Eftersom det inte bara är en mans värld utan också en VM-kval-värld så känns det viktigt att lyfta fram att det händer annat också.

Till exempel:
En svensk spelare har precis kommit ut från en upphaussad semifinal i Champions League.

Olympique Lyons satsning på damlaget är både logisk och modern, och med början idag skulle president Aulas få betalt för sin modesta men substantiella investering.

Det gick… sådär.

Lyon fick bara 1–1 mot Duisburg inför 10 000 på Stade Gerland i det första mötet. Norskan Ingvild Stensland dyngade in en Juninho-frispark före paus, men med en halvtimme kvar slumpstudsade Duisburgs belgiska Femke Maes in en kvittering.

Lotta Schelin, OL:s stora stjärna, spelade hela matchen. Hon var inte nöjd efteråt.
– Jag är förbannad. Besviken. Så här dåligt får det bara inte vara, säger hon till er favoritblogg.

OL spelade sitt 4-3-3, men hittade inget vettigt anfallsspel vare sig med det eller efter paus när de testade ett rakare 4-4-2.
– Jag sprang hela tiden, visade mig och var med men rörde bollen max fem gånger i andra halvlek. Det var skit, rent ut sagt. Men det är verkligen en match kvar, vi måste köra. Det ska bli spännande, säger Lotta.

Och det ska det, förstås. Returen går i Tyskland i helgen. När jag var nere och träffade Lotta Schelin före jul trodde hon att OL hade allt som krävs för att gå hela vägen i europaspelet i vår, att de skulle kunna ge Aulas den där europatiteln han drömmer om.

Men så kom en smäll i vägen.

Jag berättade i förra veckan om hur de amerikanska klubbarna gått in och plockat två av OL:s absolut främsta spelare, och varför de kunnat göra det.

Lägg till två skador, så har ni OL idag. Ett lag med stukat självförtroende och kraftigt försvagad trupp.

Jag tror inte att de kan gå hela vägen längre. Men, framför allt, verkar inte Lotta Schelin vara särskilt säker heller längre.
– Alltså… nu vet jag inte. Men det är bara att köra på, säger hon.

Imorgon möter Umeå ryska mästarna Zvezda 2005 borta i Kazan i den andra semin.

UIK är sämre än på länge. Men deras chanser att gå hela vägen har inte blivit mindre.

/Simon Bank