http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/kristinakappelin/article3831666.ab

Allas vår Kristina Kappelin, fortsättning ovan på historien om fine pappa Zlatan och de andra vardagspapporna Buffon och Del Piero, allt snyggt invävt i ett större perspektiv.

Well, well, well.
Med facit i hand så var det inte så fel att åka norrut istället för söderut.
Dubbla svenska guld och otrolig stämning här uppe.
Kalla och Hellner, tårögd Gunde och vild hemmapublik.
Det blir mycket i tidningen i morgon om en klassisk svensk skiddag.
Nu håller jag långsamt på att tina upp mina tår, enda stället jag frös om, måste köpa bättre vinterskor, mina ugs duger inte i riktig vinter.

En  manlig läsare har tipsat mig om vad någon skrivit på en blogg, nämligen att jag är arrogant och inte svarar på mejl plus givit diverse omdömen om mig och andra krönikörer i divisionen ”jag skriver att folk är fula och dumma för bättre kan jag inte”. Han vill inte stå för att han mejlat mig om detta med namn, det är okej att hoppa på oss anonymt, på forum och sajter, men stå för det som en man – neej. Har väl säkert svarat på 20 mejl genom åren till mannen i fråga och i går lade jag 1,5 timmar på att läsa och besvara hundratalet läsarmejl om min krönika om Frida Östberg och Diamantbollen….De flesta höll med mig, men man skulle ändå svara.
Men otack är världens lön….
En annan krönikörskollega har helt slutat svara på mejl, något som faktiskt inte ingår i våra arbetsuppgifter och tar mycket tid och kraft. Han säger att han mår som en ny människa sen dess. Samtidigt vill man ju värna om läsarna och ha en dialog, det är ju för er man jobbar.
Och de flesta mejl är trevliga och vettiga. De som är som ovan svarar jag dock aldrig på, det finns inget att säga direkt… Sen finns det dagar eller perioder, under stora nyhetshändelser bland annat, då man helt enkelt inte hinner läsa eller svara.

En intressant fråga är hur mycket arbetstid folk egentligen lägger på mejl (även icke jobb-relaterade), Facebook, privata bloggar med mera? Hur mycket arbetstid lägger folk i vårt land, och jorden runt, varje dag på att skicka snuskiga bilder, fjantiga vitsar eller skicka virtuella drinkar till varandra…?

Men nu glada tankar, guld, guld och jobbar jag på bra hinner jag nog se Inter-Juventus.

/Jennifer

…ja, säg den glädje som varar för evigt. Eller, säg den glädje som ens varar i mer än ett par timmar.

Ryssland–Finland 2–0
1–0 självmål, Pasanen.
2–0 självmål, Lampi.

Som om de var tvungna att kompensera för U21:ornas ofinska uppvisning i går. Å andra sidan ska det sägas att Arsjavin förmodligen hade löst det här även utan finsk hjälp.

On fire, that one.

/Simon Bank

Finska klipp, Boumsong-slapstick och Motörhead på radio – shaping up nicely, this.

Plockar upp Jens kastade handske och ger er en liten införrapport inför kvällens kval.

Har ni tänkt på Wales?

Om ni svarar nej så är ni a) friska och b) förlåtna, men det finns en liten pärla som är värd att bära med sig till matchen mot tysken i kväll.

I korthet kan den sammanfattas så här:
Vem fan ska ta deras nästa straff?

Wales har spelat tre matcher i kvalet, mot azerer, ryssar och liechtian… liechtare… mot Liechtenstein.

Det ena unika med de här matcherna är att de tilldömts en straff i var och en av dem. Det andra unika är hur det gått för straffskyttarna. Se här:

Wales–Azerbajdzjan 1–0
Straffskytt: Jason Koumas. Målvakten Kamran Agajev räddar.

Ryssland–Wales 2–1
Straffskytt: Gareth Bale. Målvakten Igor Akinfejev räddar.

Wales–Liechtenstein 2–0
Straffskytt: Craig ”Faldo” Bellamy. Målvakten Peter Jehle räddar.

Vi får se hur det går i kväll. För att sy ihop säcken kan vi väl avsluta med en stunds kontemplation över det Finland som alltså inte finns längre – det där man missade straffar.

Varsågod, här är (med benägen rsssf-hjälp) utvecklingen i den finska cupfinalen 1985 (Haka–HJK), när väl straffläggningen började:

Straff 1, Haka: Nissinen – RÄDDAS.
Straff 2, HJK: Rantanen – UTANFÖR.
Straff 3, Haka: Huoviala – UTANFÖR.
Straff 4, HJK: Nieminen – UTANFÖR.
Straff 5, Haka: Mäkelä – RÄDDAS.
Straff 6, HJK: Palmroos – UTANFÖR.
Straff 7, Haka: Vilen – UTANFÖR.

Sen fick Haka ett ryck och gjorde två mål i rad, medan HJK missade två av sina tre sista. Håll med om att det är HJK:s tre första straffar – som alla gick utanför – som gör matchen till ett konstverk?

/Simon Bank

PS. Å andra sidan är det inte vem som helst som kan slå en perfekt straff.

Det är ju inte min mening att trampa in på vår Östeuropa-korrespondents borsjtdoftande territorium – men det här är värt att påpeka:

Play off till U21-EM, match 2:2:
Vitryssland–Turkiet 2–0.

Revolutionen fortsätter i ett av Europas mest världsfrånvända länder.

Landslaget har gått upp 35 platser på världsrankingen på ett år, Bate Borisov spelar i Champions League. Och nu har precis U21:orna, med ett extremt skadedrabbat lag och en trupp med enbart spelare från den inhemska eller ryska ligan, kvalat in till EM.

Nästa sommar kommer ett vitryskt lag att, för första gången någonsin, spela ett stort internationellt mästerskap. Det händer i Sverige.

Och, samtidigt men lite närmare, håller Finland också på att mirakel-kvala in.
De låg under med totalt 0–2 mot Österrike med tio minuter kvar, det var läge för osannolika hjältar – och Honkas Jussi Vasara var inte den som var den.

Inför matchen var han inte ens med i truppen, han blev inkallad när Perparim Hetemaj och Tomi Petrescu (gammelfinska namn, det där) blev avstängda och anslöt till truppen i helgen.

Med en halvtimme kvar byttes han in, en halvtimme senare hade han både reducerat och kvitterat. I detta nu pågår förlängningen. Heja Finland.

UPPDATERAT:
OCH KORS I ALLA VÄRLDENS BLÅVITA TAK:
Finland, fotbollslandet som sett en ära i att misslyckas på de mest osannolika sätt (så här missade de VM 1998, fyra spelare hjälptes åt att göra självmål) är klart för U21-EM.
Och inte bara det, de tog sig dit på straffar som de sköt som vore de gamla fina 80-talstyskar allihop. Tim Sparv, Joni Aho, Aleksandr Kokko och Juha Hakola satte varsin straff, AIK-keepern Tomi Maanoja räddade två.

Grattis, Finland.

/Simon Bank