Ja, ja, ja, idag var det Gais. Och ni vet ju hur det gick.

5–1, i en av de märkligaste fotbollsmatcher jag sett. Tål er till tidningen om ni vill ha allt om det senaste.

Här kan ni få detaljerna istället.

Mattias Lindström gjorde två mål i dag. Eller, han gjorde ett och Pippo-stal ett.
– Han får bjuda mig på en stor kopp kaffe för den, sa Pär Ericsson, och det var ju ett lågt pris även för en kille som kommer från Karlstad.

Ifallifall. Jag visste inte, förrän grönsvarte Marjan sms:ade, att Mattias Lindström var en bobhundist. Men när jag frågade visade han upp det ultimata beviset: En jycke-tatuering högt upp på vänstra sidan.

Genialt.

bob hund är ju, per definition, världens fränaste band, och en snabb googling ger (via den strålande supportersajten bakgatan) vid hand att Lindström en gång gett bort en signerad HIF-tröja till fanatiske HIF-supportern/bob hund-medlemmen Jonas Jonasson. På tröjan hade han skrivit ”bob hund = Rock ’n’ roll”.

Gais är ju också rock ’n’ roll, som bekant, och om vi haft lite mer tid hade vi ju kunnat diskutera vilken bob hund-bit (låtar ska alltid kallas ”sånger” eller ”bitar”) som passat bäst som sound-track till dagens Gårdakvarnsmangling.

Ur Öis-perspektiv:
Dubbel Tvekan
Nöden Kräver Handling
Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag, tror jag
Rock’n’Roll Tar Död På Mig

eller, möjligen:

Tillbaks Till Ruta Ett

Ur Gais-perspektiv:
Jag Tror Jag Är Kär
Min Trampolin
Ska du hänga med? Nä!!

eller, möjligen:

Nu är vi här! Nu är vi här! Nu är vi här!

Nu är Lindström i Gais, Gais i serietopp, och jag kommer att tänka på andra gåvor som skurit gränsen mellan fotbollsvärld och musikvärld. Minns ni när Wayne Rooneys wag-wife Coleen ville ge sin grabb en personlig 22-årsdagspresent, som var signerad av en av hans idoler?

Hon gjorde vad alla kärleksfulla tjejer skulle gjort, och kontaktade idolen.
Och idolen, som råkade heta Noel Gallagher, gjorde vad alla småsinta City-fans skulle gjort, och besvarade önskan.

Klart att United-Wayne skulle få sin gitarr. Signerad.

/Simon Bank

Tänk att få vakna, tidigt en morgon, höra en koltrast…

Äh, jag är i Göteborg, jag sov tills halva förmiddan hade gått, och om koltrastarna är ute så gör de ett uselt jobb.

Big deal. Idag är det Gais.

Första besöket på Nya Gamla Ullevi, arenan som ligger en bit från Gamla Nya Ullevi, nästan exakt där Gamla Gamla Ullevi låg förut.

Och just namnfrågan har ju stötts och blötts så det står härliga till. Med två timmar till match är det väl hög tid att skicka in sina egna fem cents i den här debatten. Ni kan storyn vid det här laget: Sture Allén, före detta ständig sekreterare i Akademien, språkvårdare och konsult, hyrdes in för att göra en genomlysning av döpandet av den nya arenan.

Han la ner 32 timmar, fakturerade 1400 kronor per timma, totalt kostade det 45 000 kronor för att slå fast att arenan skulle heta… samma som den förra: Gamla Ullevi.

Det här har ju retat upp folk. Det har ironiserats och rasats, tagits billiga poänger och skrikits.

Gert Fylkingsk populism. Kunskapsförakt i sin dummaste, fjantigaste jävla prydo.

Om en arena, ett landmärke och en representant för en hel stad, ska heta något så är det ju en viktig fråga. Är vi överens om det? Vem ska bestämma, då? Förslagsvis någon som vi tror kan överskåda betydelsen – internationellt och nationellt och i dag och om hundra år – av valet.

Göteborg kom fram till att Sture Allén, med sina speciella kunskaper, var rätt man för det viktiga jobbet. Han la ner en knapp arbetsvecka på det, och fick betalt därefter utifrån en högst normal konsultlön.

Så vad är problemet? Allén fick kanske inte betalt för 32 timmar, han fick betalt för de 50 000 timmar han lagt på att bilda sig, sätta sig in i sammanhang, bli en intellektuell med perspektiv och kunskap. Efter skatt får han ut lite drygt 20 000 kronor för besväret, en extrautgift som vi väl kan enas om är rätt liten i sammanhanget (arenan kostade runt 350 miljoner).

Gamla Ullevi var rätt namn. Ett bra namn. Job well done, Sture. Däremot är det skandalöst att Göteborg hyrt in Anders Lundin för att konferenciera invigningen – en åsikt som svensk sportjournalistiks mest briljant bittra gubbjävel, GP:s Ulf Stenberg, förfäktat med sin Noël Cowardesqueska fjäderpenna.

Det borde förstås vara Loket eller Oldsberg. Eller Sten-Åke Cederhök på länk.

•••
•••

En sak till, i vår närsynta allsvenska förälskelse så kan det vara väldigt roligt att backa ett steg och se på saken utifrån, nyktert och fint.

Men eftersom jag inte orkar så är det bra att engelskspråkiga Sverige-tidningen The Local finns. Här har ni deras take on the allsvenska. Även om jag inte är helt säker på att AIK är Millwall så är det rasande underhållande läsning.

/Simon Bank

Om det låter för bra för att vara sant så brukar det vara för bra för att vara sant.

Men det finns ju undantag.

Diego Armando Maradona tar över som Argentinas förbundskapten. Efter Basile, Pekerman, Bielsa och Passarella kommer den störste att ta över los Albicelestes, och det är förstås precis hur gigantiskt, ofattbart stort som helst.

Jo, nästan lika stort som att slå Gais.

/Simon Bank