Cup night i Europa – och det fina med cupkvällarna är ju att de i mångt och mycket reserveras för de unga och sugna.

Jag ägnade mig mest åt Samps Marassa-massaker mot Inter (1–0, 2–0, 3–0), i skuggan av Mind Master Mous utbrott i tisdags. Om ni inte noterat det så har vi alltså att göra med ett helt nytt Sampdoria i år. Pazzini (mål i sex raka nu) och Cassano är ett löjligt rörligt litet tvåmannaanfall, även om de fick hjälp av ett pinsamt slappt Inter-försvar. Pazzini är 24, Fantantonio är 9 år 26.

Och, just det, Super-Mario Balotelli fick bäras ut efter att ha försökt betäcka ena stolpen. (skratta ni, men det var så Peter Crouch blev till en gång i tiden)

I Spanien såg vi genombrottet för en ung, argentinsk spelare. Barcelona var halvvägs ute ur cupen i kylan på Mallorca när Leo Messi, 21, klev fram och löste upp alla knutar. Han kommer att bli nåt, den grabben.

Här är hela storyn. Quite a thriller.

I finalen i maj går Barça mot Athletic Bilbao, som gav Sevilla the Sampdoria Treatment inne på ett heltänt La Catedral. 3–0 på en dryg halvtimme. Målskyttarna Martinez, Llorente, Toquero är 20, 23 och 24 år.

I Tyskland håller Bayern på att tappa precis allt. I kväll: sin cuptitel. Målshow på LTU Arena, sex mål sista 35, och Bayer Leverkusen gjorde fyra av dem.
Barnetta, 23, klassavslutade. Chilenaren Arturo Vidal, 21, Janne-Eriksson-nickade in 2–0, Nationalelf-strikern Patrick Helmes, 25, gjorde ett opportunistiskt tredje och när Bayern jagade kvittering stack Stefan Kiessling, 25, iväg och gjorde 4–2.

Mer mål, förstås, när det handlar om svänggänget Werder Bremen. 5–2 mot Wolfsburg:
0–1 Diego, 25 år.
0–2 Mesut Özil, 20.
1–2 Edin Dzeko, 22.
2–2 (fin droppnick) Edin Dzeko, 22.
2–3 Diego, 25.
…och de två sista av Pizarro, som vräker in mål i år. Här är hela kalaset.

Frankrike har ju en tradition av cupskrällar (Châteauroux, Clermont, Calais) – och de gillar sina traditioner.

I kväll åkte båda fjolårsfinalisterna ut. Lyon mot Lille, PSG mot division III-gänget Rodez. Paris spelade dessutom med absolut starkaste elvan. Rodez hjälte? Mittfältsliberon Jérémy Choplin, 24, som gjorde 1–1 och 2–1.

– Vi ska fira rejält, men utan alkohol. Vi har ju en viktig match mot Liboirne på lördag, sa Rodez-mittfältaren Freddy Castanier.

De spelar alltså för att hänga kvar i trean.

Jag har inte sett några bilder från Rennes, men noterar att målen mot Gourcuffs Lorient (3–0) gjordes av Briand, 23, Danxe, 22, och Ekoko, 21. I kvällens stora nummer möttes ligans två bästa mittfält – Lilles och Lyons – i en talangtävling.
Lille vann, efter att den belgiske elvispen Edien Hazard, 18, rullat fram Nicolas Fauvergue, 24, till 3–2 en bra bit in på stopptid.
Då hade Hazard och Tony Mounier , 21, redan gjort varsitt mål.

Annat smått och gott?

Ja, om ni tjatar så.

Lite grekiskt, kanske? Panserraikos hade gott om startspelare borta, men skickade ändå in Panathinaikos (utan Mikael Nilsson) i skamvrån i grekiska cupen. 2–3, tack och hej. Försvarsspelet såg ut ungefär så här (målskytt: turkiske Deniz Baykara, 24 år).
På andra sidan stan firade Olympiakos ett av fotbollseuropas märkligaste öden, när 22-årige Matt Derbyshire – Blackburn-lånet ni vet – sänkte Paok och ordnade en plats i semin.

Och kvällens finaste ynglingsmål? Vi vänder blickarna mot Holland och ser den österrikiske långskånken Marko Arnautovic, 19, förlängningslobba så här läckert mot De Graafschap.

Så. Där har ni hela, härliga cupkvällen. Med åldersgräns, alltså. Det roliga med cuperna är att de unga släpps fram – och igår var det närapå bara grabbar under 25 som märktes.

Fast innan vi släpper målfrossandet har vi förstås lite ligaläckerheter att bjucka på också. Som att…
…van der Sar spräckte sin egen magiska nolla.

…Hammers snyggkombinerade fram Carlton Cole.

…att Scott McDonald har kollat på Zlatan-videor.

…och att the Spurs go marching on.

Sådär, nu ska jag bara komma på en rubrik till det här paketet innan jag går in i dimman.
Som tur är finns det ju inspiration. Tänk bara på Leeds. Häromveckan slog de ju Peterborough (”Posh”) med 3–1 efter två mål av Jermaine Beckford.

Rubriken?

Ja, vad tror ni egentligen?

/Simon Bank

De dog med stövlarna på.

Manchester United manövrerade ut Spurs från elva meter, och det finns inte mycket att säga om det. Eller, det finns det förstås, men det sägs till att börja med i morgondagens tidning.

Det var en bra match, en usel förlängning, Ronaldo kunde fått straff istället för en orättvis varning, John O’Shea borde förstås åkt ut, Didier Zokora och Ben Foster var the men of the match – och Ryan Giggs är en titan bland titaner och en gigant bland giganter.

Så.

Annars då?

Eftersom vi slöat lite i helgen kan vi kanske börja med kvarsittning i lite lördagsläckerheter. Chelsea krånglade sig till 2–1 mot Wigan, men mest minns vi att John Terry – av alla jävla människor – gått i Gislason-kurs och lärt sig karate-kidda in mål.

Tappra Everton gjorde två klassmål av olika sort. Dels gjorde Cahill en Cahill, dels svarade Saha för helgens mest målmedvetna mottagning.

Villa? Jo, John Carew Carew is bigger than me and you – men the villains glömde att låsa skåpet där de stuvat undan sin CL-plats. Så Stoke kom tillbaka, gjorde två mål sista minuten och gav Arsenals något att vara glada åt den här helgen också. 

•••

Om Tyskland var lite målfattigt, för att vara Tyskland, så bjöd franska Ligue1 i alla fall på en ny rackarrökare från ASSE-japanen Daisuke Matsui (mannen som uppfann skorpionpassningen)

Det ojämförligt tyngsta målet i hexagonen gjordes däremot av OM:s nye brasse Brandão, som var på väg i raketfart rakt ner i fiaskolådan. Storyn bakom hans namn? En släkting såg honom spela som liten och tyckte att han ”satte eld på hela planen”. Ergo: Brandão.

Och just det, Kim Källström dyngade in ett mot Petter Hansson och gänget i Rennes, hans andra för säsongen. Matchen slutade 1–1. Kims mål har ni här.

Sorry, fel länk. Här är rätt.

Och Lotta Schelin ville inte vara sämre. Hon gjorde också mål för OL i går, i 6–0-matchen mot Nord-Allier. Inga bilder därifrån, sorry. Lyon leder ligan med sju poäng.

•••

Holland, då? säger ni. Jodå, där är det fortfarande spel mot ett mål. Blivande mästarna AZ gav svensk-Groningen en master class i huvudspel, innan Belgiens superstriker Moussa Dembélé avslutade kalaset med en Moussa-mörsare.

Lördagens Vart-Du-Än-Vänder-Dig-Har-Du-Rôva-Bak-Award hamnade i Grekland och hos Ergotelis ungerske målvakt Zsolt Posza. Och i Belgrad hade vi evigt derby mellan Partizan och Röda Stjärnan, bevakat av en reprissugen serbisk television. Moreiras 1-1 kom efter fem av sex utdömda stopptidsminuter. Är ni sugna på att få lite feeling för själva atmosfären så är det här en fin liten snutt från när sydkurvan hyllar Partizans baskethjältar före avspark. De har precis gått till slutspel i Euroleague, långskånkarna.

Helgens frisparksfyrverkeri? Mallorcas Arangos – i hård konkurrens med Lazios Zarate (1,10 in), Vitesses Nick Hofs (0,35) och Bochums Christian Fuchs mot Cottbus. Och om vi nu ändå är uppe i Tyskland så är det skönt att se att skyttekungarna beter sig kungligt. Toronin för Tabellführern Hertha, Grafite och Dzeko för ett revanschsuget Wolfsburg.

•••

I Spanien hängde Cazorla två nere i Sevilla. Det första var ett slagskott av den våldsamma skolan.

I Madrid noterar vi att Messi målade i en match för 50:e gången sen han kom till Barcelona. För första gången förlorade Barça ändå. Och, jo, matchen mot Atleti var av den sorten att ni borde se varenda mål:
0–1 Henry bredsidesporr
0–2 Messi va-va-voom
1–2 Forlán dödsdykare
2–2 Kun målskyttsmål
2–3 Henry öppet mål
3–3 Forlán striker-straff
4–3 Kun Kun-klimax

Trots allt, trots jublen och extasen – så var kvällens starkaste ögonblick ett av sorg. Den tysta minuten för att hedra nioårige Atleti-grabben Diego Alcalá Rivero (som dog när taket till en avbytarbänk lossnade och föll över honom) hördes hela vägen till himlen.

•••

Vi flyger lite österut, till stöveln, och här behöver jag hjälp.

Hur i hela världen kunde Palermo vika ner sig så totalt i en match som handlade om ö-hedern?
0–4 mot Catania, och när det gäller målkvalité är det bara att buga sig för Mascara som har anmält sig till kampen om årets mål. I år igen.
(Det här påminde lite om Bobos mot Siena häromåret, inte sant)

•••

Längre norrut bjöd Inter och Roma på målkalas och 3–3. Snyggast? De Rossis Michael Jordan-nick.

…och ännu längre norrut kan vi konstatera att Cassano och Pazzini älskar varandra. Pazzinis femte raka med mål, han ska nog trivas i Genua.

•••

Sådärja. Saknar ni något så får ni kontakta myndigheterna.

I London har vi redan hunnit en bit in på natten, och medan ni förbereder er för en ny, tung arbetsvecka så kan ni väl mobilisera åtminstone lite medkänsla för dem som haft en jobbigare helg än vad ni haft.

Som Jamie O’Hara.

Som Xabi Alonso.

Eller Maddox Pitt-Jolie.

Being a football fan sucks, sometimes.

/Simon Bank

Ursäkta en lam helg här på bloggen, men det känns inte som att varken ni eller vi hade behov av så mycket mer fart.

Fotbollseuropa tog liksom hand om  den saken åt oss.

Var ska vi börja någonstans? Med Barcelonas derbyduvning? Med Prins Podolskis Panik? Med Reals och Raúls rackarhalvlek? Eller med det anemiska Arsenal?

Närå. Vi ska börja med att lyfta på  hatten för Vasilis Koutsianikoulis.

Pojkspolingen har redan nosat på det grekiska a-landslaget, och i en liga där Aten-klubbarna gör lite som de vill har han stuckit hål på de pompösa fastlandslirarna flera gånger om.

Hans lag, Ergotelis, är traditionellt Kretas andraklubb efter OFI. De har bara vunnit sju matcher i år och är lite illa ute. Det speciella är att tre av de där vinsterna har kommit mot Panathinaikos (2) och Olympiakos.

Så här gjorde 20-årige supertalangen Koutsianikoulis mot Pana i höstas. Och igår svarade han för den här sanslösa bollmottagningen när Ergotelis sänkte det osänkbara Olympiakos.

Koutsianikoulis svarade alltså för helgens bästa förstatouch. Näst bäst? Den lille buddhan Ivan de la Peña, förstås – före Espanyols osannolika 2–0-mål. Ni får hela kalaset här, komplett med ett par väldigt taggade amerikanska kommentatorer.

Real Madrids sexiga förstahalvlek har ni förstås redan sett. Liksom att Henok Goitom skallade in sitt sjunde för säsongen. Men ni kanske missade helgens galantaste furbo-ögonblick?
Glöm Adrianos handsassist i Bologna– Almerias mini-argentinare Pablo Piatti lyckades i ett och samma moment a) ta ner bollen med handen, b) filma, c) dyka in i straffområdet – och e) få straff.
De spanska domarna är näst sämst i de stora ligorna, bara de franska är sämre.

Och apropå Frankrike: Lyon tog strupgrepp om ligatiteln (deras åttonde raka) i helgen. Ironi att uppskatta: Det var arvfienden/grannen St Etienne som hjälpte till mest och snyggast, med den här kärleksfulla vänsterbredsidan av läckre Blaise Matuidi.

Annars var det min gamle älskling Vahirua som låg bakom omgångens finaste franskmål, med sin blindyttersida till Gameiro – som i sin tur Gourcuff-snurrade bort tre man. Lorient förlorade ändå, 1–2 mot Socheaux (no poetry pun intended).

Låt oss så blicka österut.

Det är verkligen värt att göra det i år. Süperlig är på väg att flytta från Istanbul till Anatolien i vår. Sivasspor vann igår igen och unge tränaren Bülent Uygun (som i början av sin karriär lär ha sovit utanför Fatih Terims port för att få snacka taktik med honom) må vara kontroversiell – men han vet hur man bygger ett lag.

Sivasspor saknar stjärnor, men leder ligan. Och linjen mellan ”soldaten” Bülent Uygun och Lars Lagerbäck är kortare än man kan tro. Båda två har utvecklat sin spelidé efter inspiration från Perreiras VM-spel med Brasilien 1994. Riskminimering och rappa omställningar.

Och nu leder de. Medan Fenerbahçe åkte på lite pinsamma 0–1 mot Genclerbirgli och Galatasaray åkte på extremt pinsamma 2–5 (2–5!) hemma (hemma!) mot ex-jumbon Kocaelispor (ex-jumbon Kocaelispor!). Taner Gülleri gjorde 1–1, 1-3, 2–4 och 2–5 med samma, heta högerfot.

Innan det här rusar iväg och blir långt för långt alldeles åt h-e förbannat überlångt så sammanfattar vi resten i punktform:

•I Lissabonklassikern visade Derlei och Liedson att Bayern München inte ska slappna av.

•I Tyskland visade Bayern München – och Prins Podolski, mot sitt älskade Köln – att de redan slappnat av för mycket. Och 20-årige Daniel Brosinski visade hur man ska göra när man debuterar i Bundesliga.

•Stuttgart–Hoffenheim bjöd på en finfin shoot-out med Mario Gomez och Demba Ba i huvudrollerna, i Wolfsburg fortsätter lill-bosniern Edin Dzeko att raka in kvalitetsmål på löpande band, och Diego Klimowicz cyklade hem en poäng åt Bochum.

•England? Tja, det intressantaste var förstås att C-Ron är tillbaka – och att Mark Hughes all but ordnade ligatiteln åt pappa Alex Ferguson. Allt tack vare golfaren, walesaren, spelaren Craig Bellamy.

•Och så Italien, sist då. Adrian Mutu hängde sitt sjätte på fyra matcher, Fiorentina fortsätter göra stopptidsmål – och ligger nu på CL-plats. Och på temat ”det är aldrig för sent” sorterar vi också in Clyde Seedorf, som trots allt inte är helt värdelös för Milan riktigt än.

Har jag glömt nåt?
Jo, det skulle väl vara fortsättningen på storyn om John Mensah som jag skrev om tidigare i veckan. Ni vet, en supporter i Le Havre skrek en massa rasistisk dynga efter honom och blev visad från arenan.

Nu har klubben gett sin syn på saken, och ska man sammanfatta den i två ord så är det de här:
Silkesvantar Av.

”Le Havre fördömer uppträdandet starkt, det är inte värdigt en supporter till Ciel et Marine. Klubben kommer att lägga till ytterligare till det uttalade straffet, och reserverar sig rätten att ta till drakoniska mått mot honom”.

Drakoniska mått. Med det tycker jag vi startar vår vecka.

/Simon Bank

Dagen efter. Ja, inte som för Erik Niva, antar jag, som var på norrländskt 40-årskalas i går – festvärldens motsvarighet till ett Iron Man – men ändå.

Jag tog med Expressens junior Victor Melander ut i Milano-natten och lärde honom allt jag kan. Det tog två minuter. Resten av natten ägnade vi åt kärleksfullt tillagade filetti på en nattöppen restaurang, och åt att diskutera vad Sulley Muntari egentligen menade med sin målgest.

Min gissning?

Han uppskattade penisstorleken hos det tiotal Juventini som hånade hans ursprung strax före målet.

Och nu är det dags för dagens På Spåret.

Vi börjar på Öarna, med att konstatera att William Gallas sannolikt är världens sämste fotbollskapten. Hans utspel fick Arsenals mittförsvar att spela upp en alldeles egen Benny Hill-sketch uppe på Rowsley Street. Robinho kompletterade 3-0-förnedringen med en socker-chip.

Annars var det en udda dag i England. De stora misslyckades med att göra mål – och Johan Elmander lyckades. Odd.

Vidare in till fastlandet, där Saint-Étienne börjar inse att de gjort en historisk felrekrytering när de plockade in Alain Perrin som tränare. Men de kan i alla fall glädja sig åt att Lyon-basen Aulas fick äta upp det han sa om att han ”älskar Ludo Giuly”. Giuly, den ende i toppfotbollen som måste hoppa för att nicka in markpassningar, gjorde just det mot Lyon. Och Valenciennes bjöd på rena rama Trav365-passningsspelet mot Sochaux.

Mer franskt, en bit norrut.

Franckie went to FC Hollywood, och fortsätter göra mål varje match. Ribérys frisparksknorr mot Cottbus höll Bernard Genghini-klass och hade gjort honom hetast i Europa.

Om det inte vore för Vedad Ibisevic, förstås. Höstens bosnier, en noslängd och mer före Wolfsburgs 22-årige långskång Edin Dzeko.

Är ni inte mätta på Italien? Okej, då. Vi konstaterar att Gilardino inte bara lärt sig filma, utan att Adrian Mutu dessutom plockat upp Tottis avlagda gamla skedstraff. (Och om jag glömde att berätta det så kan Schalkes Farfan det tricket också).
Längre ner i hierarkin kan det vara värt att påpeka att gamle Billy Costacurta rullat igång sin tränarkarriär med den äran i Mantova. Han tog över ett krisgäng, ledde dem till tre raka 2-1-vinster innan det blev förlust i Ancona i går.

Billy är alltså het. Det är inte Henok Goitom, som inte spelat en sekund sen den där utskåpningen på Camp Nou – eller, för den delen, sen han gick ut och sa att han ville sänka Real Madrid. Och det lär inte bli mer på ett tag, eftersom Valladolid gick bärsärkargång mot Villarreal och gav de gula u-båtarna deras värsta halvlek sen lektionen mot Real Madrids holländska koloni för mer än ett år sen.

Apropå Real Madrid, så är Schuster i dag extra glad över att Schneijder ägnat veckan åt att studera Kim Källströms skott-via-back-i-mål-trick.

Och, innan vi stänger den eurocentriska butiken för den här gången – lite lösgodis:

Andreas Isakssons PSV behövde exakt 23 minuter på sig för att göra fyra på Heracles. Maza Rodriguez gjorde det snyggaste, en rackarrökare…

…som mycket väl kunnat vara dagens långskott, om det inte varit för att Olympiakos CSKA-köp Dudu har en rätt fin vänsterfot.

Och om ni gnäller över vädret hemma så ska ni vara glada att ni inte spelar er fotboll i Polen. Inte så mycket för vädrets skull som för att man måste jobba sig upp för 30 trappsteg för lite hederlig crowd-pleasing.

…fast handlar det bara om väder så vette fan om inte dagens hederspris går till transylvanerna i FC Brasov.

Sådär ja. Nu vill hotellet sparka ut mig, så det är på tiden att vi går vidare med våra riktiga liv.

Vi hörs om ett par timmar, hörni.

/Simon Bank

Diego debuterade, Terry tramsade och Källström tjongade.

Ja, och så ska vi försöka få med lite vid sidan om allfartsvägen också.

Men det uppenbara först. Sverige förlorade i Amsterdam, och det hjälpte inte att Kim Källström gjorde matchens snyggaste mål med högern. Hollands 3–1 kan vi visa också, för att Dirk Kuijt är en sympatisk fiskargrabb (och så att Andreas Granqvist kan få veta varifrån han kom).

Kvällens största begivenhet var, på något vis, förstås Guds återkomst till världsfotbollen. Skottland betalade 14 miljoner för att få Argentina och Maradona till Glasgow.
De fick en fokuserad, cool, 4-4-2-spelande Diego – och ett fint klappklapp signerat sköna EZ-maffian Tevez-Gutierrez-Rodriguez.

Öarnas näst gladaste sydamerikan hittar vi i Irland, iklädd polsk tröja. Roger Guerreiro fick ett lite för snällt försvar mot sig för att inte göra 2–0, och Polen avslutade onsdagen med ett gammaldags östeuropeiskt vådaskott av Shakhtar-råskinnet Lewandowski.

Åter på fastlandet är det bara att konstatera att tyska målvaktskåren inte är vad den varit. Eller, René Adler var väl ganska exakt vad Toni Schumacher var när José Brown hängde 1-0 i VM-finalen 1986. The next big thing i engelska målvaktskåren, Scott Carson, var väl inte heller så stor om vi ska vara ärliga – men det gav i alla fall Patrick Helmes chansen att hedra sin hädangångna golden retriever Emmy.
Jaja, England fick matchen ändå, trots att Tyskland var bättre mot slutet. Terry with the header.

Villa och Torres gör mål, det vet ni redan. Ge dem sen lite skön Xavi-service så kan det bli riktigt vackert.

I den gamla världen spelade två väldigt olika striker-typer 1–1. Tonis var, föga oväntat, snyggare än Gekas.

…och om det är läktare ni går igång på så var det förstås Österrike-Turkiet och den grymma turkimmigrant-invasionen som gjorde er kväll.
Österrikarna påminde oss om varför deras fans ville att de skulle läma w.o i EM. Fast Tuncays chip är fin, det ska man ge honom. Mannen pressade ju dessutom in ett hat-trick på slutet. På andra sidan gränsen gick sedan gamle Spurs-Sampdoria-snidaren Reto Ziegler (Tobys grabb) och skruvade in 1–0 på Finland.

Annars då? Vad har vi?

Kvällens frispark hängde ju Georgijev mot Serbien. Vilket ju var en klen jävla tröst, med tanke på att de släppte in sex mål – TROTS att gamle Milosevic missade TVÅ straffar första kvarten. Savo gjorde två mål, men det snyggaste han bidrog med var en passning till Jovanovics 2–1-mål

Från Afrika noterar vi slutligen att kontinentens egen Maradona, Egyptens Aboutreika, fortfarande vet hur man gör iskalla små karameller till mål. And the commentary is a bit of a treat as well.
Benin fick bara ett tröstmål, fast jag vet inte om det tröstade nån. Skulle väl vara nån HIF-fanatiker i så fall.

När det gäller det vi inte kan se, men bara notera – så har vi ju alltid det faktum att Hoffenheims egen happy camper Vedad Ibisevic gör mål för Bosnien också. Två stycken, när de slog Slovenien med 4–3.

…och för alla scousers som undrar vad Igor Biscan gör nu för tiden, så ska ni veta att han just nu är upptagen med att bli utvisad i Dinamo Zagreb i sensationella förlustmatcher (deras första i ligan på två månader) mot lag som Rijeka.

Det var nog det hela, innan Sydamerika är i mål, men det lär vi få anledning att återkomma till – ty just i detta nu gör Mexiko självmål mot Honduras och sätter en viss Mister Eriksson i, som det heter på värmländska, en jävvla sitts.

/Simon Bank

Gomorron!

Först som sist tar jag på mig en hatt, så att jag har något att lyfta på för Kalmar FF.

Och vad hände annars då?

Jo, vi kan konstatera att Napoli verkligen har exakt den president de behöver. Så här sa poeten/filmmagnaten/fadersgestalten/presidenten Aurelio De Laurentiis efter ett hårdsmält 0–1 (självmål med tre kvar) mot Milan på San Siro:
– Jag ska inte klaga på domaren, för jag kommer från filmvärlden och måste ju göra filmer som folk vill se, inte bara såna jag vill se. Jag vet hur man anpassar sig.

Vujadin Boskov-klass där. Och grattis till Milan, som leder Serie A för första gången på fyra år.

Mer från Italien? Jo, två av de allra finaste projekten – ”Marinhos” Udinese och Gasperinis Genoa – spelade 2–2, och inte ens på fjärde reprisen fattar jag hur Quagliarella fick in sin volley.

Catania gav en lektion i hur man inte spelar försvarsspel med fem minuter kvar, och Piacenza-lånet Houssine Kharja gav Siena vinst i Toscana-derbyt mot Fiorentina.

Både i Serie A och Serie B var det annars en helg för huvudspel. Bäst? Cagliari, som gav en masterclass i nickar. Aquafresca två, Daniele Conti ett och jada jada Jeda Jeda så var det 5–1 mot Bologna.

På öarna var dagens clou förstås det första East Midlands-derbyt på tre år: Derby–Nottingham Forest 1–1, och det var lika lite en 1–1-match som Anine Bing är schartauan.

Jag har ingen särskilt bra video att bjuda på (vare sig av derbyt eller Anine), men det räcker en bit med ord: Åtta varningar, en utvisning, ett självmål och ett riktigt mål av Emanuel Villa och så 1–1 en bit in på stopptid.

Då började det hända grejer på allvar. Domaren ger Derby en tveksam straff, ett inlägg som går vidare in i mål samtidigt som han blåser. Forest-keepern Lee Camp (som spelat för Derby) gör en grym räddning på straffen, men på en efterföljande hörna nickar Addison in 2–1 för Derby – ett mål som obegripligt döms bort.

1–1, alltså. Och alla var vansinniga på domaren.

Nu ska ni fråga ”vem dömde då?” och när ni gjort det svarar jag att det gjorde Stuart Attwell. Jodå, samme man som dömde in Readings spökmål mot Watford häromveckan.

Good year for him.

I Spanien fanns inget som gick upp mot Xavis drömfrispark från i lördags, även om den gamle pichichin Raúl återigen visade att han är världens mest komplette striker det här årtusendet. En fin nick räckte bara till 1–1 mot Almeria.

Lite kvickt kan vi ta in att Benfica-lånade David Suazo fortfarande kan göra Suazo-mål, han hade bara glömt det i Inter. Benfica vann med 2–1 mot Vitória Guimaraes. Och i Argentina avgjorde Boca-geniet Riquelme seriefinalen mot San Lorenzo med sitt livs märkligaste frisparksmål.

Men – säger ni nu – gjordes det inga snygga mål då?

Jo, det är klart. Men dom har jag sparat till sist.

Söndagens topplista, bakifrån och fram:

3. Tomasz Zdebels rackarvolley för Bochum mot Dortmund.

2. Rafik Djebbours bicicleta efter lite, ska vi säga, oortodoxt förarbete (AEK vs Asteras Tripolis).

1. Karim Benzemas fullkomligt sanslösa solonummer mot Le Mans. Jag tror visst att jag håller honom som en av världens tre bästa spelare just nu.

Så, det var det hela.

Fast, just det, jag glömde att vi måste uppdatera den här listan också.

Richard Dunne’s dunne it again. Han kan bara inte låta bli.

Nudå: Välkommen till en ny vecka, allihop.

/Simon Bank

Nedan ser ni vad ”wow” står för. Töntigt serietidningsord kanske, men kom ni upp med något bättre, mitt i natten, efter en artikel och med krönika och deadline som väntar…

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/championsleague/article3601528.ab

Jag fick alltså i gång José Mourinho med en fråga om Zlatan, precis innan presskonferensen var slut. The Special One blev inte sur, bara intensiv och gav mig precis den sortens snack man måste få efter en så seg match som den i går kväll, för att kunna göra något intressant till tidningen. Nattchef Hebbe tackade och tog emot.

Här är också krönikan. Nu är det dags att flyga hemåt.
I morgon avslöjar jag vinnaren i 10-tävlingen.

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/wegerup/article3601552.ab

(Och rubben på nätet, ”på plats i Turin är förstås fel. Det var i Milano. Men som altlid har vi som skriver nada med rubbarna att göra. Och, ska tilläggas, de är för det mest mycket bra, det är ingen lätt konst att sätta rubriker).

/Jennifer