”Är du inte riktigt klok?”.
Den frågan fick jag från en kollega häruppe när jag berättade att jag valt bort Milano och Inter-Juventus för att i stället flyga två timmar norrut för att täcka världscupspremiären här i Gällivare.
Men ibland är det nyttigt att byta miljö och vidga sina vyer.

Jag gick på Journalisthögskolan i Sundsvall och har både vandrat i fjällen och åkt  skidor till fjälls många gånger. Men så här långt norrut har jag aldrig varit. När vi landade vid 11-tiden stod solen redan lågt på himlen. Nu är det mörkt och isande kallt utanför mitt lilla hotellrum där flitens lampa brinner. Europa Calling till morgondagens tidning och så skid-krönika om Kalla med vänner – och rivaler.

Landslagschef Gunde Svan var förstås närvarande på presskonferensen i dag och bara en sådan sak gör det ju värt besväret att fara hit.
Var som 13-åring i Gundes föräldrahem i Dala-Järna, där familjen har bekanta, och det var ett stort ögonblick att få prova en av Gundes jackor och se hans barnskidor, lagade med gamla glasspinnar! ingen krattad manege där inte. Däremot otroligt härliga och engagerade föräldrar.

Vad övrigt nytt här? Tja, fullt med tomtar på flygplatsen. Vänliga människor och man får en check på 100 kronor per dygn av hotellet att käka/dricka för. Man känner sig lite mer välkommen än inom toppfotbollen där man ofta betraktas som paria – eller nödvändigt ont.

 Gick en rundtur förut i knarrande snö och tog in Gällivare men den lokalfärgen spar jag till krönikan i  morgondagens tidning.

Malmö-klippan Stefan Alfelt sms:ar långs söderifrån angående Björnfällan. Där ska tydligen ”den mest klassiska av alla pressfester i svensk sportjournalistiks historia” ha hållits. Alfelt lovar via sms att berätta mer när vi ses men jag misstänker att det inte kommer att vara publicerbart på denna blogg…

I kväll blir det nog dock bara hotellrestaurangen där dj:n utlovat mig stor underhållning om jag kommer ner. Jag är dock väldigt sugen på att stanna på rummet med min senaste Leif GW Persson-bok. Laul och jag är lika stora fans av GW som är på en helt egen nivå bland deckarförfattarna. I vårt tycke.
Laul sms:ade också och berättade om fina tittarsiffror för senaste Laul Calling där jag ju som sagt tyvärr tvingades utebli på grund av feber.

Den är borta nu men jag tror ändå att jag skippar hotellets bastu (ej sambastu) som de noggrannt informerade om i receptionen vid incheckningen.
Bastun blev ett bra samtalsämne vid lunchen med fotograf Jerker, Bildbyrå-Nils och reporter Kristoffer.
Vi diskuterade om det är bra och mysigt eller bara konstigt med sambastu. Vi var alla överens om att det inte är naturligt med män och kvinnor som bastar nakna tillsammans om de inte är ihop eller har någon annan nära relation där det fungerar.
Förstå mig rätt, alla gör som de vill. Men jag skulle aldrig känna mig bekväm i en bastu med exempelvis kollegorna.
Vad tycker ni, finns det några frigjorda svenskar därute som vill piska varandra med björkris denna fredagskväll eller på nästa personalfest?

/Jennifer