Även om Neapels president inte älskar engelsmännen (eller deras kvinnor) så finns det utländska spelare som älskas av England och dess befolkning, eller i fall den del som följer Premier League.
Fina, alltid lika läsvärda The Times har tagit fram en lista på de fem populäraste utländska spelarna genom tiderna i PL.

Gianfranco Zola är en av dem, Sardiniens stolthet som numera basar över West Ham från långsidan. Zola spelade som bekant i Napoli med Maradona och sen i Parma innan han kom till Chelsea och spelade in sig i många blå hjärtan. Han varvade sen ner i Cagliari. Det blev också 35 landskamper under karriären.
Nedan Chelsea och Zola, många känslor:
http://www.youtube.com/watch?v=XG4ATQHt708

Dennis Bergkamp och Thierry Henry (Arsenal), Eric Cantona (Manchester United) och Peter Schmeichel (Manchester United och City) är de övriga fyra på listan.

Vem saknar ni på listan? Vem ska in, vem ska ut på er PL-topp fem genom tiderna? Cristiano Ronaldo, senaste Guldbollen-vinnaren, är inte med, som ni ser.

Nobelfesten i kväll, blir jag påmind om när jag skummar DN över en snabb coucous-sallad till lunch. Hinner numera aldrig läsa DN på morgonen, det är bara Bolibompa-frukost som gäller och det är väl mysigt men knappast bildande. Så jag försöker hinna med ett snabbt svep senare på dagen.
Jag var på Nobelfesten 1999 och dansade med nobelpristagaren i litteratur, Günter Grass (för reportagets skull ska väl tilläggas). Han var riktigt charmant och svepte med mig i vilda dansvirvlar och var som tur är bra på att föra, något som krävs när man dansar med undertecknad som har en tendens att annars ta över och vilja föra själv….
I övrigt var Nobelfesten inte så stor känslomässigt som jag hade väntat, men det är förstås skillnad när man är där för att man vunnit något eller är celeber gäst och inte bara simpel murvel, uppklädd i galaklänning eller ej.
Bäst var Nobel-glassen. Fem starka +++++

/Jennifer