Färdigskriven efter 08-derbyt, Toon-City fick jag följa via sms-rapporter från Erik Niva.

Han gav mig, det kan ni räkna ut, Styles.

Han gav mig inte, av någon obegriplig anledning, Richard Dunne.

Om ni såg matchen så vet ni. Manchester Citys irländske kapten får chansen på en hörna efter en timme, och dyngar bollen rätt upp i krysset, ribba in.

I Citys mål.

Det är den sortens självmål man kan garva åt, man kan slå sig för knäna och säga ”haha, herregud, vad är chansen – en på miljonen?!”.

Grejen med Dunne är att chansen (eller risken, om man nu håller på City) är närmare 76 procent.

The man sure knows his own-goaling antics.

Jag rankar (och länkar, så gott det går):

1. 20 oktober 2008: Newcastle–Man City 2–1.
Klockrent, ett konstverk. Ett Pippo Inzaghi-mål. Only not.

2. 13 februari 2005: Man City–Man United 0–2.
City jagar kvittering, men med en kvart kvar slår Rooney ett inlägg. Dunne rensar med en volley – i eget mål. Toksnyggt.

3. 28 december 2004: Man City–West Brom 1–1.
City är bergsäkra på tre poäng, två minuter kvar, Dunne helt opressad i eget straffområde när en långboll ramlar ner. Den studsar upp i Dunnes ansikte – och in. Extra poäng för det oväntade och för det väl valda tillfället.

4. 23 oktober 2006: Wigan–Man City 4–0.
Dunne håller inte fansen på halster, det får man ge honom. Redan efter tre minuter nickar han in matchens första mål, helt otagbart.

5. 5 april 2008: Man City–Chelsea 0–2.
Efter att ha förlorat bortamötet med 6–0 är City beroende av en bra start. Dunne to the rescue. Fem minuter in möter han ett inspel av Anelka, och får bra träff. 1–0. Till Chelsea.

6. 16 december 2001: Man City–Bradford 3–1.
Vanan med tidiga självmål är inget nytt. Den här gången behöver han en kvart på sig för att elegant nicka in en frispark från Lee Sharpe.

Man kan ju tycka att Dunne i och med sitt livslånga verk borde räknas som Citys bäste självmålsskytt någonsin. Vad fan, grabben ger ju aldrig upp. Men hur han än bär sig åt så är han för evigt dömd att stå i skuggan av Jamie Pollock.

Kan ni storyn?
Om inte: Det är 1998 och har precis slutat snöa, City slåss för överlevnad i the Championship, andraligan. Hemmamatch mot QPR, näst sista omgången. Måstematch. Så in i h-e måstematch.

I ställningen 1–1 tar Pollock fart från sin normala hemvist på mittfältet, för att ta en defensiv löpning. Han bryter passningen, och resten är – som det heter – historia.

Målet påminner inte bara om Gazzas i EM 1996, det skickade dessutom i praktiken ner City i tredjedivisionen och räddade QPR kvar.

Ett par veckor senare hölls en omröstning på nätet om vem som varit de senaste 2000 årens mest inflytelserika människa. Efter att ett par tusen QPR-fans gjort sitt var segraren (lite otippat före Jesus, Hitler och Winston Chruchill) en 24-åring från Stockton: Jamie Pollock.

Så ös på, Richard Dunne. Det kommer säkert omröstningar om tusen år också.

/Simon Bank