I senaste avsnittet av Laul Calling återgavs en diskussion som vi haft angående våldet kring sydamerikanska matcher.

Jag menade att det knappt ens var värt att rapportera kring ett bolivianskt tumult, eftersom liknande saker händer varenda helg. Ska vi slå upp det ena får vi lov att även behandla det andra, liksom.

Rätt många tvivlade, tyckte att jag överdrev, hävdade att det inte var mycket vanligare med avbrutna matcher i Sydamerika än i Skandinavien.

Well, okej, vi tar helgens svep då.

Uruguay: Strax efter slutsignalen i toppmötet mellan Danubio och Nacional intogs planen av huliganer från båda lagen. De slogs – vissa beväpnade med järnrör – och det tog polisen en dryg kvart att få ordning på situationen.

Brasilien: När Palmeiras spelade stormatch mot Flamengo stod lagets meriterade tränare Vanderlei Luxemburgo vid sidlinjen och gav intervjuer med armen i mitella. Han berättade att han hade brutit den i fredags – då han attackerats av Palmeiras egna fans på flygplatsen i São Paulo.
– Det var ett överfall, en feg sak att göra. Men jag tänker inte låta dem komma undan med det. Nuförtiden är det så att om du inte vinner ligan – eller ens en match – så riskerar du fans invaderar flygplatsen och slår ner alla.

Peru: Jag har inte hittat något videoklipp ännu, men enligt alla sydamerikanska nyhetsbyråer var det rejält oroligt när Universitario spelade borta mot Atlético Minero. Efter att lilla Atlético kvitterat sent så stormade bortafansen planen för att hota de egna spelarna och kräva managerns avgång. Spelarna fick polisbeskydd för att kunna lämna planen, och tvingades sedan evakueras direkt ombord på spelarbussen för en fyra timmars bussresa tillbaka till Lima. Utan att duscha.

Case closed.

/Erik Niva

”Vi spelade en fin match, vi gick ut på planen med styrka, balans och med bra personlighet och vi gjorde ett vackert mål, mot en motståndare i utmärkt form”.
Romas tränare Luciano Spalletti efter segern med 1-0 mot Lazio i går kväll.

Ni som kan ert Rom vet att för inte så få laziali eller romanisti är det större och viktigare, eller lika viktigt, att vinna derbyt än att ligga högt i tabellen. I dag regerar Roma i Rom och gissa om det är många ljusblå som mår direkt dåligt och gärna skulle fly stan.
Som en av mina mest fanatiska Lazio-vänner för övrigt gjorde när Roma vann ligan 2001. Han drog helt enkelt, stack till sommarhuset en vecka. Samme karl och hans fru gifte sig i ljusblå peruker…
Men fram tills nästa derby är det  nu i alla fall rödgul flagga i topp. Utöver alla känslor och all prestige var det förstås också tre oerhört viktiga poäng för hårt pressade Roma. Och laziale eller ej, jag lyfter på mina immaginära hatt för Baptista & Co.

Själv är jag, efter en ledig helg, också rätt pressad i dag. Sjukt barn, flera saker att skriva och sen Fotbollsgalan i kväll med middag och hela köret. Ska vara med i Aftonbladet web-tv live inför galan också. På kroken däruppe hänger nyinköpt klänning från French Connection, till det blir det skor från Top Shop och mina älsklings-örhängen från Fiorucci i Milano.

Men nu: jobba, jobba, jobba och vårda.

/Jennifer

Vafan, sitter jag nu fortfarande uppe så kan jag väl lika gärna riva av det här paketet nu.

Svensksuccé, för bövelen. Tjo och tjim med Kongo-Kim. Källström har sluggat sig tillbaka in i startelvan, och även om han fick hjälp av en försvarstouch så är ett sluggermål i toppmötet mot Bordeaux alltid ett sluggermål i toppmötet mot Bordeaux.

…innan vi tar nästa svensketapp – kika in Freds framstöt till Benzema från samma match…

Så. Holland, som vanligt. Först ett ointressant mål av Danny Holla – men sedan ett nickmål av Granqvist och ett sprintmål av Berg när Groningen förblir orubbliga hemma på Euroborg.

I svenskväg är det dock samtidigt frågan om inte Zlatan blev av med titeln som helgens hårdaste när Rosenbergs anfallskonkurrent Hugo Almeida saftade på mot Köln.

Två frisparkar med olika karaktär vill jag visa från Spanien. Duda knorrar på ett sätt som vi ser snart sagt varje helg – men som förblir lika vackert varje gång – medan Xavi och Leo Messi skruvade tillbaka klockan 14 år och förvandlades till Håkan Mild och Tomas Brolin för ett par sekunder.

Dra igenom den här kortvideon från Betis-Racing också. Garcias inledande volley och Munitis avslutande distansskott är värda det.

Den sena engelska matchen mellan var en hederlig holmgång. Man City och Hull tävlade om vilka som kunde bjuda på det enklaste målet – medan Stephen Ireland gav ett argument för att han verkligen är Superman after all.

Italien? Klasslyra av det litterära geniet Cassano, nätt liten solouppvisning av Ferreira Pinto – och så spelades det visst någon form av derby.

Till sist: missa inte den här instinktivt improviserade volleystöten av Ahmed Hassan som i praktiken säkrade Al-Ahlys avancemang från bortasemin mot kamerunska Cotonsport i afrikanska Champions League.

De lite mer obskyra sammanhangen – finsmakarligorna – får däremot bli en fråga för morgondagen.

/Erik Niva

Är ni redo för lite Ibrahimovic-efterbörd?

Okej, då. Gazzetta dello Sports betyg: 8,5. Jag tror aldrig han fått mer.

Och så är ni förstås nyfikna på vem Palermos medicinskt galne president Zamparini var arg på efteråt?

Han har i alla fall inte sparkat Ballardini än, även om han konstaterat att Mister inte lyssnat på hans råd. Nä, istället ger han sig på – Zlatan.

– En mästare som han behöver inte filma. Det är synd, säger Zamparini, som inte tyckte att det var frispark när Zlatan sökte upp Carrozzieri.

/Simon Bank

Medan curvan på San Siro sjunger sitt ”Yooo neeeveee wolk alooon” kan det vara på sin plats att berätta att dagen redan är räddad. Åtminstone ur fotbollsestetiskt perspektiv.

Ni kanske noterade att Andreas Isaksson hade en jobbig dag i Amsterdam? Ajax var inte sådär översvallande imponerande på något enda sätt, men de var bättre än ett likblekt PSV.

Rasmus Lindgren var som vanligt. Klok, strukturerad, passningssäker och lite långsam på den första fem-sex meterna. Kennedy Bakircioglü använde sina fina fötter till att spela kontrollspel och att dyka in i straffområdet då och då, utan resultat. Jag skulle säga att de var godkända, max.

Två andra saker fick rädda matchen.

Först och främst – Urby Emanuelson. Jag vet inte vilka krav ni ställer på en hyfsad vingback – men i min värld räcker det rätt långt när de kan förarbeta så här. Lyftningen över backen är ren, skär Bergkamp-porr. Om Isaksson haft nån skam i kroppen hade han släppt in den direkt.

Annars gillar jag alltid att se Ajax, eftersom det betyder att jag får se Luis Suárez. En medelklasstriker, förstås, men det roliga med honom är att han är så fruktansvärt sugen på att göra mål.
Allt han gör genomsyras av det. Varje löpning, varje bollkontakt, varje tanke. Det krävs ett under av självbehärskning av honom varje gång Ajax gör avspark, för helst skulle han vilja skjuta direkt.

Jag tror faktiskt bara att jag kan påminna mig en enda spelare i världen som är lika enkelspårigt, ljuvligt målkåt.

Och han spelar i min tv just nu, mot Chievo.

/Simon Bank

Palermo mot Ibra? Visst. Vi såg hur det gick. Men vill vi ha en lite jämnare kamp så får vi ställa hela Manchester United mot Ibra.
Vad smäller högst och hårdast? Zlatans hammare och frisparksskärare – eller Ronaldos kantfrispark, Carricks vänsterfot och 17-årige Danny Wellbecks debutdräpare (behöver ni utslagsröst så får ni Ronaldos andra frispark som bonus)?

Fler kanoner? Jodå, i England fick José Bosingwa fnatt och fick för sig att han kunde använda vänsterfoten. Ryan Taylor byggde vidare på sin egen tradition att göra drömmål mot Newcastle.

Tyskland kom dragandes med ett knippe riktigt anmärkningsvärda mål. Eduardos frispark för High-Flying Hoffenheim blir bara en bisak en dag då både Mladen Petric och Branko Jelic lyrade in klockrena cykelsparkar.

Frankrike bjöd på en hörna direkt i mål, en värstingvolley och en listig lobb.

Spanien? Ja, jävlar, Spanien… Diego Castro vände ut-och-in på en Valencia-back och satte bollen i bortre krysset när David Villa fick stryk av sitt gamla favoritlag Sporting Gijón – och han gjorde det genom att hela tiden hålla kulan i luften. Och uruguayanaren Ernesto Canobbio hamrade in målet som mycket väl kan innebära slutet för Bernd Schusters tid i Real Madrid.

Jag borde krisblogga mer om både det och om Arsenal och om Spurs målvaktssituation, så vi får se hur det ser ut med tid senare idag. Nu ska jag ha lite helg.
***
En snabb självgod vad-var-det-jag-sa-passage bara. Igår skrev jag om de ratades revansch i tidningen, om hur skyttekungarna i alla de stora ligorna tvingats släpa sig upp från botten för att vräka in sina mål.

Två av dem spelade igår. Det tog en halvlek – sedan hade Ibisevic hängt ett och Anelka både ett och två.

/Erik Niva

Ni såg kanske att Zlatan Ibrahimovic pratade om Ballon d’Or i dag, att han sa att han har allt som Cristiano Ronaldo och Kaká har.

Det här, mina vänner, kallas att backa upp sitt snack. Palermo–Ibra 0–2, La Favorita låg sänkt, förbrukat och blekrosa som en dyngsur Gazzetta dello Sport efteråt. Det är inte lätt att vinna nere på Siclien, men i kväll gjorde Zlatan Ibrahimovic det helt ensam.

Två bomber. Det räcker förstås inte till France Footballs allra finaste pris det här året. Men i kväll avancerade Ibra till Ballon d’Argent-nivå.

Silverbollen.

Om du inte såg första målet –du kanske, till exempel, heter Jimmy Fontana – så har du en första repris här.
Det kommer fler, har jag en känsla av.

/Simon Bank

Och, just det, innan vi ägnar kvällen åt att se vad den där Ibrahimovic kan hitta på (ihop med Cruz, för första gången i en startelva i år) så kan vi väl prata om Romderbyt som avgjordes tidigare i dag?

Jo.

I dag spelades faktiskt helgens första derby i Rom. Baby-derbyt. Roma-Lazio i primaveraserien, inför 3000 åskådare ute på Trigoria. Åtminstone Roma ska ha spelat med flera spelare födda -91, trots att det är tillåtet med 89:or.
Roma vann med 1-0, målet gjort på straff av Bertolacci. Nu leder de serien, tre poäng före just Lazio.

Enligt rapporterna var Roma bäst i första halvlek, medan Lazio skapade en hel del i andra. Dessutom ifrågasattes domaren kraftigt.

Derby, med andra ord. Derbyt före derbyt,

/Simon Bank

Jag säger som Heurelho Gomes: ibland får man bjuda på något.

Harry-expressen har stannat till, men för Tottenham och alla andra som förlorat finns det som alltid tröst i vetskapen om att det finns de som har det värre.

Denna helg: Det är skönt att man inte håller på Los Mapaches.

Mapaches spelade i den mexikanska tredjeligan fram tills alldeles nyligen. Spelade, för nu har de kastats ut ur seriesystemet av förbundet.

Skälet?

Jo, ser ni, för två veckor sen, efter att Mapaches hade spelat match i Mexiko City, störtade polisen in och grep sju av klubbens drivande krafter, däribland ägaren Wenceslao ”El Wencho” Alvarez och hans kompisar ”Tjockisen”, ”Notas” och ”Fångaren”.

Och nä, det var inte som att de hade sprungit offside eller så. Enligt åklagaren, som lyckats arrestera samtliga de misstänkta, är El Wencho en nyckelfigur i den ökända ”La Familia”, en brottslig organisation som står i nära kontakt med den så kallade Gulfkartellen.

Vad de sysslar med? Pengatvätt, knarkaffärer i miljardklassen och organiserad smuggling av kokain och marijuana till USA.

Ja, och så lite fotboll vid sidan av då.

Gomes.

El Wencho.

/Simon Bank

Helsingborgs IF tar sig en utekväll efter säsongen.

De krökar lite, de krökar lite till, de blir utslängda från krogen och räcker finger åt vaktpersonalen.

Menherregud.

Jag som trodde att man värvade hem Henrik Larsson för att han, med sin internationella rutin, skulle kunna utbilda de yngre spelarna och lära dem hur det fungerar på högre nivå.

Bli portad och räcka finger. Ska det vara fest, det? Amatörer.

/Simon Bank