De där anti-gay-utspelen i Juve-celibaten Nicola Legrottaglies självbiografi var för sorgliga för att ens ge sig på.
– Det är modernt, sa Legro.
– För många är det ett sätt att protestera på. Bibeln berättar att homosexualitet, maskulint eller femint, inte är bra. Som kristen måste jag uppmana bögar och lesbiska att läsa bibeln.

Vet ni vad som vore fint? Att skicka honom till Nigeria på prao.

Vid ett tvådagars seminarie i Abuja diskuterade representanter för damfotboll – forskare, supportrar, spelare, förbundsfolk – hur man ska kunna förbättra den nigerianska damfotbollen.

Lösningarna man kunde enas om handlade om ökad sponsring, mer jämlik fördelning av resurser, bättre tränare och… mindre sex.

– Det är dags att vi kallar en spade en spade. Vi har deltagit i vissa aktiviteter som försämrad våra prestationer på planen, och hädanefter ska vi sluta med sånt. Från och med nu kan jag tala om för er att Nigerias damspelare kommer att ta sina landslagsuppdrag mycket seriöst, och inte låta något komma i vägen för sin ambition, sa en veteranspelare enligt nättidningen Vanguard.

Målet är att konkurrera på allvar, med länder som USA och Sverige. Och alla som sett Nigeria spela vet att det finns stor potential i deras fotboll.

Bortom det småroliga i tanken på att landslagsspelare sexar bort sina vinstchanser så finns det ju något ännu mer intressant här.

Nigeria är ett av världens mest gay-repressiva länder. Homosexualitet är olagligt och till och med belagt med dödsstraff i de stater som omfattas av sharia-lagarna.

Samtidigt har jämställdheten legat på en konstant usel nivå. I en färsk, stor undersökning uppger 46 procent av de nigerianska kvinnorna att de till och med upplever att kvinnors situation försämrats under deras livstid.

Om du lever i ett land där kvinnor efterlyser jämlikhet och lesbiska efterlyser frihet är det kanske inte så konstigt om LAG med många lesbiska varit en fristad undan förtryck.

Jaja, jag har inte hört med Legro vad han tycker. Men beröringsskräcken för gays är varken särskilt ovanlig eller särskilt afrikansk.

Ur de senaste veckornas nyhetsflora på gayfotbollsfronten:

I Katalonien har Barça fått – och accepterat – spansk fotbolls första peña (supporterklubb) för homo- och bisexuella.
Gruppen vill inte bara stötta Barça, de vill också ge sig på homofobin i fotbollen. Steg 1: Att göra upp med homofobramsorna. När Spanien slog England häromveckan ropade hemmafansen det fulaste de kunde komma på efter David Beckham, samma sak som Barça-fansen brukar skrika efter Guti:
Att de är bögar.
– De ägnade mer än en minut åt att sjunga ”Beckham maricón”. Vi lämnade in ett klagomål mot det, säger peñans talesman Josep Ribes, som drömmer om en dag när en spelare skulle kunna komma ut som bög utan att det ens var en nyhet.

– Latinamerika verkar vara tuffast. Tänk om en sån som Leo Messi var bög och ville vara öppen med det.

Ja, tänk. I så fall vore det väldigt roligt om han skrev på för Juventus.

/Simon Bank

Ja, just det, en grej till.

I mina krönikor de senaste två, tre dagarna har jag så klart ägnat mig åt det som alla som lever i den verkliga verkligheten och inte i LaLa-Land vet: att Sverige är rätt illa ute just den här gången.

Lagerbäcks gäng kommer att få ägna sig åt att spela strukturerad, klok försvarsfotboll och rätta sig efter sina brister och Portugals kvalitéer.

Det är som det är.
Men det finns ju andra, alternativa strategier. Förstås. Om världen vore som vi ville så hade inte marknaden behövt ligga under med 100–0 mot Karl Marx veckor som denna, och då hade vi inte heller behövt acceptera att förutsättningarna är rätt jobbiga inför lördagen.

Om världen vore sån så hade Mikael Nilsson och gänget tacklat sitt underläge mot Ronaldo och gänget med exakt samma eskapistiska attityd som Sailor Ripley bär i just den här scenen ur Wild at Heart.

Problemet är väl att det skulle sluta på ungefär samma sätt. Men det hade varit roligt, det hade det.

/Simon Bank

Hemkommen från 08-derbyt – och det är som att öppna paket på julafton.

The mighty, mighty, mighty Spurs och superköpet Pavljutjenko sänkte Newcastle i en match där det roligaste – utöver det jag just skrev – var att Guardians liverapportör hade den goda smaken att påminna mig om Chris Foy.

Domare Foy var mannen som i vintras visade ut Fulhams maskot, Billy the Badger, efter att han (the Badger, inte Foy) breakdansat inne på planen när andra halvlek skulle börja. Eftersom Billy hade varit ute på bus förut – han kramade bland annat om förre Chelsea-tränaren Avram Grant under ett SW6-derby – fick han vackert förklara sig efteråt.
Grävlingen lät en presstalesman läsa upp hans ursäkt:
– Efter att ha studerat videobevisen inser jag att varken min breakdance eller mina electric boogaloo-moves var bra nog.

Jo, jag har för mig att vi berättat det där förut. Men på den gamla papperstidningstiden hade vi inte de rörliga bilderna att underhålla er med.
Ergo:
a) Billys boogaloo-moves vs the Villa.
b) Billy doin the conga on his way to the Boro.
c) Billy är kärvänlig med Avram Grant:

Annars – ska ni bara ta med er två häpnadsväckande fakta från gårdagens ligacup så är det två om Brightons holländske målvakt Michel Kuipers, som skickade hem Triljonbiljardgazziljard-täta supermakten Manchester City med svansarna mellan sina svindyra ben.

För det första: innan Kuipers blev fotbollsproffs var han marinsoldat.
För det andra: hans moderklubb hemma i Amsterdam heter… FC Blauw-Wit!

Det där sista kräver baskunskaper i engelska för att humorn ska gå fram. Men det är som det är.

Fotnot: The gay bit i rubriken: Brighton är känt för att vara Storbritanniens HBT-tätaste stad. Motståndarfans brukar påpeka det, vänligt men bestämt. Ramsan ”You’re too ugly to be gay” är Brighton-fansens bästa svar hittills.

/Simon Bank