”Of course I didn’t take my wife to see Rochdale as an anniversary present, it was her birthday. Would I have got married in the football season? Anyway, it was Rochdale reserves”

Detta apropå vissa deserterade bloggelements usla säsongsplanering.

Med Wegerup utflyttad och Niva på träningsläger så får vi väl rocka den här båten bäst vi kan, ni och jag.

Från en fotbollsvärld som halkar på sina egna pappersmuggar och hetsar mot sina egna domare kan vi börja med att notera att det fortfarande finns drag av stil och klass.

För ni noterade väl att John Terry efter hallabaloot i SW6 gick rakt in i Barças omklädningsrum för att önska lycka till? Som the lads at whoateallthepies konstaterade – det hade varit mindre förvånande om Terry hade gått windmilling in i det där omklädningsrummet. Det är möjligt att han överlät det till Drogba.
– Jag vill tacka John Terry för att han kom in och gratulerade oss. Han är en sann gentleman, berömde en imponerad Pep Guardiola.

Och när det handlar om Tom Henning Øvrebø vill vi jag på den här bloggen bara framföra två saker.

1. Fotbollens goda krafter har ett gemensamt ansvar för att se till att domare inte hotas.

2. Åk till Japan, Tom Henning.

Japan? Jorå, han skulle kunna lära sig ett och annat av den japanska supertalang-Fifa-hårding-36-årings-domaren  Yuichi Nishimura.

För rätt precis ett år sen dömde Yuichi en match i J-League mellan Oita Trinita och FC Tokyo. Och det ska ni veta om Yuichi, att han är inte typen som tar en massa skit.
Mitt i andra halvlek blir en Trinita-spelare fälld, och Trinita-spelaren Taikai Uemoto protesterar mot att Tokyo-liraren kommer undan utan varning. Varpå domare Nishimura förklarar, lugnt och pedagogiskt, vem som dömer matchen:

– Håll käft! Du ska hålla tyst och fortsätta spela. DÖ!

Domaren anmäldes, men fick – trots att flera spelare hört konversationen – stöd av det japanska förbundet. Som generalsekreterare Tashima så delikat förklarade:
– Vi försöker inte förneka att de hörde det. Men vi har bestämt att domaren inte använde de orden.

•••
•••

Annars går vi ju, lite som Erik Niva, i väntans tider.

Vi väntar på slutspurter i Bundesliga och Ligue1, vi väntar på att se NUFC stå eller rasa, vi väntar på den franska cupfinalen och vi väntar på att dominobrickor ska börja falla.

Om C-Ron går till Real Madrid går Ribéry till United och kanske Higuaín till Inter eller Zlatan till Madrid, och Eto’o kanske försvinner och gör plats för en center som kanske heter Dzeko, eller så hamnar han i Arsenal när Adebayor föryngrar och förslöar Milan lite till.

MEN INGENTING HAR HÄNT ÄN.

Allt vi kan göra är att ducka för de fem-centare som läggs in i debatten. I dag noterar vi att Zinedine Zidane – som lär få en roll i Real Madrid när Florentino Perez är tillbaka i sommar –  rekommenderar sin lille landsman Franck Ribéry att välja just Madrid.

– Jag hoppas att han vill gå till Real Madrid. En sån spelare vill du alltid ha i ditt lag. Det vore kanske bäst för honom att spela i Spanien, säger Zizou i franska Canal Plus.

•••
•••

Själv har jag mest ägnat veckan åt allsvenskan. Satt på Vångavallen när United släckte Arsenal, på Söderstadion när Chelsea länge stängde Barça.

På Hammarby-temat vill jag rekommendera en fin liten hyllningstext från ett annat ställe här under vårt tak.

Ska vi sen se till supportersidan av saker, så kan vi konstatera både att Hammarby är en av klubbarna där supportrarna har anledning att vara missnöjda – och att det nu finns nya sätt att visa det.

RAEC Mons ligger toksist i belgiska ligan, fansen har varit vansinniga länge – men klubben har bestämt sig för att inte låta dem hänga upp sina protestbanderoller på stadion längre.

Vad göra?
Jodå, då får man se till att bli kreativ. För att sprida sitt budskap (i huvudsak ”direction démission!”, ”avgå, styrelsen!”) ringde de helt enkelt in den belgisk rappern K-Libre, skrev en text – och skred till verket.

Hur bra det är? Inte speciellt. Men rätt roligt.

Où Mons jouera, on sera là.
Même en D3, on sera là.
Pour poser la bâche, on sera là.
Oui à chaque match, on sera là.

Där Mons spelar, kommer vi att vara.
Till och med i division III, kommer vi att vara.
För att hänga upp våra banderoller, vi kommer vara där. Ja, på varje match, vi kommer vara där.

Tja, det är ju i alla fall bättre än den här hiphop-akten, som postades i kommentarerna nyss.

Nu kör vi. Erik Niva läser på om blöjbyten – vi har FF hela helgen!

/Simon Bank

Off to Iberia.

Och vad väntar oss där? Bougainvillea, världens bäste spelare, 22 grader, sol – och helgens sämsta förlorare.

Det spelades, som ni vet, Carlsberg Cup-final i Portugal i helgen. Sporting–Benfica, Benfica vann på straffar, men det var en annan straff alla snackade om efteråt.

Sportings Pedro Silva var i närheten av bollen med axeln, Benfica fick straff, Silva visades ut. Och vad gör man då? Man går ut, duschar, tar på sig sin Louis Vuitton-keps, kommer tillbaka för att ta emot sin silvermedalj och…

…ja, går alldeles Ara Abrahamian.

– Varför jag kastade förlorarmedaljen? Varför skulle jag behålla den? Om det där var straff så vill jag att min son ska dö, sa Pedro Silva.

Jag tror att han menade att det var ett tveksamt domslut.

Här har ni hela berättelsen, från start till surt mål.

/Simon Bank

Bilagejobb kan knäcka den bäste.

Det kan också knäcka oss medelmåttor – men efter ett par dagars idogt gnetande i grottekvarnen har jag kommit ut på andra sidan, redo att ta ikapp vad jag missat.

Som lite katalanskt kvalitets-banter.

Reuters pekade mig åt rätt håll, ett par dagar för sent men det får ni ha överseende med. Vi har redovisat helgens mål från Spanien, men efterspelet har bjudit på ett par riktiga pärlor.

I lördags åkte Real Madrid, sårat och skamset efter DEN matchen på Anfield, upp till den baskiska katedralen San Mamés och vann med 5–2. En galen match, en stor uppvisning, alla nöjda och glada?

Not so much.

Joaquín Caparrós, Athletics tränare, sågade Juande Ramos efter matchen (”Real Madrid är ett bättre lag, han behöver inte upprepa det. Rafa Benitez kunde sagt samma sak i veckan, men lät bli eftersom han är en bra tränare”) men mest av allt var det domare Muñiz som fick sina doradas och sardinas varma.

Athletic åkte på sju gula och två röda kort i den där matchen, publiken var vansinnig och körde en gammal hederlig anti-Madrid-ramsa i hela andra halvlek:

– Asi! Asi! Asi gana el Madrid!

Så, så, så vinner Madrid. Jag ska inte trötta ut er med gammal, trött grundkurs i francoism, idéhistoria och moderna myter – utan bara konstatera att den här gången plockades ramsan upp på två håll efteråt.

Först var det Madrid-lojala AS som använde den som stor rubrik i tidningen:
Asi gana el Madrid.

Bara det var anmärkningsvärt, men det riktigt underhållande dröjde ett par timmar.

Dagen efter slog ju Barcelona Almeria med 2–0. Lagets maskot, den elvaåriga Bojan Krkic, gjorde båda målen och det var det andra som var av den där sorten som bara Barcelona (och möjligen Argentina) kan göra.

Här har ni målet, och innan ni börjar räkna så ska jag tala om att FC Barcelonas nätansvariga redan gjort det. I en sprickfärdig artikel på klubbens hemsida berättar de att det alltså går 37 pass mellan det att Xavi vinner boll och Bojan vallar in bollen i mål – och att sekvensens bollinnehav är 109 sekunder långt.

Här har ni texten från hemsidan, och är ni som jag så noterar ni särskilt redigeringens små subtila accenter i den första mellanrubriken.

Hur den lyder?

”El Barça gana asi”.

/Simon Bank

Det här är inte bloggen som värjer för att leverera hårda paket till läsekretsen – men för första gången tänker jag förse ett inlägg med en sån här ”Parental Advisory”-etikett.

Alltså: Är du interista så sluta läs.

Är du milanista? Grattis, dådå.

Nu har nämligen l’Osservatorio sugli Errori Arbitrali nel Calcio di VirtualClass kommit med sin dom över domarna och domsluten i årets Serie A.

Alltså, bara det faktum att det finns ett ”Observatorium för domarfel” är ju fullkomligt lysande och ett skäl så gott som något att bosätta sig i Italien och aldrig lämna landet. Men den här gången har de dessutom gett italienska tifosi så mycket vatten på kvarnar att kvarnarna drunknat.

Be mig inte om detaljerna, men i det stora hela har man alltså låtit experter döma matcherna i efterhand, med hjälp av videoupptagningar, för att se hur ofta felaktiga domslut påverkat resultaten.

Ur rapporten:
I 260 undersökta matcher har man hittat 163 domarmissar som gällt mål/bortdömda mål, vilket påverkat 171 poäng, ett snitt på 6,6 poäng per omgång.

Och när man väl hittat felen så korrigerar man tabellen. Ger tillbaka mål, tar bort mål, skjuter till och drar ifrån poäng.

Och, vet ni, av 163 domarfel har 20 inträffat i Inters matcher. 15 fel till Inters fördel, fem till deras nackdel. Sex av missarna gav Inter extra poäng.

– Det förefaller tydligt av mängden och vikten av felen att domarna inte dömer Inters matcher med rätt sorts lugn och opartiskhet, summerar Luciano Lupi, som är chef för Virtualclass.

Att Lupi heter just Lupi är ju fantastiskt roligt i det här sammanhanget (kan ni er fotbollsitalienska så förstår ni varför, kan ni den inte så… lupi=vargar=Roma). Han hänvisar också till att det handlar om just det där som i il calcio kommit att accepteras som ”psykologiskt slaveri”.

Själv utesluter jag inte möjligheten att Inter, i ett par av de där matcherna där de ”fått” poäng kanske hade kunnat vinna ändå.

Ifallifall. Här har ni det ni alla väntat på.

1. Aktuella tabellen i Serie A:
1) Inter 60 poäng.
2) Juventus 53.
3) Milan 48
4) Fiorentina 46
5) Genoa 45
6) Roma 44
7) Cagliari 38
8) Lazio 38
9) Atalanta 36
10) Palermo 36
11) Napoli 35
12) Udinese 34
13) Catania 33
14) Sampdoria 32
15) Siena 28
16) Torino 24
17) Bologna 23
18) Chievo 23
19) Lecce 22
20) Reggina 18

2. Och så den virtuella tabellen, där Observatoriet i sin gudomliga upphödjhet korrigerat domarnas alla misstag:

1) Milan 53 (+5 poäng)
2) Fiorentina 51 (+5)
3) Juventus 50 (-3)
4) Inter 49 (-11)
5) Genoa 46 (+1)
6) Roma 45 (+1)
7) Cagliari 40 (+2)
8) Udinese 40 (+6)
9) Palermo 39 (+3)
10) Napoli 39 (+4)
11) Lazio 39 (+1)
12) Sampdoria 36 (+4)
13) Atalanta 35 (-1)
14) Catania 33 (0)
15) Siena 31 (+3)
16) Torino 24 ( 0)
17) Bologna 23 (0)
18) Reggina 23 (+5)
19) Lecce 18 (-4)
20) Chievo 17 (-6).

/Simon Bank

Äntligen. Äntligen. Äntligen.
Man slipper bli rättshaverist. Nu kommer nämligen domarsprayen.
Inte en dag för tidigt. Om det är något jag retar mig på så är det när spelarna går framåt på frisparkarna och domarna tillåter det. Ibland rör det sig om flera meter.
I dagens herrfotboll på toppnivå vet ju alla hur viktiga fasta situationer är. En frispark som är ett kanonläge kan bli helt förstörd för att domaren inte ser till att avståndet hålls.
Varna dem alllihop! Visa ut dem!, kvider jag framför tv:n eller på pressläktaren.

Nu läser jag att det läckt ut från det argentinska fotbollsförbundet att domarna där från och med februari 2009 ska utrustas med små sprayflaskor. De ska med dessa, efter att ha stegat ut avståndet, spraya linjen för muren och därmed mycket lättare kunna se om spelarna flyttar framåt – och varna eller visa ut dem.
Sprayburkarna väger hundra gram vardera och är 12 centimeter långa. Domaren ska ha dem i ett bälte runt magen.
Linjen försvinner av sig själv efter några minuter så det är inte så att hela planen blir ett sammelsurium av linjer.
Man har redan testat domarsprayen, i argentinska andradivisionen, och det med framgång.

Vi skrev om detta i höstas, att det var på gång. Och nu är det alltså klart att det blir verklighet, förhoppningsvis framöver även i fler ligor. Även om Zengin inte håller med, se nedan:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/article3421410.ab

För mig var det i alla fall, efter sen middag, lite glögg och soft musik och en del jobb, den perfekta nyheten för att sova gott.

I morgon förmiddag Laul Calling, nu sängen som kallar.

/Jennifer

Det är inte bara kring Svennis det blåser.

I hans tidigare hemland Italien är det rejäl storm – kring Catanias kalsonger.
Ni har redan sett bilden, i ett av Eriks tidigare inlägg.
Ta gärna en titt igen på hela sekvensen, det är värt det:
http://www.youtube.com/watch?v=gUg_6fXztOM

Catania fintade alltså bort Torinos målvakt Sereni genom denna, minst sagt, udda frisparksvariant. Men nu har Plasmatis nerdragna shorts och uppvisade kalsonger lett till rejält bråk – och kalsongerna kommer kanske också att leda till regeländringar eller åtminstone hårdare tag mot liknande uppförande.
Många, inte bara i Torino, menar att Plasmatis uppträdande var osportsligt och förnedrande och förolämpande mot Sereni och Torino.
Tränare Zenga säger att varianten var intränad – men inte kalsongmomentet.
-Jag såg inget från bänken men på träningen ska jag absolut ta upp det här med spelarna för vi kan inte göra något som gör att vi riskerar disciplinära åtgärdetr Jag tror ändå inte att Plasmati hade någon som helst avsikt att förolämpa någon.

Catanias egensinnige president Lo Monaco har sin uppfattning klar:
– Om det var en fräck sak att göra? Det finns regler och jag kan inte se att det här ett brott mot någon. Vad som är god smak är en relativ fråga.

Domarbas Collina säger att domaren blev lite tagen på sängen eftersom inget i reglerna förutsett att spelarna ska dra ner byxorna inför varandra.
– Det är helt klart en osportslig gest. Man kan jämföra med när ansiktsmasker förbjöds på planen. En sydmarikansk spelare kom med spindelmannen-mask och Fifa uppskattade det inte och tillförde en regel som förbjöd det.
Enligt Collina är Plasmatis kallingar ett soklart exempel på ”brist på respekt för motståndarna”.

Förre domarbasen Paolo Casarin är ännu hårdare i sitt omdöme:
”Det här är verkligen inget tecken på genialitet direkt. Att visa kalsongerna är bara dålig smak och osportsligt uppträdande. Det kommer aldrig att tillåtas igen för domaren har makt att ingripa mot sådant här. Det hela är en total avsaknad av värdighet”.

Så, vad säger ni läsare, borde domaren ha underkänt målet? Var det kul eller bara plumpt? Var går era gränser?

Själv går min gräns vid feber, när det kommer till vad man är beredd att offra för jobbet. Därför missar jag Laul Calling i dag, är hemma i soffan och hoppas bara att jag blir bra till i morgon.

Här har ni dagens alster, om landskampen i går:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/wegerup/article3812925.ab

/Jennifer

Jo, det är ett par dagar gammalt.

Och nej, det har väl inget med internationell fotboll att göra.

Men, ledsen, det här är alldeles för roligt för att hålla ett par bloggande pianofingrar i styr.

Åke Andreasson utsågs alltså till ”allsvenskans sämste domare” av de allsvenska spelarna. Enligt en enkät i lördagens Sportbladet tyckte 27 procent att Åke är sämst. Inget konstigt med det, någon ska ju komma sist i såna där undersökningar och han har kanske inte varit helt formtoppad i höst.

Det roliga är i stället Åke Andreassons svar när han får veta att mer än var fjärde spelare tycker att just han dömer sämst. Hans spontana reaktion, om man så vill:
– Jag tar det inte personligt.

Och det är ju helt lysande. Helt spritt, språngande fantastiskt. Han tar det inte personligt. Eftersom Åke inte fick möjligheten att utveckla resonemanget får väl nån annan göra det åt honom.

Alltså, här är de alternativa sätt som du (om du heter Åke) kan närma dig det faktum att alla tycker att just du är sämst på att döma fotboll:

1. Det är ett uttryck för ett strukturellt förtryck mot bohusländska 60-talister.

2. Spelarna blandade ihop mig med Martin Ingvarsson.

3. Jag är inte Åke. Det var inte jag. Jag tar det inte personligt.

4. Om bara inte mina assisterande domare hade missat varenda jävla offside så hade jag rankats som bäst i serien.

5. Haha, det där är nåt som Pontus Wernbloom ligger bakom! Jag känner igen hans humor! Sicken go gäng, Blåvitt – försökte få Åke å gå på den lätte. Som om!

6. Det är väl inte mitt fel att SvFF skriver så förbannat konstigt i regelboken?

7. Det är inte mig de vill åt, det är mina kläder.

/Simon Bank

Dagens smak i Ligue 1: Domare som säger förlåt.

Först var det Jean-Charles Cailleux som erkände att han kanske inte skulle blåst den där stopptidsstraffen för Lyon mot Nice (om han låtit bli hade han inte behövt visa ut Cyril Rool för protest heller).
Nu är det Thierry Auriac som erkänner att han stal mål från Saint-Étiennes skyttekung Gomis i matchen mot Caen.

Domarna har alltså fått en dålig start. I år igen. I fjol var de så dåliga att L’Équipe slog på stora trumman och sammanställde ”Domarnas 85 misstag”.
Just den texten fick den fullkomligt briljanta satirtidningen Cahiers du Football (”månadsmagasinet för fotboll och färskvatten”) att kontra.

Vad de gjorde? De samlade ihop fintidningens alla faktafel, skrivfel och rena dumheter och publicerade ”L’Équipes 85 misstag”.

Vet ni vad jag kallar det?
Mediekritik, kallar jag det.