Napoli slår Fiorentina, med Mutu i laget,  är det dagens stora syd-nord-historia i Italien?
Nja.
Jag tänker mer på en Fiat-fabrik i Pomigliano d’Arco, strax utanför Neapel. Det är en av de allra största, 15 000 anställda, de tillverkar några av de finaste av Alfa Romeos personbilar.
I våras investerade Fiat 700 miljoner i en grundlig modernisering av fabriken, några månader senare skickade man väck 316 av arbetarna som inte gjorde sitt jobb – med vilda strejker som följd. Arbetarna fruktade för sina egna jobb, och det finns inte så mycket att välja på i Kampanien.

Och vad i hela världen har det här med Serie A att göra?
Rätt mycket, för just i kväll möter Fiats lag Juventus Udinese och det enda som talar emot Juve är Antonio Di Natale – född och uppväxt i… Pomigliano.

Det här är ingen tydlig, politisk analogi. Jag antar att många av Fiat-arbetarna håller på stora Juve snarare än på de små zebrorna från Friuli. Det vore naturligt. Jag drar parallellen mest eftersom jag tycker om Di Natale.

– Han är som Kung Midas, allt han rör vid blir till guld, sa Claudio Ranieri i veckan.
Själv tänkte jag mest på var Di Natale kommer ifrån. Han har ju inte alltid varit en landslagsstjärna som slår pezzo di merda-straffar mot Spanien och gör drömmål i Serie A.

Pomigliano är inte mycket. Slitet, litet, bara 40 000 invånare. De har Fiat-fabriken och en ATR-fabrik som tillverkar flygplansdelar (det är samma franska företag som dominerar Toulouse).
Men de kan fostra fotbollsspelare. Det mest kända flygplan som tillverkats här är, trots allt, ett litet: L’Aeroplanino Vincenzo Montella.

Hur som helst. Antonio Di Natale:
Hans familj bor fortfarande kvar i Pomigliano, de kallar honom aldrig annat än Antonino, lille Antonio. När Antonino åkte norröver som liten, för att lära sig fotboll i Empolis akademi, fick han så mycket hemlängtan att han rymde.

Familjen löste problemet genom att ordna en middagssittning ihop med Montella, som då redan hade slagit igenom i Empoli. Montella övertalade Antonino att satsa vidare.

Udinese är tacksamma över det.

Familjen Pozzo, en av de bästa ägarfamiljerna i Serie A, har fått Di Natale att skriva långtidskontrakt och stanna i Friulien trots att storklubbar vill ha honom och trots att Udinese aldrig brukar stoppa spelare som vill därifrån.

Di Natale, Serie A:s bäste anfallare just nu, vill vara kvar.

Under tiden följer familjen honom nerifrån Kampanien.
Mamma dog för ett år sen, i oktober. När Antonino besökte henne sista gången bad hon honom att inte ta med sig nyfödda dottern Diletta, eftersom det ”inte är säkert i vissa delar av Neapel”. Hur ont i hjärtat kan det ha gjort?

Jag vet inte vad allt det här har för bäring på kvällens match. Kanske ingen. Kanske allt, egentligen.

Men jag vet att familjen di Natale lär följa matchen med hjärtat i handen, förmodligen på tv som vanligt eftersom – som brorsan Paolo säger – ”Vi arbetar, och tiden räcker inte till”. ”Siamo operai” (”Vi är arbetare”).

Matchen börjar halv nio, i Sverige sänds den i Canal Plus.

Och i morgon lär arbetarna på Fiat-fabriken vara rätt nöjda, oavsett om Juve eller Kung Midas vinner.