Söndagskväll efter landslagsracet, vad gör man då?

Venezuela–Brasilien på tv får duga. 3–0 efter 19 minuter och resten har mest gått ut på att låta Julio César visa att han är en av världens fem-sex bästa målvakter.

Oj, där gjorde han en dubbelräddning till.

Och oj, igen. Där missade Kaká ett friläge. Och oj, där fick Klebér en inkastad kvittorulle i huvudet.

Den sortens match.

Annars då? Jo, Vannucchi har skickat upp Empoli i topp på Serie B – men det riktigt intressanta med den serien har ni kanske redan noterat?

Sassuolo Calcio – en förlust på sju matcher och bäst av alla så här långt. Och det under klubbens allra första säsong på den här nivån, någonsin.

Det tarvar förstås en förklaring.

Ni har kanske hört att Modena är seriens krislag, och om ni gjort det har ni skrattat högt åt att deras nya sponsor råkar vara en begravningsentrepenör.

Vad ni inte vet är att mannen som står för sponsringen heter Gianni Gibellini, och att han tidigare varit president för grannklubben Sassuolo. Men Moderna är en gigantisk klubb jämfört med Sassuolo, så han valde att skicka sina pengar dit i stället.
 
Så, vad behöver vi veta om Italiens nya askungar?

Tja, kanske att deras träningsplan ligger så nära Ferraris testbana utanför Modena att de kan höra motorljuden därifrån.
Att Michael Schumacher velat träna med laget, men inte hunnit.
Att de inte får spela hemma på Enzo Ricci-stadion (den tar bara 4000).
Att de hade så här roligt när de gick upp i våras.
Att de spelar i Gais-tröjor.

Okej, lite till då:

Sassuolo är en liten stad, 40 000 invånare varav tio procent är invandrare. En absolut merpart är invandrade muslimer, senast i veckan var det stora protester mot att kommunledningen stoppat bygget av en ny moské.

De behöver sin arbetskraft. Stan är specialiserad på att tillverka kakel, och har nästan monopol på tillverkningen. 80 procent av den italienska produktionen kommer härifrån, 30 procent av världens. Det finns både kakeluniversitet och kakelmuseum.

En av producenterna, Mapei, är fotbollsklubbens huvudsponsor. Det är en delförklaring till framgångarna. Resten handlar mest om klokt ledar- och tränarskap.
– Det kostar inget att drömma. Det går bra för klubben, vi hoppas det forsätter så, sa president Carlo Rossi före säsongsstarten.

Och bra har det gått. Ett lag lett av gamle Atalanta-, Bologna- och Sienatränaren Andrea Mandorlini har vunnit fem av sina sju första matcher.

Laget spelar 4-3-3, Udine-fostrade anfallaren Alessandro Noselli har gjort fem mål vid sidan om gamle Atalanta-hjälten Riccardo Zampagna.
Och längst bak har de Marco Andreolli, som är ordinarie mittback i Pierluigi Casiraghi U21-landslag. Andreolli åkte på en rejäl armbåge när Italien spelade 0–0 mot Israel i EM-kvalet i lördags. Vi kanske får se honom i Sverige nästa sommar.

Eller i Serie A?

– Nja, målet är fortfarande samma som när säsongen började, vi vill klara kontraktet så snart som möjligt, sa tränare Mandorlini efter 2–0 mot Treviso senast.

Om det börjar hacka så har han annars en klubbhymn att peppa spelarna med.
Den sjöngs in i somras, efter uppflyttningen, och ger ett sjuhelvetes tryck. Passa er med volymknappen.

…och nu börjar Ecuador-Chile på tv.

/Simon Bank