Sex före match eller inte?
Återkommer till det lite längre ner. Men först lite i efterdyningarna av CL-rundan i går.

”Vi förtjänar att få Barcelona eller Manchester United”.
José Mourinho som på sitt vanliga blygsamma vis uttalar sig om lottningen till åttondelsfinalerna i CL.
Han förnekar också att man underskattade sina gruppmoståndare Werder Bremen och det stämmer nog. De problem man haft har snarare varit, som jag även skrivit om i tidningen, oförmågan att ladda om efter stormötena mot inte minst Roma och Juventus, i ligan.
The Special One utlovar ett helt annat lag i februari: ”Då ska ni få se det riktiga Inter. Då blir det synd om de som får möta oss”.
Det låter lovande, hoppas att det stämmer, jag vill gärna se Inter och Zlatan nå långt denna gång. Men skryt när du rider hem, Mourinho, talk is cheap.

Roligt, och viktigt, i alla fall är att Inter, Juventus och Roma är vidare; jag vill se de italienska lagen dominera i CL. Och det bäddar också för fina jobbresor i vår…
(Jag är också glad att Arsenal tog sig vidare, det förtjänar man och vi tittare förtjänar deras fotboll, även om den ibland blir för mycket känsla och för lite förnuft för lagets eget bästa).
Men, tillbaka till la bella Italia: Att Inter skulle gå vidare kändes mest väntat men det är Juventus och Roma som imponerat.
Trots den tuffa hösten vann huvudstadens vargar grupp A och det är mycket starkt. Det är bara att ge Spalletti rätt när han pratar om ”ett intelligent och moget Roma”.  Moget är även Juventus, med grånande men glödande Del Piero och Nedved som härförare. Sättet laget spelat på, med segrarna mot Real Madrid inte minst, är nog för att man ska börja le mitt i gråvädret.
Italiensk fotboll behöver sina lag i CL och Juve är, med sin enorma vinnartradition, ett av de som alltid känns farligast. Även om man på pappret just nu har lite för åldersstigna stjärnor. Men, som sagt ovan, det är ju dessa som levererat mest hittills…
Att det känns surt för det rödsvarta folket att mäktiga Milan står utanför är en annan sak. Tills vidare får man nöja sig med Uefa-cupen, men Milan är förstås ett lag för den största scenen.
Hoppas i alla fall att även Fiorentina blir klart för Uefa-spel i kväll mot Steaua Bukarest.

”Dåligt väder, snöalarm i norr”. Rubriken som möter en när man surfar in på il Messaggero, med centralredaktionen i Rom. Italienarna blir alltid lika tagna på sängen av snön som kommer varje år. Men det blir ju å andra sidan vi svenskar också, i alla fall här i Stockholm och söderut. Två decimeter snö och inget fungerar, trots att vi borde vara mer vana än gli italiani kan man tycka…

Roligare då med Messaggeros rubrik:
”Gärna sex före match, det viktiga är sömnen efteråt”.
Det är Sergio Parisse, italiensk landslagsstjärna i rugby, som uttalar sig i en intervju med veckotidningen Grazia. Parisse är förlovad med före detta Fröken Franrike, Alexandra Rosenfeld. Enligt Parisse är det inga problem med en privatmatch före matchen:
”Det viktiga är att få en tillräckligt antal timmar sömn efteråt”.
Hans uttalande väcker dock uppmärksamhet eftersom det här är ett ämne som det debatterats om i årtionden och även forskats om: Sex eller inte sex före match? Är det skillnad på sporter? Kvinnor och män?
Tränare och ledar tycker olika: vissa tillåter, andra förbjuder. (hur man nu ska kunna kontrollera det i de fall spelarna bor hemma).
Debatten går vidare…
Nedan, en krönika från mig om just detta, från december i fjol, då ämnet var på tapeten i en debatt som egentligen handlar om något större: vad kan man kräva av stjärnorna, vad ska de offra för sporten, klubben och fansen? Är vi för seriösa i dagens toppidrott?
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/wegerup/article1460599.ab

/Jennifer

Snökaos i går kväll när jag, på samma plan som halva skidlandslaget, skulle landa på Arlanda. Vi omdirigerades till Bromma där jag hann ner i sängen och vända innan det var dags att åka till SVT-huset på Gärdet och sportpanelen i Gomorron Sverige-soffan. Extra tidig avfärd på grund av snön..

Nu sitter jag här i Globen City medan snön yr utanför redaktionens fönster och strax intill har jag Niva som återhämtat sig från 40-årsfesten. Han fick festrapport från Gällivare också, han vet ju hur det går till däruppe. Vi tog det dock lugnt, nöjde oss med att fascinerat iaktta det lokala klientelet som gick loss så att det räckte för samtliga. Alla åldrar på dansgolvet, alla sorters kläder, alla sorters sprit. Det var långtifrån Stureplan och det menar jag i lika mycket positiv bemärkelse som negativ…

Napoli fick ju som ni väl sett bara 2-2 hemma mot Cagliari.
http://www.youtube.com/watch?v=muMt4VpOTCo
Conti gav Cagliari kvitteringen i femte överdidsminuten. Napoli tappade två viktiga poäng men ligger fortfarande fyra, på samma poäng som Juventus (24) men sämre målskillnad. Inter leder ju på 30.

Härligt är det i alla fall att se Napoli med i tabelltoppen som under glansdagarna. Nedan kan ni läsa delar av en intervju med Edy Reja, Napolis tränare, om vägen tillbaka, kampen – och glädjen. (Från La Repubblica).
63-årige Reja säger att laget får honom att känna sig ung.
– Jag känner en stor ungdomlig laddning och en entusiasm som jag hoppas att få behålla. Det är ingen tillfällighet. De senaste tio åren har jag vunnit flea ligor. Här i Napoli har jag dessutom funnit en klubb som tar hand om mig och har ett seriöst upplägg.
– Jag hade liten tränarerfarenhet från serie A och det är enormt stimulerande nu och det gör mig yngre.
Reja säger också att han varit nära att säga upp sig och tänker vad han då skulle ha missat när Napoli nu går så bra.
– Det var efter att vi missade att gå upp i serie B 2005. Det har varit helt avgörande för mig med De Laurentiis och Marinos förtroende för mig. Och även med de goda råden från min fru Livia.
*I fall någon sagt till dig, då du kom som tränare i januari 2005, att om drygt tre år kommer ni att ligga i toppen av serie A, vad hade du gjort?
– Jag skulle tagit honom i skjortkragen. Det är otroligt vad vi åstadkommit. Och kanske är det en saga med lyckligt slut eftersom vägen hit varit en tortyr.

Nej, nu dags för reseräkningar, sen ut i snöyran för lunch på Gondolen med en gammal bekant som helt  på egen hand jobbat sig upp till att bli en av Sveriges framgångsrikaste och mest kända i sin bransch och även besegrat sina demoner. Värd lika mycket respekt som Edy Reja.

/Jennifer

”Är du inte riktigt klok?”.
Den frågan fick jag från en kollega häruppe när jag berättade att jag valt bort Milano och Inter-Juventus för att i stället flyga två timmar norrut för att täcka världscupspremiären här i Gällivare.
Men ibland är det nyttigt att byta miljö och vidga sina vyer.

Jag gick på Journalisthögskolan i Sundsvall och har både vandrat i fjällen och åkt  skidor till fjälls många gånger. Men så här långt norrut har jag aldrig varit. När vi landade vid 11-tiden stod solen redan lågt på himlen. Nu är det mörkt och isande kallt utanför mitt lilla hotellrum där flitens lampa brinner. Europa Calling till morgondagens tidning och så skid-krönika om Kalla med vänner – och rivaler.

Landslagschef Gunde Svan var förstås närvarande på presskonferensen i dag och bara en sådan sak gör det ju värt besväret att fara hit.
Var som 13-åring i Gundes föräldrahem i Dala-Järna, där familjen har bekanta, och det var ett stort ögonblick att få prova en av Gundes jackor och se hans barnskidor, lagade med gamla glasspinnar! ingen krattad manege där inte. Däremot otroligt härliga och engagerade föräldrar.

Vad övrigt nytt här? Tja, fullt med tomtar på flygplatsen. Vänliga människor och man får en check på 100 kronor per dygn av hotellet att käka/dricka för. Man känner sig lite mer välkommen än inom toppfotbollen där man ofta betraktas som paria – eller nödvändigt ont.

 Gick en rundtur förut i knarrande snö och tog in Gällivare men den lokalfärgen spar jag till krönikan i  morgondagens tidning.

Malmö-klippan Stefan Alfelt sms:ar långs söderifrån angående Björnfällan. Där ska tydligen ”den mest klassiska av alla pressfester i svensk sportjournalistiks historia” ha hållits. Alfelt lovar via sms att berätta mer när vi ses men jag misstänker att det inte kommer att vara publicerbart på denna blogg…

I kväll blir det nog dock bara hotellrestaurangen där dj:n utlovat mig stor underhållning om jag kommer ner. Jag är dock väldigt sugen på att stanna på rummet med min senaste Leif GW Persson-bok. Laul och jag är lika stora fans av GW som är på en helt egen nivå bland deckarförfattarna. I vårt tycke.
Laul sms:ade också och berättade om fina tittarsiffror för senaste Laul Calling där jag ju som sagt tyvärr tvingades utebli på grund av feber.

Den är borta nu men jag tror ändå att jag skippar hotellets bastu (ej sambastu) som de noggrannt informerade om i receptionen vid incheckningen.
Bastun blev ett bra samtalsämne vid lunchen med fotograf Jerker, Bildbyrå-Nils och reporter Kristoffer.
Vi diskuterade om det är bra och mysigt eller bara konstigt med sambastu. Vi var alla överens om att det inte är naturligt med män och kvinnor som bastar nakna tillsammans om de inte är ihop eller har någon annan nära relation där det fungerar.
Förstå mig rätt, alla gör som de vill. Men jag skulle aldrig känna mig bekväm i en bastu med exempelvis kollegorna.
Vad tycker ni, finns det några frigjorda svenskar därute som vill piska varandra med björkris denna fredagskväll eller på nästa personalfest?

/Jennifer