Dagen efter Lyon–PSG, och det finns ett par små trådar att dra i.

Det blev 0–0. Puel försökte väcka laget med en lite rolig laguttagning, Mounier från start till exempel, men fick samma gamla vanliga OL. Duktigt, men utan spets. Sista tio sprang Benzema själv ner och hämtade boll på egen planhalva i ren frustration.

Benz hade en boll i stolpen, Sessegnon borde nog åkt ut och president Aulas skällde på domaren efteråt. Allt i sin ordning. Puel har gett Lyon-spelarna två dagar ledigt för att slicka sår och komma tillbaka. De har inte gett upp, lovar de.

Men vafan, även om vi inte slutgiltigt kan avliva epoken OL så kan vi ju alltid lyfta fram en annan epokgörande liten detalj från matchen.

Lyon–PSG var nämligen den första match någonsin i Europa som sändes i 3D-teknik.

Speciellt inbjudna supportrtar till lagen fick dra på sig såna där tv-pirat-glasögon (fast de ser inte lika coola ut nu för tiden) och se matchen i en helt ny teknik, producerad av specialteam utanför Gerland och Parc des Princes i Paris. Sex stereoskopkameror ska ha sett till så att man faktiskt kunde följa matchen tredimensionellt.

Orange testade tekniken på franska öppna i tennis i fjol, och nu är den slipad nog för fotboll.

Grattis till Orange, säger vi. Nu ska de bara lösa så att människor kan se deras förbannade tv-kanal också. Orange-Foot, som sänder matcherna, har 60 000 prenumeranter. Inte ens Eric Gerets, OM:s tränare, har kanalen, han hade behövt åka de fyra timmarna till Lyon om han velat se toppkonkurrenterna göra upp.

Fast då hade han å andra sidan kunnat göra det i 3D.

/Simon Bank

PS. Om ni förresten är lite dagen-efter idag så kan ni alltid trösta er med att det finns de som har det värre. Middlesbroughs backjätte David Wheater har använt veckan till att försöka förklara för lagkompisarna hur det gick till när han bestämde sig för att sätta en egen koreografi till Queens Don’t Stop Me Now.

The Sun skrev, youtube la ut bilderna. Men det är nog inga problem. Boro är ju känt för sitt öppna sinne. Fråga bara Mikkel Beck.

Ett kort apropå om den där La Stampa-intervjun där Zlatan Ibrahimovic hyllar Rosengård och pratar om att ”spela fotboll i ghettot”.

Jo, jag vet ju att Oliver Bierhoff och Kaká har annan bakgrund, men visst finns det en poäng här: den allra mesta och bästa kreativiteten kommer från dem som lyckas kombinera kamp med lek.

Och om vi ska sätta ett soundtrack till just den tanken, och samtidigt hylla alla världens Zidanes, Ibras, Ronaldos och Ronaldinhos så är det förstås IAM, Marseilles allra finaste, som gör det bäst.

Varsågod:
Bleu, blanc, rouge sur le drapeau français
Ça vient de la rue
Toucher une balle de fou de Ronaldinho
Ça vient de la rue

Blått, vitt, rött i den franska flaggan
Det kommer från gatan
Galen bollkänsla som Ronaldinho
Det kommer från gatan

Jag var på en superb spelning på Mosebacke häromåret med OFX (Féniksi och Vicelow ur Paris-kollektivet Saïan Supa Crew). Tätt, svettigt, hysteriskt tryck, och mitt i konserten drog ett gäng kids upp på scenen. En av dem blev kvar och dansade besatt, lyckligt, besjälat – jag kommer ihåg det mest eftersom han hade en PSG-tröja på sig och att det kändes fullkomligt logiskt.

Fransk fotboll, parisisk fotboll har sin exakta motsvarighet i hiphopen.

Svensk fotboll? Fortfarande mest Gyllene Tider, va?

/Simon Bank