Dagen efter. Ja, inte som för Erik Niva, antar jag, som var på norrländskt 40-årskalas i går – festvärldens motsvarighet till ett Iron Man – men ändå.

Jag tog med Expressens junior Victor Melander ut i Milano-natten och lärde honom allt jag kan. Det tog två minuter. Resten av natten ägnade vi åt kärleksfullt tillagade filetti på en nattöppen restaurang, och åt att diskutera vad Sulley Muntari egentligen menade med sin målgest.

Min gissning?

Han uppskattade penisstorleken hos det tiotal Juventini som hånade hans ursprung strax före målet.

Och nu är det dags för dagens På Spåret.

Vi börjar på Öarna, med att konstatera att William Gallas sannolikt är världens sämste fotbollskapten. Hans utspel fick Arsenals mittförsvar att spela upp en alldeles egen Benny Hill-sketch uppe på Rowsley Street. Robinho kompletterade 3-0-förnedringen med en socker-chip.

Annars var det en udda dag i England. De stora misslyckades med att göra mål – och Johan Elmander lyckades. Odd.

Vidare in till fastlandet, där Saint-Étienne börjar inse att de gjort en historisk felrekrytering när de plockade in Alain Perrin som tränare. Men de kan i alla fall glädja sig åt att Lyon-basen Aulas fick äta upp det han sa om att han ”älskar Ludo Giuly”. Giuly, den ende i toppfotbollen som måste hoppa för att nicka in markpassningar, gjorde just det mot Lyon. Och Valenciennes bjöd på rena rama Trav365-passningsspelet mot Sochaux.

Mer franskt, en bit norrut.

Franckie went to FC Hollywood, och fortsätter göra mål varje match. Ribérys frisparksknorr mot Cottbus höll Bernard Genghini-klass och hade gjort honom hetast i Europa.

Om det inte vore för Vedad Ibisevic, förstås. Höstens bosnier, en noslängd och mer före Wolfsburgs 22-årige långskång Edin Dzeko.

Är ni inte mätta på Italien? Okej, då. Vi konstaterar att Gilardino inte bara lärt sig filma, utan att Adrian Mutu dessutom plockat upp Tottis avlagda gamla skedstraff. (Och om jag glömde att berätta det så kan Schalkes Farfan det tricket också).
Längre ner i hierarkin kan det vara värt att påpeka att gamle Billy Costacurta rullat igång sin tränarkarriär med den äran i Mantova. Han tog över ett krisgäng, ledde dem till tre raka 2-1-vinster innan det blev förlust i Ancona i går.

Billy är alltså het. Det är inte Henok Goitom, som inte spelat en sekund sen den där utskåpningen på Camp Nou – eller, för den delen, sen han gick ut och sa att han ville sänka Real Madrid. Och det lär inte bli mer på ett tag, eftersom Valladolid gick bärsärkargång mot Villarreal och gav de gula u-båtarna deras värsta halvlek sen lektionen mot Real Madrids holländska koloni för mer än ett år sen.

Apropå Real Madrid, så är Schuster i dag extra glad över att Schneijder ägnat veckan åt att studera Kim Källströms skott-via-back-i-mål-trick.

Och, innan vi stänger den eurocentriska butiken för den här gången – lite lösgodis:

Andreas Isakssons PSV behövde exakt 23 minuter på sig för att göra fyra på Heracles. Maza Rodriguez gjorde det snyggaste, en rackarrökare…

…som mycket väl kunnat vara dagens långskott, om det inte varit för att Olympiakos CSKA-köp Dudu har en rätt fin vänsterfot.

Och om ni gnäller över vädret hemma så ska ni vara glada att ni inte spelar er fotboll i Polen. Inte så mycket för vädrets skull som för att man måste jobba sig upp för 30 trappsteg för lite hederlig crowd-pleasing.

…fast handlar det bara om väder så vette fan om inte dagens hederspris går till transylvanerna i FC Brasov.

Sådär ja. Nu vill hotellet sparka ut mig, så det är på tiden att vi går vidare med våra riktiga liv.

Vi hörs om ett par timmar, hörni.

/Simon Bank

Diego debuterade, Terry tramsade och Källström tjongade.

Ja, och så ska vi försöka få med lite vid sidan om allfartsvägen också.

Men det uppenbara först. Sverige förlorade i Amsterdam, och det hjälpte inte att Kim Källström gjorde matchens snyggaste mål med högern. Hollands 3–1 kan vi visa också, för att Dirk Kuijt är en sympatisk fiskargrabb (och så att Andreas Granqvist kan få veta varifrån han kom).

Kvällens största begivenhet var, på något vis, förstås Guds återkomst till världsfotbollen. Skottland betalade 14 miljoner för att få Argentina och Maradona till Glasgow.
De fick en fokuserad, cool, 4-4-2-spelande Diego – och ett fint klappklapp signerat sköna EZ-maffian Tevez-Gutierrez-Rodriguez.

Öarnas näst gladaste sydamerikan hittar vi i Irland, iklädd polsk tröja. Roger Guerreiro fick ett lite för snällt försvar mot sig för att inte göra 2–0, och Polen avslutade onsdagen med ett gammaldags östeuropeiskt vådaskott av Shakhtar-råskinnet Lewandowski.

Åter på fastlandet är det bara att konstatera att tyska målvaktskåren inte är vad den varit. Eller, René Adler var väl ganska exakt vad Toni Schumacher var när José Brown hängde 1-0 i VM-finalen 1986. The next big thing i engelska målvaktskåren, Scott Carson, var väl inte heller så stor om vi ska vara ärliga – men det gav i alla fall Patrick Helmes chansen att hedra sin hädangångna golden retriever Emmy.
Jaja, England fick matchen ändå, trots att Tyskland var bättre mot slutet. Terry with the header.

Villa och Torres gör mål, det vet ni redan. Ge dem sen lite skön Xavi-service så kan det bli riktigt vackert.

I den gamla världen spelade två väldigt olika striker-typer 1–1. Tonis var, föga oväntat, snyggare än Gekas.

…och om det är läktare ni går igång på så var det förstås Österrike-Turkiet och den grymma turkimmigrant-invasionen som gjorde er kväll.
Österrikarna påminde oss om varför deras fans ville att de skulle läma w.o i EM. Fast Tuncays chip är fin, det ska man ge honom. Mannen pressade ju dessutom in ett hat-trick på slutet. På andra sidan gränsen gick sedan gamle Spurs-Sampdoria-snidaren Reto Ziegler (Tobys grabb) och skruvade in 1–0 på Finland.

Annars då? Vad har vi?

Kvällens frispark hängde ju Georgijev mot Serbien. Vilket ju var en klen jävla tröst, med tanke på att de släppte in sex mål – TROTS att gamle Milosevic missade TVÅ straffar första kvarten. Savo gjorde två mål, men det snyggaste han bidrog med var en passning till Jovanovics 2–1-mål

Från Afrika noterar vi slutligen att kontinentens egen Maradona, Egyptens Aboutreika, fortfarande vet hur man gör iskalla små karameller till mål. And the commentary is a bit of a treat as well.
Benin fick bara ett tröstmål, fast jag vet inte om det tröstade nån. Skulle väl vara nån HIF-fanatiker i så fall.

När det gäller det vi inte kan se, men bara notera – så har vi ju alltid det faktum att Hoffenheims egen happy camper Vedad Ibisevic gör mål för Bosnien också. Två stycken, när de slog Slovenien med 4–3.

…och för alla scousers som undrar vad Igor Biscan gör nu för tiden, så ska ni veta att han just nu är upptagen med att bli utvisad i Dinamo Zagreb i sensationella förlustmatcher (deras första i ligan på två månader) mot lag som Rijeka.

Det var nog det hela, innan Sydamerika är i mål, men det lär vi få anledning att återkomma till – ty just i detta nu gör Mexiko självmål mot Honduras och sätter en viss Mister Eriksson i, som det heter på värmländska, en jävvla sitts.

/Simon Bank

Gomorron!

Först som sist tar jag på mig en hatt, så att jag har något att lyfta på för Kalmar FF.

Och vad hände annars då?

Jo, vi kan konstatera att Napoli verkligen har exakt den president de behöver. Så här sa poeten/filmmagnaten/fadersgestalten/presidenten Aurelio De Laurentiis efter ett hårdsmält 0–1 (självmål med tre kvar) mot Milan på San Siro:
– Jag ska inte klaga på domaren, för jag kommer från filmvärlden och måste ju göra filmer som folk vill se, inte bara såna jag vill se. Jag vet hur man anpassar sig.

Vujadin Boskov-klass där. Och grattis till Milan, som leder Serie A för första gången på fyra år.

Mer från Italien? Jo, två av de allra finaste projekten – ”Marinhos” Udinese och Gasperinis Genoa – spelade 2–2, och inte ens på fjärde reprisen fattar jag hur Quagliarella fick in sin volley.

Catania gav en lektion i hur man inte spelar försvarsspel med fem minuter kvar, och Piacenza-lånet Houssine Kharja gav Siena vinst i Toscana-derbyt mot Fiorentina.

Både i Serie A och Serie B var det annars en helg för huvudspel. Bäst? Cagliari, som gav en masterclass i nickar. Aquafresca två, Daniele Conti ett och jada jada Jeda Jeda så var det 5–1 mot Bologna.

På öarna var dagens clou förstås det första East Midlands-derbyt på tre år: Derby–Nottingham Forest 1–1, och det var lika lite en 1–1-match som Anine Bing är schartauan.

Jag har ingen särskilt bra video att bjuda på (vare sig av derbyt eller Anine), men det räcker en bit med ord: Åtta varningar, en utvisning, ett självmål och ett riktigt mål av Emanuel Villa och så 1–1 en bit in på stopptid.

Då började det hända grejer på allvar. Domaren ger Derby en tveksam straff, ett inlägg som går vidare in i mål samtidigt som han blåser. Forest-keepern Lee Camp (som spelat för Derby) gör en grym räddning på straffen, men på en efterföljande hörna nickar Addison in 2–1 för Derby – ett mål som obegripligt döms bort.

1–1, alltså. Och alla var vansinniga på domaren.

Nu ska ni fråga ”vem dömde då?” och när ni gjort det svarar jag att det gjorde Stuart Attwell. Jodå, samme man som dömde in Readings spökmål mot Watford häromveckan.

Good year for him.

I Spanien fanns inget som gick upp mot Xavis drömfrispark från i lördags, även om den gamle pichichin Raúl återigen visade att han är världens mest komplette striker det här årtusendet. En fin nick räckte bara till 1–1 mot Almeria.

Lite kvickt kan vi ta in att Benfica-lånade David Suazo fortfarande kan göra Suazo-mål, han hade bara glömt det i Inter. Benfica vann med 2–1 mot Vitória Guimaraes. Och i Argentina avgjorde Boca-geniet Riquelme seriefinalen mot San Lorenzo med sitt livs märkligaste frisparksmål.

Men – säger ni nu – gjordes det inga snygga mål då?

Jo, det är klart. Men dom har jag sparat till sist.

Söndagens topplista, bakifrån och fram:

3. Tomasz Zdebels rackarvolley för Bochum mot Dortmund.

2. Rafik Djebbours bicicleta efter lite, ska vi säga, oortodoxt förarbete (AEK vs Asteras Tripolis).

1. Karim Benzemas fullkomligt sanslösa solonummer mot Le Mans. Jag tror visst att jag håller honom som en av världens tre bästa spelare just nu.

Så, det var det hela.

Fast, just det, jag glömde att vi måste uppdatera den här listan också.

Richard Dunne’s dunne it again. Han kan bara inte låta bli.

Nudå: Välkommen till en ny vecka, allihop.

/Simon Bank