”Juve anti-Inter, Ibra super”.
Start-rubben på Gazzettans hemsida i dag. Fick sms av en av kollegorna där nere i går kväll, en svartblå sådan, och han var lyrisk över Zlatans spel och två mål som gav Inter segern mot Chievo.
Repubblicas rubrik är ”Inter, en rysning – och sen Ibrahimovic”.

Nedan ser ni toppen i italienska skytteligan just nu.
Marco Di Vaio (Bologna)    12
Alberto Gilardino (Fiorentina)    12
Diego Milito (Genoa)    12
Amauri ’Amauri’ Carvalho de Oliviera (Juventus)    10 
Zlatan Ibrahimovic (Inter)    10
Sergio Floccari (Atalanta) 8

Viktigt för Zlatan att målen flödar på. Här ser ni ett vackert gammalt Zlatan-flöde:
http://www.youtube.com/watch?v=FZdgS7GB6-Y

”Juve anti-Inter” då, vad menas med det? Ja, som ni väl redan räknat ut, att Juve nu ses som främsta hotet mot Inter i kampen om scudetton, efter segern över Milan i går kväll med 4-2. (sex mål, var det inte någon som sa att il calcio är händelselös…).
Än en gång visade Del Piero vägen och än en gång visade Amauri vad han går för.
Jag har tippat honom som skytteligavinnare och Juventus som ligasegrare, få se om jag får rätt. Det mesta tyder förstås på att Inter håller ställningarna, men när jag tippade var det magkänslan som sa Juve.
För Inter är CL-seger hur som helst viktigare denna säsong, men dit är vägen lång. Vilka som blir det kommande hindret får vi ju veta den här veckan, då åttondelsfinalerna lottas.
Var det inte förresten några som sa med stora ord, i början av säsongen, att Mellberg inte passar i serie A och skulle bänkas mestadels…?

Ranieri och Ancelotti har för övrigt, föga oväntat, lite olika syn på matchen i går.
Ranieri: ”Om vi spelar så här är vi oövervinneliga”.
Ancelotti: ”Vi stod för spelet, de för målen”.

Det blev tyvärr inget bloggat i går om Juventus-Milan trots att  webb-redaktör Jörgen Källström till och med mejlade om han gärna ville ha inlägg som de kunde lägga i topp på sajten. Vaket och bra, men jag var upptagen på annat håll.
Nyhetsredaktionen hade nämligen frågat om jag ville bevaka Aftonbladets Svenska Hjältar-galan i går kväll, på Cirkus, den som sändes i TV3. Roligt att göra något annat än sport ibland och en rakt igenom positiv journalistik, så jag sade ja. Många äkta tårar och leenden på läktarna, kyckling- och couscous på bufféfaten och en del känt folk på mingelgolvet. Träffade flera gamla vänner, bland annat Odd Molly-geniet Per Holknekt.

Ändå synd att missa Juve-Milan, men man är ju inte delningsbar.
Däremot kan jag leva lycklig utan att se Vucinics kalsonger… Har ju skrivit om tröjor som dras av vid mål förut och Plasmatis shorts vid den omdebatterade frisparken. Nu var det byxorna ner igen. Kanske en ny trend?
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/italien/article3995842.ab

Matchvinnaren själv säger dock att han ”inte märkte att han stippade”.
”Jag märkte bara målet”.
Om att Vucinic blev utvisslad periodvis före målet säger han:
”Det var rätt, för allt jag gjorde blev fel, jag vet att även min bror på läktaren visslade åt mig”.

/Jennifer

Det är inte bara kring Svennis det blåser.

I hans tidigare hemland Italien är det rejäl storm – kring Catanias kalsonger.
Ni har redan sett bilden, i ett av Eriks tidigare inlägg.
Ta gärna en titt igen på hela sekvensen, det är värt det:
http://www.youtube.com/watch?v=gUg_6fXztOM

Catania fintade alltså bort Torinos målvakt Sereni genom denna, minst sagt, udda frisparksvariant. Men nu har Plasmatis nerdragna shorts och uppvisade kalsonger lett till rejält bråk – och kalsongerna kommer kanske också att leda till regeländringar eller åtminstone hårdare tag mot liknande uppförande.
Många, inte bara i Torino, menar att Plasmatis uppträdande var osportsligt och förnedrande och förolämpande mot Sereni och Torino.
Tränare Zenga säger att varianten var intränad – men inte kalsongmomentet.
-Jag såg inget från bänken men på träningen ska jag absolut ta upp det här med spelarna för vi kan inte göra något som gör att vi riskerar disciplinära åtgärdetr Jag tror ändå inte att Plasmati hade någon som helst avsikt att förolämpa någon.

Catanias egensinnige president Lo Monaco har sin uppfattning klar:
– Om det var en fräck sak att göra? Det finns regler och jag kan inte se att det här ett brott mot någon. Vad som är god smak är en relativ fråga.

Domarbas Collina säger att domaren blev lite tagen på sängen eftersom inget i reglerna förutsett att spelarna ska dra ner byxorna inför varandra.
– Det är helt klart en osportslig gest. Man kan jämföra med när ansiktsmasker förbjöds på planen. En sydmarikansk spelare kom med spindelmannen-mask och Fifa uppskattade det inte och tillförde en regel som förbjöd det.
Enligt Collina är Plasmatis kallingar ett soklart exempel på ”brist på respekt för motståndarna”.

Förre domarbasen Paolo Casarin är ännu hårdare i sitt omdöme:
”Det här är verkligen inget tecken på genialitet direkt. Att visa kalsongerna är bara dålig smak och osportsligt uppträdande. Det kommer aldrig att tillåtas igen för domaren har makt att ingripa mot sådant här. Det hela är en total avsaknad av värdighet”.

Så, vad säger ni läsare, borde domaren ha underkänt målet? Var det kul eller bara plumpt? Var går era gränser?

Själv går min gräns vid feber, när det kommer till vad man är beredd att offra för jobbet. Därför missar jag Laul Calling i dag, är hemma i soffan och hoppas bara att jag blir bra till i morgon.

Här har ni dagens alster, om landskampen i går:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/wegerup/article3812925.ab

/Jennifer

Nästa inlägg blir om en spelare som förtjänar det.
Men då det
1. är ösregn och kolsvart ute, november från sin värsta sida (varför, oh varför,
lämnade jag någonsin Rom?)
2. jag precis under tårar suttit och skrivit en dikt till min mormors urnsättning på fredag
kan det finnas anledning att ta något uppiggande i en extra dos.

Dessutom märker jag på responsen att bilderna på serie A-profilerna från en annan vinkel uppskattas. Så ni får ett svep till. Ser förresten inte ut att vara mycket nutella som byggt de kropparna…

Tack till Amalia Gonzales för bilderna från Dolce&Gabbana-kampanjen 2006 och tack för beröm till vår blogg.

När får vi se blågult på sådana här bilder…? (fler än fd lagkapten Ljungberg alltså).

I nästa inlägg blir det som sagt tillbaka till planen! Men nu ska jag in i köket och laga tortellini in brodo (färsk pasta i het buljong) med lite äkta parmesan på. Perfekt mat dagar som denna.

/Jennifer

Minns ni när Håkan Mild åkte iväg utomlands häromåret, jag har för mig att han skulle gifta sig några veckor senare, och fick hela huset blåvitt-målat av sina polare?

Jag har för mig att Håkan blev rasande den gången.

Han borde varit lättad.

När Glasgow Rangers-supportern David Devanna kom hem från en födelsedagsresa till Blackpool (det är bättre än det låter, Blackpool är fint) hade hans goda änner Gregor Todd och Paul Stokes sett till att måla lite hemma hos honom, och de nöjde sig inte med ett par ränder på kåken.

Gräsmattan. Häcken. Huset. Soptunnan.

Bilen. Parkeringsplatsen. De båda arbetsbilarna.

Randigt, alltihop. Celtic-randigt. Bakom verket satte Greg och Paul upp en banderoll med texten ”Hoopy 25th birthday”.

Det mest upprörande i hela historien är att stackars David Devannas mamma var inblandad i planen.

Men ambitionen ska förstås uppskattas. Ska det göras ska det göras ordentligt. Jag kommer mest att tänka på när Joachim Björklunds polare tyckte att det var en bra idé att klä ut honom så här på hans svensexa för tio år sen.

Jag hade Rangers-bekanta som aldrig förlät honom för det, på allvar.

/Simon Bank

PS. Apropå Håkan Mild, ni vet väl vilken slogan hans moderklubb TFK använder sig av? Någon som vet om de skrev under på den före eller efter 1988?