Arkiv för tagg derby

- Sida 1 av 1

Mycket snack i Italien kring Adrianos mål med armen

av Erik Niva

Caro Simone är på plats med sina doftande, smakande och precisa analyser och beskrivningar (som gör mig lätt Italien- och calcio-krank, som tur är det Milano nästa för mig, inklusive stor, stor match).
Men med Bank på plats skriver jag inget nu om själva matchen.

Däremot får ni lite smått och gott från la Domenica Sportiva på RAI 2 där det nu snackas derby, derby, derby. Alla, däribland Marcello Lippi, hyllar Inter och Mourinho som tackar med att ge Milan (välförtjänta) komplimanger.
Alla är också ense om att det var ett ”grandissimo derby” och ”un derby bellissimo”. Lippi kallar det ”det vackraste derbyt på flera år”.
Att Zlatan gjorde en stor match är man också ense om liksom att Adriano är som pånyttfödd. Dock har Inters första mål vevats om och om igen och där gjordes bland annat analysen att ”eftersom Adriano knyter näven för att få träff så är det avsiktligt som han gör mål med armen”. Debatten lär fortsätta…
Adriano själv säger:
”Jag nickade och bollen kom ner på armen, det var inte avsiktligt, jag sökte inte bollen med armen”.
Just nu pratar en besviken Ancelotti som säger att ”om han bara nickat hade det inte blivit mål. Frivilligt eller ej, men handsen blev avgörande”.
 Förutom prestigen i derbyförlusten är det nu elva poäng upp till Inter för Milan. Många i studion menar att ligan redan är avgjord och det är i alla fall klart att nu ska mycket till för att rubba Inter.

/Jennifer

Taggar arm, derby, inter, mål, milan

Baby Derby

av Simon Bank

Och, just det, innan vi ägnar kvällen åt att se vad den där Ibrahimovic kan hitta på (ihop med Cruz, för första gången i en startelva i år) så kan vi väl prata om Romderbyt som avgjordes tidigare i dag?

Jo.

I dag spelades faktiskt helgens första derby i Rom. Baby-derbyt. Roma-Lazio i primaveraserien, inför 3000 åskådare ute på Trigoria. Åtminstone Roma ska ha spelat med flera spelare födda -91, trots att det är tillåtet med 89:or.
Roma vann med 1-0, målet gjort på straff av Bertolacci. Nu leder de serien, tre poäng före just Lazio.

Enligt rapporterna var Roma bäst i första halvlek, medan Lazio skapade en hel del i andra. Dessutom ifrågasattes domaren kraftigt.

Derby, med andra ord. Derbyt före derbyt,

/Simon Bank

Taggar derby, lazio, roma

Svennis och Mors Lilla Olle

av Erik Niva

Tillbaka vid skrivbordet efter en snabb sopplunch på Park Konditori. Där brukar man ofta stöta på Patrik Ekvall vid något av borden, men i dag var det min nye granne E-type som satt i ett hörn med en hälsosam tallrik.
Jag begravde mig i Sportbladet och tomatsoppan, sen tillbaka till min krånglande mejl här hemma. Hade svarat på säkert 30 mejl i förmiddags och upptäckte att inga gått i väg.
När man tar sig tid man inte har för att svara kan man bli tokig för mindre.
Jag undrar bara vart de tog vägen, kanske vet ni? De ligger inte i någon utkorg utan flyter nog bara runt i limbo, lost in cyberspace.

Ser just att Di Natale missar även Udineses möte med Reggina.
”Vi tror inte att han klarar att spela”, säger tränare Marino.
Ett avbräck för Udinese som fortfarande inte smält den sena förlusten mot Inter. För det krävs nog många och starka digestivi…

Derby i Rom i helgen och nu skulle man varit där, levt mitt i all sjudande, skimrande förväntan, hört snacket på Roma- och Lazio-kanalerna på radio, levt med derby-febern i blodet och hjärtat i halsgropen.
En som har Roma-hjärta i halsgropen, både bildligt och bokstavligt, är ägaren till Fricandò, restaurang i Trastevere. Han älskar Roma mer än livet och bär Roma-vargen i en berlock runt halsen.
Ni läsare som åker ner till Rom för derbyt och inte är så ljusblå att ni drar er för att gå till ”andra sidan Tibern”, som Trastevere betyder, ska absolut gå dit och äta hans panerade stekta grönsaker och dricka mustigt rödvin på karaff.

Laziali går med fördel i stället till Celestina ai Parioli, Svennis gamla stamställe, och ännu populärt bland ljusblått folk. Man har nyligen bytt ägare men ska fortfarande vara väl värda ett besök.

Apropå alla Romas galna radiokanaler som debatterar calcio från morgon till kväll, så minns jag när jag var med Svennis på Lazio Radio en gång. Fotograf Stefan Hyttfors och jag var med i studion när Svennis sjöng Mors Lilla Olle, som alltid inför match, och det var en oförglömlig upplevelse att få vara med om det live… Sen bjöds vi på champagne och det leder mig helt osökt in på Svennis nedan.
Då han fick kritik för att IFK inte längre spelade champagnefotboll…
Roligt att så här i backspegeln höra Svennis prata om hård kritik och att inte riktigt veta vad som väntade. 20 år senare skulle han bli varse det på nytt, i England…

http://www.youtube.com/watch?v=Fjdzc8gr4j0

/Jennifer

Those were the days, my friend.

av Simon Bank

Det är mullret man minns.

När man går genom Kadiköy på väg till ett derby är det som om marken under varje sekund kan rasa under en. Vibrationerna, mullret, ljudet av trummor och sång från Sükrü Saraçoglu är tillräckligt för att skrämma skiten ur vem som helst.

För att inte tala om Galatasaray.

De hade alltså inte vunnit borta mot Fener på nio år när de kom dit i går. Och det räcker med att ha sett ett enda av de där derbyna för att förstå varför.
Galatasaray är rätt nöjda med att bara komma hem – att komma hem med tre poäng är en utopi, en vakendröm.
Det är förtrollande att ha fått titta in i den världen, men jag är rätt glad att svensk fotboll inte har riktigt samma syn som den turkiska på läktarsäkerhet. Om man säger.

Nå. Derbyt, alltså.

Både Fener och Cimbom kom med fina europamatcher i ryggen. Fener höll nollan på Emirates, Gala bortavann mot Benfica. Men de har varit ojämna eller värdelösa i ligan – och Hürriyet summerade förutsättningarna för just de här mötena rätt fint:

Om Fenerbahçe är i form vinner de, hur Galatasaray än spelar. Om båda lagen är i lika bra form, så vinner Fenerbahçe. Och om Galatasaray är i toppform och Fenerbahçe spelar dåligt så… vinner Fenerbahçe ändå.
Men vad händer om båda är fullkomligt oförklarligt ojämna samtidigt, som nu?

Jo, det ska jag tala om.

Galatasaray gjorde 1–0 efter ett par sekunder genom minibrassen Lincoln, vars utveckling jag varit lite besviken på.
Sedan var det bara Fener.

Ett billigt hörnmål av Selçuk Sahin, ett självmål av Emre Asık, en Carlos-retur av Uruguay-backen Diego Lugano och så ett sagolikt flödande fotbollsmål av Deivid. Det var det hela. Om båda lagen är oförklarligt ojämna samtidigt vinner Fenerbahçe med 4–1.

Vi får se vad det betyder för Cimboms ledning. Luis Aragonés har haft bättre dagar, men han njöt nog av den här också. Det var värre för Michael Skibbe.

Men – åtminstone en sak är extremt glädjande med resultatet. Turkiet börjar bli bredare som fotbollsland. Om vi här hemma tycker att det är stort att Kalmar FF är svenska mästare så kan vi bara föreställa oss hur gigantiskt det skulle vara om Trabzon, Ankaraspor eller – herregud – lilla Sivasspor skulle ta över kronan i Superlig.

Det är 25 år sen en icke-Istanbul-klubb vann ligan. Nu darrar både Fener och Galatasaray, och med Besiktas finns aldrig några garantier.

Trabzon har pengar, de andra har samma fördelar som Kalmar. Lugnet – det relativa, vi snackar ändå om Turkiet – i Sivasspor eller Kayserispor är ett argument för att bucklan kan flytta österut.

Nej, jag tror inte att det händer.

Men precis som i allsvenskan så vore det rätt nyttigt med ett strävsamt, målmedvetet exempel. Ett som inte behöver uppfinna sig självt på nytt varje säsong.

Till sist, då: En dag som denna kan Cimboms supportrar behöva all tröst i världen. Jag nöjer mig med att introducera er till den subkategori på nätet som vuxit fram de senaste åren och som handlar om en väldigt speciell sång om Fenerbahçe.

Yarrami ye fener betyder, om jag förstått saken rätt, ”sug min #X% Fener” och finns i hur många varianter som helst. Vi som står utanför kan ju skratta åt det.
Och just i dag tror jag att Fener-fansen kan det också.

/Simon Bank

Taggar derby, ett, istanbul, jävla, liv

The ferocious winds of the North East

av Simon Bank

Tyne-Wear derby, 1–1 i paus, spelet vaggas in av vad kommentatorn kallar ”the ferocious winds of the North East”.

Sunderland–Toon, inget av lagen har mer än tre engelsmän i startelvan – men ändå är spelet så genuint brittiskt att man skulle kunna tatuera in matchbilden på ryggen och gå för patriot.

Med detta vill jag inget ha sagt, mer än att det genuina, ärliga, räliga och vackra kan se ut på många sätt.

Det förtjänar att påpekas i ett medieklimat där månadens smak är att kalla allt som är engelskt för plast och fult.

/Simon Bank

Grande Milan

av Erik Niva

Så vann då Milan slaget om Milano. Övertygande. Säkert. Starkt.
Inter förmådde aldrig svara.
Och Lazio leder ligan.
Serie A lever och sjuder, mindre förutsägbar än på länge.

Med det nöjer jag mig för i natt, resten kommer i morgondagens krönika.

Taggar derby, inter, lazio, milan
Sida 1 av 1
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB