Mhm, undrar vad de säger nu, de som sagt och skrivit att Mellberg inte har något att göra i Italien och Juventus…
Jag nöjer mig med att säga godnatt och konstatera att Italiens främsta nyhetsbyrå skriver att Mellberg var som ett ”lejon” i försvaret tillsammans med Legrottaglie och Chiellini.
”In difesa Legrottaglie, Mellberg e Chiellini sono apparsi dei leoni in fase di chiusura”
/Jennifer
För två veckor sen stod jag och pratade med honom i den mixade zonen vid Olympiastadion i Turin. Han stod där i kostym och gymnastikskor och ville på sitt vanliga, stillsamma vis, inte prata så mycket om sig själv och sitt makalösa mål.
Alessandro Del Piero.
Nu har han just gjort två mål till mot Real Madrid. Borta på Bernabeu.
Alessandro Del Piero.
34 år på söndag.
Gång på gång på gång bevisar han sin storhet.
/Jennifer
Mina fem cents i Hansson-gate:
Så jävla fel var det väl inte?
Nej, jag hade inte dömt straff, och ja, det finns ett se-mig-och-mitt-OTROLIGA-stopptids-mod-symptom här någonstans – men om vi håller oss till juridiken så… ja, det går att döma straff i det läget.
Fallifall. Vad jag ville komma till är något som kommit bort litegrann i efterskvalpet.
Att Steven Gerrard dyker in som bara Stevie G kan, med hjärtat i handen och hela sin big-and-fookin-hardness i fötterna ser ju alla. Jag älskarn fört. Men vi ser ju också att han lägger sig/förstärker när han fått den där lilla knuffen.
Det är armar upp, mjuka ben – och det kan man ju ta. The modern, international game och allt det där. Jag har försvarat värre filmningar än så, och gör det gärna igen.
Men grejen är ju att Big Man Stevie G inte är vem som helst. Inte någonsin, och framför allt inte när det handlar om att lägga sig lite billigt.
Jag plockar ner hans självbiografi ur hyllan, slår upp sidan 415 och citerar stycket om Rooney-Ronaldo-situationen i VM 2006:
Om Wayne hade gjort som de flesta utlänningarna gör och lagt sig ner vid minsta beröring så hade England fått frisparken. Men vi är England. Vi fuskar inte. Vi tar smällarna. Vi bryr oss inte när motståndarna drar i våra tröjor.
(—)
Det är vidrigt, men det lönar sig. ”Ska England börja köra med det” tänkte jag. ”Ska vi börja lära oss hur man lägger sig och attackerar domaren för att påverka hans beslut? Eller ska jag, Wazza och resten av England fortsätta vara som vi är – ärliga? If we can’t beat them… så måste vi kanske ansluta oss till fuskarna”.
Allra bäste Stevie, om det är fusk att lägga sig lite enklare än nödvändigt så tror jag bestämt att du redan anslutit dig.
/Simon Bank
Saker som hände i går:
Roma återuppstod, Petra Nordlund kallade Bertil Karlefors för ”Bertil Falukorv” i direktsändning, och den fria världen fick en ny ledare.
Efter ett par minuters funderande har jag lyckats sy ihop alla trådarna, utom det där med falukorven.
För ett par månader sen berättade jag att ett av argumenten mot Barack Obama var att han kunde misstänkas gilla fotboll soccer:
Obama bor i Hyde Park, Chicago. I ett tidigare val användes det som ett motargument. ”Det är inte det riktiga Chicago” sa motkandidaten, och vann. Larry Bennett, politisk forskare, förklarar vad det betydde: ”I Hyde park gillar man sport som cricket eller den där andra sortens fotboll, eller ingen sport alls”. Plötsligt förstår jag varför det var så viktigt för Obama att komma ut som Chicago Bears-fan i vintras. Han ville väl visa att han är en riktig karl.
Nu gick det vägen ändå, rätt enkelt till på köpet. Och jag kunde inte låta bli att tänka på Roma och Italien.
Il Partito Democratico (PD), det stora vänsteralternativet i Italien, förlorade ju valet i våras. Och de gjorde det trots en slogan som var en uppenbar blinkning till Obamas ”Yes, we can!” – ”Si Può Fare!”.
Walter Veltroni, PD:s partiledare, hoppade av sin tjänst som Roms borgmästare för att ställa upp mot Berlusconi i valet. Och fotbollen spelade förstås stor roll i valet, som alltid. Berlusconi vore inte Berlusconi om det inte vore för Milan, och Veltroni (som är juventino) vet precis vad il calcio betyder för en politiker.
För fem år sen gjorde han misstaget att använda ett Totti-citat i en kampanj för att ge immigranter utökade möjligheter att rösta.
Fint? Japp. Klokt? Nja.
Hela Rom håller ju, som bekant, inte på Roma.
Veltroni fick vackert försöka kontrollera skadan så gott det gick. Partit gick ut med en ny affischkampanj med en ung blondin och en fråga, som på ett ungefär löd ”Hon föddes i Bukarest, dyrkar Roberto Mancini, går i skolan – så varför ska hon inte få rösta i Italien?”.
2003 tränade Mancini Lazio. Veltroni följde, för säkerhets skull, upp med att skriva ett öppet brev till Mediaset för att de skulle direktsända en Lazio-match mot Chelsea.
Veltroni hade lärt sig vad Totti, Roma, Lazio betyder. Berlusconi? Han visste nog, men glömde.
Under kampanjens sista skälvande dagar i april höll Don Silvio ett möte vid Colosseum i Rom. Han gjorde bra ifrån sig. Drog ner skratt när han förklarade att Veltroni minsann bara var en gammal kommunist i nya kläder, fick applåder när han pratade om lägre skatter.
Sen sket det sig.
Först berättade han att Ronaldinho blivit klar för Milan. Big mistake. Sen sa han att Totti, som stöttat Roms förre (vänster)borgmästare Francesco Rutelli, ”var från sina sinnens fulla bruk”. BIG mistake.
– Berlusconi förlorade just Rom, konstaterade en radiokommentator torrt.
– Inte i något land skulle en politiker förolämpa en fotbollsspelare bara för att han har en annan åsikt, dundrade Veltroni.
Tidningar och tv vältrade sig i misstaget, och Berlusconi fick förstås be om ursäkt. Till slut överlevde han, Silvios koallition vann valet. Och Obama vann i går.
Trots den där jävla fotbollen.
Obamas barack.
/Simon Bank
”Vi blev rädda”.
Så säger Massimo Moratti efter blott 3-3 borta mot Anorthosis.
Starkt av cyprioterna, än en gång. Men att Inter för tillfället inte är det starka blåsvarta tåg man förväntade sig på förhand är tydligt. Eller så är det lite tillfälligt gnissel i maskineriet.
Att så mycket bygger på och kretsar kring Zlatan (fan, vilken frispark!) är förstås oerhört imponerande vad gäller honom, han är större än störst just nu. Men det gör också Inter mycket sårbart om han skulle (gud förbjude) skada sig.
Desto roligare med Romas 3-1 mot Chelsea. Inte för att jag är giallorosso men för att det var så oehört välbehövligt med en seger för Roma.
Och så fick Curva Sud äntligen sjunga igen.
Spallettis förklaring till segern:
”Vi började spela fotboll igen”.
Hett i Madrid i kväll. Jag såg Juventus-Real Madrid i Turin för två veckor sen och blir returen lika bra så kan det bli en kul kväll. Ledig dessutom.
Ranieri, han säger apropå segern med 2-1 mot Real och den fina perioden därefter:
”Den matchen frigjorde oss från vår mentala blockering”.
Få se vem som frigör vem i kväll på Bernabeu.
/Jennifer
PS. Missa inte Laul Calling på fredag, i morgon inspelning. Ni får bland annat en inblick bakom rubrikerna på Gazzetta dello Sport i Milano dit jag släpat med Jenny Modin och hennes tv-kamera.
Och så ska vi väl ta och samla ihop de spanska reaktionerna på Team Hanssons domslut också. De är rätt… kraftiga.
Marca toppar sin hemsida med rubriken ”Vaya Robo” i gigantiskt typsnitt. Och ordet ”robo” betyder alltså ”rån”. På den tryckta tidningens framsida skonar de dock domaren och refererar till ”Robo de Platini”, alltså ”Platinis rån”.
Passningen gäller såklart bråket som seglat upp mellan Uefa och Atlético över Marseill-matchen i förra månaden. Det var den som ledde till att Uefa beordrade att Calderón-stadion ska stängas i tre matcher, ett beslut som sedan överklagades och justerades ner till en match.
– Det verkar som att de inte vill att vi ska gå vidare, säger ”de rödvita” till Marca.
Enligt argentinske försvararen Mariano Pernía – han som bedömdes ha tacklat Gerrard – bad till och med linjedomaren Stefan Wittberg honom om ursäkt efter domslutet:
– Han fortsatte säga ’förlåt, förlåt’ flera gånger för att han kunde ha rättat och ändrat beslutet, men gjorde det inte.
Den andra Madrid-tidningen då? Inte så värst mycket lugnare. As rubricerar händelsen som ”Estafa en Anfield”, ”Bedrägeriet på Anfield”. De beskriver dessutom Hansson – i ett matchreferat – som ”en brandman som Uefa låter turista runt i Europa med en visselpipa”.
Och där någonstans har ni alltså det rådande tonläget i Spanien.
/Erik Niva
Den här hösten har West Hams huvudsponsor gått i konkurs, och dessutom har klubbens ägare sett sitt land närma sig den ekonomiska ruinen.
Hold Out, Hammers. Nu kan hjälpen vara på väg. Som ni kanske vet är ju världens mäktigaste man en West Ham-supporter.
***
Champions League i går då? Gamle EM-hjälten Giorgios Karagounis satte mitt favoritmål för aftonen, då den grekiska klubbfotbollen tog en liten revansch i Bremen. Som någon observerade – en kopia på målet Steve McManaman gjorde på Highbury för elva år sedan, ett mål som jag kan meddela intresseklubben om att jag såg på min lokala pub i Watford.
Kvällens man hette dock Mirko Vucinic. Först ett skott från lång distans, sedan en ännu mycket längre rush (ni måste se reprisen för att se storheten) – och sedan hade äntligen Roma fått hoppet tillbaka.
Svenskarna? Jo, Zlatan lyckades äntligen få ett litet övertag på den albanske mirakelmålvakten Beqaj med 35-metersfrisparken som Balotelli stötte in returen på. Andreas Isaksson hade däremot en mardrömskväll i Marseille. Tre insläppta, varav det andra är riktigt snyggt.
Behrang Safari och hans Basel klarade ju sig riktigt hyfsat i en timme på Camp Nou. Sedan bytte Barcelona in Messi – och två minuter senare var det inte riktigt lika kul längre. Messis kombination med Henry är briljant, men Derdiyoks oväntade kvittering strax före slutet är inte dum den heller. På reprisen ser man dock att bollen studsar på vägen mot krysset – och målet diskvalificeras därmed från de verkliga estetiska höjderna.
Och så var det ju det här med det svenska domarteamet. Redan nu har så många tyckare hunnit fördöma domslutet att det inte är värt att göra det en gång till – men här kan ni i alla fall se hur det gick till.
/Erik Niva
Jo, jag vet att ni laddar för Champions League-godiset, men det här måste bara ut.
Har ni varit i Vaduz?
Det är vackert där, luften är hög och bergen ståtliga. Och vet ni, stan blev just lite vackrare.
Ty – tvåfotsdribblingarnas mästare, konstnären i maskinen, DBR-demiurgen, den misslyckade tränaren som farit världen runt – Pierre Littbarski blev just klar som ny tränare för schweiziska ligaåttan FC Vaduz.
Och jag fick just ett nytt favoritlag i Liechtenstein.
/Simon Bank
Tja, det här är ju alltid en krutdurk, men nu när Jennifer ändå har berört ämnena Mihajlovic, Zlatan och politik kan jag liksom inte låta bli.
Ni kommer väl ihåg att Zlatan var i Novi Sad för halvannat år sedan, där han representerade Inter i Mihajlovics avskedsmatch? I samband med det gjorde han den här intervjun – där han pratar jugoslaviska/bosniska/serbiska/kroatiska – och där han förklarar att han är glad att vara i Serbien för att visa sin respekt för Mihajlovic.
Well, mer behövs inte för att skapa en rejäl kontrovers i en del av världen där ingen åsikt är neutral. På Balkan ses ju Zlatan som bosnier – hans pappa Sefik är från bosniska Bijeljina – och även om det gått 13 år sedan krigsslutet är relationen mellan serber och bosnier fortfarande spänd.
När jag skriver det här finns det 645 kommentarer till det här Youtube-klippet och tusentals och åter tusentals på andra internetforum. Folk vrider ut och in på vad Zlatan sa och varför och vad det innebär och vad det inte innebär – och det ger onekligen ett lite annat perspektiv till den svenska debatten om hur Zlatan övertolkas.
***
I sammanhanget. En person som inte lämnar så mycket utrymme för olika tolkningar är gamle legendaren Dejan Savicevic – numera president för det montenegrinska fotbollsförbundet – i en intervju som gjordes i Zagreb strax före den extremt laddade EM-kvalmatchen mellan Kroatien och Jugoslavien 1999.
/Erik Niva
Sinisa Mihajlovic ny tränare i Bologna. Arrigoni får bära hundhuvudet och Zlatans förre andre-tränare tar över på den blåröda bänken.
Så många minnen man har från Milhajlovic, matcher i Rom, träningsläger i Sverige, dundrande frisparkar. Som sagt, många minnen.
Vackert: http://www.youtube.com/watch?v=DE2U31EB7-s
Roligt: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/italien/article281424.ab
Mindre tjusigt var ju när han anklagades för att hylla krigsförbrytaren Arkan.
Mihajlovic fick i dag då han presenterades som ny tränare för klubben, där bland annat Klas Ingesson och Kennet Andersson som bekant spelat, en fråga på presskonferensen om just sina politiska åsikter.
Mihajlovic blev inte så förtjust men svarade:
”Jag gjorde bara en nekrolog över en avliden person, men politik intressar mig inte och jag vill inte etiketteras politiskt. Faktiskt skulle jag vilja säga att jag hade det bätte i Jugoslavien under Titos kommuniststyre än efteråt. Men jäfmör mig inte med politiska personligheter inom sporten som Di Canio och Lucarelli”.
Och, när vi nu pratar Bologna, måste jag ju också nämna den här klassiske liraren och härlige lille store divan. Som ju även han, precis som Mihajlovic, spelat i såväl Lazio som Sampdoria.
http://www.youtube.com/watch?v=sN2jVIWOrF4&feature=related
/Jennifer
