Eftersom det inte bara är en mans värld utan också en VM-kval-värld så känns det viktigt att lyfta fram att det händer annat också.

Till exempel:
En svensk spelare har precis kommit ut från en upphaussad semifinal i Champions League.

Olympique Lyons satsning på damlaget är både logisk och modern, och med början idag skulle president Aulas få betalt för sin modesta men substantiella investering.

Det gick… sådär.

Lyon fick bara 1–1 mot Duisburg inför 10 000 på Stade Gerland i det första mötet. Norskan Ingvild Stensland dyngade in en Juninho-frispark före paus, men med en halvtimme kvar slumpstudsade Duisburgs belgiska Femke Maes in en kvittering.

Lotta Schelin, OL:s stora stjärna, spelade hela matchen. Hon var inte nöjd efteråt.
– Jag är förbannad. Besviken. Så här dåligt får det bara inte vara, säger hon till er favoritblogg.

OL spelade sitt 4-3-3, men hittade inget vettigt anfallsspel vare sig med det eller efter paus när de testade ett rakare 4-4-2.
– Jag sprang hela tiden, visade mig och var med men rörde bollen max fem gånger i andra halvlek. Det var skit, rent ut sagt. Men det är verkligen en match kvar, vi måste köra. Det ska bli spännande, säger Lotta.

Och det ska det, förstås. Returen går i Tyskland i helgen. När jag var nere och träffade Lotta Schelin före jul trodde hon att OL hade allt som krävs för att gå hela vägen i europaspelet i vår, att de skulle kunna ge Aulas den där europatiteln han drömmer om.

Men så kom en smäll i vägen.

Jag berättade i förra veckan om hur de amerikanska klubbarna gått in och plockat två av OL:s absolut främsta spelare, och varför de kunnat göra det.

Lägg till två skador, så har ni OL idag. Ett lag med stukat självförtroende och kraftigt försvagad trupp.

Jag tror inte att de kan gå hela vägen längre. Men, framför allt, verkar inte Lotta Schelin vara särskilt säker heller längre.
– Alltså… nu vet jag inte. Men det är bara att köra på, säger hon.

Imorgon möter Umeå ryska mästarna Zvezda 2005 borta i Kazan i den andra semin.

UIK är sämre än på länge. Men deras chanser att gå hela vägen har inte blivit mindre.

/Simon Bank

Medan Erik Niva gör det Erik Niva gör kan vi andra ägna oss åt det tyngre artilleriet.

Om ett par timmar släpps den svenska landslagstruppen till högdensitetsmatchen i Porto. Det kan ni läsa hur mycket ni vill om överallt. Här kör vi med hardcore-material istället.

Samma dag som Sverige möter Serbien ska Australien möta Uzbekistan, ett lätt farthinder (nu när inte Bob Lindeman tränar uzbekerna längre) på vägen mot de riktiga kvaltesterna.

Eftersom intresset sjunkit i det nihilistiskt post-hiddinkska fotbollslandet Oz har förbundet kopplat in en reklambyrå som ska lansera Uzbek-mötet som en kamp för överlevnad.

Hur? Med det rätt opigga greppet viral-videos. Hur som – spionfilmen från det hemliga uzbekiska träniongscentrat är rätt underhållande och välgjord.

Väl bekomme.

Och om vi nu ska ge oss in i kartdebatten så kan vi bara konstatera att fotbollskartan är på god väg att ritas om.

All the women who are independent are throwing their hands up at us. Jag vet inte hur mycket ni hängt med i kriget mellan Lyon och den nya, amerikanska damligan, så här är grundkursen för dummies:
Två av Lotta Schelins lagkompisar, Camille Abily och Sonia Bompastor, skrev på för Los Angeles Sol och Washington Freedom. De amerikanska klubbarna brydde sig inte om att de stod under kontrakt, helt enkelt eftersom ett kontrakt i Frankrike inte är värt något.

Varför? Jo, eftersom kvinnor inte är proffs.
Eller… det är de ju visst (Lotta Schelin tjänar mycket pengar på sin fotboll, andra jobbar deltid vid sidan om), men inte på samma sätt som män. Det enda som knöt Abily och Bompastor till OL var att de var registrerade för klubben. Därför kunde de behandlas som vilka arbetare som helst, de sa upp sig och bytte jobb.

Jean-Michel Aulas, OL:s påve, blev förstås vansinnig, hotade USA-kiubbarna med en stämning på en halv miljon euro och kopplade in det Franska Fotbollsförbundet i processen. Med små chanser att lyckas.

Allt det här har ett par veckor på nacken. Men i morse kom en artikel i spanska Público som fick mig att ta upp tråden.

Här kan ni läsa om hur tjejer i Cáceres reagerar över det absurda regelverket i spansk fotboll, som explicit reglerar att kvinnor inte kan bli proffs. José Maria López, president för damlaget i Cáceres, har nu skickat in papper till förbundet för att driva en process som leder till nya regler, så att även kvinnor kan få proffslicenser.

Vänta här.

Ska bara kolla.

Jo.

Det är verkligen 2009..

/Simon Bank