Niva, Laul och jag höll ställningarna i Laul Calling i dag. Vi spelade in tidigt då Niva skulle ut i Europa på fotboll. Själv blir jag i Sverige tills efter nyår såvida inte någon dramatisk händelse kräver att jag flyttar på mig för att bevaka den.
Hur som helst var det em bra inspelning, jag bjöd på ett oväntat moment, Niva bjöd på sig själv på ett oväntat sätt och ja…ni får se. Bra fotbollssnack framför allt, om U21 med mera.

Efter inspelningen hade jag bara min sida att skriva så jag körde först ett julklappsrace på några timmar. Med barn i huset blir julen åter mer betydelsefull även om klapparna inte ska vara huvudsaken. Men i går var jag på ett givande humör och gav även mig själv några tidigare julklappar i form av två tröjor från Jane Norman, en klänning från Odd Molly, två par Pilgrims-örhängen och tre böcker.

Sprang även på Rami Shaaban uppe vid Östermalmstorg och vi bytte några ord. Shaaban är utan överdrift en av de trevligaste och smartaste (hänger ofta men inte nödvändigtvis ihop) av alla spelare jag mött genom åren. Lugn, ödmjuk och med perspektiv på saker. Nu pratade vi lite om hans engagemang i faddergalan, mot tvångsgifte av unga flickor, bland annat i hans pappas hemland Egypten.
Med tanke på det inflytande spelare har i kraft av idoler så betyder det så oerhört mycket när de gör sådana här saker.
Många lyssnar mer på dem än på politiker och andra makthavare.
Gamle käre Damiano Tommasi, som jag skrivit om här förut, är en annan spelare med samma attityd till livet och fotbollen. Har kanske länkat till denna förut, minns inte, men Tommasi är alltid värd att läsa om.
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/wegerup/article3308824.ab

Notte,
Jennifer