Sent i säng, som vanligt, efter att ha lämnat min sida. Upp tidigt och har just kört det vanliga dagis-racet med lämning av galonklätt barn på grusig gård.
En väninna i Italien berättade att barnen inte är ute där på förskolan om det är dåligt väder. Alla små bambini går i fina ullkappor och söta, rena skor i den milda solen. Hahaha. Hon är välkommen hit och hämta hem min älskade dynghög någon dag när det ösregnar, släpa hem barnet och sen stå med grusig vagn och en sandlåda i hallen. Svenska barn skulle ju få vara inne 300 dagar om året om de bara skulle vara ute då det är torrt och fint. Typ.

Nu väntar i alla fall Europa Calling-skrivande till vårt EC-uppslag till tidningen i morgon. Återkommer lite senare med annat smått och gott och klockan 12.00 är det Laul Calling, nytt avsnitt ute på webben.
Tills vidare får ni en inblick i den italienska fotbollstelevisionen som jag ju skrivit lite om tidigare. En bekant till mig i Rom, Federica Fresa, som jobbar med PR för flera av de största tv-bolagen och även ordnar ”events” i Rom (naturligtvis känner hon Svennis och tycker att han är fantastico) fixade in mig bakom kulisserna på Quelli che il calcio.
Jag var där en hel söndag och det var så att man baxnade. Flera hundra personer jobbar med produktionen, vi bjöds på en lunchbuffé som var av det slag de bara är i Italien. Naturligtvis med vin till, trots att alla skulle jobba. Och efter inspelningen var det utgång i Milano by night.

Jag var med där några gånger till sen. En gång för att intervju Markus Schenkenberg, killen som en gång prydde min lillasyster Johannas flickrumsvägg.
http://www.marcus-schenkenberg.net/

Den gamle hunken var manlig motsvarighet till de kvinnliga kuttersmyckena men gjorde även intervjuer och andra inslag. Han var betydligt trevligare och mer lättpratade än vad jag fördomsfullt förväntat mig på förhand. Jag träffade honom då han var med i en pool i Milano, omgiven av en massa badnymfer.
Vad gör då en pool i ett fotbollsprogram undrar ni kanske?
Jo, det förstår ni om ni läser nedanstående text av mig.
Den gick på Expressens kultursidor, senhösten 2001. (finns ingen länk)

/Jennifer

Full koll på fotboll? Brudar, komiker och stora ormar – det är fotbollskväll på italienska

Tjejer i behå, kortkort och lårhöga stövlar.
Män utklädda till kvinnor.
Komiker som låtsas vara olika tränare och spelare, ormar i studion
och tittarsiffror på fyra miljoner.
Det är Italiens fotbollskväll, ”Quelli che… il calcio”.

MILANO. Romas stjärnanfallare Marco Delvecchio sitter smokingklädd i strålkastarljuset och väntar på nästa fråga.
Den perukprydde intervjuaren fyrar av:  – När hade du sex senast?
Delvecchio svarar lydigt: – För två dagar sedan.

Det är en bit ifrån Mats Nyströms och Thomas Wernersons frågor om
spelupplägg och hörnstatistik i svenska ”Fotbolls-kväll”, om man säger så.
I Italien rullar fotbollsprogram varje kväll i rutan. Det största går på söndagar under matcherna i statliga RAI2, från tidig eftermiddag till midnatt, och är uppdelat i flera program. Inledningen är ”Quelli che… aspettano”, ”de som… väntar”. Det följs av ”Quelli che… il calcio”, ”de som… fotbollen”. Avslutningen är ”Quelli che… lo smoking”, ”de som… smokingen”, följt av ”Domenica Sportiva”, ”sportsöndag”. Det sistnämnda visar målen och höjdpunkterna från helgens ligamatcher – matcher som går i betalkanalerna. ”Quelli che…” visar följaktligen inte en sekund fotboll under den
fem timmar långa sändningen. Men lyckas ändå med att ha cirka 30 procent av tv-tittarna, runt fyra miljoner.

Programmet går för nionde säsongen och programdirektören, Carlo Freccero, anses vara ett geni. Det senaste genidraget var värvningen av programledare Simona
Ventura från Berlusconis kanaler till RAI. Den 37-åriga programledaren är sport-journalist från början, har vunnit alla upptänkliga tv-priser och går hem hos alla.
– De italienska män som inte är på stadion på söndagen tittar på tv.
Vi vill locka även en stor kvinnlig publik, och har lyckats, säger Carlo Freccero.
Under hela sändingen sitter han i ett litet rum bakom studion och följer allt på en tv-skärm, röker cigarett på cigarett och klappar i händerna och skrattar.
– I dag är det bra, eller vad säger du?
Frecceros och regissör Paolo Beld s teori är att kvinnor förstår mindre av fotbollssnacket, men uppskattar underhållningen i programmet.
– Det här är ett program som ger dig möjlighet att följa vad som händer i matcherna, samtidigt som du får en massa nöje, säger Beld .
Ute på arenorna finns tunga fotbollskommentatorer, med spelarfruar och andra piffiga damer som bisittare. I studion underhåller gästartister och komiker som Gene Gnocchi.
– Simona, tittarna mejlar att du ska ta av dig det där myggnätet du har på dig, ropar han och syftar på programledarens genomskinliga topp.
– Mål för Lazio, ropar någon. Till Rom, till Rom!
Lazios hymn spelar upp i högtalarna, publiken applåderar, kommentatorerna i Rom jublar. Så tillbaka till studion och en sketch där en komiker utklädd till
Milans turkiske tränare Fatih Terim står med bössa och skjuter och pratar bruten italienska. Plötsligt springer fyra av Milans storstjärnor på 60-talet in i
matchdräkt.
– Mina nya stjärnor! ropar ”Terim”.
Tillbaka till studion, en stor boaorm bärs in, så över till New York för senaste nytt från maraton där. Men då:
– Straff i Udine, straff, över dit, till stadion!
Straffen läggs, nytt försök med New York. En ny sketch, i ett rosa rum med små rosa pantrar sitter vad som ska föreställa direktören för La Gazzetta dello Sport, Italiens största – och rosa – sporttidning.
Musik, boaormen bärs ut, mål i Verona för Juventus, över dit, bisittare donna Buffon klappar i händerna. Så fort det blir mål på någon arena går man över dit och bryter den ordinarie sändningsplanen.
– Det är ett tufft program att leda, fem timmar live i högt tempo.
Men det är roligt, säger Simona Ventura innan hon springer för att byta om till klänning för kvällssändningen. Hon är gift med spelaren och snyggingen Stefano Bettarini, och har därmed uppfyllt en dröm för många italienska unga flickor: fånga en
spelare och jobba på tv. I den senare delen av programmet finns varje vecka ett ”ironiskt” inslag med sju unga flickor som tävlar om att bli spelarfruar. De dansar runt i behå och minikjol och berättar om sina talanger i köket -och i andra rum. Marco Delvecchio, kvällens spelargäst, är dock redan upptagen. Vid sin sida har han gamla filmstjärnan Gina Lollobrigida, skrudad i leopard och paljetter.
– Se till flickor, att vem ni än får, så ska ni inte ha något äktenskapsförord, råder Gina Lollobrigda och berättar sedan om en fotbollsflamma i ungdomen.
– Över till Torino, straff för Milan! ropar Simona Ventura.
Filippo Inzaghi bränner straffen, uppror i studion. Boaormen kommer in igen och håller på att skrämma slag på Gina Lollobrigida. Flickorna dansar, experten Massimo Caputi gör ett tungt inlägg, Simona gör ett reklaminslag, Torino gör mål.
Ormen bärs ut, programmet är slut. Domenica Sportiva börjar – nu blir det fotboll.
Simona Ventura sjunker ner i en studio-stol.
– Jag skulle vilja lansera programmet utomlands, som i England med
Premier League, och även i andra länder. Det här är ett unikt program, eller hur?
Kanske något att fundera på för SVT:s sportchefer inför nästa säsong av ”Fotbollskväll”.
Jennifer Wegerup

FAKTA/”Quelli che… il calcio”
”Quelli che…” är det största italienska sportprogrammet och går på
söndagar i RAI2, en av de tre statliga kanalerna.
Programmet går för nionde säsongen och lockar 29-30 procent av av
söndagseftermiddags-tittarna, runt fyra miljoner.
”Quelli che… började som ett enkel fotbollsprogram, där
underhållningen fått en allt större roll.” Konkurrerande program i de privata kanalerna är bland annat ”Controcampo” i Italia 1, men ”Quelli che…” har högre
tittarsiffror. Bland de mest populära fotbollsprogrammen någonsin finns RAI:s
”Mai dire goal”, ”Säg aldrig mål”, som blivit en modern klassiker, mest för de elaka imitationerna av utländska spelare.

Källa: Expressen * * * * *