Andreo Unosoli, ja, honom hade jag ju lovat att skriva om.
Mannen som reste lika mycket i jobbet som Niva.

Om honom står att läsa i Bo Strömstedts mäktiga bok om Expressen, en bok vi alla fick som jobbade där, åtminstone då maken och jag var anställda där på 1990-talet. Andreo Unosoli finns med där i en av alla fantastiska beskrivningar av tidningsmakar-världen.
Och visst var mycket roligare förr. Därmed inte sagt att det var bättre.

Andreo Unosoli (har för mig att det var namnet, har ju inte boken här för att kolla) var en fingerad korrespondent. Redaktionen på Expressen uppfann honom som en kul grej och snart var han på väg kors och tvärs över världen för att skriva artiklar om allt ifrån krig till galaceremonier (dock inte fotboll). Han reste med en fart och rörlighet som ingen kunde efterapa.
På Aftonbladet  visste man att det var en fejk och gnisslade tänder ända tills någon en natt kom på den geniala idén: ”Vi tar livet av karljäveln”.
Nästa dag stod att läsa i Aftonbladet att den berömde Expressen-korrespondenten Andreo Unosoli tragiskt förolyckats osv..:”
Allt detta ska alltså verkligen ha ägt rum.
Briljant och väldigt annorlunda mot i dag. Naturligtvis var det fel, rent etiskt, men samtidigt också ett tecken på en galen kreativitet som i dag ofta saknas.
Dessutom skulle grejen i vårt skvallriga internet-samhälle varit ute på bloggar och i branschmedier på nolltid.

Om den här historien står i alla fall också att läsa i Jan Guillous ”Det stora avslöjandet” som han skrev delvis när han satt i fängelse efter IB-affären. Guillou har ett annat namn på den fingerade korren men berättar storyn väldigt målande.
Överhuvudtaget är ”Det stora avslöjandet” en oerhört rolig bok,  med en intressant inblick i det 70-tal som i alla fall inte jag har mer minnen av än barndomens tidigaste. Boken handlar om hur Guillou får jobb på en herrtidning, mer eller mindre av en slump, och skildrar sen journalistbranschen, både på redaktioner och krogar och i sovrum på ett elakt och väldigt roligt sätt. Allt självupplevt.

/Jen