Helgens sexistiska skämt:

Q: What’s the similarity between Simon Bank and Ashton Kutcher?
A: They’ve both spent some time in Brittany.

Jag är alltså i Bretagne, har precis liftat hem till hotellet från ett svinkallt 0–0-derby, och vill ni veta vad som förenar en clásico i Barcelona och ett Breton-derby så kan jag meddela att självaste Barça-hjälten Sammy Eto’o åkte just till Rennes för att gå på fotboll för två veckor sen.

Och man vill ju inte vara sämre än Eto’o. Alltså är jag här, äter galettes, kollar in Peters-katedralen och dricker Breizh Cola.

Breizh Cola?

Jo, ser ni, Stade Rennais har inte bara en svensk lagkapten – det har dessutom sitt lokala coke-plagiat som sponsor, under en trestegsslogan som heter duga:

Une équipe, une victoria – une boisson. Ett lag, en seger, en dryck.

Matchen då? Tja, Nantes är inte det gamla Nantes, det som jag dyrkade på 90-talet. På den tiden satt jag och farsan och räknade minuter till inslagen från Nantes-matcherna på Eurogoals. De var inte kloka, anföll med sju-åtta spelare på bredd och vann ligan 1995. Dessutom var de sjukt snygga i sina gul-gröna dräkter.

Dräkterna har de kvar, men under gamle Elmander-tränaren Elie Baup är Nantes ett lutheranskt defensivt lag på kontraktjakt. Femdubble Tour-vinnaren Bérnard Hinault sparkade igång derbyt, sen var det inte så mycket till legendariska sparkar kvar i den matchen.

Men det var underhållande ändå. Bra arena, bra tryck. Sköna, väldigt brittiska omgivningar. Och Jimmy Briand.

Helgen i Rennes har annars präglats av demonstrationer. I går var 4000 gymnasieungdomar ute och demonstrerade mot utbildningsministerns gymnasiereform…

…och på väg till matchen mötte jag Nantes ultrás som marscherade genom stan.

Veckans supporter-tema i Frankrike: Fängslade fans. Santos Mirasierra i Marseille, och i Nantes demonstrerar man för Anthony, ett fan som dömts till tre månaders fängelse för att ha bråkat med polisen. Jag vet för lite för att uttala mig om fallet, men företeelsen är intressant. Ni kan få Brigade Loires bild av händelsen här.

Och så lite bildfest:

Nantes ultras demonstrerar.

Lokala baren utanför stadion La route de Lorient. Varför krångla till det?

Nantes following.

Roazhon Celtic Kop laddar upp.

Det är förbjudet med bengaler i Ligue1.

Innan jag skallar kudden för fyra timmars sömn ska jag ge er extramaterial från en intervju med Petter Hansson. Det är ju det fina med det här med internet, att allt får plats.

Vi pratade en del om hans tid i Holland, om chocken när han kom dit och hur han lärde sig förstå och tycka om deras sanslösa offensivtänk. Petter berättade bland annat att Boy Waterman var Heerenveens kanske skickligaste spelare med fötterna. Det intressanta med det? Att Waterman är målvakt.

– Om man som försvarare är nere vid hörnflaggan och drar bollen upp på läktaren… ja, det är inte som i England där alla ställer sig och jublar, eller som i Sverige där alla tycker det är okej. I Holland tycker de att ”du måste väl kunna hitta en lösning på det?”. Man kan alltid spela målvakten, sa Petter.

Sen berättade han om en detalj från landskampen mot Holland häromveckan:

– Ta han Mathijsen, när han hamnade i trånga lägen slog han stenhårda uppspel med vristen mot Dirk Kuijt – i brösthöjd. Pang! Och så bröstskarvade Kuijt dem vidare. Pang igen! En sån grej skulle vi aldrig komma att tänka på ens en gång, men de gjorde det två-tre gånger i den matchen. Det var ingen slump. De hade pratat om det. Att sätta en sån boll, det är kvalité.

Resten av det samtalet, och en hel del om Rennes rätt intressanta revolution, läser ni i morgondagens dagens Sportbladet. Där berättar jag också varför Salma Hayek går runt med Petters tröja på sig.

Något annat ni undrar om?

/Simon Bank