Dimman utanför börjar sakta skringras men när jag vaknade i morse var det som något hämtat direkt från Stephen King-novellen med just namnet ”Dimman”.
Vilka dimridåer som läggs ut på dagens landslagsträning återstår att se. Zlatan snackar i alla fall och det är alltid högt underhållningsvärde, även de dagar han inte säger så mycket mer än det han måste.
Förra hösten hade han en riktig charmoffensiv men jag tror att han blev lite bränd under EM i somras och debatten om att han lade sig i laguttagningarna.
Dock var det naturligtivs inte så att någon missförstod honom med flit. Vi rosa lade säkert, utan överdrift, en och en halv timme under vår långlunch samma dag som han gjort sitt utspel på att analysera vad han egentligen menade.
(om det är vettigt använd tid är ju sen en fråga för sig).
I all fall är det alltid lite roligt att se hur nervös den blågula ledningen är för att det ska bli några oroligheter kring Zlatan; obekväma frågor från oss eller oberäkneliga svar från honom. (men jag förstår dem på sätt och vis).
Jag är egentligen ledig till och med torsdag men ska ändå dit, för att skriva för min rosa italienska uppdragsgivare om grande Ibra.
Att Mellberg missar Portugal-mötet är förstås annars den stora snackisen och säkert lär tjatet om spelsystemet fortsätta. Jag är hur som helst tämligen övertygad om att man överger 3-5-2, åtminstone tillfälligt.
Apropå Zlatan så minns jag hur irriterad han blev när han, då han var yngre, ibland jämfördes i både svenska och italienska medier med Antonio Cassano. Båda var unga, lovande och lite småvilda. I motsats till Zlatan har ju dock Cassano gjort en del saker på fel sida om lagens gränser (om än mest småsaker) så jag kan förstå om store Z inte var så förtjust i jämförelsen.
Även om Cassano är och förblir en dåre på många sätt så är han ändå en fantastisk spelare.
Här får ni som också uppskattar honom lite morgonläsning som berättar om hans barndom i Baris tuffare kvarter. Ställen som får Zlatans Rosengård att framstå som rena Bullerbyn…
(Dokumentet är från mars 2003.)
Han föddes dagen efter att Italien vunnit VM-guld 1982.
Antonio Cassano, underbarn och problembarn.
Hans mål mot Arsenal senast var ett av hans viktigaste någonsin.
Nu vilar Roma-folkets förväntningar på honom inför den avgörande matchen mot Ajax.
Han räddade Roma kvar i Champions Leauge när han ordnade 1-1 mot Arsenal.
Han räddade Romas ära när han i slutminuten gjorde 1-1 mot Lazio i derbyt två dagar tidigare.
I mötet mot Ajax, om en kvartsfinalplats i Champions League, väntar sig fansen nu att Antonio Cassano på nytt ska frälsa sitt Roma. Francesco Totti är avstängd och Vincenzo Montella har länge haft svårt att hitta målet i avgörande matcher. Antonio Cassano kan vara på väg att få det internationella genombrott som alla så länge förutspått, bli den storspelare han är född till.
Den 11 juli 1982 var ännu en ugnshet dag i Bari, i sydligaste Italien, och kvällen blev lika varm. Under nattimmarna ersattes ljudet från TV:s VM-sändningar med segersång. Mellan de gamla husen i de trånga gränderna gick dansen, vinflaskorna korkades upp; Italien hade vunnit fotbolls-VM och festandet ville aldrig ta slut. Segeryran satte igång gravida signora Cassanos värkar och dagen därpå, den 12 juli, föddes sonen Antonio.
Storspelaren Marco Tardelli, som var med och vann VM-guldet, skulle senare bli pojkens tränare i ungdomslandslaget och då säga om honom:
– Antonio är den störste talang som fötts i Italien på 20 år.
Romas tränare Fabio Capello tar i ännu mer:
– Bollbegåvningar som Antonio föds vart 30:e år.
Cassanos uppväxt i Baris slum var hård. Familjen bodde i stadens äldsta kvarter, som de senaste åren rensats upp och i sin nyputsade skönhet lockar turister och finfolk. Men under Cassanos barndom hette grannarna fattigdom och kriminalitet. I hemmet var det bråkigt och lille Antonio höll sig helst undan.
– Jag hade en svår barndom, jag har lidit, fotbollen blev min räddning, skulle han senare berätta.
Cassano och hans kamrater skolkade ofta och tillbringade dagarna med bollspel i gränderna. Baris talangletare upptäckte den unge pojken som var så mycket bättre än de andra och med ett penndrag på kontraktet ändrades Cassanos liv. 17 år ung gjorde han serie A-debut, den 11 december 1999. På kontot vällde pengarna in och på läktarna ropade Bari-fansen hans namn.
– Det var en stor omställning för honom och han hade ibland svårt att klara den, säger Stefano Cieri, reporter La Gazzetta dello Sport, Italiens största sporttidning.
Cieri följde Cassano under hans tid i Bari.
– Cassano är charmig, spontan och pojkaktig och många hade överseende med hans barnsligheter, medan andra, särskilt de lite äldre i laget, störde sig på hans divalater, säger Cieri.
18 år och en månad gammal gör Cassano debut i Italiens U21-landslag. I landskampen därpå, mot Ungern, gör han två mål.
– Det första tillägnar jag min mamma, hon om någon är värd det, säger Cassano efteråt.
Fotbollsanalytikerna är lyriska över hans konster på planen, själv säger han bara:
-Allt kommer naturligt för mig. Jag tänker aldrig efter, jag bara agerar.
Den 5 mars 2001 hamnar 18-åringen i världspressen då det blir offentligt att Roma köpt honom för motsvarande 274 miljoner kronor, då en av de tio dyraste övergångarna någonsin.
Framtiden verkar tillhöra Cassano, den röda mattan ligger utrullad, men han kan inte hålla sig på den. I U21-landslaget, där han börjat så lovande, är han på väg att bråka bort sig.
Den 24 mars, mot Rumänien, är han bänkad hela matchen. Därefter lämnar han lagets träningsläger i Treviso för att inte bli petad även mot Litauen och får mycket kritik.
Några dagar senare hamnar han i bråk med utsända från Canale 5:s satirprogram ”Striscia Notizia” som vill överlämna en caciocavallo, en typisk ost från söda Italien.
I Bari, som är på väg ner i Serie B, är han samtidigt i onåd hos fansen och skandalerna avlöser varandra. Cassano har behållit kontakten med sin gamla vänner – och gör det fortfarande – och flera av dem står med minst ena benet på fel sida lagens råmärken.
Den 7 maj 2001 stoppas han i sin Golf, en gåva från Bari-presidenten Vincenzo Matarrese. Cassano har inget körkort på sig och passageraren intill har inte haft giltigt körkort på tio år. Det blir dryga böter och bilen beslagtas. Har Cassano lärt sig läxan? Nejdå, dagen därpå kör han motorcykel mot enkelriktat och utan hjälm. Nya böter och nu borde han väl ta det lugnt? Inte Cassano inte, dagen därpå felparkerar han vid nödutfart, får bilen bortforslad och svär åt en polis.
Ankomsten till Rom blir inte den triumffärd den kunde blivit, Cassano anländer med ögonen på sig men försäkrar i medierna:
– Jag ska uppföra mig moget. Capello kommer att få en man vid sin sida, inte ett barn.
Man eller ej, mamma Giovanna flyttar med sonen till Rom och lyxvåningen på Via Anacreonte. Hon och Tottis mamma, signora Fiorella, finner varandra och börjar umgås. Även sönerna blir vänner; nykomlingen tyr sig till Totti, hans store idol sedan länge.
Cassano kommer den 18 juni 2001 till Rom. En stad med gator och väggar prydda i rött och gult, ännu i segeryra efter scudetto-vinsten. Förväntningarna är höga, men Capello menar att man måste skynda långsamt med Cassano, tämja temperamentet och finslipa talangen.
Cassanos första säsong i Roma blir godkänd; han får spela i 22 matcher och gör fem mål.
Han börjar också smälta in i laget, men blir blir ovän med Totti när de två medverkar i TV-programmet ”C’è posta per te”. Under sommaren 2002 försonas de, men det står allt mer tydligt att det främsta hotet mot Cassanos fotbollsframtid är Cassano själv.
Där Cassano är blir det alltid ”casino” som betyder ”bråk, röra, liv” på italienska.
Roma inleder höstsäsongen 2002 med uselt spel i både ligan och Champions League.
Cassano får mindre speltid och kan inte ta det, precis som han inte kunde i U21-landslaget.
Lördagen den 2 november 2002 kommer han inte till samlingen på Romas träningsanläggning Trigoria, inför matchen mot Perugia. Han skyller på skada. Den riktiga anledningen är att han anar att han ska sitta på bänken. Inför ett massivt pressuppbåd tvingas han dagarna därpå be om ursäkt, liksom inför sina lagkamrater. Han kallas in till först president Sensi, sedan till Sensis högra hand Lucchesi för böter och utskällning bakom stängda dörrar.
– Antonio har haft en liten kris eftersom han spelat mindre, för oss är allt utklarat nu, men han måste förstå att alla har samma plikter i en klubb, säger lagkamraten Aldair.
Men Cassano har inte förstått. Den 16 januari i år är det dags igen. Cassano är inte med när Roma reser till Vicenza. På träningen har han bråkat med Capello. Capello ropar ”släpp bollen, var inte så självisk!” till Cassano. Cassano ger ett oförskämt svar till sin tränare. Några minut senare får han en spark under spel. Det ser inte farligt ut, men Cassano haltar åt sidan och kan/vill inte åka med till Vicenza.
Den här gången är Aldair hårdare i sitt omdöme när han uttalar sig för pressen:
– Fotbollen är inte som han tror. Det verkar som han lever i en annan värld. Ingen kan få uppföra sig så.
Jonathan Zebina är också besviken på Cassano:
– Om han inte löser sina problem kan vi inte räkna med honom. Vi är redo att stå vid Antonios sida, som Capello ber oss om, men då måste han låta sig hjälpas.
Cassano verkar ha förstått att det nu är hans karriär som står på spel och har de senaste månaderna visat en ny skärpa, både på och utanför plan.
Vincenzo Montella har blivit en nära vän och ger stort stöd, trots konkurrensen mellan de två. I mötet med Arsenal kom Montella in först när Cassano gick ut. På planet hem satt de två brevid varandra, som vanligt i intensivt samtal, och Montella försäkrar att ingen kan vara gladare än han över att lagkamraten nu verkar vara på rätt väg.
Cassano är också äntligen i färd med att erövra Roma-supportrarnas hjärtan, ett stöd den som vill bli stor i Rom inte klarar sig utan i längden.
Nu vill Antonio Cassano besegra Ajax, visa världen att han besegrat sina problem och få höra fansen i Curva Sud sjunga hans namn i skön jubelsång.
Jennifer Wegerup
jennifer.wegerup@aftonbladet.se
