Tyne-Wear derby, 1–1 i paus, spelet vaggas in av vad kommentatorn kallar ”the ferocious winds of the North East”.

Sunderland–Toon, inget av lagen har mer än tre engelsmän i startelvan – men ändå är spelet så genuint brittiskt att man skulle kunna tatuera in matchbilden på ryggen och gå för patriot.

Med detta vill jag inget ha sagt, mer än att det genuina, ärliga, räliga och vackra kan se ut på många sätt.

Det förtjänar att påpekas i ett medieklimat där månadens smak är att kalla allt som är engelskt för plast och fult.

/Simon Bank