Tillbaka på hotellet efter en timmas språngmarsch från Stadio Olimpico. Gick förbi Gigi Meronis minnessten på Re Umberto. Det låg färska blommor där. Vinröda, förstås.

Har skrivit ihop en krönika om Juve–Cagliari som ni kan läsa i tidningen. Grundtesen är att Chiellinis lårskada kan vara en värre smäll än själva resultatet.

Därmed inte sagt att 2–3 mot Cagliari var en lyckad dejt direkt.

Matchen var underhållande, jag gläds mest med Massimo Cellino, Cagliari-presidenten som valde att lita på Mister Allegri även när det blåste som värst i höstas. Allegri var oprövad på nivån, det gick åt h-e i början – men presidenten vågade stå bakom honom, och nu studsar Cagliari omkring på små sardiska lyckomoln.

Så kan det också gå.

Juve? Ja, utöver det jag skriver om i krönikan är det väl bara att konstatera att de lider av att all kreativitet är knuten till Del Piero. Amauri är en fattigmans Zlatan, en fin target med bra fysik och utmäkt teknik för sin storlek – men det vore skönt om han kunde få veta vilket landslag han ska spela i någon gång, så han kan börja koncentrera sig på Juventus igen. Han har inte gjort mål i år än.

Om Inter vinner mot Torino (av alla lag) så ska det oerhört mycket till för att Juve ska komma tillbaka. Champions League är lite annorlunda, där handlar det i en åttondel mer om stabilitet och att inte göra några fel än om att göra allt rätt.
Men om inte Chiellini är tillbaka mot Chelsea kommer Juve att göra fel. Då kan de glömma en vår i Europa.

Men of the match:
•••Del Piero
••Sissoki
•Nedved
•••Canini
••Marchetti
•Cossu

Annat från stöveln: Jag hoppas att ni noterade att Fabio Quagliarella fortfarande håller på sitt maxim att enbart göra drömmål?
Här är såna han brukar göra.
Här är det sanslöst buspojkaktiga hockeyskottet från Neapel i går.

Nu är det dags för säng. Tänkte ligga och dra mig till sju, innan tåget tuffar vidare mot nya glada upptåg.

/Simon Bank