José Mourinho är en surdeg som borde hålla tyst eftersom han inte förmår göra det som är fotbollens främsta syfte: att sprida glädje.
Det säger nu Lapo Elkann, dotterson till den store Gianni Agnelli, Fiat- och Juventusklanens, numera bortgångne, legendariske ledare.
Elkanns utspel kommer efter Mourinhos senaste hårda ord mot omvärlden och Elkann håller inte tand för tunga:
”Jag talar som supporter och för mig själv, inte i Juves namn, inte för Juventus ledning. Fotbollen ska vara något som ger glädje och entusiasm, men även en konstruktiv sak. Mourinho med sitt dryga sätt att ta sig sju minuter i tv för att slå mot allt och alla har visat sig vara helt destruktivt, förutom pretentiöst och arrogant. Han borde titta på det egna laget, på vad som hände i derbyt. Han borde se om sitt eget hus, inte andras”.

I Turin och Juventus-lägret handlar annars just nu allt om derbyt mot Torino i helgen och, med all respekt för il Toro, ännu mer om mötet med Chelsea på tisdag. Gianluigi Buffon uttalar sig dock om såväl derbyt ”jag har aldrig förlorat ett och vill fortsätta så” och Mourinho:
”Hans uttalande gör mig besviken, nivån är inte värdig fotbollen, hans snack är av den typ som hörs på sportbarer”.

Buffon får också i en intervju frågan ”Varför skulle Juve klara att nu slå ut Chelsea när ni inte klarade det med Arsenal och Liverpool då  ni inte klarade det när ni var ett starkare lag?
Svaret från målvaktsgiganten:  ”Därför att vi visade i London att vi kan klara uppgiften och för att man kan vända 1-0 om vi inte släpper in något mål. Dessutom såg jag inte ett Chelsa med samma fysik och övertygelse som tidigare år. Inte heller den som Arsenal och Liverpool hade då de slog ut oss”.

En stor match lär det hur som helst bli och Arsenal-Roma är inte dum den heller…
Jag skulle åkt på båda fick jag veta häromdagen och har suttit och kollat flyg och tåg nu för racet Sthlm-Turin-Rom-Sthlm. Hade redan börjat ringa de gamla vännerna i Rom men problemet när man är ute sent är, som vanligt, ackrediteringarna. Och kommer man inte in på arenorna är det inte lönt att åka ner och runt och bo för dyra pengar… Lite synd, men jag kommer att skriva matcherna ändå. Och redan om två veckor väntar Portugal med landslaget.
Jag hoppas dock, och ni får ursäkta min partiskhet, starkt att åtminstone ett italienskt lag går vidare i CL, då blir det fler bra fotbollsresor i vår.
Framför allt hoppas jag det dock för balansens skull, il calcio behöver ha lag som går långt i CL, om alla tre åker ur nu, plus att Milan och Fiorentina är väck från Uefa-cupen så är det ett tungt nederlag för den italienska fotbollen.

/Jennifer

”Det är 50-50”.
Nicola Ceceres, Inter-reporter sen istiden, profetia inför stormötet i morgon.
Jag har tillbringat de senaste timmarna på redaktionen där mina italienska kollegor pratar laguppställningar, skador, får samtal från Inter-källor, jagar United-nyheter och samtidigt, för ovanlighetens skull, medger att det här kan bli väldigt svårt.
Respekten för Manchester United är, med rätta, stor.
Så även hos mig.
Samtidigt vet även United-fansen att en mäktig motståndare väntar. Jag träffade många ute på stan, bland annat i Milanos bästa fotbollsbutik med matchställ som får det att vattnas i munnen. Jag pratade med några rätt unga killar som stod och fingrade på Juventus-jackorna och de var överens om att det vore helt okej att resa hem till England med oavgjort. De var lite oroliga över försvaret och det ska bli intressant att se hur United ställer upp i morgon. Ferguson har mörkat mer än Mourinho.
Mötet mellan dessa två ger ju matchen en extra dimension som jag inte kan låta bli att njuta av. Jag måste erkänna att jag förr, då jag jobbade i England, hade lite svårt för Sir Alex. Men för varje år som går, för varje seger han leder United till och för varje episod där han visar sin okuvlighet så vinner han min respekt allt mer.

Mourinho då? Han har mer att bevisa ännu och tiden för sig men jag måste säga, precis som kollega Anrel, att jag nog aldrig mött en tränare med en sådan karisma. En utstrålning som han lyckas förmedla till sina spelare och som aldrig går att fuska sig till utan bara finns där, som en aura runt honom, den store Mou.

För Inter lär oavgjort hur som helst inte räcka, jag tror definitivt att man måste vinna i morgon kväll för att klara det här.
Mycket mer om matchen säger jag inte i detta forum för jag ska lämna krönika och en rad texter till i morgon. Ni som älskar CL (och vem gör inte det) får inte missa att köpa tidningen i morgon. (ni får inte allt på nätet och framför allt inte helhetsintrycket).

Mitt i jobbet och fotbollssurret hann jag också med att ta farväl av min vän Candido. Utanför tidningen ringlade hela dagen en lång kö ute på gatan med folk som ville samma sak. I morgon begravs han och det kommer folk från hela världen. Från bland annat FC Barcelona kommer flerahögt uppsatta personer och man har tvingats byta kyrka för att alla ska få plats.
Jag sa hej då vid kistan som var glastäckt upptill. Som svensk är man rätt ovan vid att möta döden så, se den i ansiktet. Ingen av våra medarbetare skulle läggas på lit de parade på redaktionen om han/hon dog.
Men även om det var lite obehagligt först så är det väl egentligen som det ska vara, det som vi ofta blundar för. Döden som finns där mitt i livet, alltid lika nyttig att bli påmind om, för att man ska minnas att älska och leva. Man tar adjö av en kär vän och sen går man till baren för en panino med skinka och ännu ett samtal om Inter-Manchester United.
Fotboll, döden och livet.

/Jennifer

Nedan ser ni vad ”wow” står för. Töntigt serietidningsord kanske, men kom ni upp med något bättre, mitt i natten, efter en artikel och med krönika och deadline som väntar…

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/championsleague/article3601528.ab

Jag fick alltså i gång José Mourinho med en fråga om Zlatan, precis innan presskonferensen var slut. The Special One blev inte sur, bara intensiv och gav mig precis den sortens snack man måste få efter en så seg match som den i går kväll, för att kunna göra något intressant till tidningen. Nattchef Hebbe tackade och tog emot.

Här är också krönikan. Nu är det dags att flyga hemåt.
I morgon avslöjar jag vinnaren i 10-tävlingen.

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/wegerup/article3601552.ab

(Och rubben på nätet, ”på plats i Turin är förstås fel. Det var i Milano. Men som altlid har vi som skriver nada med rubbarna att göra. Och, ska tilläggas, de är för det mest mycket bra, det är ingen lätt konst att sätta rubriker).

/Jennifer