Medan Afonso Alvés drömmer mardrömmar om Shay Given:

Har ni läst Roberto Saviano? Det är klart att ni har. Hela världen har gjort det.

I veckan har han rest runt i Spanien (olika hotell varje natt, mångdubbla bokningar, livvakter och poliser, allt för att minska riskerna för ett maffiamord). Han har varit på Costa del Sol och förklarat att Costa del Sol är ett paradis för maffiabossarna, och i torsdags var han i Barcelona för att ta emot ett pris.

Det var Kataloniens journalister som delade ut det årliga Manuel Vázquez Montalban-stipendiet. Vázquez var en katalansk nationalist, renässansmänniska, författare, humanist och Barcelona-socio, han dog för fem år sen och priset delas ut i två kategorier: Kultur/politik (det gick till Saviano) och sportjournalistik (det gick till Gazzetta dello Sport och Jennifers gamle chefskrönikör Candido Cannavò).

Saviano pratade, som sig bör, om maffian och hotbilden mot honom.

Han pratade, som sig bör, också om fotboll.

–          När jag var liten hade jag förmånen att få se Maradona, när jag ser Messi påminner det mig om honom.

Så långt fjäsket, men han hade en gammal spanskitaliensk beef att reda ut också. För inte så länge sen gick Fabio Cannavaro ut och ifrågasatte Savianos Gomorra – han tyckte att boken helt i onödan förstärkte en negativ bild av hans Italien och hans Neapel. I torsdags svarade Saviano, med ett leende.

–          Många Barcelonafans har skrivit till mig att ”vad kan man annat vänta sig av en merengue”? Jag vet inte om han sa så för att han är merengue, men i Italien är det många som delar hans åsikt, som tycker att man genom att berätta det här smutsar ner Italien. Men för mig betyder berättandet motstånd, att man skapar de nödvändiga antikropparna för att besegra den här konflikten.

Saviano hyllar FC Barcelona för att de uppmärksammar Montalban (Juan Laporta delade ut priserna), för att ”ett fotbollslag har intelligensen att förstå att idrotten kan skydda ordet”. Och Napoli? Kan han gå på matcherna längre?

–          Tyvärr inte. Men jag följer Napoli och jag tycker att De Laurentiis har gjort väldigt mycket. Självklart är jag fortfarande en tifoso…

Sen hade han förstås en hel del gott att säga om Maradona, och en hel del inte så gott att säga om Luciano Moggi.

 Inget nytt under solen. Men Saviano är värd allt gott, och tillhör ni det dussin som inte läst boken så gör det. Det är tamigfan en order.

/Simon Bank 

Jag ser förstås logiken i att Erik Niva föredrar en kille som heter Dagobert framför en Karim, det är inte det.

Men temposkiftet, kantrushen och avslutningen – stenhårt i bortre krysset – gör Karim till min man åtta dagar i veckan.

Men ska vi ge oss in på morgonens intressantaste rapport så hittar vi den i Real Madrids förtäckta klubbtidning Marca. Nyheten har inte riktigt letat sig in i det svenska nyhetsflödet, men det kommer.

Det är Sebastian, en läsare, som tipsar om att Leo Messi, den lilla loppan, ska ha fastnat på andra bilder än de här under helgens vattenpolomatch fotbollsmatch mot Malaga.

Jodå, en hederlig gammal loska mot Malagas portugisiske vänsterbreddare Duda.

Lille Lionel är bara 21, men han har redan hunnit med att försöka avgöra ett ligarace med handen och nu alltså en loska. An angel with a dirty face in the morning. Och det är förstås idioti och ska betraktas som det och straffas som det – men på andra sidan av myntet kan jag inte låta bli att hitta förmågan att se udda lösningar på udda problem.

Eller så är det bara så att han tränades av Frank Rijkaard lite för länge.

/Simon Bank