xanthis tjeck Tomas Abraham och så bicycletan som räddade ett kryss för São Paulo i Libertadores.

/Erik Niva

Allt – utom möjligen Daniel Majstorovics fotbollsstrumpor – har sitt slut.

Det gäller både mästerskap och medlemskap.

I tur och ordning: 2007 dansade Södertälje som om det inte fanns en morgondag, ty Irak hade blivit asiatiska mästare efter en av de – på sätt och vis – största prestationer ett fotbollsland någonsin gjort.

I veckan var det så dags att lämna tillbaka bucklan. De har den traditionen i Asien, att mästarna ska leverera pokalen till nästa arrangörsland. 2011 går AM i Qatar, så det var dit bucklan levererades.

Det roliga med det var att bucklan var… ja, att den var bucklig.

–          Det har blivit lite skador på pokalen på grund av det irakiska folkets glädje, förklarade Irakiska Fotbollsförbundets vice ordförande Najeh Hamud enligt AFP.

–          Den kastades runt mellan folk när den reste runt.

Pokalen har färdats genom Iraks alla 18 provinser. Klart som fan att den fick ett par kyssar på vägen.

Från betydligt närmare håll kan vi rapportera att experimentet Ebbsfleet står och darrar. Minns ni? Ebbsfleet är klubben som köptes av drygt 30 000 medlemmar som gick ihop över nätet för att driva en fotbollsklubb demokratiskt, med omröstningar om allt från lagdräkter till spelarförsäljningar och laguttagningar.

Nu är smekmånaden, eller smekåret, över. Medlemsskapen ska förnyas, deadline går ut imorgon och här har ni en rapport om läget. En minoritet av medlemmarna har förlängt, budgeterade inkomster verkar utebli – och experimentet kan trilla på näsan efter ett år som bland annat gett the Fleet en finfin seger i the FA Trophy, efter finalseger mot Torquay United på Wembley.

Själv pyntade jag just in mina 35 pund för att hänga med ett år till. Vill ni hänga på så gå in på hemsidan och läs mer. Här.

Sist då, eftersom ni väntat länge på det här inlägget, så kan jag väl bjuda på ett avslöjande som inte har så jäkla mycket med fotboll att göra.

Lance Armstrong är ju i USA och varvar upp sin comeback med att köra Kalifornien Runt. Och hur tror ni att världens störste cyklist laddar upp? Hur tror ni att hans – på ren tabloidsvenska – Hemliga Vapen ser ut?

Det ska jag tala om. Tack vare den utmärkta kommunikationsplattformen Twitter så fick vi igår veta att Lance tar hjälp av en göteborgsk singer-songwriter.

Direkt från Lance Armstrong, 9.09 PM igår:

Getting massage post race. Listening to a little José Gonzales.

Nu vet ni det.

/Simon Bank

Erik Niva har berättat om de rasistiska glåporden mot Lyons gahnan John Mensah under matchen mot Le Havre i helgen.

Nu har Mensah själv pratat. Och orden väger. De säger en del om fotboll, en del om människan, en del om polisen och väldigt mycket om hur det är att vara ung och svart och leva i Frankrike.

Det lät ju inte som något nytt eller unikt. En packad supporter skriker vidrigheter mot en färgad spelare i motståndarlaget. Han grips, matchen spelas vidare. Inga konstigheter.

Men så lyssnar vi lite till Mensah (i dagens l’Équipe):

–          Det är första gången det händer mig. Jag vet inte varför han gjorde så. Det var en fotbollsmatch.

Han var alkoholpåverkad…

–          Det förklarar inte någonting. Han fördärvade mitt jobb. Jag tappade lusten. Efter matchen var det enda jag hade lust att göra att åka hem till mitt land, till Ghana. Glömma alltihop.

Kader Keita och tränaren Claude Puel övertygade honom att spela vidare, trots att han inte ville.

–          Tränaren förklarade att jag var en viktig spelare, att han räknade med mig. Jag gick med på att spela vidare, jag borde inte gjort det. Jag hade inte tankarna på matchen. Jag var chockad. Sen fick jag rött kort.

När jag skrev om OL-spelarnas problem med bilkörning häromdan tog jag inte upp Mensahs namn. Det fanns ett skäl. I september blev han i och för sig stoppad av fransk polis när han var ute och körde – han blev till och med bortförd i handfängsel och kastad i en cell över natten.

Skillnaden var att han inte hade gjort något fel. Han hade inte kört på fel sida, brutit mot några regler, eller varit påverkad. Han talade bara inte franska, och kunde alltså inte svara på polisens frågor.

–          Jag har inte glömt den där historien, med polisen. Jag kommer aldrig att glömma den. Men det här var annorlunda, det var på en fotbollsplan när jag utövade mitt yrke.

–          Jag ville återvända till Ghana. Fly. Få ett slut på allt. Min agent övertalade mig att stanna. Jag måste spela klart säsongen. Jag kommer att göra det, men det kommer bli jobbigt.

Frankrike är inte mycket värre än de flesta andra västeuropeiska länder när det gäller rasism. Däremot finns en medvetenhet och ett klimat för att föra en diskussion kring övergreppen. Och om inte de som har alla möjligheter protesterar – vem fan ska göra det då?  

/Simon Bank

Karneval i Nice, och gillar man sånt är det inte mycket som slår den.

Men här ska vi koncentrera oss på andra karnevaler. Coppa Carnevale går ju in i slutspelet alldeles idag, och det är värt att titta närmare på.

Torneo di Viareggio, ute på den toscanska landsbygden, är ju världens kanske mest intressanta juniorturnering. Tio fyralagsgrupper, italiensk bas och så inbjudna toppklubbar från övriga världen. Amauris karriär började här, många av de största har visat upp sig, tv sänder och storklubbarna har en scout per benskydd på plats.

Den italienska dominansen brukar vara total (Partizan och Prag-klubbarna Dukla och Sparta har varit där och vunnit, Juventud också – annars är har de vunnit samtliga gånger). Och turneringen är alltså viktig. Så viktig att Juventus skickat både Albin Ekdal och Ariaudo direkt från a-lagsbänken och till slutspelet. 

I dag spelas alltså åttondelarna, och ska vi nu bli lite nordiska så kan vi alltså konstatera att Ekdal går in som en av tre centrala mittfältare i Juve (de möter Lazio nu klockan tre) bredvid Lucorna Marrone och Castiglia. Där har de i alla fall två suveräna passningsspelare.

Ännu intressantare är det att det faktiskt finns ett nordiskt lag med i slutspelet. För första gången har danskarna representation i åttondelen – och det är Midtjylland.  

Och då ska ni veta att Midtjylland är speciellt, på så vis att de dessutom var den första danska klubb som satsade på att bygga en fotbollsakademi för att utveckla unga spelare. De gjorde det för fem år sen, med en modell de lånat från Nantes – som för inte särskilt länge sen var bäst i Frankrike på den biten – och de har nått bra resultat.

Nu är de i åttondel i Viareggio, möter Siena, och de gör det med Ken Fagerberg förmodligen på bänken (han har spelat och gjort mål i gruppspelet). 

Om ni vill med och grotta ner er i lite modern, nordisk talangutveckling så kan vi kika på gubbarna i startelvan Midtjylland ställer mot Siena:

Okej, i dag är en sån där dag då jag tänkte trumpetera mig själv i några raska led. Först och främst – har ni inte sett så kanske ni har intresse av detta.

Gårdagens EuroTalk hade finfinfrämmande av Lars Lagerbäck, finfrämmande av Jonas Dahlqvist – och så var ju jag där också. Har ni en timme över så kan ni gärna kolla in ett samtal där Löjtnant Lagerbäck briljerar.
***
Sedan var det en annan tränare, på en annan sida av den svenska fotbollsmodellen. Vid sidan om den internationella fotbollen tänkte jag fuska lite med allsvenskan nu under våren – och idag trummar vi igång en intervjuserie där jag träffar lite profiler och löst folk runt de olika allsvenska klubbarna.

Först ut: mannen, myten, Zoran Lukic.
***
Ute i den vida fotbollsvärlden är det främst en intervju ni behöver hålla koll på idag. The Guardian träffar Tim Cahill, som förhåller sig till livet som fotbollsspelare samtidigt som The Beds Are Burning långt därborta Down Under.
***
Och så givetvis… Eduardo da Silva går igenom en känslofylld och målmelerad återkomst mot Cardiff.
– Den bästa dagen i mitt liv, kommenterar den kroatiske brassen.

He broke his leg, but now he’s back.

/Erik Niva

När vi summerar helgen tvingas vi tyvärr också konstatera att det var den värsta på länge vad gäller supporterbråk.

Mest väldokumenterat är ju turbulensen efter Genoa-Fiorentina, där upprörda hemmaultrás konfronterade Fiorentinas spelarbuss – och 37-årige Gabriele Amato hamnade under hjulen. Han vårdas nu på sjukhus med allvarliga skador. 118 arrester ska även ha gjorts efter slagsmål mellan ultrásgrupperna.
***
Ännu värre var det faktiskt i Brasilien. På väg till Mineiro-derbyt mellan Atlético och Cruzeiro så genomförde Atlético-supportern Lucas Batista en regelrätt drive-by från sin motorcykel. Han körde förbi en busshållplats med väntande Cruzeiro-fans – och sköt skarpt rätt in i folkmassan.  En 20-åring avled. En 16-åring träffades i ryggen, men hans skador ska inte vara livshotande.

I samband med derbyt mellan São Paulo och Corinthians var det också upplopp, och ett 30-tal arresterades i anslutning till dem. Polisen ska även ha beslagtagit flera hemmagjorde brand- och spikbomber.
***
Bråkigt även i samband med den holländska klassikern mellan Ajax och Feyenoord. 22 gripna när det blev rusningar och flaskkastning då Rotterdamarna kom till stadion, och efterräkningar väntas även då Feyenoord-fansen envisades med att skandera ”Hamas, Hamas, joden an heet gas” (Hamas, Hamas, judarna till gaskamrarna) som referens till Ajax israelitiska kopplingar. Det här kom alltså fyra dagar efter att juniormatchen mellan de två klubbarna fick stoppas, då planen dränktes i pyroteknik.
***
I Tyskland hade det kallats in 1 500 poliser och 300 ordningsvakter (!) för att bringa ordning runt Thüringen-derbyt mellan Carl Zeiss Jena och Rot-Weiss Erfurt. Det funkade i 87 minuter, men då fick RWE-fansen för sig att detonera någon sorts rökbomb som fick matchen avbruten. Det dråpliga var att de då ledde matchen med 1-0 – men så fort den återupptogs så kvitterade ett nysamlat Jena på stopptid.
***
Och i Frankrike så blev en Le Havre-supporter arresterad efter att ha skrikit rasistiska glåpord mot Lyons ghananske försvarare John Mensah i 55 minuter.
– John var chockad. Han fick höra en del helt skandalösa saker, säger Lyons tränare Claude Puel.
En kvart efter att rasisten arresterats blev Mensah själv utvisad.
– Det var mitt fel. Han var så upprörd att jag borde bytt ut honom tidigare, säger Puel.
***
Och nej, jag tänker inte göra det till en vana att komma med såna här krigsrapporter, men den här helgen hände helt enkelt för mycket för att det skulle gå att ignorera.

/Erik Niva

Mer en fråga om tunga matcher än snygga mål igår.

Den största matchen spelades givetvis i Italien. Inter-Milan 2-1, och ni har förmodligen redan sett och hört det ni behöver se och höra.

Den bästa matchen spelades såklart också i Italien. Genoa-Fiorentina 3-3, i en svajigt svängig shoot-out om Champions League-platsen.

I England var best of the rest-mötet mellan Everton och Villa helgens match, och oavsett hur usla de är kommer Ajax-Feyenoord alltid att vara en jättegrej i Holland.

Nere i Spanien snackas det ju mest om Real Madrids demolering av Sporting. 4-0, och sammanlagt 11-1 på säsongens två möten. Raúl gjorde både sitt 308:e och 309:e för klubben – Huntelaar gjorde sitt första. Och Marcelo gjorde det snyggaste.

Ni bör även titta till matchen mellan Almería och Valladolid. Pedro León hängde en snygg frispark, men ett Almería med bara tio man vände och vann ändå efter ett kvickt uppfattat lobbmål av klasspelaren Negredo. Åsså petade ju Henok Goitom in en boll igen.
***
Och då kan vi ju ta ett snabbt svensksvep. Viktor Elm fortsätter att imponera i Heerenveen, och en bit in på det här klippet ser ni att Marcus Berg fortsätter att producera i Groningen.
***
Inga snygga mål då?! Jovars. Granna skruvskott i fallande skala av Coentrão för Rio Ave, Guerrero för Hamburg, Amorim för Benfica och Wellbeck för Man United.

Bra drag i distansskottet från en alltmer glimrande Ángel Di María.

Schysst lobb av lille Bakari Koné för OM och en klassisk häxpipa till frispark av Juninho mot Le Havre.

/Erik Niva

Från en hotellbar en sned Beckham-frispark från den lilla Madonnan:

Mamma mia, vilket derby.

Inter har stuckit en tjock, blåsvart nål i Serie A, och livet pyser ur serien. Vad kan vi säga om det? Att de är Italiens bästa lag, förstås. Men också att det här var en kväll när alla som döpt dem till det ”nya Juve” fick lite bättre argument.

Milan – utan Kaká, ska vi komma ihåg – satte spets på det här derbyt, det var deras fartsekvenser som gav liv åt matchen. Inter var reaktivt, intelligent, men kontrollerat. Som Mourinho-lag brukar vara.
Inter kom in för att hacka sönder matchen i början, att störa Milans rytm, för när de lyckas med det så kan de utnyttja sin fysik och sina fenomenala spetskvalitéer. Flytta upp tills de kommer 30-40 meter från målet och skicka spel mot Zlatan och Adriano.

Det är så Inter kommer att försöka slå United, det kan ni skriva upp. Störa, förstöra, dra ner tempot, suga sig in i matchen och så utnyttja de där två monstren på topp.

När de möter riktigt bra lag så blir det ofta fantastiska matcher. Energifyllt, temperament som bryts mot varandra, hög kvalité.

Jag tyckte att Beckham var lysande före paus, men Milan har ju det där problemet att de måste spela sig hela vägen fram. De har ingen som kan nicka in Beckhams inspel, ingen de kan spela target-fotboll bakom. Inter har alla världens enkla lösningar att ta till. De kan vila, de kan spela fysiskt, de kan spela långt eller rulla runt. Och de kan alltid straffa lag med två så tröga mittbackar som Milan hade igår (förlåt, Paolo, du kommer förstås alltid och för evigt att vara bäst ändå).

Och visst fan hade Inter Rosetti med sig. Ingen kan säga emot där. Där jag satt hörde jag hur milanisti skrek om ”Ladriano” (ladri är alltså italienska för ”tjuvar”), och det är klart att det var hands. Och det är klart att Pippo k u n d e fått straff när Chivu klumpade sig.

Skandal? Nej, inte så enkelt. Elakt? Ja, men självklart.

Ni känner förstår till den där gamla sanningen om domarnas ”psykologiska slaveri” i Italien, men jag är också övertygad om att det finns andra, enklare sanningar. Som att: Om Milan haft hemmamatch igår så hade de fått sin straff.

Här är ett litet sammandrag, hur som helst.

Och här är the men of the match, allt enligt Svennis-skalan:

Môcke bra:
Stankovic.
Môcke môcke bra:
Adriano.
Môcke môcke môcke bra:
Cambiasso.

Môcke bra:
Beckham.
Môcke môcke bra:
Pato.
Môcke môcke môcke bra:
Abbiati.

Och sist: Visst är det fint att Mourinhos lille pojk heter José Mourinho Junior? Jag undrar så hur han sköter sig i skolan.
– José Junior, har du gjort läxan idag?
– No. Why? Because I am very special. You want someone not so special, you go to different school. Excuse me if I sound arrogant. But I am not arrogant. I am special boy.

/Simon Bank

Caro Simone är på plats med sina doftande, smakande och precisa analyser och beskrivningar (som gör mig lätt Italien- och calcio-krank, som tur är det Milano nästa för mig, inklusive stor, stor match).
Men med Bank på plats skriver jag inget nu om själva matchen.

Däremot får ni lite smått och gott från la Domenica Sportiva på RAI 2 där det nu snackas derby, derby, derby. Alla, däribland Marcello Lippi, hyllar Inter och Mourinho som tackar med att ge Milan (välförtjänta) komplimanger.
Alla är också ense om att det var ett ”grandissimo derby” och ”un derby bellissimo”. Lippi kallar det ”det vackraste derbyt på flera år”.
Att Zlatan gjorde en stor match är man också ense om liksom att Adriano är som pånyttfödd. Dock har Inters första mål vevats om och om igen och där gjordes bland annat analysen att ”eftersom Adriano knyter näven för att få träff så är det avsiktligt som han gör mål med armen”. Debatten lär fortsätta…
Adriano själv säger:
”Jag nickade och bollen kom ner på armen, det var inte avsiktligt, jag sökte inte bollen med armen”.
Just nu pratar en besviken Ancelotti som säger att ”om han bara nickat hade det inte blivit mål. Frivilligt eller ej, men handsen blev avgörande”.
 Förutom prestigen i derbyförlusten är det nu elva poäng upp till Inter för Milan. Många i studion menar att ligan redan är avgjord och det är i alla fall klart att nu ska mycket till för att rubba Inter.

/Jennifer

En bit ner tar Erik Niva er tillbaka i tiden, till igår. Alltså blir det min uppgift att se framåt, mot i kväll.

Milano är fantastiskt i dag, isblått och rent med hög luft som smeker med ena handen och ger dig en örfil med den andra.

I går var det vernissage på Corso Como. Guy Bourdins nära-Newton-foton från 70-talet. Prosecco, snygga människor och fotografier som åldrats sämre än dem som tittade på.

I dag? I dag är det derby.

Lasse Anrell har gett er det mesta om förutsättningarna kring bänkarna och i tankarna i dagens tidning. För mig återstår att kika närmare på den felande länken mellan Hells Angels, Coop i Motala och fotbollsstjärnornas Louis Vuitton-handväskor.

Yes, siree – det är tatueringsdags igen!

Gazzetta dello Sport ägnar en halvsida åt en gaddfajt mellan den onde Marco Materazzi och den gode David Bläck… förlåt Beckham (Göteborg, throw your hands in the air!). Här har ni facit – avgör själv vem av dem som är den fule:

Materazzi:
Nacken: Dottern Annas namn, i skrivstil, ovanför en liten blomma.
Vänster skuldra: En… eh… indian.
Höger skuldra: En drake.
Höger överarm: En viking.
Höger underarm: Ett hjärta.
Höger hand: En dödskalle.
Vänster överarm: En sol och en tribal-gadd.
Vänster underarm: En fjäril.
Vänster handled: Frun Danielas namn i skrivstil.
Ryggen: Änglavingar (varumärkestouchen där går inte alls hem i Frankrike).
Magen: Leonardos vitruviska man.
Benen: Ett lejon och VM-bucklan, med datering ”Berlino”.

Beckham:
Nacken: Ett bevingat kors. Och sonen Romeos namn.
Höger överarm: En skyddsängel.
Höger underarm: En liten kerub (eller ”liten”, den täcker hela jävla armen).
Vänster arm: Victorias namn skrivet i hindi. Eventuellt felstavat. Latinska frasen ”Ut Amem Et Foveam” (”Så att jag älskar och håller av”). Och så en 60-talsinspirerad bild av Victoria, bredvid fraserna ”Forever by your side” och ”Til death do us part”. Oklart om de syftar på tatueringarna eller på Victoria själv.
Höger arm: Den romerska siffran VII, 7. Latinska frasen ”Perfectio In Spiritu”, ”Andlig perfektion”. Änglar, eldar och grejer.
Ryggen: En skyddsängel med gigantiska vingar. Och sonen Cruzs namn. Och sonen Brooklyns namn.
Bröstkorgen: Kinesiska tecken, med betydelsen ”död och liv har bestämt möte, rikedom och ära beror på himlen” (undrar vilka alternativ han valde bort?).

Ska vi säga 1–1?

/Simon Bank