Karneval i Nice, och gillar man sånt är det inte mycket som slår den.

Men här ska vi koncentrera oss på andra karnevaler. Coppa Carnevale går ju in i slutspelet alldeles idag, och det är värt att titta närmare på.

Torneo di Viareggio, ute på den toscanska landsbygden, är ju världens kanske mest intressanta juniorturnering. Tio fyralagsgrupper, italiensk bas och så inbjudna toppklubbar från övriga världen. Amauris karriär började här, många av de största har visat upp sig, tv sänder och storklubbarna har en scout per benskydd på plats.

Den italienska dominansen brukar vara total (Partizan och Prag-klubbarna Dukla och Sparta har varit där och vunnit, Juventud också – annars är har de vunnit samtliga gånger). Och turneringen är alltså viktig. Så viktig att Juventus skickat både Albin Ekdal och Ariaudo direkt från a-lagsbänken och till slutspelet. 

I dag spelas alltså åttondelarna, och ska vi nu bli lite nordiska så kan vi alltså konstatera att Ekdal går in som en av tre centrala mittfältare i Juve (de möter Lazio nu klockan tre) bredvid Lucorna Marrone och Castiglia. Där har de i alla fall två suveräna passningsspelare.

Ännu intressantare är det att det faktiskt finns ett nordiskt lag med i slutspelet. För första gången har danskarna representation i åttondelen – och det är Midtjylland.  

Och då ska ni veta att Midtjylland är speciellt, på så vis att de dessutom var den första danska klubb som satsade på att bygga en fotbollsakademi för att utveckla unga spelare. De gjorde det för fem år sen, med en modell de lånat från Nantes – som för inte särskilt länge sen var bäst i Frankrike på den biten – och de har nått bra resultat.

Nu är de i åttondel i Viareggio, möter Siena, och de gör det med Ken Fagerberg förmodligen på bänken (han har spelat och gjort mål i gruppspelet). 

Om ni vill med och grotta ner er i lite modern, nordisk talangutveckling så kan vi kika på gubbarna i startelvan Midtjylland ställer mot Siena:

Bianconeri ”flyger”, som man säger i Italien. Delad ligaledning med Inter efter ännu en seger, 4-1 mot Genoa.
”Det var härligt att efter matchen se oss i toppen av tabellen”, konstaterar Iaquinta.
Jo, jag kan tänka mig det.
Och Inter-Juventus känns mer lockande än någonsin.
Jag kan säga att jag faktiskt börjar ångra att jag bestämde mig för att tacka nej till den matchen och åka på världscup-premiären i skidor istället…
Men, men, enligt Niva & Co finns det ju en pub i Gällivare som heter Björnfällen och sådana ställen vill man ju alltid komma till.

Min krönika efter Juventus-Inter för ett år sedan, då jag  var på plats och på nära håll stötte på Juventus vackraste baksida…
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/wegerup/article1165861.ab

Förlagsfesten med Forum i gamla anrika Bonnier-huset i går kväll var trevlig. Afrikansk buffé, lite vin och mycket intressant folk att prata med om allt i från nya bokidéer till simpelt skvaller. Folk där som är rätt annorlunda och har en ganska väsenskild bild av mig jämfört med den värld jag vanligen rör mig mestadels i.
Uppfriskande. Det var bland annat väldigt kul att höra min senaste förläggares bild av Laul Calling. Han är för övrigt glödande Elfsborgs-supporter. Förläggaren alltså, inte Laul.
Programmet missar ni väl inte i dag, ute om några timmar.

Nu ska jag åka och ta ett sista farväl av mormor som urnsätts i Uppsala i dag.

I kväll eller i morgon bitti meddelar jag vem som vunnit min Zlatan-bok.

/Jennifer

Trevlig i går kväll med Laul Calling-gänget, om än rätt stillsamt för min del, drog vid 23.30.

Nu ska jag skriva Europa Calling till tidningen i morgon, sen fixa med lite annat, en stressig helg väntar. Tvingades just tacka nej till Sportsnack i radio i morgon, tyvärr. Det är alltid givandetatt vara med där då det är ett bra program där man hinner utveckla sina resonemang och där nivån på samtalet är hög utan att vara pretentiös.

Det kommer ett längre inlägg, om en klubb som förtjänar det, lite senare.

Tills vidare bjuder jag på min sida:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/wegerup/article3719026.ab

Nu är det också dags för er att klicka er in på senaste avsnittet av LC.
Enjoy, fredagens nya höjdpunkt.
Även om det inte är i klass med vad man serverades på fredagarna förr i världen. Vissa av er kanske minns:
http://www.youtube.com/watch?v=SiFKZysBKaQ

Klassiker med porrstjärnan som blev politiker. Och som på den här ironi-sajten för några år sedan pekades ut som Juventus nya tränare:
http://www.giuda.it/archives/200405/juventus-sar-cicciolina-il-nuovo-allenatore.html

/Jennifer

…okej, nu reder vi ut det här en gång för alla:

Albin Ekdal är INTE petad, ställd utanför, undanflyttad, satt på läktaren i kväll.

Jag läser det lite varstans i svenska medier, och det är ju helt enkelt inte sant. Albin KAN inte tas ut till Champions League-matcher i år, eftersom han inte är med på den trupplista som Juventus skickade in till Uefa innan tävlingen började.

Klubbarna skickar in två listor, en A-lista med den ”normala” truppen, och en B-lista med  unga spelare som måste ha varit i klubben i minst två sammanhängande år. När Juve skickade sina listor var Albin varken eller.

Så. Nu var det sagt.

För övrigt var Bate tappert, och Arsjavin lagom Arsjavin-magisk, en frustrerande kväll i St Petersburg.

/Simon Bank

Måndag morgon och en trevlig omgång i tv-soffan, med Chris Härenstam och Mats Olsson. Vi pratade svenska cupen, Kalmar FF; hockey och, naturligtvis, även lite om Zlatans mål i går. Vi konstaterade också att det är roligt att Mourinho och Zlatan är så förälskade i varandra och att vi hoppas att det varar.

Passade sen på att åka in till redaktionen, när man för en gång skull är ordentligt sminkad… Lugnt och stilla på sporten, slog mig ned med dagens tidning och automatkaffe. Överhuvudtaget är det rätt stillsamt på en redaktion, jag tror att många som sett amerikanska filmer där alla springer runt och skriker och viftar med papper och har bråttom, bråttom, skulle bli förvånade om de kom hit.
Nå, tillbaka till kaffet.
Simon och jag har flera gånger föreslagit att vi ska lägga ihop pengar och köpa en riktig espressobryggare till sporten. Sen får den väl kedjas fast så att ingen bär i väg med den.
Hittills är vi dock ensamma om vår längtan efter riktig, becksvart espresso och cappuccino som inte smakar syntet.

Fotbollen då.
”Det här var det verkliga Milan”, konstaterar en belåten Berlusconi efter segern igår kväll och passar också på att markera exakt hur tryggt Ancelotti sitter:
”Han är en i familjen”.

I Juventus får Olof Mellberg godkända omdömen och jag vidhåller att han kommer att ha en viktig roll att spela där, om än inte en av huvudrollerna.
Det får däremot Amauri.
Tippade i vår ligabilaga  honom som skytteligavinnare och i går mot Cagliari, precis som mot Udinese, gjorde han segermålet.
Matchen sammanfattar Amauri så här svängigt:
”Jag dansade samba, men jag led”.

Se där, lite poesi på måndagsmorgonen.

Där ser man. När jag går igenom dagens italienska tidningsskörd ser jag att La Stampa, baserad i Turin, citerar Zinedine Zidane som säger:
”Jag gjorde fel som skallade Materazzi”.
Alla har sett det som hände, om ni inte befann er på månen eller i en ubåt, men
vi tar det igen ändå:
http://www.youtube.com/watch?v=PLLez12OqlU&feature=related

Nyheten om Zidanes ånger toppar La Stampa-sport. Vet inte om det här varit ute förut, kanske under OS-veckorna, då jag levde i Peking-bubblan, eller senare. Men för mig är det i alla nytt – och intressant och uppenbarligen även för La Stampa.
Att han ångrar sig avslöjas i den mycket efterlängtade boken ”Zidanes dolda ansikte” (så lyder i alla fall titeln på italienska. ”Dolda sida” vore väl egentligen bättre svenska). Boken släpps nu på onsdag, den 24 september, i Frankrike.
Som ni kanske minns så försvann delar av manuset till biografin då två skilda datorer stals vid två olika inbrott i våras.

Själv minns jag de gamla goda dagarna då Zidane spelade i Juventus. En som är kvar från den tiden är den käre, gamle konstnären Alessandro Del Piero. I går kväll gav han Juventus segern mot ryska Zenit och visade än en gång att han är ett stycke levande fotbollshistoria
Och vilket mål! Här har ni det, och lite annat smått och gott från matchen. Del Piero i högform som ni ser. Hans 38:e mål i CL. Respekt

http://www.youtube.com/watch?v=yrf4ebAHibo

Napoli slår Fiorentina, med Mutu i laget,  är det dagens stora syd-nord-historia i Italien?
Nja.
Jag tänker mer på en Fiat-fabrik i Pomigliano d’Arco, strax utanför Neapel. Det är en av de allra största, 15 000 anställda, de tillverkar några av de finaste av Alfa Romeos personbilar.
I våras investerade Fiat 700 miljoner i en grundlig modernisering av fabriken, några månader senare skickade man väck 316 av arbetarna som inte gjorde sitt jobb – med vilda strejker som följd. Arbetarna fruktade för sina egna jobb, och det finns inte så mycket att välja på i Kampanien.

Och vad i hela världen har det här med Serie A att göra?
Rätt mycket, för just i kväll möter Fiats lag Juventus Udinese och det enda som talar emot Juve är Antonio Di Natale – född och uppväxt i… Pomigliano.

Det här är ingen tydlig, politisk analogi. Jag antar att många av Fiat-arbetarna håller på stora Juve snarare än på de små zebrorna från Friuli. Det vore naturligt. Jag drar parallellen mest eftersom jag tycker om Di Natale.

– Han är som Kung Midas, allt han rör vid blir till guld, sa Claudio Ranieri i veckan.
Själv tänkte jag mest på var Di Natale kommer ifrån. Han har ju inte alltid varit en landslagsstjärna som slår pezzo di merda-straffar mot Spanien och gör drömmål i Serie A.

Pomigliano är inte mycket. Slitet, litet, bara 40 000 invånare. De har Fiat-fabriken och en ATR-fabrik som tillverkar flygplansdelar (det är samma franska företag som dominerar Toulouse).
Men de kan fostra fotbollsspelare. Det mest kända flygplan som tillverkats här är, trots allt, ett litet: L’Aeroplanino Vincenzo Montella.

Hur som helst. Antonio Di Natale:
Hans familj bor fortfarande kvar i Pomigliano, de kallar honom aldrig annat än Antonino, lille Antonio. När Antonino åkte norröver som liten, för att lära sig fotboll i Empolis akademi, fick han så mycket hemlängtan att han rymde.

Familjen löste problemet genom att ordna en middagssittning ihop med Montella, som då redan hade slagit igenom i Empoli. Montella övertalade Antonino att satsa vidare.

Udinese är tacksamma över det.

Familjen Pozzo, en av de bästa ägarfamiljerna i Serie A, har fått Di Natale att skriva långtidskontrakt och stanna i Friulien trots att storklubbar vill ha honom och trots att Udinese aldrig brukar stoppa spelare som vill därifrån.

Di Natale, Serie A:s bäste anfallare just nu, vill vara kvar.

Under tiden följer familjen honom nerifrån Kampanien.
Mamma dog för ett år sen, i oktober. När Antonino besökte henne sista gången bad hon honom att inte ta med sig nyfödda dottern Diletta, eftersom det ”inte är säkert i vissa delar av Neapel”. Hur ont i hjärtat kan det ha gjort?

Jag vet inte vad allt det här har för bäring på kvällens match. Kanske ingen. Kanske allt, egentligen.

Men jag vet att familjen di Natale lär följa matchen med hjärtat i handen, förmodligen på tv som vanligt eftersom – som brorsan Paolo säger – ”Vi arbetar, och tiden räcker inte till”. ”Siamo operai” (”Vi är arbetare”).

Matchen börjar halv nio, i Sverige sänds den i Canal Plus.

Och i morgon lär arbetarna på Fiat-fabriken vara rätt nöjda, oavsett om Juve eller Kung Midas vinner.