Upp i svinottan, ut till Arlanda, ombord på ett plan och ut till nästa, spännande anhalt i den stora fotbollsvärlden.

Ja, Kalmar, dådå.

Nu sitter jag med en kvart över och lite dåligt bloggsamvete. Så vad ska vi snacka om, tycker ni?

I brist på annat kan jag ju alltid ta upp ett Niva-spår från i går – bristen på en Martin Palermo i argentinska landslaget.

Albiceleste står ju utan tränare sen ett par timmar, efter att Alfio Basile slutat på grund av ”personliga skäl” (som 0–1 mot Chile, personligt så det förslår).

Hade Martin Palermo kunnat lösa det? Nja, medan vi funderar kan vi återigen avnjuta den match som kommer att låta Palermos namn leva vidare in i evigheten:

Argentina–Colombia 0–3, Copa América 1999.
Argentina får tre straffar i matchen, i den femte, 76:e och 90:e minuten – och med en Tottisk envishet slår Martin Palermo alla tre.

Och plötsligt är det inte hans frisyr man lägger märke till längre.

/Simon Bank

Finska klipp, Boumsong-slapstick och Motörhead på radio – shaping up nicely, this.

Plockar upp Jens kastade handske och ger er en liten införrapport inför kvällens kval.

Har ni tänkt på Wales?

Om ni svarar nej så är ni a) friska och b) förlåtna, men det finns en liten pärla som är värd att bära med sig till matchen mot tysken i kväll.

I korthet kan den sammanfattas så här:
Vem fan ska ta deras nästa straff?

Wales har spelat tre matcher i kvalet, mot azerer, ryssar och liechtian… liechtare… mot Liechtenstein.

Det ena unika med de här matcherna är att de tilldömts en straff i var och en av dem. Det andra unika är hur det gått för straffskyttarna. Se här:

Wales–Azerbajdzjan 1–0
Straffskytt: Jason Koumas. Målvakten Kamran Agajev räddar.

Ryssland–Wales 2–1
Straffskytt: Gareth Bale. Målvakten Igor Akinfejev räddar.

Wales–Liechtenstein 2–0
Straffskytt: Craig ”Faldo” Bellamy. Målvakten Peter Jehle räddar.

Vi får se hur det går i kväll. För att sy ihop säcken kan vi väl avsluta med en stunds kontemplation över det Finland som alltså inte finns längre – det där man missade straffar.

Varsågod, här är (med benägen rsssf-hjälp) utvecklingen i den finska cupfinalen 1985 (Haka–HJK), när väl straffläggningen började:

Straff 1, Haka: Nissinen – RÄDDAS.
Straff 2, HJK: Rantanen – UTANFÖR.
Straff 3, Haka: Huoviala – UTANFÖR.
Straff 4, HJK: Nieminen – UTANFÖR.
Straff 5, Haka: Mäkelä – RÄDDAS.
Straff 6, HJK: Palmroos – UTANFÖR.
Straff 7, Haka: Vilen – UTANFÖR.

Sen fick Haka ett ryck och gjorde två mål i rad, medan HJK missade två av sina tre sista. Håll med om att det är HJK:s tre första straffar – som alla gick utanför – som gör matchen till ett konstverk?

/Simon Bank

PS. Å andra sidan är det inte vem som helst som kan slå en perfekt straff.