Visst var det kul så länge det varade?

AIK levde och sparkade i 180 minuter mot Levski, men gör man inga mål mer än de man får gratis kan man inte släppa in två. Och Elfsborg var aldrig nära Napoli, som träningsövningssprang in med två finfina klassmål inför en imponerande klack i Borås.

Ni har redan sett det, så vi kan peka på andra spännande saker innan vi gör en miniorsaksanalys en bit ner.

•Liverpool överlevde på en bön och ett hårstrå. Undrar om inte Europa League kan ställa till lika mycket som det ger. Det viktiga för LFC i år – utöver att få en vettig ägare – är att komma toppfyra i PL.
•Det är jobbigt att heta Aston Villa.
•Frankrike är genuint på gång i klubbfotbollen. PSG enkelt vidare, Lille likaså. Tre lag i Champions.
•Kul med U21:orna. Wernbloom-boom-boom vräker in mål, Berg och Toivonen också.
•Imponerande av Sporting att spela ut Bröndby i Köpenhamn efter hemmachocken.
•Turk-kollaps. Gala och Fener ur. Istanbul-depressionen fortsätter i år också. Heja krokodilerna.

…och om vi då ska en kausalitets-bild av varför Elfsborg, vårt mest erfarna och förmodligen kompetenta Europaspels-lag, egentligen inte har en chans mot Napoli – ja, då ska vi titta på bollkontrollen som Napolis tridente hade när de kontrade.

Sen ska vi titta på varför de spelar i ljusblått och inte i gult.

Elfsborg hade i fjol intäkter – exklusive spelarförsäljningar – på 86 miljoner kronor.
Napoli hade i fjol intäkter – exklusive spelarförsäljningar – på mer än 860 miljoner kronor.

Skillnaden i slagkraft, i manöverutrymme, mellan de två klubbarna är procentuellt sett ungefär lika stor som skillnaden mellan Elfsborg och Sirius.

Och ja, Sirius kan slå Elfsborg i ett dubbelmöte. Men det är jävlar i mig inte särskilt sannolikt. Och vi ska inte låtsas som något annat heller.

/Simon Bank

Åh, om jag någon gång fick välja var jag skulle tillbringa evigheten så skulle Grimaldi Forum i Monaco, under Uefas lottningsceremonier, vara en av de addresser jag plitade ner först av alla.

Längst ner på listan.

Men man tar vad man får, och jag förstår dem som tycker att det är höjden av lycka att guidas in i tombolamysteriernas värld (varm boll möter kall boll, såtillvida att bollarna inte är från samma land) av Melanie Winiger, den briljanta skådisen i Ready, Steady, Charlie! i den lika briljanta genren schweiziska militärkomedier.

Inter dominerade utmärkelsecirkusen från förra säsongen, komplett med en urgullig Yolanthe-dedikation från Whiskey, och vill ni ha lite bonusinfo av det slag ni inte kan leva utan så… Gillade ni deras kostymer? De är sprillans nya, designade av Costume National, och tittar man väldigt, väldigt nära på slipsen så ska man kunna se en bild av Champions League-pokalen. Håll med om att ni undrade.

And here’s the draw now:

Grupp A:

Inter
Werder Bremen
Tottenham Hotspur Football Club
Twente 

Kommentar: Could be worse, we could be Scouse. Eller nåt. Det är klart att det här är en tuff grupp, men framför allt är det en sjuhelvetes svängig grupp. En pazza-grupp. Innan Mourinho satte tänderna i Inter hade man kunnat säga att det är tre av Europas märkligaste lag som är toppseedade här, offensiv-talibanerna från Weser, Pazza Inter och Loser-Spurs. Och så lägger vi till ett gäng holländare, som förstås inte kan försvara heller.

Både Inter och Twente är svårbedömda, med nya tränare och delvis nya spelsätt. Spurs är rookies och Bremen gör Rosenberg-mål i 93e. Jag nickar åt lagen som verkar lugnast, trots allt.

Vidare: Inter och Spurs.

Grupp B:

Lyon
Benfica
Schalke 04
Hapoel Tel-Aviv

Kommentar: Tja, Schalke måste ju vara nöjt. Även om OL ser starkare ut nu än förra helgen – med Gourcuff-köpet – så har de en tunn trupp med frågetecken för Lisandros hälsenor. Benfica kommer med sin minibrigad med Aimar och Saviola, och kommer få problem mot lag som inte är särskilt speed-känsliga. Hapoel? Knappast.

Vidare: Lyon och Schalke.

Grupp C:

Manchester United
Valencia
Rangers
Bursaspor

Kommentar: Här bränner det till lite, om än inte sportsligt. Framför allt så ska alltså Rangers åka till Manchester igen, två år efter att de slog sönder halva stan och slog hål på myten om det gemytliga skotska supporterföljet. Vi får se om de är lika hårda nu – på plan är de ju inte det.
United kommer att gå vidare, sen får vi se om ett vacklande, ekonomiskt pressat Valencia har det som krävs för att åka till Bursa och tämja krokodiler. Det är där som skrällvarningen finns.

Och ordvitsen? Den finns i det faktum att Valencia äntligen får möta Valencia.

Vidare: United och Valencia.

Grupp D:

FC Barcelona
Panathinaikos
FC Köpenhamn
Rubin Kazan

Kommentar: Bjärsmyr och Boumsong mot David Villa – what could possibly go wrong? Wendt mot Messi, what could possibly go wrong? Svenskroligt, alldeles oavsett var Ibrahimović blir av någonstans. Ja, och så blir det kul att se mötet mellan ett förstärkt, ekonomiskt muskligt Rubin och deras turkar och Panathinaikos… greker.

Vidare: Barcelona och Rubin.

Grupp E:

Bayern München
AS Roma
Basel
Cluj

Kommentar: Lite synd att Luca Toni inte blev kvar i Roma… det hade varit ett möte att se fram emot. Bayern har mest blivit ett år bättre och starkare och ska bara vinna gruppen. För Roma finns problem i ägarfrågan och internt med små splittringar i den sportsliga ledningen (Montali vs Conti), men de ska ha en bra chans ändå.

Vidare: Bayern, Roma.

Grupp F:

Chelsea FC
Marseille
Spartak Moskva
Žilina

Kommentar: Höjdpunkter? Žilinas första steg i CL blir ju intressant, men inget säger att de ska vara bättre än de tidigare slovakiska försöken. Sen ska Drogba hem till OM och bli hyllad (det tänker jag inte missa), medan Abramovitj kanske ska till Luzjniki och bli lite mindre hyllad. Good fun. Ska vi säga 50-50 om andraplatsen?

Vidare: Chelsea, OM.

Grupp G:

AC Milan
Real Madrid
Ajax
Auxerre

Kommentar: Ja, för enkelhetens skull kan vi väl döpa den till The Clyde Seedorf Group. Så här skulle ju en avtackningsturnering för honom se ut, med de tre klubbar där han vunnit Champions League. Osannolikt stort. Och om nu Ibrahimović hamnar i Milan så ska han alltså både hem till Amsterdam (igen) och möta Mourinho (igen). Hans sagor skriver sig själva. För Milan blir den sista mercato-helgen avgörande för vad vi ska tro – de måste få in en tro, en elektricitet i laget, annars är de samma gamla trötta lag med ett trögfotat mittfält och kanter som inte håller. Därmed inte sagt att de inte ska gå vidare. Det ska de.

AJA till sist? Deras kontringsspel passar perfekt för Europa, men det lag som markerar bort Pedretti har vunnit 80 procent av matchen.

Vidare: Real Madrid, Milan.

Grupp H:
Arsenal
Sjakhtar Donetsk
Braga
Partizan

Kommentar: Enkelt sammanfattat: Om Arsenal gör sitt jobb ska de dansa igenom det här. Om de inte gör sitt jobb finns det gott om fallgropar. Braga visade vad de är gjorda av nere i Andalusien, Sjakhtar är en miljardklubb som satsar tungt – och även om Partizan inte är det gamla Partizan längre så är Belgrad inget ställe man åker till för att ta en fika och tre enkla.

Vidare: Arsenal och Sjakhtar.

Till sist är det förstås dags att stämma av med den där regellistan jag dyngade ut inför lottningen. Hur gick det egentligen för de varma och kalla bollarna?

•Ibrahimovic ska alltid möta sina ex-klubbar?
Jodå, det ser ju ut så. Milan går mot Ajax.

•Schalke ska ha otur?
Nix. Nya tider under Felix.

•Barça ska österut?
Absolut. Kazan igen.

•Arsenal och Man United ska ha drömlottningar?
Japp. A David Dein Draw.

•Mourinho ska hem på något sätt?
Hem till Milano i alla fall. Det räknas.

•Real Madrid ska kunna bli tvåa i gruppen så att de åker ur i åttondel?
Det hänger på Ibrahimovic… 

/Simon Bank

Glory Day, this. Sitter på redaktionen, kollar seedningsgrupper och pratar transferpolitik med Robert Laul. Vi har en animerad diskussion av det enkla skälet att vi är helt överens om Mino Raiolas roll i Zoppan, och att det gör mig lite orolig.

Kort sammanfattning: Om vi nu leker med tanken att Carmine verkligen förstört för Ibrahimović, att hans utspel och uttalanden gjort Zlatan omöjlig i världens bästa fotbollsklubb, favoriten att vinna Den Där Jävla Champions©, att allt snack mentalsjukhus och Ego-Messi gjort så att han jagas ut från Camp Nou – och att han gjort allt det där mot Zlatans vilja…

…tror ni då att Mino Raiola fortfarande hade varit Zlatan Ibrahimovićs agent?

Jaja, Zoppan får ni på annat håll, och här också om det skulle bli skarpläge, men tills vidare – och i väntan på att de varma och kalla bollarna rullas ut i CL-tombolan – tänkte jag bara servera er dagens mest spridda nätvideo.

Tid: I söndags.
Match: Mainz–Stuttgart.
Huvudperson: Jessica Kastrop, Skysports.
Biroll: Fotbollsspelare med begränsad blick och… eh… halvdant tillslag.

Plats på scen för Khalid Fotbollsgeniet Boulahrouz.
–Det gick bra efter ett tag. Boulahrouz sprang fram direkt och bad om ursäkt, säger Kastrop.

/Simon Bank

Grattis Ajax, chapeau Jean Fernandez, imponerande Zilina, applåder FCK.

Och så över till norra London:

Ösregn över N17, och det passade Spurs bättre än Schweiz. Det där långa kontringsspelet fungerade inte när bollarna stack iväg, så lagen var tvungna att spela sig igenom. Och bara ett lag klarade det.

Tottenham spegelvände bortamatchen: öppnade med en drömstart, fick ett billigt domslut med sig (börja med tolvdomarsystem nu!), skickade in 3–0 och hade allt i säcken.
Skillnaden var att Tottenham knöt sin. Att de helt enkelt har spelare som Young Boys inte har (Bale, Crouch, Defoe, Lennon).

Spurs har vunnit Uefa-cupen två gånger, cupvinnarcupen en gång, men det är 49 år sen de spelade mästarcup. Det blev semifinal den gången. Det här är en annan värld, och alldeles oavsett hur det nu går i höst och vinter så har den här klubben gett sig själv en kickstart in i en ny värld med en ny arena och nya ekonomiska möjligheter. Harry får handla, spelare vill komma, Spurs are on their way to Wembley och det är ett vackert gammalt liv det här ändå.

Shall we sing a song for you?

/Simon Bank

Imorgon är en dag för ett historiskt första gästspel i min del av den här bloggen. Jag har hyrt in en expert som ska guida oss rätt i den estetiska snårdjungeln av fotbollsgeschäftet och ser fram emot det.

Idag är en dag för…

Idag är dagen då…

Idag ska vi…

Idag ser vi fra…

Äh. Fy fan. Idag möter Tottenham Hotspur Young Boys hemma på White Hart Lane. Det är en sån dag, och vägen dit är mest en kamp för att minutvis zickzacka sig fram med tankar om annat. Markus Rosenberg, till exempel.

Tyska tidningar skriven om Markus-miraklet idag, och om ni inte har bakgrundsstoryn klar för er så är den ju nästan lika rolig som själva målet. Rosenberg blev ju inbytt med en dryg kvart kvar, och han blev det av det enkla skälet att det fattades en reservtröja på bänken.

Sandro Wagner blödde ju ymnigt, det såg ni, och materialaren Fritz Munder sprang in mot omklädningsrummet för att hitta en ny, ren tröja med rätt nummer. När det tog för lång tid fattade Thomas Schaaf beslutet att skicka in Rosi.

– Det var taktik av materialaren. Han kan springa snabbare, men han ville inte, garvar Rosenberg.

Well done, son.

•••

De andra matcherna igår hade förstås också sina historier. Partizan höll på att kasta bort sin plats, men moralade sig tillbaka tack vare gamle Crvena Zvezda-idolen Cléo. Braga imponerade i Andalusien. Men eftersom det idag är dagen då Tottenham Hotspur möter Young Boys hemma på White Hart Lane, och dagen efter att Basel gled in i Champions League utan att blinka så kan det väl vara på sin plats att låta Behrang Safari förklara det schweiziska fotbollsundret in so many words.

– Lagen satsar ungt. Kolla på Xherdan Shaqiri hos oss, ”Schweiz Messi”. Han är arton, men riktigt, riktigt bra. Och han får chansen.

Han är från Kosovo, va?

– Ja. Och har har en grym teknik. Det kommer fram många unga spelare nu, Zürich och Grasshoppers satsar också ungt. Och det som Young Boys gör visar hur bra ligan är. Nästa år får vi en direktplats till Champions League.

Det är en mindre liga (tio lag sen sju år tillbaka). Ger det högre kvalité?

– Kanske. Men det är rätt tråkigt att möta samma lag hela tiden. Det är därför de här matcherna, i Europa, betyder så mycket.

Det går bra för Schweiz på ungdomssidan. Är det hela förklaringen?

– Dels det, det är mycket ungt, och många utlänningar. Det har lyft kvalitén.

Och där har vi slagit ihjäl en kvart till. Hail Mary, full of grace. Och så vidare.

/Simon Bank

Dio mio. Mein Gott.

Det var en kväll för de stora, vackra, feta, varma, italienska sagorna, det här. För Di Natales lojalitet, och för Cassanos genialitet och för Pazzinis lekfullhet.

Men nä. Det blev en kväll för den europeiska toppfotbollens egna galenpannor, för Klaus Allofs och Thomas Schaafs svängdörrskollektiv, laget som vinner med 3–1 på onsdagen för att förlora med 4–1 på lördagen och gå till Champions League på tisdagen.

Ja, ni vet ju.

Men för att betona själva vidden av vem det var som slog upp svängdörrarna just den här kvällen, som plockade upp Werder ur gyttjan och bjöd in dem till landet av mjölk och honung, så ska vi berätta lite om Markus Rosenbergs status i Bremen.

När utmärkta magasinet 11Freunde häromveckan gav ut sin guide inför årets Bundesliga hade de en återkommande kategori för samtliga klubbar: Att utse lagets Skandalnudel. Ja, Skandalnudel är precis vad det låter som – en bråkstake och skandalmakare.

I Bayern pekade de på Philipp Lahm, mannen som dömde ut hela klubben i en intervju under brinnande säsong i fjol. I Schalke var det förstås Metzelder, Dortmund-hjälten som bytte sida.

I Werder fick de anstränga sig lite, helt enkelt eftersom det inte finns några skandaler att tala om i den klubben.

”Vi tar en alternativkategori” skrev 11Freunde. ”Clownnäsa! Den måste svensken Markus Rosenberg ta på sig, eftersom Werder-fansen vid upprepade tillfällen utnämnt honom till säsongens sämste spelare”.

Om det var en kväll för spruckna drömmar i Genoa, om det var en kväll då Riccardo Garrone stoppade ner sin mercato-plånbok i den innersta fickan igen, så var det också en kväll då en clown tog av sig sin näsa och bytte om till stålmannendräkt. Werder vann på att de var fysiskt starkare, att de orkade mer, att de hade Marin som kunde Litbarski-tvåfota, att de hade rutinen – och att de hade en svensk som inte gett upp.

Jo, jag ville verkligen se Samp i Champions, men om nu nån tvunget skulle stoppa dem så fick det gärna vara Markus Rosenberg, pojken som var så snäll att hans pappa Paul tyckte att han borde blivit präst istället för proffs.

/Simon Bank

…jo, det blir visst roligare än sådär. Om man tycker att sånt här är roligt.

Jag satt där jag satt, minding my business, och gav mig på en googling i all enkelhet:

Adriano + Weight Watchers.

Och jag vet inte vad som är roligast. Att jag landade på bloggen ”Simon Food Favourites” – eller att det var just här jag landade.

Vad tycker ni?

/Simon Bank

Det bästa med att ha en blogg med lite tid på nacken? Att man kan reprisera sig själv och komma undan med det.

För lite mer än ett år sen skrev jag om Zlatan Ibrahimović och hans barndomsidol. Fenomenet. Geniet. El Gordo. Ronaldo.

Ja, han har ju härmat idolen steg för steg, det är liksom bara att pricka av dem. Det var det vi gjorde i fjol, och nu finns det all anledning att påminna om det. Så det gör vi:

 
Steg 1:
Flytta hemifrån och etablera sig i en holländsk storklubb som tonåring?
CHECK.
CHECK.
 
Steg 2:
Flytta till Sydeuropa, etablera sig som superstar i en superklubb?
CHECK
CHECK
 
Steg 3:
Gå till Inter. Göra succé, ha en del skador, avsluta lite surt med fansen?
CHECK
CHECK
 
Steg 4:
Dra vidare till en spansk jätte, presenteras som en megavärvning?
CHECK
CHECK

Steg 5:
Flytta tillbaka till Milano, men till fienden Milan?
CHECK
…check?

Steg 6:
Ja, här går vi förstås händelserna i förväg, men om vi nu ska följa fenomenprofetian så borde Zlatan alltså flytta hem till Sverige om ett par år, köra ett par träningar med MFF för att sedan skriva på för… ska vi säga Helsingborgs IF?

Javafan, jag sitter på redaktionen och kollar på klockan. Det blir inte roligare än så här.

/Simon Bank

Ja, om ni inte redan sett det så har alltså Yoann Gourcuff för en timma sedan blivit klar för Lyon. Priset för Lyon är upp till maximalt 26,5 miljoner euro. Priset för fransk fotboll är att den just blev ytterligare lite mer polariserad och trist.

Just som Lyon bjudit in till spel om herraväldet visar de mer än de någonsin gjort förut vilka det är som bestämmer i Frankrike. Eller vem. The greatest trick Jean-Michael Aulas ever pulled was convincing the world he didn’t exist. Eller nåt.

Grattis, Lyon, som får en av Europas bästa spelbyggare. Grattis, Kim Källström, som får träningslära sig café crèmes av en mästare. Grattis Gourcuff, som får en nytändning han verkar behöva. Men jag är inte säker på att vi ska gratulera franska ligan riktigt än.

/Simon Bank

Inget är klart förrän allt är klart men…

…det finns delar av Milano där det här är mer populärt än i andra.

Om man säger.

/Simon Bank