Ett snabbt snitt genom den svenska fotbollsverkligheten, en natt i april 2009.

Petra Thorén och Michael Wagner har adopterat mig. I dag åkte vi på utflykt till Borås Arena. Elfsborg–MFF. Petra plockade upp oss utanför Gamla Ullevi, hon hade precis varit och träffat det mest intressanta ung svensk damfotboll har just nu: Kosovare Asllani.

”Kosse” är från Vimmerby, hennes föräldrar är från Kosovo. Sen rullade vi till Borås och såg Emir Bajrami vara godkänd och Labbe Harbuzi fenomenal i 45, medan hela bortsektionen sjöng efter vrÅLhete Agon Mehmeti.

Bajrami, Harbuzi och Mehmeti är svenska medborgare allihop, talanger allihop – och kosovarer allihop.

Vissa dagar blir den svenska verkligheten tydligare än andra. Och bättre på fotboll.

Matchen? I kortversion: MFF var mycket bra i första, Harbuzi bäst på planen då, men de saknar knockslag och det behöver man mot Elfsborg. Boråsarna fick urviktiga 1–0, fuskade bort en timme – och fick panik sista tio, då MFF kunde kvitterat.

Svennis-skalan:
Môcke bra: Labinot Harbuzi.
Môcke, môcke bra: Martin Andersson.
Môcke, môcke, môcke bra: Daniel Mobaeck.

Ungefär så.

Och, just det, ett snabbreferat från Elfsborgs omklädningsrum:

Jag;
– Pompey are a goal down at Old Trafford.

James Keene:
– Oh, are they? They’ve been havin’ some problems. And that’s a tough game.

Jag:
– Yeah. You still in touch with any of the lads at the club?

James Keene:
– Not that many left, really. I played with some really good players there but, you know, we had Harry Redknapp…

Jag:
– …and Harry likes to buy?

James Keene:
– And Harry likes to buy.

Hej, kudden. Här kommer örat.

/Simon Bank