4–0.

Först när matchen är slut, när alla rinner ner från läktarna som lyckligt sockervadd, ser jag den där röken som alltid lägger sig över Camp Nou när det är kvällsmatcher.
Jag brukar alltid tycka så mycket om den, men ikväll glömde jag att titta upp. Det fanns liksom för mycket som hände på annat håll.

4–0.

Vad säger ni?

Det kan verkligen ha varit den bästa halvlek jag sett ett klubblag göra. Mina invändningar sparar jag till tidningen, för just här och nu – med room service, nåt kallt att dricka och Gombrowiczs Dagbok som väntar – känns det bara alldeles för perfekt för att tjuras ner.

Barça lekte boll som bara de gör, och Bayern sprang in i sitt värsta trauma någonsin på den här arenan. Och då har de ändå att jämföra med. If you know what I mean.

Det började ju rätt illa för Barcelona. Före avspark spelades den där nya, ohyggligt sega klubblåten Boig per tu upp, och den där biten kan ju mycket väl vara det största estetiska snedsteg fotbollsvärlden sett sedan Napoli gav Kalle Corneliusson tröja tio.

Men när matchen började…
Bayern höll ju helt enkelt inte ihop. Det är lätt att konstatera. Mot världens skickligaste passningslag måste man skydda området kring boxen som den sista droppen vatten, men Klinsmann har byggt ett hysteriskt osäkert och oorganiserat lag.

Demichelis och Breno (”världens bäste back” som Uli Hoeness sagt) hade bara spelat en match ihop den här säsongen. Butt i målet har bara spelat en match över huvud taget. Och resten såg jag inte ens.

Bild, sportjournalistikens ständigt sansade sanningsvittnen, gav samtliga Bayern-spelare sex (lägsta möjliga) i betyg. Motiveringen om Christian Lell säger en del om hur tonläget kommer att vara kring Säbener Straße i veckan:

Rätt betyg för honom är inte uppfunnet ännu. Åskådare, felplacerad, efteråt-löpare, främst mot Messi. Eftersom vi inte kan ge en sjua eller åtta till Lalla…, äh, Lelli, så får även han en sexa.

I övrigt kan jag bara som kortast notera…
…att Barça nu inte släppt in mål på fyra matcher – vilket nog är viktigare för dem än ensataka offensiv-shower om de nu ska vinna CL.
…att Rafa Márquez tog en oetisk proffsvarning genom att maska i slutminuten, därmed är han avstängd i München. Förnedring, kallas det.
…att Bilds test med nergrävd weisswurst på Camp Nou inte föll så väl ut.
…att med Gerrard (väl?) och Ribéry ute ur Champions League så är det inte omöjligt att general Xavi blir Messis störste rival i kampen om guldbollen.
…att det vore intressant att se en match mellan Sporting och Barça.

Och just det, här är målen.

Liverpool–Chelsea får ni berätta för mig om. Jag vet bara att om jag vore sportchef i England så hade jag skyndat mig att köpa loss Lokomotiv Moskvas jättebäbis Milan Milanovic.
Varför? För att det verkar funka väldigt bra när engelska klubbar köper serbiska backar från Moskva.

/Simon Bank

Som världsmästarcoachen Carlos Alberto Parreira så klokt sammanfattade den moderna fotbollens innersta hemligheter alldeles nyligen:

– The ball is round.
– The game lasts for 90 minutes.
– The next opponent is always the hardest

Bayern–Bochum 3–3. Vilken sanslös osannolikhet till fotbollsmatch!

Det var kallt, det var jävligt, det blåste rakt igenom lederhosen och tyrolerhattar (jodå, casual-modet är annorlunda här nere) och Bayern München hade just avgjort mot Bochum tack vare tre hyfsade mål av jätten van Buyten och brassen Zé Roberto. 3–1.

Men vad tror ni Bochum gjorde då?
De tog fram spadar och skyfflar, grävde upp matchen igen och så sprang Dabrowski och Grote in två mål på en minut.
Insanity, indeed.

Bayern har förstås problem. Kaiser Franz gick i veckan ut och försvarade Klinsmanns rotationssystem (han har använt 21 spelare hittills), men sa också att han förväntade sig att den hackiga säsongsstarten skulle ge med sig och att laget skulle hoppa upp på rätt spår i helgen.

Det finns enorma kvalitéer i laget, inget snack om det. Grymma kanter med Lahm bakom Ribéry och Oddo bakom Schweinsteiger, och kompetenta spelare över hela planen. De blir lite baktunga i mitten när både Demichelis och Zé Roberto spelar, men när Zé tog ett mer offensivt ansvar och löpte in i ytorna bakom Ribéry och Schweini efter paus så fick de mer offensiv rörelse.

Näe, det stora problemet i dag var att Klose var kass och att Luha Toni går runt och är lika lik den riktige Toni som Brolle Jr är lik Elvis Presley.
Han (Luha, inte Brolle) hade fem-sex kanonchanser i dag, men missade allihop. Då är det svårt att vinna fotbollsmatcher. Den runda bollen, ni vet. 90 minuter och det. Och i nästa omgång möter Bayern Karlsruhe borta – always the hardest opponent.

Nu ska jag ge mig ut och titta på oktoberfestklädda sydtyskar, äta fet kvalitetsmat mat och kontemplera över de viktigaste fakta som sveper in från övriga fotbollseuropa i detta nu.

Som:
Nice–Socheaux 1–1.
Gult kort (60): Cyril Rool.

/Simon Bank

Jorå, en fin lördag, det här.

Sitter och räknar ner till match på Allianz Arena. 35 minuter, två sekunder i detta nu, när laget joggar in och speakern skriker:
– Hier ist der FC Bayern München.

Jodå. Där är dom.

Sydkurvan? Halvtaggad, så här långt.

Bayern är ju mästare och allt, men de har rätt mycket att bevisa under Klinsmann-eran. Michael Rensing, målvakten, är på väg mot den värsta debutsäsong en Bayern-målvakt haft sedan Sepp Maier 1963, laget har en Stolperstart, som man säger i det här landet. Sliter sig till oavgjort mot Lyon, hackar i Bundesliga och nu börjar det gnällas i korridorerna.

Och, vet ni, de kan sitt gnällande här.

I stan är det annars sista helgen på Oktoberfestivalen – och på Allianz Arena firas den med klass, stil, ompaompa-orkester och en ordentlig björnmaskot som jag först misstog för Mark van Bommel.

25,32 kvar till match nu, Bochum (utan skadade Matías Concha) på besök och vill ni veta varför i hela världen jag är just här, just nu – så får ni läsa morgondagens tidning.

Nu ska jag titta på Franck Ribéry och Luha Toni.

/Simon Bank

Werder Bremen åker till Allianz Arena, utan Torsten Frings, Clemens Fritz och Daniel Jensen. De åker dit efter en svajig start, med lite press på sig, och utan riktig stadga i laget.

De åker alltså hem med 5–2.
Bayerns största hemmaförlust på 29 år, på Oktoberfestens första dag.

Jag kan känna att jag borde vara mer överraskad än jag egentligen är, men det här är ingen supersensation. Det här är bara Bremen. Det är de siamesiska tvillingarna Thomas Schaaf och Klaus Allofs, det är anfallsfotboll som om det inte finns en morgondag, det är galna dueller från morgon till kväll – och har man en bra dag kan det bli precis så här. Och så här. Och så här. Och så här. Och så här.

Bayerns torwart Michael Rensing är inte bara den ende 24-årige elitidrottare som kan få ryggskott av att knyta skorna (som i våras), just nu är han en rätt usel målvakt också. Han gav bort två, resten gjorde Markus Rosenberg och resten på alldeles egen hand. Rosenberg gjorde två mål, målpassade till Pizarros och vi pratade om just det här – Bremens galenskap – på landslagssamlingen senast.

– Det är bara framåt, framåt, framåt, sa Rosi.
– Men ni måste ju lära er att spela försvarsspel också. Annars håller det inte i Champions League, sa jag.
– Nej, men det är bara framåt, sa Rosi.

Sett till målskytte är Bremen Europas bästa lag de senaste tre åren. Jag ger er siffrorna en bit ner, så ni tror mig. Och om ni tittar på de där listorna – de innehåller alla lag i de fem stora ligorna som snittat mer än 1,9 mål/match – så kan ni också se att alla andra lag som finns med där har gjort rätt bra ifrån sig i Europa.
Inte Werder Bremen.

Vill de klara det måste de lära sig att spela defensivt också.
Fast fan vet om de hade varit lika charmiga då.

Och så listorna dådå:

07/08:
1. Real Madrid 84 mål, snitt/match 2,2.
2. Werder Bremen 75 mål, 2,2.
3. Manchester United 80 mål, 2,1.
4. Barcelona 76 mål, 2,0.
4. Bayern München 68 mål. 2,0.
6. Sevilla 75 mål, 1,97.
7. Arsenal 74 mål, 1,95.
7. Lyon 74 mål, 1,95.
9. Roma 72 mål, 1,9.
9. Juventus 72 mål, 1,9.

06/07:
1. Werder Bremen 76 mål, snitt/match 2,24.
2. Manchester United 83 mål, 2,18.
3. Inter 80 mål, 2,1.
4. Barcelona 78 mål, 2,05.
5. Roma 74 mål, 1,95.

05/06:
1. Werder Bremen 79 mål, snitt/match 2,32.
2. Barcelona 80 mål, 2,1.
3. Bayern München 67 mål, 1,97.
4. Lyon 73 mål, 1,92.
5. Chelsea 72 mål, 1,9.
6. Manchester United 72 mål, 1,9.

/Simon Bank